Cherry Viola-brytaren är på besök i form av Corsair K60 RGB Pro. Cherrys svar på de billiga MX-klonerna från Kina ska sänka prislappen på gamingtangentbord för renommerade tillverkare. Vi har testat!
Vi stötte först på Cherry Viola när vi täckte CES i Las Vegas för lite mer än ett år sedan. Idag får vi inte bara känna på ett av Corsairs lite nyare tangentbord, K60 RGB Pro, vi får även testa Viola lite närmre.
Be the first to leave a review.
Funktionalitet – Vi ser över olika funktioner som tangentbordet erbjuder, som exempelvis mjukvara, programmerbarhet, extra- knappar samt portar, belysning och andra specialfunktioner. Vi ser även över unika egenskaper som utmärker sig från konkurrensen.
Betyg 9-10 använder vi för de allra vassaste funktionerna på marknaden, perfekt och pålitlig prestanda och något unikt; utöver det vanliga. Betyget 7-8 använder vi för välfungerande tangentbord som erbjuder någon form av extrafunktionalitet. Betyget 5-6 är för tangentbord som har pålitlig funktionalitet, men erbjuder inga extrafunktioner som står ut från mängden – mellanmjölk. Betyg 1-4 använder vi för lågpresterande- och defekta tangentbord med uppenbara brister.
Kvalitetskänsla – Byggkvalité väger tungt i våra tester och det utgör en stor del av kvalitetskänslan. VI ser över de komponenter som har använts i tangentbordet samt andra faktorer som exempelvis texturerade ytor som inger en känsla av kvalitet.
Betyget 9-10 är för tangentbord i premiumsegmentet, här är det dyra och tåliga material som huserar – exempelvis metall. Tangentbordet är väl sammansatt och tillverkaren har inte snålat in på komponenterna. Betyget 7-8 är för tangentbord som kanske inte har de allra dyraste komponenterna, men inget ändå en känsla av kvalitet genom väl uttänkta material- och konstruktionsval. Betyget 5-6 är för tangentbord utan uppenbara brister, men som inte utmärker sig som varken extra tåliga eller kvalitativa. Betyget 1-4 är för tangentbord med undermålig byggkvalité och konstruktionsbrister.
Komfort – Vi använder tangentborden i minst 6-8 timmar dagligen under en längre period för att bilda oss en övergripande uppfattning om hur tangentbordet känns vid bruk. Här ser vi över brytarprofiler, ergonomiska funktioner som exempelvis justerbar höjd, brytarlock och brytarprestanda. Vi ser även över medföljande tillbehör som exempelvis handlovsstöd.
Betyg 9-10 är för att kategorisera exceptionellt ergonomiska tangentbord, de har en extremt skön känsla och brytar-egenskaperna känns väldigt bra. Betyg 7-8 är för tangentbord som är bekväma att använda under längre perioder, men saknar den lilla extra egenskapen för att nå högre. Betyget 5-6 är för tangentbord som inte utmärker sig som sköna vid drift eller erbjuder en bra skriv- och spelupplevelse av olika skäl. Bottenbetygen 1-4 är för tangentbord som är eventuella hälsorisker på grund av dålig ergonomi, brytarna är svampiga och du kan knappt vänta att skriva klart det sista stycket text så att du kan resa dig från tangentbordet.
Stäng
Sammanfattning Corsair K60 RGB Pro
Många positiva saker har hänt med Corsairs tangentbordslinje sedan de besökte oss senast. K60 RGB Pro har en stilren design och en bra strukturell integritet. Tillverkaren har skalat tillbaka allt fluff i K60 RGB Pro och har istället lagt fokus på prestanda. Cherrys nya Viola-brytare, som var huvudfokus i dagens test, är färska ur formerna, lena, om än något tunga för vår smak.
Corsair K60 RGB Pro är bättre än tidigare Corsair-bord som vi testat för upp till trippla prislappen. Tillverkaren har inte glömt små men viktiga detaljer, som att smörja stabilisatorer och minimera resonansutrymmet. K60 RGB Pro är ett bra tangentbord men räcker inte riktigt för att nå upp till toppen av de tangentbord som finns inom samma prisklass. Det får av den anledningen ingen rekommendation i vårt test.
Egenskaper
- Smorda stabilisatorer
- Len Viola-brytare
- Robust byggt
- Fullstort
- Dov ljudkaraktär men pingar vid användning
- Stilrent
| Corsair K60 RGB Pro | |
|---|---|
| Formfaktor | Fullstort |
| Brytare | Cherry Viola |
| Keycaps | ABS |
| Keycaps-tjocklek | ~1mm |
| Keycaps-profil | OEM |
| Media-/makrotangenter | Ja, via funktionslager |
| Inbyggt minne | Ja |
| Anti-Ghosting | Ja |
| N-key Rollover | Ja |
| Tangentbelysning | Ja |
| Mått | 441 x 137 x 31 mm |
| Vikt | ~820 g |
| Kabellängd | ~1.5m |
| Anslutning | 1.8 m USB-kabel |
| Lägsa pris på Prisjakt.se |
Stäng
Design och konstruktion
I dagens testbänk har vi ett stilrent och avskalat tangentbord, vilket är ovanligt när tillverkaren heter Corsair. Vanligtvis hittar vi Corsair-tangentbord bestyckade med makroknappar, rullhjul, rattar, knoppar och mediaknappar. Vi föredrar en mer enkel approach, lik K60 RGB Pro, där vi besparas en lång rad extraknappar som inte används men som driver upp priset på produkten.
K60 RGB Pro faller in i ledet bland de tangentbord som följer den trendande design där en skiva aluminium monteras ovanpå ett plasthölje för att ingjuta en känsla av lyx. Skivan agerar monteringsplåt för brytarna, en monteringsplåt som oftast är gjord av aluminium ändå. Känslan av lyx är alltså resultatet av att tillverkare tar bort material från tangentbordet och tar ett högre pris för produkter som är billigare att tillverka. Vi har inga problem med designen rent estetiskt. Den är snygg men problemet vi har är att denna typ av design ofta resulterar i ett gällt ping-ljud vid användning och så är även fallet med K60 RGB Pro.
Corsair fortsätter att bryta egna normer genom att förse K60 RGB Pro med en standard bottenrad. Detta gör det betydligt enklare att hitta passande eftermarknadskeycaps till tangentbordet om vi vill uppgradera användarupplevelsen. Corsair har länge envisats med att ha en bottenrad som ingen till vår kännedom använder sig av, vilket sannolikt har varit frustrerande för Corsair-användare. De har numera börjat förse sina tangentbord med en vanlig bottenrad men det finns fortfarande flera tangentbord i sortimentet med den föregående.
Ping-ljud till trots så känns K60 RGB Pro bra i händerna och när vi knackar på chassit hör vi inte något som antyder på att det finns en stor resonanslåda inuti. Tangentbordet är styvt i konstruktionen och knakar inte när vi försöker vrida och vränga det. Det är imponerande då det är vanligt att denna typ av konstruktion knakar i plasten. Detta tyder på en bra strukturell integritet.
Tangentbordet har en flack vinkel men för de användare som vill ha tangentbordet mer brant finns det två utfällbara spakar. Spakarna har en gummilegering i linje med de gummidynor som finns längs kanterna på baksidan. Vi har inget att anmärka om dynorna. Tangentbordet är stadigt på vårt skrivbord och glider inte runt vid användning.
K60 RGB Pro har en inbyggd kabel som sticker ut längs det bakre partiet på tangentbordet. Det är en tjock gummilegerad kabel som är styv. Vi ser gärna att tillverkare börjar gå över till löstagbara kablar eller åtminstone att de erbjuder kabelkanaler längs tangentbordets botten för att göra dem snyggare och mindre omständliga.
Keycaps
Keycapsen är som väntat av den tunnare varianten i en glatt ABS-plast utan textur. Ytan är något av en fettmagnet. I likhet med hur Corsair lämnade gamingestetik bakom sig i utformandet av chassit, har de gjort samma sak med inskriften på keycapsen. Capsen mäter cirka en millimeter i tjocklek, vilket motsvarar ungefär två tredjedelar av vad vi anser är en bra och kvalitativ tjocklek. Vi hade dock inte väntat oss något i premiumväg med tanke på tangentbordets prislapp.
Inskriften ser inte ut att vara anpassad för K60 RGB Pro med Viola då keycapsen inte utnyttjar Violas lysdiodkällor på ett bra sätt. Inskrifterna ser ut att vara anpassade för Cherry MX-brytar, som har en lysdiod i brytarens övre del. Inskriften är justerad i linje med dessa. Viola släpper igenom ljus från stammen, i mitten av brytaren, vilket i sin tur resulterar i att belysningen blir ojämn. Likt vissa Cherry MX-uppsättningar, är lysdioden justerad längs den övre delen av brytaren i Viola, men majoriteten av ljuset kommer från brytarstammen. Brytarhuset i POM-plast släpper inte igenom särskilt mycket ljus utan agerar snarare för att sprida ljuset, medan stammen i PC-plast låter lysdiodskenet skina rakt igenom.
Keycapsen är skålade åt det mer aggressiva hållet och homing-tangenterna, F och J, använder en bom istället för en djupare skålning. Keycapsen är relativt låga, vilket exponerar brytarna avsevärt och följer en egen profil som vi inte stött på tidigare. De är så låga att stammen av keycapsen sträcker sig längre ner än väggarna. Profilen är inte särskilt aggressiv och påminner om Cherry-profilen, bortsett från F- och nummerraden.
Cherry Viola-brytare och stabilisatorer
Sedan Cherry presenterade Cherry Viola på CES 2020, har vi sett fram emot att köra brytaren i vår testbänk. På plats i Cherrys bås hann vi inte riktigt bygga en uppfattning om brytaren i sin helhet men vi tog ändå med oss några saker som skulle vara nyckelpunkter för Viola.
- Brytaren är billig att tillverka och kommer därför återfinnas i tangentbord för under tusenlappen.
- Den går inte att modifiera och kräver en speciell PCB, det innebär att brytaren är DOA för entusiastmarknaden.
- Den är baserad på MX-design och är kompatibel med MX-keycaps.
- Brytaren och PCB är utformad för att stödja hotswap så att brytarna enkelt kan plockas ut och ersättas.
- Vanliga Cherry MX-brytare har ett brytarhus i antingen polykarbonat eller nylon samt en stam i polyoximetylen. Viola har vänt på steken och har brytarhuset i polyoximetylen och en stam i polykarbonat.
Med sin utformning är Viola-brytare helt uteslutna för entusiaster, då de dels inte är kompatibla med en vanlig MX-kompatibel PCB och dels är svårmoddade. En intressant detalj är att brytarna går att hotswappa men idag finns det inga alternativ att ersätta dem med. Cherry nämnde att de har flera varianter av Viola som de planerar att rulla ut, något som vi inte har sett något av på det dryga år sedan vi fick höra om det på CES 2020. En positiv aspekt med Viola-brytaren i hotswap-sammanhang är att det inte finns kontaktben som måste träs igenom kontakthål. Brytaren sluter ström via en dyna på kretskortet och Viola monteras endast med en tjock stam i plast, direkt på kretskortet. Detta gör hotswap-funkionen relativt säker från handhavandefel, medan MX-hotswap lätt blir skadade.
Den största försäljningsargumentet för Viola är att tillverkare nu äntligen kan ha högkvalitativa brytare utan kompromisser för kostnad. Cherry sa till oss att tangentbord nu kan kosta en bra bit under 100 dollar och fortfarande ha Cherry-brytare, vilket ska vara mer attraktivt än Kina-alternativ. Detta uppnås genom att ha två färre delar som utgör brytaren. Kontaktlövet består endast av en del i Viola, medan MX använder två separat delar för samma funktion. Även brytarhuset är endast en del, medan MX-brytaren har en topp- och en bottendel som utgör huset.
Hur känns Viola? Det är alltid svårt att bedöma en brytare som kommer färsk från gjutformarna. Cherry MX är en brytarserie som vi generellt anser vara skrapig i nedslaget, men det är inte brytarens fel. Cherry MX tillverkas i en så stor skala att formarna snabbt slits ut. När Cherry fräschar upp formarna är entusiaster snabba att köpa på sig brytare, eftersom de alltid är lenast i det skedet. Det är ett skede i produktionen som slutkonsument sällan får uppleva i gamingtangentbord. Hur löser kinesiska tillverkare detta? Gateron har exempelvis sålt lena brytare, år efter år. Fräschar de upp sina formar oftare eller går tillverkningsskalan inte att jämföra? Det finns givetvis fler parametrar som utgör en len eller skrapig brytare men färska formar är definitivt en parameter att ha i åtanke, vilket gör det svårt att sia om Violas framtid i dagens skede.
Med färska formar i åtanke är Viola en relativt len linjär brytare. Den är definitivt lenare än Cherry MX-alternativ som vi har testat i tangentbord som vi haft i Svenska tangentbordsguiden. För den som lägger mycket vikt vid hur mycket brytare vinglar, kan vi rapportera att Viola vinglar minimalt i jämförelse med Cherry MX. De är även lena när vi trycker ned en tangent längs utkanten av brytaren.
Vi hittar inget sätt att öppna brytaren utan att skada den, vilket stämmer med Cherrys eget uttalande. Vi kan däremot smörja brytaren med en pensel, eftersom botten är ihålig. Vi har smort Viola med vårt favoritfett, Krytox 205g0. Det är en smörja som är åt det tjockare och trögare hållet och som påverkar brytare mer än de lättare alternativen därute. Trots den tjocka smörjan märker vi knappt någon skillnad i ljud och känsla med Viola. Det betyder att det inte är värt mödan att smörja brytarna. De är inte menade att bli modifierade enligt Cherry och målgruppen är inte moddande entusiaster.
Det är svårt att uttala sig om brytarljud när vi endast har fått prova Viola i ett utförande. I Corsair K60 RGB Pro är brytarljudet av en dovare karaktär. Det vi ogillar är helhetsljudet i K60 RGB Pro, då chassit har mycket tomrum och använder ytterhöljet som monteringsplatta, får vi ett irriterande ping-ljud vid användning.
Vårt exemplar av K60 RGB Pro är det första tangentbord från Corsair som vi stöter på där Corsair har smort stabilisatorerna. Rättare sagt har de gjort ett försök att smörja dem med någon vit sörja, i snål utsträckning. Stabilisatorerna är inkonsekventa, vilket blir mer uppenbart med den snåla mängden smörjmedel. Det är en utmaning att få stabilisatorer konsekvent smorda för hand som entusiast och ännu svårare när produktionen ska automatiseras i fabrik.
Vi ser hellre att Corsair följer exempelvis Varmilos tillvägagångssätt, där de blaskar på en mer generös mängd medel för att dölja och minimera missar från fabrik. Stabilisatorerna är en klar uppgradering från tidigare Corsair-bord som vi har testat och tre av sex stabilisatorer är klart godkända medan de resterande tre skallrar. Detta kan variera från tangentbord till tangentbord men det ger en inblick i hur vårt exemplar presterar.
Inställningar och mjukvara
K60 RGB Pro använder sig av iCUE-mjukvaran, som är resursmässigt tung. Mjukvaran drar cirka 400 MB RAM i bakgrunden och låter oss ändra det väsentliga, som vi har kommit att vänta oss av mjukvaror. Vi kan ställa in olika tangenter och makros, belysning och inaktivera vissa knappkombinationer, som exempelvis Alt+Tab, samt kika efter firmwareuppdateringar.
Lyckligtvis går mycket att ställa in direkt på tangentbordet så att vi slipper ha iCUE installerat. Det finns stöd för mediaknappar, belysning och tangentlås.
