(Först
och främst vill vi påminna att det krävs auktoriserad personal
för att koppla denna typen av ledningar/system!! Vi avråder starkt
alla egna försök till konfigurering av el om man inte har de befogenheter
som krävs. Guiden är skriven som stöd för elansvariga
på LAN, inte som en allmän guide för datoranvändaren.)
Vi tänkte gå igenom lite om det som så många stora LAN har problem med. Nämligen
elektriciteten. Här kommer vi att förklara hur du bör koppla både enfas och
trefas, samt orsakerna till varför du bör koppla just på detta sätt. Det som
många troligtvis inte vet är att 9 av 10 LAN som får strömavbrott har tillräckligt
med el.
Problemet är oftast felbelastning, vilket leder till att propparna löser ut.
Anledningarna kan vara av olika karaktär, men ofta handlar det om att
strömmen är feldragen eller att det förekommer kylningskonfigurationer
som är mycket strömkrävande. Vi kommer att gå igenom två sorters
elanslutningar i denna artikel:
– Enfas
– Trefas
Om man endast använder enfas (230 Volt), alltså det som finns i ett vanligt
vägguttag så är det inte speciellt svårt. Det man måste tänka på är att kolla
om säkringarna sitter på 10 eller 16 ampere. Sitter dom på 16 ampere så måste
man använd kablar och förgreningsdosor som klarar det, om man ska utnyttja
det fullt ut. Man brukar säga att en vanlig dator med ett 300 Watts nätaggregat
och en 17″ skärm drar en ampere. Egentligen så drar de bara ca 0,7-0,9 ampere.
Men man brukar räkna med en ampere för att vara på den säkra sidan. Dock räcker
inte heller detta alltid, då det finns kylningskonfigurationer som kan vara
mycket krävande, exempelvis peltier-element och kompressorer. Om man då vill
vara “på den säkra sidan” så sätter man ca 6-7datorer på varje om man har
10 amp säkring och ca 9-10 datorer på varje om man har 16 amp säkring.
När man sen kommer till trefas (som i princip alla LAN använder) så blir det
hela genast mycket krångligare och mer intressant. En trefaskabel är uppbyggd
på ett sådant sätt att du har tre faser (sladdar) som går “fram” med elen till
användarna. Men du har däremot bara en nolla. Alltså, all ström som inte används
går tillbaka genom samma kabel. Denna nolla är däremot inte tre gånger så tjock
utan ser likadan ut som vilken som helst av de andra faserna. För att förklara
detta behandlar vi ämnet i två versioner:
1. Förklaring på hur du ska göra
2. Förklaring till varför man bör göra som ovan.
Förklaring #1
Jag utgår ifrån att vi använder oss av ett 63 amperes trefas uttag. Detta innebär
att det finns 63 ampere i varje fas som går fram. Totalt 189 ampere alltså.
Från detta uttag drar vi en kabel. i änden på kabeln sätter vi ett elskåp (så
kallad elbjörn). Detta delar i de flesta fall upp strömmen till fyra stycken
16 A trefas kablar. Dessa har alltså 16 A i varje fas fram. Totalt 48 A alltså.
Om man då har fyra sådana kablar (48×4) så blir det totalt 192 A, vilket stämmer
ganska bra med de 189 a som finns att tillgå. I änden på varje 16 A trefas sladd
så sätter vi en liten “groda” (mini elskåp) eller en så kallad “splitter”. "Grodan"
ger dig normalt sett fyra st. 230 Volts uttag, och en splitter (en sladdstump
som delar direkt) ger dig tre 230 volts uttag.
Det som är det absolut viktigaste nu är att oavsett om du bara ska använda ca
80 datorer JÄMNBELASTA FASERNA! Om vi utgår ifrån att du sätter en vanlig splitter
i varje ände på 16 A trefas kablarna (fyra st.) så innebär det att du har totalt
12 st. 230 volts uttag. Du MÅSTE alltså belasta alla dessa jämnt! Dvs att om
du ska ha 80 datorer så får du sätta ca 6-7 datorer på varje 230 volts uttag.
Även om de i teorin klarar upp till närmare 15 datorer. Är du intresserad av
varför så läs vidare.
Förklaring #2
Det är som så att eftersom en dators nätaggregat drar in ca 300 effekt, men
i regel bara använder runt 70-90 watt, så skickas det tillbaka en väldans massa
ström genom nollan. Denna hade då blivit överbelastad och smält om det inte
hade varit för sinuskurvan. Det är nämligen så att strömmen svänger med en hastighet
av 50 svängningar per sekund (50Hz). När man då använder trefas så är den ena
fasens svängning “längst upp” i sinuskurvan, medan nummer två är längst ner
och nummer tre i mitten. Detta gör att nollan blir helt jämnbelastad och de
tre faserna “tar ut” varandra. (Se bild i slutet av artikeln)
Om man då belastar fas ett fullt ut och fas två fullt ut men fas tre ingenting
så blir nollan överbelastad och det slutar med att antingen säkringen går, eller
i extrema fall att KABELN SMÄLTER. Slutligen vill jag bara tillägga att det
även är viktigt att inte låta kablar som används ligga i högar eller rullar.
För det bildas alltid ett magnetfält runt en kabel som används. Därför får inte
kabeln ligga i en hög, då dessa magnetfält krockar med varandra. Även då bildas
det värme, vilket i sin tur i extrema fall kan leda till att kabeln smälter.
Den utlovade bilden som förklarar trefasens sinuskurva:
Alltså, A och O är att JÄMNBELASTA alla faserna i trefaskablarna.
