12 mekaniska premiumtangentbord i stor jämförelse

En av de hetaste kategorierna inom kringutrustning idag, de mekaniska tangentborden, siktar på att erbjuda högre kvalitet och bättre känsla till en högre prislapp. Vi levererar därför Sveriges största test av mekaniska tangentbord i premiumsegmentet, med de vassaste modellerna på marknaden.

Musen och tangentbordet har sedan den moderna PC:ns födelse varit oumbärliga tillbehör för både grundläggande användning, professionellt arbete och datorspel. Medan mössens utveckling har uppvisat tydliga teknologiska framsteg, framför allt med övergången från kulbaserade möss till optiska med LED och laser, så har tangentborden utöver sin förändring i design mer eller mindre stått oförändrade.

Under persondatorns tidiga dagar använde de flesta tangentbord så kallade mekaniska brytare. Vad det i praktiken innebär är att varje enskild tangent har en egen komponent som registrerar tryckningen, för att sedan skicka den vidare till datorn. Det har genom tiderna funnits många typer av sådana brytare, och en av de mest välkända är den så kallade “buckling spring”-brytaren som användes i IBM:s klassiska Model M-tangentbord, som gav ifrån sig ett distinkt klickande när en tangent trycktes ner, vilket uppkom (som namnet antyder) från en fjäder i tangentbasen som böjdes och tog kontakt med brytarens innervägg. Det fanns också andra typer av mekaniska brytare, exempelvis från företaget Cherry, som kommer beskrivas närmare på nästa sida.

Dessa brytare höll länge, och gav maximal komfort för långa skrivsessioner. De var dock dyra att tillverka och implementera, vilket visade sig bli ett allt större problem när persondatorn blev allt vanligare både på kontor och i hemmet. I och med den kraftigt breddade målgruppen för datorer, vilket ledde till att datorn inte längre var samma premiumprodukt som den en gång var, behövdes mer prisvärda alternativ för tangentborden. Därav föddes membrantangentborden, även kallade “rubber dome”. Istället för att tillverka en enskild elektrisk komponent för varje tangent så tilldelas varje tangent en “bubbla” på ett membran av gummi eller silikon som sträcker sig under hela tangentbordsbasen. Membranet var en enda komponent per tangentbord, som inte håller lika länge som mekaniska brytare och har en mer “mosig” känsla – men priserna kunde sänkas drastiskt.

Membrantangentborden blev väldigt snabbt en standard. Mekaniska tangentbord fortsatte säljas, men i betydligt mindre volymer och främst för entusiaster som var villiga att leta länge och betala mycket. Idag har kurvan vänt åt andra hållet. Membranbaserade tangentbord är oerhört billiga, och man kan köpa ett väl fungerande för omkring en hundralapp. Konsekvensen av detta är att premiumsegmentet för tangentbord har lämnats väldigt öppet, framför allt för datorspelare. De mer kostsamma modellerna har sedan ett par år tillbaka utrustats med bakgrundsbelysning, makroknappar, USB-hubbar och till och med LCD-paneler för de mest kräsna användarna. Och nästa steg i tangentbordets utveckling är egentligen ett steg bakåt – tillbaka till de mekaniska tangenterna, som numera är betydligt mer prisvärda att implementera.

Testade tangentbord:

• Gigabyte Aivia Osmium
• Zowie Celeritas MX Red
• Tesoro Durandal GN1L
• ThermalTake Tt eSPORTS MEKA G-Unit
• Cooler Master CM Storm Quick Fire Pro
• Cooler Master CM Storm Trigger
• Steelseries 6Gv2 Red Edition
• QPad MK-80
• QPad MK-85
• Ducky Shine2
• Ducky G2PRO Tenkeyless
• Logitech G710+

Det här testet kommer fokusera på just den produktgruppen – mekaniska speltangentbord i premiumsegmentet. Det här är tangentbord för de mest kräsna användarna, och det kommer finnas modeller med och utan bakgrundsbelysning, med USB-hubbar, löstagbara kablar, makrotangenter och med flera olika sorters mekaniska brytare och från både större och mindre tillverkare. Noterbart är att vi även tidigare testat modeller ur det mekaniska premiumsegmentet – Corsair Vengeance K60 och K90. Testet för dessa tangentbord hittar ni här som referens.