12 mekaniska premiumtangentbord i stor jämförelse

QPad MK-85

QPAD MK-85 släpptes ett år efter QPAD MK-80 som en regelrätt uppföljare. Den primära skillnaden är att MK-85 använder sig av röda MX-brytare istället för de blå som återfanns i MK-80, för att träffa en något större målgrupp. I övrigt är tangentbordet oerhört likt sin föregångare. Vad som också gör det intressant i den här recensionen är att det använder sig av samma OEM-design som Tesoro Durandal, vilket på pappret gör det till i princip samma tangentbord, fast annorlunda levererat. Därför kommer det i den här recensionen jämföras inte bara med sin föregångare, utan också med sin konkurrent för att belysa på vilket sätt de båda tillverkarna dragit nytta av samma kretskort. En skillnad värd att nämna här är att Tesoro i standardutförandet valt att använda sig av svarta brytare, till skillnad från MK-85s röda. Båda tangentborden går dock att beställa med andra MX-brytare.

MK-85 förpackas på samma vis som MK-80, och levereras med samma tillbehör (gummerade tangenter, tangentborttagningsverktyg och dokumentation), utöver att MK-85 också levereras med en skiva med mjukvara för att konfigurera dess makrofunktioner.

Den övergripande designen på MK-85 är helt identisk med den hos MK-80. Det har samma mått, samma handlovsstöd, och samma märkning med QPADs logotyp. På den här punkten är det mer intressant att jämföra med Tesoro Durandal, som använder sig av en annan sorts plast med en mer räfflad yta till skillnad från QPADs matta yta. Medan QPADs finish, all branding åsido, känns mer stilren, så samlar den också betydligt mer fingeravtryck, repor och damm än den hos Tesoro.

En av de nya funktionerna sedan MK-80 är profil- och makrohanteringen, vilket i sin tur också är identisk med Tesoro Durandal. Märkningen på F-tangenterna är den samma mellan de två modellerna, och båda har samma “G/PC” funktion på F12 för att stänga av Windows-tangenten.

Bakgrundsbelysningen är i grunden identisk med den hos MK-80, med den enda skillnaden att lysdioderna är röda istället för blå. De har i övrigt samma ljusstyrka, men med skillnaden att de olika nivåerna – exakt som hos Tesoro Durandal – regleras i tre olika ljusnivåer respektive ett läge med pulserande ljusstyrka. Och medan MK-80 behövde ha både sin PS/2- och USB-kabel inkopplade för att erbjuda bakgrundsbelysning så använder MK-85 endast en USB-kabel som driver både hub, bakgrundsbelysning och signal.

USB- och ljudportarna är identiskt placerade på både MK-80, MK-85 och Tesoro Durandal. Vad som däremot skiljer MK-80 och MK-85 är valet av kabel, där MK-85 endast använder en USB. Resultatet av detta är en tunnare kabel än den hos MK-80, som hos MK-85 dessutom blivit klädd i nylon. De är i övrigt lika långa, medan Tesoro Durandal har en något kortare kabel på 1.55 m jämfört med 1.8 m hos de båda QPAD-produkterna.

På baksidan är MK-85 åter igen identiskt med sin föregångare, med två gummifötter i den nedre kanten, två på de utfällbara benen samt tre på handlovsstödet. Här har konkurrenten från Durandal övertaget, med sina fyra fötter utöver de två på benen och tre på sitt handlovsstöd.

*Mjukvara*

Till skillnad från MK-80 så har MK-85 programmerbara funktioner, till vilka det medföljer en mjukvara. Inte helt överraskande är denna mjukvara densamma som till Tesoro Durandal, fast med ett lite annorlunda skal. QPADs version är enklare designad, med betydligt färre blixtar och distraherande mönster, utan använder istället en lite mer stilren design.

Funktionsmässigt är ger MK-85 rimligtvis samma intryck som Tesoro Durandal. De har exakt samma layout och makrohantering, som fungerar identiskt. Dedikerade makrotangenter hade i båda fallen varit att föredra, men bara att funktionaliteten finns är helt klart en uppgradering från MK-80. Tangenterna hos alla tre tangentborden har en liknande yta.

Summan av det hela är att MK-85 egentligen blir lite av den felande länken mellan MK-80 och Tesoro Durandal. Det har samma design som MK-80, med samma funktionalitet som Durandal – och med den röda brytaren, som ger ett lågt motstånd som den blå i MK-80, fast linjärt motstånd som den svarta i Durandal. Det ger därför en mycket trevlig upplevelse i spelande, men också en mycket trevlig skrivupplevelse. För den som velar mellan MK-80 och MK-85 så skulle sistnämnda rekommenderas till den som spelar mycket mer än skriver, och inte har någon större nytta av vad som följer med den PS/2-anslutning som MK-80 använder. För den som skriver oerhört mycket men fortfarande inte vill tappa några spelfunktioner är dock det äldre MK-80 vinnaren, alternativt versionen av MK-85 som levereras med blå brytare. För den som väljer mellan Durandal och MK-85 vilar valet helt och hållet på vilken design man föredrar.