12 mekaniska premiumtangentbord i stor jämförelse

Logitech G710+

Logitech är en tillverkare som antagligen klingar bekant i de flesta datoranvändares öron. Företaget grundades i Schweiz år 1981, och har sedan dess producerat mängder av datortillbehör i en uppsjö produktkategorier, såsom möss, tangentbord, högtalare, webbkameror och mediaspelare. De är idag en av världens absolut största tillverkare av kringutrustning, och meddelade redan år 2008 att de hade levererat över en miljard datormöss. De är inte på något sätt nybörjare när det kommer till tangentbord, men det har dröjt till 2012 för dem att själva producera ett mekaniskt sådant och släppa det under sitt eget märke. Det är inte med små förhoppningar vi kikar närmare på Logitech G710+.

G710+ tillhör Logitechs välbekanta G-serie för kringutrustning, inriktad helt mot datorspelare, tillsammans med exempelvis musen G400 som är den uppfräschade versionen av MX518, som mycket väl kan vara en av de mest sålda spelmössen genom tiderna. Logitech är sena ute i leken med mekaniska tangentbord, och låter sig inte heller sakta ner. Precis som Gigabyte Osmium så bjuder G710+ på en mängd funktioner och knappar, som vi kommer kika närmare på längre ner. Till skillnad från Gigabytes första mekaniska tangentbord Osmium så har Logitech till sin första modell valt att använda sig av den bruna Cherry MX-brytaren, med ett lågt, taktilt motstånd utan klickande. Det är således testets andra tangentbord att använda sig av denna brytare, tillsammans med Ducky G2PRO Tenkeyless.

Medan tangentbordet i sig har en allt annat än diskret design så är dess kartong förhållandevis enkel, och visar en bild på produkten med en lätt beskrivning av dess funktioner av layout. Det medföljer inte heller några betydelsefulla tillbehör, utan endast viss dokumentation.

Logitech använder sig av en standardlayout tangenter, och är ett av de få tangentbord i testet som har båda sina Windows-tangenter intakta. Dessa använder sig notervärt också av den nya och kantigare Windows-logotypen. Istället för att lägga till funktioner på befintliga tangenter eller ändra i layouten har Logitech utrustat G710 med en uppsjö extra knappar för allehanda extra funktioner, exempelvis makron.

Medan till exempel Gigabyte valt att med Osmium bygga sitt tangentbord på höjden och placera makrotangenterna ovanför F-tangenterna så har Logitech istället placerat sina lite mer klassiskt på tangentbordets vänstra sida för enklare åtkomst. Ovanför F-tangenterna finns istället tre profilvalsknappar, samt en knapp för att spela in makron och en knapp för att deaktivera tangentbordets Windows-tangenter, ett läge kallat Game-mode.

Tangentbordet har ett handlovsstöd, men inte i av det största slaget. Det ger stöd åt handlederna, men det hade gärna fått vara någon centimeter större för att ge ett stöd som kan konkurrera med Gigabyte Aivia Osmium eller Cooler Master Storm Trigger.

Alla tangenter på G710+ är bakgrundsbelysta, och det inkluderar såväl mediatangenter som makrotangenter (som förövrigt är tydligt omringade av orange plas). Istället för att använda sig av en extra kreativ lösning för att reglera ljuset, som Gigabyte på sitt Osmium, eller allehanda olika belysningslägen som exempelvis modellerna från Ducky och Cooler Master, så har Logitech valt att lägga in två separata kluster av bakgrundsbelysning. En av knapparna för att reglera belysningen reglerar WASD-tangenterna och piltangenterna, medan den andra helt enkelt reglerar alla andra tangenter. På så sätt kan man välja om man vill ha belysning på enbart WASD och piltangenter, belysning på alla utom dessa, eller ha lite belysning på alla tangenter utom WASD och piltangenterna, på vilka man kanske vill ha lite starkare sådan.

Högst upp till höger på tangnentbordet syns knapparna för att reglera belysningen som nämndes i det tidigare stycket. Här finns också dedikerade tangenter för media, till exempel play/paus, stop samt låtbyte. Ovanför siffertangenterna på tangentbordets högra sida så finns en roterbar cylinder med räfflad gummiyta för att höja och sänka volymen, samt en knapp för att stänga av den. Dedikerade tangenter för dessa funktioner är uppskattade framför allt på speltangentbord, och får precis som övriga modeller som erbjuder detta ett plus i kanten.

Tangentbordet ansluts med två USB 2.0-kontakter, varav den ena för själva tangentbordet och dess funktioner, och den andra för USB-passthrough. Det finns ingen funktionalitet för passthrough av ljud. Kabeln är inte heller utbytbar, och är ganska tjock och otymplig, med en stor orange plastklump där den delar upp sig i de två delkontakterna.

På baksidan huserar fyra ganska stora gummifötter direkt under tangentbordet, och ytterligare tre på handlovsstödet. Dessa ger dock ett medelmåttigt fäste, detta trots att de är ungefär i samma storlek som de på undersidan av Steelseries 6Gv2. Det finns heller inget gummifäste på de utfällbara benen, så fästet blir ytterligare något sämre när dessa används.

Logitechs mjukvara för makroprogrammering är väldigt lättanvänd, och innehåller flera fördefinierade OS-funktioner, bland annat flera för Windows 8. Flera Logitechprodukter kan programmeras i samma program, med fördelen att man exempelvis kan välja att reglera upplösningen på musen med två makrotangenter på tangentbordet.

Logitech G710+ levererar med råge på flera punkter, och håller tillbaka på vissa, men i det reella användandet är det en väldigt trevlig upplevelse. Makrotangenterna sitter lägligt till, framför allt de nedersta fyra (G3-G6), och är lätta att använda i de spel som drar nytta av dem. De dedikerade mediatangenterna har en trevlig känsla, och fungerar allmänt bra i de flesta situationer. De bruna brytarna lämpar sig bra för såväl spel som skrivande, och ytan på tangneterna är inte för glatt. Att skriva den här delen av recensionen på tangentbordet gick mycket smidigt och bekvämt, och så även att navigera i operativsystemet under vardagsanvändning.

Vad som gärna hade fått finnas med är ett större handlovsstöd, då det befintliga är en aning för litet för att ge ordentligt stöd. Den enda USB-funktionaliteten som finns är över passthrough med en enda port, vilket ger både för- och nackdelar. Nackdelen är såklart att endast en enhet kan användas åt gången, medan fördelen är att ingen hastighet tappas, och att porten får samma strömtillförsel som den port på datorn man kopplar in tangentbordet i. Fästet på skrivbordet hade gärna fått vara en aning starkare, och benen för lutning av tangentbordet hade även de fått förses med gummi för detta ändamål. En annan mild nackdel är att plasten kring tangenterna är väldigt glansig och oerhört lätt samlar fingeravtryck.