HyperX möter Ducky i nya One 2 Mini som har sett otroliga framgångar. Frågan är då hur bra det är? Vi testar på djupet och hittar både brister och finess.
Populära Fortnite-streamaren Tfue öppnade dörrarna till 60%-tangentbordsvärlden med sin användning av Ducky One 2 Mini. Sedan dess har tangentbordets popularitet stigit till skyarna. Idag slår vi två flugor i en smäll i vårt test av HyperX x Ducky One 2 Mini; världens kanske mest populära tangentbord och HyperX-brytare.
Be the first to leave a review.
Funktionalitet – Vi ser över olika funktioner som tangentbordet erbjuder, som exempelvis mjukvara, programmerbarhet, extra- knappar samt portar, belysning och andra specialfunktioner. Vi ser även över unika egenskaper som utmärker sig från konkurrensen.
Betyg 9-10 använder vi för de allra vassaste funktionerna på marknaden, perfekt och pålitlig prestanda och något unikt; utöver det vanliga. Betyget 7-8 använder vi för välfungerande tangentbord som erbjuder någon form av extrafunktionalitet. Betyget 5-6 är för tangentbord som har pålitlig funktionalitet, men erbjuder inga extrafunktioner som står ut från mängden – mellanmjölk. Betyg 1-4 använder vi för lågpresterande- och defekta tangentbord med uppenbara brister.
Kvalitetskänsla – Byggkvalité väger tungt i våra tester och det utgör en stor del av kvalitetskänslan. VI ser över de komponenter som har använts i tangentbordet samt andra faktorer som exempelvis texturerade ytor som inger en känsla av kvalitet.
Betyget 9-10 är för tangentbord i premiumsegmentet, här är det dyra och tåliga material som huserar – exempelvis metall. Tangentbordet är väl sammansatt och tillverkaren har inte snålat in på komponenterna. Betyget 7-8 är för tangentbord som kanske inte har de allra dyraste komponenterna, men inget ändå en känsla av kvalitet genom väl uttänkta material- och konstruktionsval. Betyget 5-6 är för tangentbord utan uppenbara brister, men som inte utmärker sig som varken extra tåliga eller kvalitativa. Betyget 1-4 är för tangentbord med undermålig byggkvalité och konstruktionsbrister.
Komfort – Vi använder tangentborden i minst 6-8 timmar dagligen under en längre period för att bilda oss en övergripande uppfattning om hur tangentbordet känns vid bruk. Här ser vi över brytarprofiler, ergonomiska funktioner som exempelvis justerbar höjd, brytarlock och brytarprestanda. Vi ser även över medföljande tillbehör som exempelvis handlovsstöd.
Betyg 9-10 är för att kategorisera exceptionellt ergonomiska tangentbord, de har en extremt skön känsla och brytar-egenskaperna känns väldigt bra. Betyg 7-8 är för tangentbord som är bekväma att använda under längre perioder, men saknar den lilla extra egenskapen för att nå högre. Betyget 5-6 är för tangentbord som inte utmärker sig som sköna vid drift eller erbjuder en bra skriv- och spelupplevelse av olika skäl. Bottenbetygen 1-4 är för tangentbord som är eventuella hälsorisker på grund av dålig ergonomi, brytarna är svampiga och du kan knappt vänta att skriva klart det sista stycket text så att du kan resa dig från tangentbordet.
Stäng
Sammanfattning HyperX x Ducky One 2 Mini
HyperX x Ducky One 2 Mini är inte ett felfritt tangentbord men det behöver det inte heller vara för att erbjuda en bra upplevelse. För att få det negativa ur vägen kan vi nämna att det finns flera kvalitetskontrollsmissar i One 2 Mini. Stabilisatorerna är smorda men extremt snålt och inkonsekvent, vilket visserligen fortfarande är bättre än inget alls. Det finns brister på både insidan och utsidan och bygget som helhet lämnar mycket att önska. Det sistnämnda kan däremot vara ett sätt att ge sig in i tangentbordshobbyn. Kretskortet och monteringsplattan följer en global 60%-standard som gör det enkelt att köpa eftermarknadschassin eller eftermarknadskretskort för att byta ut det medföljande.
Keycapsen håller en bra nivå, även om de är något tunna, och implementeringen av formfaktorn är bra. HyperX-brytarna ser vi som ett separat test och även de är bra och några av de lenaste MX-brytarna vi testat. Ducky One 2 Mini saknar i slutänden det lilla extra som krävs för att vi ska lämna en rekommendation i dagens test men sammanfattningsvis är det inte ett dåligt tangentbord.
Egenskaper
- Snålt smorda stabilisatorer
- Lena HyperX-brytare
- Dåligt byggt
- 60% med rikt funktionslager
- Neutral ljudkaraktär
- Stilren design
| HyperX X Ducky One 2 Mini | |
|---|---|
| Formfaktor | 60% |
| Brytare | Hotswap |
| Keycaps | Dubbelskjuten PBT |
| Keycaps-tjocklek | ~1 mm |
| Keycaps-profil | OEM |
| Media-/makrotangenter | Ja, via funktionslager |
| Inbyggt minne | Ja |
| Anti-Ghosting | Ja |
| N-key Rollover | Ja |
| Tangentbelysning | Ja |
| Mått | 302 x 108 x 40 mm |
| Vikt | 590 g |
| Kabellängd | 1.8 m |
| Anslutning | USB C, löstagbar |
| Cirkapris | ~1300 kr |
Stäng
Design och konstruktion
Vad är det som gör Ducky One 2 Mini så populärt? Är det bara för att en streamer har så mycket inflytande? Det är åtminstone inte tangentbordets strukturella integritet, där ligger One 2 Mini i botten. Chassit går att böja och vrida i händerna utan särskilt mycket motstånd. Trots det rangliga bygget så pingar åtminstone inte brytarna vid användning.
Monteringsplattan är gjord av aluminium men är färgad vit för att reflektera ljus från dioderna. Vi hade personligen föredragit en monteringsplatta i plast för att uppnå samma effekt, förslagsvis i polykarbonat. Det kan låta som ett budgetalternativ, vilket det är i teorin då det kostar mindre än aluminium, men många entusiaster är kära i plastplattor.
Anledningen till att bland andra vi gillar monteringsplattor i plast är för att de inte är lika styva att skriva på. Som ny inom tangentbord är det lätt att få uppfattningen att metall och tyngd är det viktigaste, så är det inte riktigt. Vissa föredrar en styv skrivupplevelse och då är givetvis en metallplatta att föredra men plast är inte dåligt för att det råkar vara billigare. Vi kan avrunda detta med att påpeka att den färgade aluminiumplattan åtminstone ger ett neutralt ljud. Med neutralt menar vi att brytarna låter likadant som de hade gjort om vi höll dem löst i handen.
Trots rangel i konstruktionen, låter inte botten för ihålig när vi knackar på den. Resonansutrymmet ser ut att vara begränsat. Chassit är ett enda stycke men med intrycket av att det är uppdelat i en topp och botten. Botten har en glansig och fingeravtrycksvänlig yta medan toppen har en finkornig textur. One 2 Mini är ett stilrent tangentbord med en intressant siddesign. Det är längs sidorna som allt händer. Den främre och bakre delen har en inåtgående kurvatur medan sidorna är raka. Detta skapar en intressant profil när vi skådar tangentbordet från sidan.
Tangentbordet ligger flackt men för användare som vill ha tangentbordet mer brant finns det två utfällbara spakar. Spakarna har två utfällbara lägen för olika nivåer av branthet. De har även en gummilegering i linje med de gummidynor som finns längs tangentbordets topp och botten. Tangentbordet är stadigt på vårt skrivbord och glider inte runt vid användning.
Tangentbordets monteringsplatta har monteringsfästen som följer en generell 60%-standard, vilket gör det enkelt att byta ut monteringsplattan, kretskortet eller chassit med delar från eftermarknaden. Det är väldigt positiv i vår bok. Om vi fick välja hade samtliga tangentbord följt denna standard för att ge användare mer frihet. Även kretskortet har en standardiserad bottenrad. Kretskortet har stöd för både ANSI och ISO – i enkla termer: antingen en stor Enter-knapp, som används i bland annat i Sverige, eller en amerikansk layout som vårt exemplar. Monteringsplattan är däremot layoutspecifik. Om vi önskar byta layout skulle vi också behöva byta monteringsplatta.
Kretskortet är inte särskilt intressant, utöver att lödtennet ser ut att vara av en generisk sörja snarare än den typ som vi kan handla i lokala butiker. Sörjan är jobbig att löda av och brukar finnas i de flesta tangentbord som härstammar från Asien, exempelvis från Varmilo och Leopold.
Något kosmetiskt men ändå oroande är att USB-porten ser ut att vara bränd av lödningsprocessen. Lödpunkterna ser i övrigt rena ut. En sista intressant detalj är hur det finns två hål i kretskortet under Space-tangenten med lysdioder.
Keycaps
Det är alltid välkommet att se keycaps i annat material än ABS, på konsumentmarknaden. One 2 Mini har keycaps i PBT-plast med en finkorning textur. De är dubbelskjutna, det vill säga att keycapsen är gjutna i två delar med ett yttre lager i PBT och ett inre lager i vad som ser ut att vara polykarbonat eller ABS. Det inre lagret visar inskriften och är gjort av ett annat material än PBT för att släppa igenom ljus från lysdioderna.
Inskriften i sig är centrerad i den övre delen, vilket också är var lysdioderna sitter på brytarna under keycapsen. Centreringen är av den bättre typen, det vill säga att själva inskriften är centrerad över keycapytan och inte vänsterjusterad i mitten, som vissa andra tillverkare har en tendens att göra.
Keycapsen är skålade mer aggressivt än Cherry-profilen och de sitter även högre än Cherry-profilen. Profilen i sig ser ut att vara av en generisk tillverkarprofil, som brukar kallas OEM-profil. Anledningen till att vi alltid har Cherry-profilen som referens är att den är den mest kända. Nedan visas ett diagram med en rad kända keycap-profiler.
Tangentbordet har inte de tjockaste keycapsen på marknaden. De mäter cirka en millimeter men är ändå inte dåliga keycaps för att komma fabriksmonterade.
HyperX Red-brytare och stabilisatorer
Det har varit en genomgående trend de senaste åren för tangentbordstillverkare att kontakta kinesiska brytartillverkare av MX-kloner och be dem märka dem med tillverkarens logotyp, för att sedan lansera dem som egna brytare. HyperX har inte gått ut med vilken partnertillverkare de har för sina HyperX-brytare men med tanke på specifikationer på 3,8 mm slaglängd, en aktiveringspunkt på 1,8 mm samt ett löfte om 80 miljoner nedslag, så faller tangentbordet i linje med Kailhs utbud. Kailh är en respekterad kinesisk tillverkare som har tillverkat flera entusiastbrytare och varit partnertillverkare för flera gamingtillverkare.
Spekulationer kring partnertillverkare spelar egentligen ingen roll, vi betygsätter endast känslan. HyperX Red har utöver ovan nämnda specifikationer även en bottningskraft på cirka 60 cN, vilket är i linje med en Cherry MX Red. Den känns även som en Cherry MX Red, med undantaget att HyperX Red är betydligt lenare. Av den anledningen skulle vi rekommendera HyperX över Cherry MX Red.
Vi hittar inga specifikationer för huset men det ser ut att ha en botten av Nylon och en topp av polykarbonat, för att släppa igenom ljus. Det är en vanlig uppsättning som återfinns i en stor majoritet av brytare på marknaden.
Fjädrarna har minimalt ping. Vi hittar inga inkonsekventa fjädrar i vårt exemplar och de har inget knaster eller knarr.
Stabilisatorerna är inte från ett av de bättre kända fabrikaten och är enligt oss av relativt låg kvalitet. De går att likna med de som bland annat finns i Vortex-tangentbord. Ducky har gjort ett försök att smörja dem men det är snålt och inkonsekvent. Vi hittar endast spår av smörja på vänster Skift, Backspace och Enter, där vänster Skift har mest. Höger Skift och Space har så lite smörja att vi måste lysa med ficklampa i husen för att se någon form av fukt. Någon smörja är bättre än ingen smörja och stabilisatorerna är bättre än osmorda gamingtangentbord, men de är inte särskilt bra och de skallrar.
Inställningar och mjukvara
One 2 Mini saknar mjukvara, istället programmeras tangentbordet i farten. I tillägg har One 2 Mini ett rikt funktionslager med alla funktioner vi kan tänka oss, inklusive knappar för att styra muspekaren. Vi föredrar denna typ av uppsättning över en mjukvara, speciellt om den måste köras i bakgrunden på datorn. Inlärningskurvan kan verka avskräckande, tills vi inser att det är långt ifrån alla funktioner som vi tror oss vilja använda i vardagligt bruk. Keycapsen har även en inskrift för funktionerna i den främre delen, så att vi slipper plocka fram användarhandboken.
