12 mekaniska premiumtangentbord i stor jämförelse

Zowie Celeritas MX Red

Grundat 2008 är Amerikanska Zowie Gear ett ganska ungt företag, och tillhör de lite mindre kända tillverkarna av kringutrustning. De tillverkar produkter specifikt för datorspelare och E-sport, främst i form av möss, musmattor, headset och tangentbord. Just här tittar vi på företagets hittills enda tangentbord, nämligen Celeritas. Tangentbordet finns i tre olika färger med både röda och bruna brytare, och det är den svarta modellen med röda brytare som denna gång hamnar på testbänken.

Celeritas är huvudsakligen riktat mot E-sport, och levereras i en ganska sparsam förpackning. Kartongen är inte mycket större än själva tangentbordet, och på baksidan finns lite beskrivningar av funktioner samt rekommendationer från diverse kända datorspelare. I lådan finns ingen nämnvärd dokumentation, och det enda tillbehöret är en PS/2-adapter. Just modellen som recenseras här använder Cherry MX Red-brytare, den “lättare” versionen av Cherry MX Black. Både bruna och röda brytare brukar anses vara en bra arbets- och spelkompromiss, så det är inte konstigt att det är just dessa två brytare Zowie erbjuder i sina modeller.

Ju mer funktioner som finns på ett tangentbord, desto mer brukar det rimligtvis finnas att säga om det. Och Celeritas är inte den typen av tangentbord som siktar på att skylta med en uppsjö häftiga funktioner, utan följer ett mer minimalt mantra. Knappuppsättningen och tangentstorleken är väldigt generisk, och det finns inga dedikerade mediaknappar och inte heller några makrotangenter, och ingen bakgrundsbelysning. Mediafunktioner finns i form av extra funktioner till funktionstangterna F1-F6, med vilka man kan höja, sänka och stänga av volymen, samt spela/pausa samt byta låt. Den nedre delen av tangentbordet är också en aning utsträckt, förmodligen som en kompensation för att det inte finns något handlovsstöd. Detta är en lösning som inte riktigt faller undertecknad i smaken, och avsaknaden av ens ett löstagbart handlovsstöd lämnar ett ganska stort minus i protokollet.

Som tidigare nämnt har Celeritas inga makrotangenter, bakgrundsbelysning eller liknande funktioner som annars brukar känneteckna ett spelanpassat tangentbord idag. Vad som däremot finns är möjligheten att aktivera och deaktivera windows-tangenten, och ändra tangentbordets repeat rate, hur fort en signal skickas från en nedtryckt eller nedhållen tangent. Detta ska enligt Zowie ge allehanda fördelar i spel, exempelvis ge snabbare rörelser i vissa, och mer utdelat skada i andra. Repeat rate kan ställas in mellan 1x och 8x, och den valda nivån kännetecknas med en röd diod på respektive knapp. Möjligheten att ändra repeat rate finns dock enbart om man ansluter tangentbordet via PS/2.

Celeritas använder sig av en enkel USB-kabel, som kan adapteras till PS/2, och erbjuder varken USB-hub eller hörlursutgång. Kabeln är gummiklädd, och får ett plus i kanten för att den är lätt att dra över skrivbordet, utan samma styva känsla som många nylonklädda kablar.

På undersidan har tangentbordet fyra långa fötter för att hålla sig på plats på skrivbordet. Fötterna ger tillräckligt med friktion för att tangentbordet ska hålla sig stadigt på skrivbordet, men lite lägre friktion än en del andra modeller. Någonting som saknas är dock möjligheten att vinkla upp tangentbordet, en funktion som annars finns på i stort sett alla tangentbordsmodeller på marknaden idag. Det kan argumenteras att en sådan funktion inte är riktigt lika viktig på ett speltangentbord, men det hade verkligen inte skadat att åtminstone ge möjligheten, inte minst för ett tangentbord i den här prisklassen.

I reell användning ger Celeritas minst sagt blandade intryck. Konstruktionen känns kvalitativ, trots att hela tangentbordets yttre är i plast. Avsaknaden av handlovsstöd sätter sina spår under längre användarsessioner, både i spel och under skrivscenarion, och möjligheten att vinkla tangentbordet hade verkligen uppskattats. Båda de punkterna är en smaksak, men det hade inte skadat någon användarpreferens om möjligheten åtminstone hade funnits. Det finns inte heller några makrotangenter, men det här är inte heller ett tangentbord riktat mot den sortens spelare som använder sådana, utan snarare E-sport där snabb respons och komfort är av högre vikt. Responsen som fanns var väldigt bra, även över USB, och ingen ghosting märktes över något gränssnitt.

Det finns en del nackdelar som spelar in både när man spelar och skriver, både större och mindre. Men någonting som skickar upp helhetsintrycket en bit är skrivkänslan. Zowie Celeritas är nämligen helt fantastiskt bekvämt att skriva på, bortsett från avsaknaden av handlovsstöd. Och skrivkänslan är inte enbart beroende på de mekaniska brytarna, då undertecknad fann det bekvämare för skrift än flera andra testade tangentbord med samma röda brytare. Snarare är det hur tangenten och tangentbordsbasen möts som gör upplevelsen extra njutbar, och Zowie får därför en klar tumme upp när det kommer till skrivscenarion.