12 mekaniska premiumtangentbord i stor jämförelse

QPad MK-80

Medan Gigabyte, Thermaltake och Cooler Master alla är relativt nya på tillbehörsmarknaden, så är QPAD tämligen rutinerad vid det här laget. De är mest kända för sina musmattor, som under en period sålde i oerhörda mängder och konkurrerade huvudsakligen med lösningar från Steelseries, som också bidrar med ett tangentbord till den här recensionen. De båda företagen har dock gjort ganska olika lösningar för tangentbord, och de kommer onekligen bli intressanta att kontrastera. QPAD har den här gången två modeller med i leken, MK-80 samt MK-85.

QPAD MK-80 har nu funnits på marknaden i snart två och ett halvt år, och presenterades som QPADs första mekaniska tangentbord. Likt konkurrenterna Razer valde man vid release att använda sig av de blå Cherry MX-brytarna, ett lite ovanligare val för spelanpassade tangentbord. Idag finns tangentbordet tillgängligt även med röda, svarta och bruna brytare om man köper det direkt från QPAD, men varianten vi kikar på den här gången är originalet med just blå brytare. Det blir också det enda tangentbordet i den här recensionen som använder sig av just blå brytare.

Tangentbordet levereras i en kartong som tydligt skyltar med alla funktioner och specifikationer. Det levereras också med fyra orangea tangenter med gummerad yta, ett verktyg för att byta ut tangenter, en PS/2-USB-adapter, ett handlovsstöd samt dokumentation.

Det första intrycket undertecknad fick vid gransning av den övergripande designen var att QPAD definitivt inte skäms för sin logotyp. Tillverkarens karaktäristiska Q-symbol finns på handlovsstödet, på mellanslagstangenten, samt på den ordinarie Q-tangenten. Dessutom finns tillverkarens namn i text ovanför piltangenterna, och ytterligare en Q-symbol i form av ett hjärta i mitten av handlovsstödet. Att ett företag vill ha sin logotyp eller sitt namn på sin produkt är fullt förståeligt, men i det här fallet får man undra om det kanske finns en gräns för hur mycket som egentligen är rimligt.

Branding åsido så har MK-80 inga dedikerade mediatangenter eller makrotangeter, utan följer standardlayout helt och hållet, med media och volymreglering via en funktionstangent tillsammans med F-tangenterna. Designen är i mattsvart plast. som dessvärre drar åt sig såväl damm som fingeravtryck och repor. Det medföljande handlovsstödet är sträcker sig cirka 2.5 cm från tangentbordets nederkant. Den matta ytan är bekväm att vila händerna på, men även handlovsstödet har den mattsvarta yta som väldigt lätt tar åt sig avtryck från händerna, som är närmast omöjliga att få bort.

 Samtliga tangenter på MK-80 besitter en blå lysdiod, som ger ett behagligt sken. Belysningen lyser igenom tangenten precis lagom skarpt, och har en mycket behaglig färg med en lite mörkare ton. Bakgrundsbelysningen kan regleras genom att använda funktionstangenten i kombination med 8 och 2 på siffersatsen, i fyra olika ljusstyrkor. Värt att notera är att bakgrundsbelysningen får ström från samma källa som den inbyggda USB-huben, och fungerar bara om man också har den extra USB-kabeln inkopplad då den primära kabeln använder PS/2 och helt enkelt inte ger tillräckligt med ström på egen hand.

Som tidare nämnt har QPAD MK-80 en inbyggd USB-hub, samt två portar för ljud. De två ljudportarna är av vanlig passthrough-typ, och fungerar därför endast om man kopplar in deras respektive kontakter som finns i änden på tangentbordssladden. Sladden i fråga är medeltjock, tjockare än exempelvis de hos Thermaltake och Cooler Master, men tunnare än den hos Gigabyte Osmium. Den är inte heller nyloninklädd, utan har en vanlig gummerad yta för att vara något enklare att dra över skrivbordet. För att stödja full N-key rollover använder sladen i sitt grundutförande PS/2, men en adapter till USB medföljer. Det gör fördelen att man kan dra full nytta av båda gränssnitten, men nackdelen att det inte går att smidigt implementera en utbytbar kabel.

Undersidan av MK-80 saknar de skåror som finns på tangentborden med utbytbar kabel, då den inbyggda bara kan dras på ett sätt. Själva tangentbordet har fyra gummifötter, två i nederkanten, och två på de utfällbara benen. Det finns också ytterligare tre på handlovsstödet. Greppet mot skrivbordet är bra jämfört med många billigare tangentbord, men det är fortfarande inte i klass med Gigabyte Osmium eller Thermaltake MEKA G-Unit, vilket också kan ha att göra med att båda dessa modeller har större massa än MK-80.

Oavsett vad man tycker om överdriven branding och tjocka kablar så är det absolut viktigaste hos ett tangentbord hur det presterar i reell användning. QPAD MK-80 var en trevlig upplevelse att spela med, och det kändes både responsivt och gediget. Avsaknaden av makrotangenter gjorde sig känd huvudsakligen i strategi- och rollspel, men saknades inte alls i actionspel i första eller tredje person. Rent funktionsmässigt finns det helt enkelt inte mycket att klaga på hos MK-80 då det gör precis vad det ska.

Den större kontroversen hos modellen ligger snarare hos de blå brytarna. De är inte primärt ämnade för spel, och i vissa scenarion gör detta faktum sig känt. I exempelvis racingspel, som ofta använder sig av piltangenterna där både precision och hastighet är av vikt, hade svarta eller röda brytare lämpat sig bättre med sitt linjära motstånd. Men i majoriteten av alla spel kommer den genomsnittliga användaren inte lida av brytarens design, vars egentliga funktionella skillnad mot de svarta och röda brytarna är var aktiveringspunkten ligger i förhållande till släpp-punkten.

Den blå brytaren kallas för en skriftbrytare, och detta är helt klart inte utan anledning. Det nämndes tidigare i recensionen att Zowie Celeritas, med sin specifika kombination av röda brytare med en bekväm mängd friktion på tangentytan, hade en oerhört trevlig skrivkänsla – och inte helt överraskande är MK-80 ännu trevligare. De blå brytarna är helt enkelt en dröm att producera text med, och undertecknad kom snabbt på sig själv med att leta efter anlednignar att få skriva, enbart för att få göra det på det här tangentbordet.

Rent funktionsmässigt levererar helt enkelt MK-80, men lämnar i slutändan en lite bitter smak då det sparats in på bitar av kvalitén. Den matta färgen samlar både damm, fingeravtryck och repor, och det hade gärna fått finnas lite fler eller lite effektivare gummifötter på tangentbordets undersida.