mCubed T-Balancer

Fläktkontrollers finns det en uppsjö av, vi har testat med mest avancerade och sofistikerade som finns på marknaden: T-Balancer ifrån mCubed. Med USB-stöd och insätllbara kurvor bådar det gott, men klarar fläktkontrollern att imponera på oss?

Tänk dig in i följande scenario: Du har precis blivit tillsammans med en jättesnygg och trevlig tjej och hon ska sova över ikväll igen. Dina föräldrar vet ingenting om eran romans, och de är starkt emot olämpligheter innan äktenskapet. Ni nästlar ihop er och somnar i din säng, men klockan två på natten vaknar du och du måste bara se om någonting har hänt på NordicHardwares förstasida. Du tar fram din kudde och med en snabb och elegant rörelse hoppar du ut ur sängen samtidigt som du lägger in kudden hos flickvännen så att hon inte vaknar.

Eftersom du läser det här så har du troligtvis datorn i samma rum, men nu gör du ett ödesdigert misstag. När du trycker på powerknappen till ditt supertower med fjorton 120mm-deltafläktar börjar ett susande komma ifrån datorn. En halv sekund senare börjar ljudet bli öronbedövande, din flickvän vaknar och med en förbryllad min lägger hon händerna över öronen. Efter ytterligare en halv sekund blåser täcket av henne tack vare fartvinden ifrån fläktarna, och samtidigt stormar dina föräldrar in och undrar vad som pågår egentligen.

Det första de får syn på är din flickvän i bara mässingen liggande på sängen. Dina föräldrar ser nu ner på dig som en smutsig son, och din flickvän skäms så mycket att hon inte vill se dig igen. Känner du igen dig? I sådana fall har vi lösningen på ditt problem, vi har nämligen testat den mest avancerade och sofistikerade fläktkontrollern som finns på marknaden idag: T-Balancer ifrån mCubed Technologies.

Den grundläggande tanken bakom T-Balancer är samma som för alla andra fläktkontrollers som finns på marknaden, oavsett om det är en Fan Mate, en RheoBus eller bara några strömbrytare: att minska fläktljud för att få en trevligare miljö runt datorn. Många ger dessutom en trevlig estetisk touch till lådan då de har lysdioder eller andra indikatorer inbyggd in en frontpanel någonstans. Huvudmålet är dock att minska fläktljuden så mycket som det går. Genom att sänka fläktljud så höjer man dock nästan uteslutande temperaturen hos komponenterna, någonting som inte alltid är bra.

En bra fläktkontroller hittar alltså en lagom balans mellan fläktljud och temperatur, någonting som inte är helt lätt. De enklare saknar helt någon form av intelligens och ställs in manuellt, genom att vrida på en ratt så ändrar man helt enkelt hur snabbt fläkten snurrar. Vissa är lite mer avancerade och ändrar fläkthastigheten beroende på hur varmt det är på någon punkt i datorn, man kopplar alltså in en temperatursensor någonstans som påverkar hastigheten på fläkten.

Problemet med denna lösning är dels att fläkthastigheten är helt beroende på en enda värmepunkt men även att det oftast inte går att ställa in hur fläkthastigheten beror på temperaturen, det brukar ofta vara ett linjärt samband. Det bästa vore givetvis om det gick att ställa in hur fläkthastigheten beror på temperaturen, men det är inte helt lätt att hitta en enkel metod på detta då de flesta datoranvändare inte har lust att sitta och pilla med små rattar på ett litet kretskort bland en massa vassa skruvar inne i datorn.

Produkten T-Balancer ifrån mCubed löser problemet med inställningsbara kurvor på ett mycket enkelt sätt samtidigt som den ger betydligt mer än så. Kort sagt så är T-Balancer är en helt fristående enhet som placeras i datorn och håller koll på dina fläktar. Till denna huvudenhet ansluts sedan temperatursensorer och fläktar, och enheten ändrar fläktarnas hastighet baserat på mätvärdena ifrån temperatursensorerna. Hur fläkthastigheterna beror på temperaturerna är helt upp till användaren, fem punkter per fläktkanal kan ställas in via en dator och T-Balancer skapar sedan en kurva som binder samman dessa punkter på ett smart sätt.

Detta är alltså det grundläggande konceptet men hur fungerar det i praktiken? Innan vi tar reda på det så ska vi titta lite närmare på hur fläktarna styrs rent tekniskt.

Det finns flera olika metoder att styra hastigheten på en fläkt, de två vanligaste är dock antingen att ändra spänningen som går ut till den och därmed få den att snurra snabbare eller långsammare än vanligt. En normal datorfläkt går på 12V, och genom att sänka spänningen till t.ex. 9V så kommer fläkten att snurra långsammare än vanligt. Fördelarna med den här metoden är att fläktens rpm-signal fortfarande ger rätt värde och att det är lättast att bygga kretsar till den, men den har flera nackdelar. För det första så behöver den överblivna effekten ta vägen någonstans, om du sänker spänningen med 3 Volt så måste dessa ta vägen någonstans. Effekten som de ger upphov till omvandlas till värme i spänningsregulatorerna som ändrar hastigheten, och det kan bli en stor mängd effekt som kan vara lite svår att handskas med om det är fläktar av större typ. Dessutom går det inte att få fläktarna att snurra hur långsamt som helst, vid ett visst värde stängs de helt enkelt av då fläktens motor inte orkar vrida runt fläktbladen.

Den mer sofistikerade metoden att styra fläktar heter PWM, en förkortning för Pulse Width Modulation. Det kanske låter avancerat, men grundkonceptet är egentligten ganska enkelt. I prinicip så slår man på och av fläkten jättesnabbt, och beroende på hur lång tid den är avstängd och ur lång tid den är på så kommer fläkten att gå olika fort. Om du t.e.x slår på den en halv sekund varje sekund så kommer fläkten att vara på hälften av tiden, och därmed förflytta hälften så mycket luft. Denna styrning är dock relativt meningslös då den kommer att ge upphov till ett väldigt irriterande ljud, i praktiken så slår man av och på fläkten många hundra gånger per sekund. Frekvensen (antalet påslagningar per sekund) är olika för olika fläktkontrollers, men någonstans mellan 100 och 1000Hz brukar vara normalt. Den stora fördelen med den här metoden är att ingen extra värme genereras eftersom fläkten antingen är på eller av vid varje tidpunkt, det är alltså ingen effekt som behöver omvandlas till värme. Dessutom så går det att köra fläktarna i princip hur långsamt som helst, man ändrar bara hur lång tid fläkten är på vid varje tillslag. Nackdelarna är i huvudsak att fläktarna kan låta konstigt vid låga hastigheter och att fläktens liv kan bli något kortare, men båda dessa faktorer är relativt små i jämförelse med fördelarna. Givetvis använder sig T-Balancer utav PWM-styrning, men en närmare undersökning visar att det inte är en vanlig PWM-styrning utan en något mer sofistikerad än vanligt.

En normal PWM-styrning växlar snabbt mellan +12V och jord, resultatet blir alltså en fyrkantvåg med väldigt vassa kanter, antingen får fläkten full spänning eller ingen. Detta kan som sagt ge upphov till konstiga ljud ifrån fläkten, detta problem har dock minskats drastigt då det sitter lite elektronik som jämnar ut vågen lite grand. En kondensator sitter efter drivdelen och dess uppgift är att jämna ut fyrkantsvågen så att den får lite rundare toppar, vilket gör att fläkten inte slås på lika snabbt vilket minskar oljudet ifrån fläkten. Förutom detta så går det även mjukvarumässigt att ändra frekvensen på fläktutgångarna så att man kan ändra frekvensen till en som gör att fläktarna ger ifrån sig mindre ljud.

Själva systemet utgörs till största delen utav grundenheten T-Balancer. Den finns i två olika estetiska versioner: Antingen som en lös enhet bestående av ett kretskort monterat mellan två plexiglasskivor eller som ett kretskort som skruvas fast ovanför en expansionsplats. Korten är identiska bortsett från utseendet och monteringssättet. Förutom att finnas i två olika estetiska versioner finns det även två olika funktionsmässiga varianter som har med temperaturmätningen att göra, det går att välja om enheten skall komma med analoga eller digitala temperatursensorer. Det är även här samma grundprodukt, men tillbehören är olika. Den analoga enheten kommer med en extern enhet, den så kallade Sensorhubben, och fyra analoga temperaturprobar. Den digitala enheter kommer med fyra digitala temperaturmätare som ansluts direkt till grundenheten samt några förlängningsbitar för både 4 och 3pins-kablar.

Intern T-Balancer

Extern T-Balancer

Vilken som är bäst är svårt att säga då de är olika bra inom olika användningsområden, generellt kan man säga att de digitala sensorerna har bättre precision men är större och klumpigare medan de små går att montera på fler ställen till bekostnad av mätprecision. De analoga är platta och kan t.ex. Skjutas in mellan kylaren och processorn (inte processorkärnan) medan de digitala måste montera på själva kylflänsen. Värt att anmärka är att det går att köpa till digitala sensorer till den analoga modellen och sensorhubben till den digitala, så om man ändrar sig senare är det ingen större katastrof. Totalt med både sensorhubb och digitala temperaturmätare går det att ansluta 14 temperaturmätare, 8 digitala och 6 analoga. Bland expansionsmöjligheterna ser vi också att det går att ansluta upp till två vattenflödesmätare till sensorhubben, ett mycket bra tillägg för alla med vattenkylning.

Extern sensorhubb

De olika temperaturgivarna

Bland de gemensamma tillbehören hittar vi bland annat en påse full med kablar för alla möjliga och omöjliga ändåmål: Först ut hittar vi fyra 3-pins kablar för att dra fläktsignalen ifrån enheten till moderkortet för fläktövervakning. Vidare hittar vi en USB-kabel för internt bruk, anslutningstypen som de flesta troligtvis föredrar. Någon extern USB-kabel medföljer inte. Givetvis följer det även med en manual och en cd-skiva med drivrutiner och program för att programmera och styra enheten. Till plexiglasvarianten följer det även med kardborreband för monteringen. Beroende på om det är den digitala eller den analoga varianten av T-Balancer följer det så klart med olika tillbehör. Med den analoga varianten följer det med fyra analoga temperatursensorer, en extern analog anslutningshubb, en kabel för anslutning av denna samt en kabel att dras mellan den analoga hubben och moderkortets uttag för powerknappen. Den analoga hubben kan nämligen stänga av datorn ifall temperaturen blir för hög, den vanliga kabeln till knappen ansluts helt enkelt till hubben. Med den digitala varianten följer det med fyra digitala sensorer och fyra kablar för anslutning av dessa.

Denna sida är avsedd för de som vill veta mer om produkten och behöver inte läsas för att förstå resten av recensionen.

Hur ser det då ut mellan plexiglasplattorna, hur fungerar elektroniken som håller allting samman? För det första är det värt att notera att kretskorten till modellen med plexiglasplattor och modellen som monteras i en PCI-slot är identiska. Vi börjar vår resa på kretskortet med interfacet till datorn, nämligen USB-kontakten. Notera att det finns en USB-kontakt för vanlig standardkabel och en för internt bruk. Det spelar ingen roll vilken du använder. USB-anslutningen används normalt sett enbart vid programmernig av enheten, du ansluter den alltså för att konfigurera enheten en gång och sedan tar du bort kabeln och låter enheten sköta sig själv. Om man vill övervaka temperaturerna inne i windows behöver dock kabeln sitta kvar hela tiden då enheten använder USB-interfacet för att överföra dessa mätvärden. Ifrån kontakten så går signalen via ett chip ifrån FTDI (Future Technologies Devices International) som konverterar signalen ifrån USB till standarden UART som är betydligt lättare att läsa av och skriva till. Denna signal går sedan vidare in till hjärtat i systemet, mikroprocessorn.

USB med interfacechip

Översikt över hela kretskortet

Mikroprocessorn är den komponent som gör större delen av jobbet, dess jobb är att ta emot mätdata ifrån de inkopplade sensorerna, bearbeta dessa enligt användarens önskemål och konvertera det till en styrsignal som sedan går ut till fläktarna via en transistor som gör det möjligt att styra fläktar med hög effekt. Om fläktarna skulle anslutas direkt till mikroprocessorn skulle den troligtvis brinna upp då den inte kan styra så hög effekt. Mikroprocessorn är ifrån företaget Atmel och är av modellen ATMega 8, en mycket välkänd relativt välpresterande mikroprocessor. Vi avslutar vår första resa på kretskortet vid fläktuttagen, de fyra 3-pinkontakterna på höger sida om man har USB-kontakten uppåt. Här sitter det en kontakt per kanal så det är bara att plugga in fläktarna direkt. Om man vill styra fler fläktar per kanal så behöver man någon form av förgrenare, det finns vanliga splitters att köpa men mCubed har även en egen splitter med lite elektronik på. Denna elektronik ger en ännu mjukare utgång, och rekommenderas starkt om fläktarna trots utjämningen av PWM-signalen låter lite grand. Här ser vi också det extra lilla drivsteget som gör det möjligt att belasta varje fläktutgång med totalt 15W.

Mikroprocessorn

Fläktuttagen

Ovanför fläktkontakterna sitter en stiftlist med fyra poler som går under benämningen Sensor Bus. Detta är en I2C-SMBus, det namnet kanske inte säger de flesta så mycket men det är samma busstyp som används på moderkortet för temperaturgivare och fläkthastigheter. Denna buss används för att ansluta temperatursensorerna på ett eller annat sätt. T-Balancer finns som sagt både i digitalt och analogt grundutförande, detta betyder att temperatursensorerna är antingen digitala eller analoga. De digitala sensorerna ansluts direkt till sensorbussen, och eftersom det är en buss så skall sensorerna seriekopplas. Istället för att ansluta alla sensorerna till grundenheten så ansluts alltså den första sensorn direkt till grundenheten, den andra sensorn till den första och så vidare ända tills den sista sensorn som bara har en kabel inkopplad.

SMBUS-anslutningen

En digital tempsensor

För att ansluta de analoga temperatursensorerna behöver man en mellanenhet som går under namnet “Sensor Hub”. Detta är en liten fristående enhet som ansluts till sensorbussen precis som en vanlig digital temperatursensor, men dess uppgift är inte att mäta temperatur utan att konvertera analoga temperaturnivåer till digitala signaler som sedan skickas ut till bussen. Till sensorhubben ansluts sedan de analoga sensorerna. På själva sensorhubben sitter det en mikroprocessor som lineariserar de analoga signalerna ifrån temperaturgivarna innan de skickas ut på sensorbusesn. Att de lineriseras betyder att mätvärdena förbättras ordentligt, mer om detta under rubriken “Temperaturgivare: Analogt vs digitalt”. Det finns även anslutningar för vattenflödesmätare på enheten. Enheten kan också kopplas in mellan chassits powerknapp och moderkortets anslutning för knappen. Enheten kan då stänga av datorn om temperaturerna stiger för högt, först försöker enheten med en vanlig power-off och ger Windows tid att stänga ner sig, men om detta inte fungerar så kommer enheten att stänga av datorn helt.

Sensorhubben

Mikroprocessorn på sensorhubben

Tillbaka till huvudenheten, på motstående sida hittar vi ytterligare fyra fläktuttag, dessa är dock inte avsedda för fläktstyrning utan är enbart till för att vidarebefordra tacho-signalen till moderkortet. Tacho-signalen är i princip ett mer sofistikerat namn för rpm-signalen från fläkten, så om moderkortet inte vill starta på grund av att det inte kan hitta någon fläkt som snurrar så är det bara att ansluta en kabel mellan en av dessa kontakter och motsvarande fläktanslutning på moderkortet så ser moderkortet fläktens rpm-signal. Samtliga fyra kan givetvis användas samtidigt vilket är bra om man vill övervaka fläkthastigheterna via något program avsett för datorns SMBus, t.ex. MotherBoard Monitor eller Speedfan. Under dessa sitter de två sista delarna, spänningsmatningen till hela enheten och en liten summer som används som larm.

Tacho-uttagen

Spänningsanslutning

De digitala sensorerna har en stor fördel mot de analoga, de har en betydligt högre mätprecision. En närmare titt på de digitala temperaturgivarna visar att de är baserade på LM75A, en krets som tillverkas av Philips. Enligt specifikationerna så skall denna krets ge en nogrannhet på 2 grader celcius vid temperaturer mellan -25 och +100 grader. Enligt mCubed själva så skall sensorerna efter kalibrering ha en nogrannet på 0.5 grader, vilket låter väldigt bra. Som synes så är de digitala sensorerna ganska mycket större och klumpigare än de analoga, dels eftersom de är baserade på ett chip men också eftersom de sitter på ett stort kretskort för inkoppling i sensorbussen. De analoga sensorerna är platta och smidiga, men nogrannheten är inte lika bra. Det sitter dock en dedikerad mikroprocesor på själva mäthubben till de analoga sensorerna som ska förbättra precisionen märkvärt.

Då jag inte har tillgång till någon bra testutrustning för att mäta temperatur så har jag använt mig av de medel som jag kunde hitta. Då vanliga termometrar kommer att ge ett större fel än vad sensorerna kommer att ha är det bara dumt att använda en sådan för att testa sensorerna mot varandra. Först kalibrerades sensorerna så att de visade 22 grader vid rumstemperatur. Sedan sänktes temperaturen ner med hjälp av kallt vatten, och när den digitala sensorn visade 5 grader låg den analoga på drygt 6 grader. Sedan användes varmt vatten för att öka temperaturen upp mot 65 grader, när den digitala sensorn här visade 65 grader låg den analoga på lite drygt 63. Detta visar alltså att det inte spelar någon större roll om man använder sig av de digitala eller de analoga sensorerna. De analoga är som mest ungefär två grader ifrån de digitala sensorerna, och detta är vid en temperatur som är 40 grader ovanför kalibreringstemepraturen. Om man vill veta mer exakt vad temperaturen är så är det de digitala som gäller, men de analoga duger lika bra om man bara vill styra sina fläktar.

För att konfigurera enheten används som sagt USB-porten, och givetvis behövs det någon form av mjukvara till datorn för att enkelt kunna ställa in det man vill. Programmet som används går under det mycket avslöjande namnet “T-Balancer” som för närvarade är uppe i version 2. Vid en första anblick kan programmet se lite krångligt ut, men det är väldigt logiskt och strukturerat efter en kort tids användning. Programmet är inte det enda som finns att tillgå, eftersom koderna och svaren för att själv styra enheten är offentliga så finns det möjlighet att skriva egna program för att styra enheten. Vi har dock valt att enbart ta upp det officiella programmet i denna recension.

Startskärmen

Alternativ mjukvara

När man först startar programmet möts man av en ruta där man får välja vilken enhetskombination man kör så att bara de aktuella parametrarna och den aktuella information visas. Eftersom jag ville ha full kontroll på alla inställningar använder jag profilen “Profi” som ger mig tillgång till alla funktioner som finns. Det finns en enkel assistent som hjälper till att ställa in alla parametrar steg för steg, jag valde dock att själv ställa in paramtrarna då jag personligen vill ha full kontroll. Det första steget är att gå in på detaljerna för varje sensor och ställa in ett namn samt att kalibrera sensorn. Att kalibrera en sensor innebär att man jämför sensorvärdet med ett värde från en annan temperatursensor och sedan ställer in hur mycket fel sensorn visar, mikroprocessorn kommer då att räkna fram en annan temperatur och beräkna temperaturen utifrån referensen som man angav vid kalibreringen. Genom att kalibrera blir temperatursensorerna betydligt mer exakta. Efter att man gjort detta med alla temperatursensorer (att ställa in de digitala sensorerna görs på samma sätt, men under rubriken “Digital Sensors”) kan man titta på en överblick över alla temperatursensorer och se hur temperaturerna ser ut i datorn.

Inställnig för sensorn

Översikt över sensorerna

Nästa steg är att ställa in fläktnamn och att ställa in hur fläkthastigheten skall bero av temperaturen. Fläktnamnet skrivs in på samma sätt som sensornamnet men under en annan meny, det viktiga här är fläkthastighetsinställningarna. Det är på denna punkt som T-Balancern verkligen visar vad den är kapabel att klara av. För varje kanal klickar man upp en responskurva som användaren själv får ställa in efter tycke och smak. Det finns ett fåtal färdiga, bland annat en linjär och en progressiv, för de som inte vill ställa in detta själv. Det finns möjlighet att göra alla möjliga kurvor, den enda begränsningen som finns är att man max kan ange sju temperaturpunkter. Programmet räknar sedan ut en kurva mellan dessa punkter.

Min egen (korkade) kurva

Standardkurva

Den sista inställningen är vilka temperatursensorer som skall styra vilka fläktar. Här går det att få en multi till multi relation, det vill säga att flera fläktar kan vara beroende av en temperatusensor och flera temperatursensorer kan styra en fläkt. Om flera sensorer ansluts till samma fläkt så styrs fläktens hastighet baserat på temperatursensorn med högst läge. Standardläget är att alla sensorer styr alla fläktar, någonting som inte alltid passar in då vissa fläktar inte påverkar temperaturen på andra delar i chassit. Det finns även ett inställningsläge där en sensor helt enkelt kopplas till en fläkt, detta är enklare att greppa men ger inte samma nivå på styrningen som matrisinställningen.

Enkel inställning

Multi till multi

Då har vi kommit till installationen av enheten i datorn. Här har jag valt att använda expansionskortsversionen av T-Balancer då den passar sig bättre till mitt lilla mATX-chassi. Givetvis går det lika bra att använda plexiglasvarianten här, det beror helt på tycke och smak. Det första steget är att skruva fast expansionskortet ovanför en ledig PCI-plats (eller ISA/AGP, det spelar ingen roll då). Här kan det vara bra att ta en plats där det finns gott om utrymme då det kan hända att man vill ändra på temperatursensorerna eller fläktarna vid ett senare skede utan att behöva skruva ur hela enheten. Om den analoga varianten används ansluts även den analoga sensorhubben nu, denna finns enbart som plexiglasvariant och fästs med kardborreband på en ledig yta.

Expansionskortet fastskruvat

Sensorbussen ansluten

Nästa steg är att dra fram temperatursensorer till passande lägen, och här gäller det att hålla tungan rätt i mun då man vill få så lite kabeltrassel som möjligt. När det gäller de analoga temperatursensorerna är det inte mycket att optimera, det är bara att lägga kablarna så diskret som möjligt men de digitala går att anpassa själv. Eftersom man ansluter de i en kedja så kan det spela stor roll i vilken ordning man förbiner sensorerna för att minimera kabeltrassel. Om man har en lödkolv kan man även göra egna Y-kablar som ansluter två temperatursensorer till kabel. Det är viktigt att komma ihåg att inte ansluta sensorerna i en cirkel, den sista sensorn skall alltså inte anslutas tillbaka till enheten utan enbart ha en kabel i sig. Om man kopplar ihop alla sensorerna i en cirkel så finns det nämligen risk för att enheten går sönder. Synliga på bilderna nedan är två analoga temperatursensorer på grafikkortet och en digital sensor som mäter temperaturen på hårddiskburen. Även fast temperatursensorerna inte sitter exakt där värmeutvecklingen sker så ger de en mycket god fingervisning om hur värmetillståndet är, och persongen bryr jag mig inte så mycket om exakt hur varmt det är utan jag vill veta om det är varmare än det brukar.

Analog temperatursensor

Digital temperatursensor

Nu är det dags att ansluta fläktarna till fläktuttagen och att koppla vidare RPM-signalen till moderkortet. Här är det väldigt smart att skriva upp vilken fläkt man ansluter till vilken plats så man slipper fundera över det senare. Fläktkabeln ansluts helt enkelt till uttagen med texten “Out” brevid sig och så är det klart. Notera att flera fläktar kan anslutas till samma kanal med hjälp av Y-kablar (ej medföljande), men det är viktigt att inte överstiga maxeffekten för varje kanal. När dessa är anslutna är det dags att koppla vidare RPM-signalen från kanalerna vidare till moderkortet så att varvtalet kan övervakas i mjukvara på datorn. Detta är helt frivilligt, och om man har använt en Y-kabel för att ansluta flera fläktar till samma kanal fungerar det givetvis inte. Kablar medföljer, så det är bara att ansluta kabeln mellan T-Balancer och moderkortets fläktanslutningar.

Fläktkablar anslutna

Kabel mellan moderkort och T-Balancer

Eftersom min surroundreceiever och dvd-spelare blir för varm när jag har luckorna stängda till min tv-möbel så bestämde jag mig för att plexiglasversionen av T-Balancern skulle få sköta ventilationen till den. Inget onödigt ljud tack vare temperaturstyda fläktar är precis vad som behövs i detta fall. Av någon outgrundlig anledning så fanns det inga färdiga hål för fläktar i min IKEA-hylla, så det första jag fick göra var att tillverka några. Till Clas Ohlson med andra ord, här införskaffades en inställbar hålsåg som går upp till 120mm. Sedan är det bara att sätta fast hålsågen på en borrmaskin och köra på. Några minuter senare fanns det två vackra ventilationshål i baksidan på min tv-hylla. Jag nöjde mig med en 120mm-fläkt som suger in luft nere vid recievern och en likadan på hyllplanet ovanför som blåser ut luft ifrån dvd-spelaren, med denna monteringsanordning borde det bli tillräckligt svalt utan något oljud. Fläktarna jag använder är ett par vanliga tysta på 120mm.

Ett snyggt borrat hål

Trångt och svårt att ta bra foto…

Nästa steg var strömförsörjningen till T-Balancern. Det första problemet är att enheten behöver både 12 och 5 volt, men jag vill inte gärna behöva ha två uttag i väggen. Lösningen blev att hitta en 12V-adapter med tillräckligt hög effekt för att driva både fläktarna och enheten och sedan tillverka ett litet kretskort som omvandlar mellan 12 och 5 volt. Denna kopplas in direkt till molexkontakten på T-Balancer, och sedan ansluts en vanlig batterieliminator som ger ut 12V i andra änden. För att konvertera spänningen användes en enkel spänningsomvandlare, 7805. Tillsammans med två kontakter, två kondensatorer och ett litet kretskort så var den lilla nätdelen klar. Då det enbart behövs 50mA totalt för allting som använder sig av 5V så används ingen kylning på spänningsomvandlaren.

Hemmagjord spänningsomvandlare

Isatt i T-Balancer

Nu är det dags för montering av temperatursensorer och enheten i hyllan, den roligaste och enklaste delen i miniprojektet. T-Balancern fästes helt enkelt med kardborreband bakom dvd-spelaren, och brevid denna fästes den lilla analoga sensorhubben. Sedan drogs tre temperatursensorer ifrån den: två till recievern och en till dvd-spelaren. De övriga tre lades unden till senare användning då hyllan snart kommer att kompletteras med några hemmabyggda slutsteg. Sedan är det bara att programmera enheten och koppla in 12v-kontakten. Efter att ha använt systemet i några dagar är jag helnöjd, det blir knappt något fläktljud vid normal användning så även väldigt lite ventilation räcker långt.

Enheten monterad

Färdigt osynligt resultat!

Det kanske låter lite udda med tillbehör till en fläktkontroller då det egentligen klassas som ett tillbehör, men med tanke på hur väl designad och allsidig den är så är det egentligen inte så konstigt. Då hela systemet bygger på en mikroprocessor som kan uppdateras med ny programvara är det givetvis så att smarta idéer kommer med tiden. Det är alltså en väldigt flexibel plattform där många tillbehör kan komma med tiden, vi har valt att ta upp några stycken som är aktuella vid recensionstillfället. Först ut är transparenta orange plattor om de vanliga heltransparenta till plexivarianten blir för tråkiga. Det är svårt att fånga den extremt lysande orange färgen på bild, men bilderna säger något om hur det egentligen ser ut. Ett bra tillbehör för den som vill visa upp sin enhet, dock finns det inget att tillgå för den som även vill ha en annan färg på sin sensorhubb men våran gissning är att det är på ingång. Om signalorange inte känns rätt finns det även i klarrött och mörkblått.

Plexikit omonterat

Plexikit monterat

Nästa tillbehör är egentligen inte ett tillbehör som är direkt till fläktkontrollern, men då det är relevant till köpare valde vi att ta upp den i recensionen ändå. När datorn är tyst som en mus så vill man givetvis även tysta ner hårddiskarna, och här finns det en simpel men ändå effektiv konstruktion i matchande signalorange plexi. Det är helt enkelt två plexibitar med dämpande gummicylindrar som skruvas fast i hårddisken som sedan fästs i en 5.25″-plats. Även fast designen inte ser ut som den mest effektiva hjälper den rejält, vibrationsoljuden elimineras i stort sett helt och temperaturen sjönk med några grader.

Plexibitar och skruvar

Monterat!

Givetvis är inte alla tillbehör estetiska, mCubed har även tillbehör för vattenkylning. Vattentemperaturmätare för montering i ett T-kors som ansluts direkt till den analoga enheten är ett av de två tillbehören för vattenkylning. Temperaturmätaren är vattentät och vid montering i det rekommenderade T-korset så blir skarven också helt vattentät. Det är med andra ord bara att koppla in och använda systemet, de som försökt att bygga någon egen lösning vet säkerligen att det brukar vara ganska mycket problem med läckande skarvar. Dessa fungerar som sagt precis som de vanliga analoga temperatursensorerna så det går att ansluta upp till sex vattentemperatursensorer till den analoga sensorhubben. Dessa temperatursensorer har samma nogrannet som de vanliga analoga, med andra ord ligger de väl inom vad man behöver.

Olika vattensensorer

Vattensensor monterad

Det andra vattenkylningstillbehöret som finns att tillgå är något så unikt som en vattenflödesmätare. Den ansluts enkelt i vattenslingan med hjälp av samma push-in-fittings som används till bl.a Aseteks Waterchillpaket och sedan är det bara att koppla in sladden till den sensorhubben. Det går att ha upp till två flödesmätare, dock har jag svårt att se något större användningsområde för detta då vattenflödet är samma i alla delar av ett normalt system. Flödesmätaren har en nogrannhet på några procent vilket räcker bra, om sensorhubben har anslutits till emergency shutdown så kan systemet även stänga av sig automatiskt om flödet understiger ett visst värde. Flödet mäts genom att vattnet strömmar igenom en liten kammare där en propeller sitter, givetvis får vattenflödet propellern att snurra och sedan registreras magneternas rotation trådlöst till locket på flödesmätaren. Detta gör att risken för läckage är minimal, samma princip används i bl.a. Eheims pumpar (fast då används ett magnetfält till att ge propellern fart, istället för tvärtom). Vattenflödesmätaren är med andra ord ett tillbehör som får den orolige vattenkylaren att sova gott om natten.

Vattenflödessensorn

Vattensensorn inuti

En nackdel med att använda sig av PWM-styrning är att vissa fläktar (i princip uteslutande billigare varianter) låter väldigt illa, speciellt vid låga varvtal. De ger ifrån sig ett irriterande högljutt pipande som ofta är betydligt högre än fläktljudet vid maximal spänning. Detta är inte alls bra då T-Balancerns uppgift är att minimera fläktljud. Om dessa problem uppkommer kan en s.k. Attenuator användas för att helt eliniminera detta oväsen. Attenuatorn är i princip bara en kondensator på ett kretskort, och för de som inte känner till det så är en kondensator en slags batteri som laddas upp och ur väldigt snabbt. Attenuatorn ansluts mellan fläktuttaget på T-Balancer och fläkten och kommer då att jämna ut spänningen vilket eliminerar detta oväsen. Nackdelen är att fläktarna inte kan gå lika långsamt, men det kommer helt att eliminiera fläktoljud. I en simulerad graf nedan visas i princip hur den fungerar, det blåa representerar in-spänning och det röda utspänning, notera att inspänningen ifrån T-Balancer inte är en perfekt sinus som syns på bilden utan det är mer för att illustrera principen, alltså att konvertera en varierande spänning till en konstant.

Attenuatorn

Attenuatorprincipen

Innan jag hittade T-Balancer höll jag på att bygga en egen mikroprocessorbaserad fläktkontroller vilket krävde mycket tid och strul. När jag sedan introducerades till den var det första jag tänkte “men det var ju en såndär jag tänkte bygga”, och det är inte ofta produkter känns så gedigna att det känns som att någon har skrivit ner ens egna önskemål och sedan förverkligat det i en produkt. Här känns det verkligen så, en såpass simpel grundtanke som en fläktkontroller har utvecklats till perfektion. Ta bara en sån sak som att de digitala temperatursensorerna kopplas sensor till sensor istället för att alla ansluts tillbaka till basenheten, en så liten lösning gör att produkten känns betyligt mer gedigen och man slipper dessutom en massa kabelkladd runt grundenheten.

T-Balancer’s interface mot datorn är klockrent, det är bara att koppla in en USB-kabel mellan enheten och datorn och installera ett program så är man igång. Nu går det att ställa in egna kurvor för att styra fläkthastigheter baserat på temperaturgivare, det går att ställa in vilka fläktar som ska ta hänsyn till vilka temperatursensorer, kalibrera temperaturgivarna för att få bättre precision och så vidare. Kort sagt: allt du vill ställa in går att ställa in. Det går att vidarebefordra rpm-signalen ifrån fläkten till moderkortet och ändå kunna styra den från enheten tack vare genomkopplingsuttagen avsedda för detta ändamål, och vattenkylningstillbehören gör den till var vattenkylares sömntablett då man inte längre behöver oroa sig för pumphaveri mitt i natten.

Negativa sidor hos produkten är egentligen ganska svåra att hitta, det är i princip bara petitesser. Den största nackdelen är uppenbarligen priset, knappt 600kr är ganska mycket mer än de flesta andra fläktstyrningarna på marknaden. Att jämföra denna med en vanlig Rheobus är dock som att jämföra en Fiesta med en Mustang då den är betydligt smartare och har många fler finesser. Den andra nackdelen jag kan komma på är att det inte sitter någon inbyggd konverterare från 12v till 5v på kortet för alla som vill använda den externa enheten till något annat än datorn, men mitt enkla schema för en liten spänningsomvandlare hittar ni på sida 9. I övrigt finns det inte mycket negativt att säga om produkten, om det är värt de extra pengarna får var och en avgöra själv men jag vet att jag själv brukar bli missnöjd med halvbra produkter i längden.

En av frågorna man bör ställa sig är huruvida den analoga eller den digitala varianten passar bäst. Det finns ingen av de som generellt är bättre eller sämre, de har helt enkelt olika användningsområden. De digitala sensorerna är något större men har bättre precision, och den analoga sensorhubben behövs inte till någonting. De analoga sensorerna är dock betydligt mindre och smidigare men har sämre precision. Jag skulle personligen rekommendera den analoga då mätprecisionen egentligen inte är så viktig, det spelar ingen större roll om temperaturen som visas 45 eller 47 grader, kylningen fungerar som den ska ändå. Jag tänker inte ens försöka avgöra om expansionskortsvarianten eller plexiglasvarianten är bäst, det avgörs bäst med tycke och smak.

Kort sagt: T-Balancer ifrån mCubed är med väldigt god marginal den mest avancerade och den bästa fläktkontrollern på marknaden idag, och jag tvivlar på att någon liknande produkt kommer inom en snar framtid då det är svårt att tänka sig något sätt att förbättra den. Huruvida det är värt pengarna får var och en avgöra, jag kan säga så mycket som att min kommer att bo kvar i stereohyllan under en lång tid framöver. Det är extremt sällsynt att produkter är så genomtänkta som denna, och givetvis får T-Balancer våran finaste utmärkelse: Redaktörens val.