12 mekaniska premiumtangentbord i stor jämförelse

Gigabyte Aivia Osmium

Taiwanesiska Gigabyte är utan tvekan mest kända för sina moderkort, en marknad där de i dagsläget är den näst största tillverkaren i världen. Men likt många andra annars nischade företag så har de på senare tid börjat söka sig till nya marknader, bland annat kringutrustning. Gigabytes serie tillbehör för datorspelare kallas Aivia, och NordicHardware har tidigare tagit en titt på två andra produkter ur serien, nämligen musen och musmattan som båda bar namnet Krypton.

Vad som däremot kommer stå i fokus i det här recensionen är företagets första mekaniska tangentbord, kallat Osmium.

Tangentbordet är döpt efter det kemiska grundämnet med samma namn, en platinametall som är det grundämne med högst densitet av alla i det periodiska systemet, närmare dubbelt så hög som bly. Motiveringen till namnet är enligt Gigabyte designmantrat, som siktar på att göra tangentbordet tungt, gediget och hållbart, och med en vikt på 1,5 kilo är det onekligen ingen lättviktare. Gigabyte har till sitt första mekaniska tangentbord valt att använda Cherry MX Red, en lösning som blir allt vanligare idag och är ett bra mellanting mellan en tung, spelanpassad brytare och en lätt, skrivanpassad brytare.

Osmium har en ganska sparsam mängd tillbehör trots sin närmast kolossala förpackning, och levereras med fyra extra tangenter med märkning för exempelvis olika makron, samt ett litet verktyg för att plocka bort befintliga tangenter.

Sett till layouten så använder Osmium ett fullstor tangentuppsättning med standardbredd. De har istället valt att bygga tangentbordet mer på höjden, och placerar ett ganska gott avstånd mellan sifferraden och F-tangenterna. Ovanför dessa har Gigabyte placerat reglage och fem makrotangenter som kan programmeras i Gigabytes mjukvara Ghost Macro Engine. Både makrotangenterna och mjukvaran kommer beskriver lite mer närgående längre fram. Tangentbordet har inbyggda mediafunktioner, som en extra funktion till funktionsknapparna F1-F4, med play/pause, stop, samt nästa och föregående spår. Det hade dock varit trevligt att se dessa som separata tangenter.

En av de mer iögonfallande delarna av tangentbordet är det rejält tilltagna handlovsstödet, som är löstagbart. Stödet sträcker sig som längst cirka 8 cm från tangentbordet, och ger gott om stöd och är bekvämt att använda. Stödet är dock kortare, som minst cirka 6 cm, under pil- och siffersatsen på tangentbordets högra sida. Detta är ett beslut som kan ifrågasättas en aning, då den vänstra delen av stödet är oerhört bekvämt, och samma stöd gärna hade fått finnas på högersidan även om användaren oftast kommer ha händerna längre till vänster. Det är en fråga om personlig preferens och hur stora händer användaren har, men den högra delen av stödet upplevdes helt enkelt inte vara i närheten lika bekväm som den vänstra.

Samtliga av Osmiums tangenter är bakgrundsbelysta, och styrkan på belysningen kan regleras i tangentbordets överkant. Här finns också de fem makrotangenterna, som kan konfigureras i Ghost Macro Engine. Gigabyte har på Osmium använt sig av en ganska kreativ lösning för reglering av såväl volym som ljusstyrka, nämligen genom att implementera två scrollhjul av samma typ som återfinns på datormöss. Genom att rulla hjulen kan man justera ljud och ljus mer eller mindre kontinuerligt, och genom att klicka på hjulen kan man aktivera och deaktivera belysningen respektive ljudet. Lösningen är smidig, intuitiv, och måste sägas fungera väldigt bra.

Sett till höger på tangentbordet finns två 3.5 mm kontakter, för hörlurar respektive mikrofon. Här finns också en USB 3.0-kontakt för att ansluta exempelvis USB-minnen. Ytterligare en USB-kontakt, dock USB 2.0, finns på tangentbordets ovansida. Stödet för USB 3.0 är onlekligen trevligt att se, även om det inte hade skadat om båda kontakterna haft det stödet. Något som också kan ifrågasättas är att placeringen av USB 3.0-kontakten och ljudkontakterna på högersidan, då den absoluta majoriteten av alla användare kommer använda en mus med högerhanden, och kablar som ansluts på den sidan kan komma att vara ivägen.

Kabeln som Gigabyte använder är två meter lång, och täckt med nylon. Den är ganska tjock, vilket är att vänta med tanke på att den huserar två USB-kanaler och två ljudkanaler. Den är dock lite mjukare än väntat med tanke på sin tjocklek och nylonklädsel, men fortfarande väldigt otymplig att dra på skrivbordet. Kabeln förgrenar sig till sina respektive delkontakter efter cirka 165 centimeter, vilket lämnar omkring 35 centimeter frirum för varje delkontakt, en ganska lagom marginal.

På bilden syns också Aivia-logotypen ovanför siffersatsen, som inte bara är där av estetiska skäl, utan också används för att växla mellan profiler. Hela segmentet med dioder för caps, scroll och num lock samt Aivia-logotypen är nämligen en knapp, som när den aktiveras byter färg på logotypens belysning för att indikera den aktiva profilen. Valet av färger och profiler kan justeras i Ghost Macro Engine-mjukvaran. Knappen har en trevlig känsla vid aktivering, och Gigabyte får åter igen tummen upp för en kreativ och väl fungerande lösning.

Sett till undersidan har Osmium fyra gummiklädda fötter, som kan vridas upp för att ändra tangentbordets lutning, en trevlig omväxling då de allra flesta tangentbord enbart erbjuder två sådana fötter. Handlovsstödet i sin tur har tre gummifötter för ytterligare friktion. Tangentbordet ligger stadigt på de flesta skrivbord, till stor del tack vare sin väl tilltagna massa på 1,5 kilo.

I reell användning är Gigabyte Osmium trevlig upplevelse men som kunde varit trevligare. Tangenterna är precis så bekväma att skriva på som förväntas av ett mekaniskt tangentbord, och medan de kan ta en stund att vänja sig vid så är det svårt att vilja gå tillbaka till membranbrytare när vanan väl fastar. Den röda brytarens lägre motstånd än sitt svarta syskon gör skrivande till en allmänt trevlig upplevelse, och Gigabyte har varit noga med att inte snåla med implementationen – samtliga tangenter, även makrotangeterna, använder sig av de röda mekaniska brytarna. Särskilt under skrivsessioner visar också handlovsstödet sin bästa sida, även om det gärna hade fått vara mer symmetriskt för att ge samma komfort från ände till ände.

Tangentbordet känns gediget och kvalitativt, inte minst tack vare den rejäla tyngden. Det kommer inte att glida runt på skrivbordet i första taget, och det känns som att det kan tåla en hel del tuffa tag under ilskna spelsessioner.  Även om det inte syns utifrån märker man att Gigabyte använt sig av mycket metall i tillverkningen, då ett hårt slag på vissa tangenter kan efterlämna ett litet ekande kling, i stil med att knacka på ett metallrör. Hela ytterdelen på tangentbordet är i plast, men av en kvalitativ plast som inte känns billig eller som en kompromiss.

Osmium uppvisar inga eftersläpningar, och reagerar på kommandon så fort som det förväntas av ett modernt tangentbord. Även om det ansluts med USB märks inga spår av ghosting så länge man håller sig till ett mänskligt antal simultana tangenttryckningar. Därmed presterar det helt enkelt precis så bra som det borde i spelscenarion, och det linjära motståndet i den röda brytaren lämpar sig väl för det ändamålet. Något som däremot kunde varit lite bättre i spelsammanhang är att makroknapparna sitter oerhört långt upp på tangentbordet, och därmed inte går att komma åt vidare enkelt utan att flytta hela handen en bra bit. Makroknapparna hade helt enkelt passat lite bättre att placera på vänstersidan för enklare åtkomst.

Ett problem som upplevdes, och som andra användare också har noterat, är att Osmium på många datorer har problem att öppna BIOS/UEFI. Detta är något som bör åtgärdas inom kort, men det bör också has i åtanke för exempelvis överklockare eller andra användare som ofta vistas i BIOS/UEFI.