Corsair P128, att leva med en SSD

Solid-state-enheter kommer med imponerande prestandaspecifikationer som lovar guld och gröna skogar. Vi tittar närmare på SSD-tekniken med en enhet från Corsair och inser att PC-marknaden är på väg in i en ny era.

Det finns en ganska enkel anledning till varför det alltid är någon som blir sist vald på gympan när man tar ut lagen, eller varför flitiga studenter gnisslar tänder när man får göra grupparbete med klassens lathund. Det må vara moraliskt förkastligt men sanningen är den att många människor snabbt tar avstånd till den svaga länken, det sista vi vill är att bli hindrade i våra framgångar av någon annan.

Även om det, när vi talar om människor, är betydligt mer än bara en ren prestation som avgör personers öde (tur är väl det) går detta tänkande betydligt lättare och mer samvetsriktigt att dra till elektronik och PC-marknaden. Det finns inget vi datoranvändare skyr mer än en flaskhals i vårt system.

Precis som att en bil med 700hk kräver en betydligt kraftigare växellåda än en vanlig Volvo 740 för att kunna få fram all sin potential går det inte att nöja sig med 128MB RAM-minne bara för att man har en Core i7 processor som man överklockat till över 4GHz. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk och finns det en svaghet på PC-marknaden som hängt med lite väl länge är det våra kära mekaniska hårddiskar.

Medan processorer, RAM-minne och grafikkort blivit digitala prestandamonster sitter vi fortfarande med hårddiskar som med hjälp av roterande aluminiumskivor skyfflar vår lagrade data fram och tillbaka. Tekniken fungerar fortfarande ganska väl för rena filöverföringar då hårddisken får tid på sig att komma upp i hastighet men vid daglig användning där snabba åtkomster och mindre filer står för merparten av användningen har mekaniska hårddiskar inte mycket att säga till om.

De senaste åren har Solid State Drives gett sig in på lagringsmarknaden och utan mekaniska komponenter tar de inte bara betydligt mera stryk innan de kastar in handduken. De kan på nolltid (några microsekunder i alla fall) nå sin maximala hastighet och det helt ljudlöst vid en bråkdel av strömförbrukningen hos en mekanisk motsvarighet. Solid State-baserad lagring är utan tvekan framtiden ur många synvinklar, men även om mekaniska hårddiskar får se sig omsprunga rent prestandamässigt är det inte så enkelt att en SSD-enhet alltid är ett bättre val.

Vi kommer i denna artikel kika närmare på en Solid State Drive från tillverkaren Corsair där vi samtidigt går in i detalj på varför och var vi tycker att man ska använda en SSD-enhet i dagsläget.

Solid State Drives är fortfarande inne i en kraftigt utvecklingsfas och även om man redan kommit lång väg vad gäller prestanda så är det inte minst tillverkningskostnader och mjukvarustöd som det arbetas på mycket. Microsoft har för första gången lagt vikt vid SSD-optimeringar i ett operativsystem med Windows 7 och med den nya 34nm NAND flashtekniken på intåg kan vi se fram emot sänkta tillverkningskostnader, vilket i slutändan ger bättre pris för oss slutkonsumenter.

I dagsläget är SSD-enheter fortfarande en allt för dyr teknik att använda för större lagringslösningar och det kommer nog dröja några år innan Pris/GB värdet lägger sig på humana nivåer. Detta är den största anledningen till att mekaniska hårddiskar fortfarande har en viktig plats i våra datorsystem. De flesta har otaliga gigabyte av musik, filmer, bilder och andra dokument lagrade på sin dator. För många som undertecknad inkluderat innebär detta externa lagringslösningar med flera terabytes kapacitet.

Ska man titta på de allra billigaste SSD-enhetern sett till Pris/GB ligger dessa kring runt 18 SEK per GB. Men prestandaorienterade SSD-enheter ligger oftast mellan 25-30 SEK per GB. Vilket kan jämföras med de billigaste mekaniska hårddiskarna som har ett Pris/GB värde på runt 0.65 SEK per GB.

Är man ekonomiskt oberoende kan man givetvis slänga enorma summor på att bygga sig en SSD-baserad lösning med flera terabyte. Men faktum är att mekaniska hårddiskar trots allt klarar sig ganska bra just som lagringsenheter, stora filöverföringar går snabbt och snabba åtkomsttider spelar då ingen större roll.

I dagsläget ser vi bara ett riktigt bra användningsområde för SSD-enheter och det är som systemenhet. Med andra ord ska man använda sin SSD-enhet för att installera operativsystem, program och spel på. Alla frekvent använd data helt enkelt, då det är i dessa användningsscenari som SSD-tekniken med sin blixtsnabba åtkomsttid briljerar. Vi ska försöka förklara varför så är fallet.

Att förstå hur en SSD disk fungerar i sin enkelhet är inte så svårt. Nästan alla vet att en SSD disk sparar informationen i chips med NAND-flash minnen medans en traditionell hårddisk lagrar information på en skiva med hjälp av magnetism. Men när man tittar lite närmare så ser man att skillnaden mellan de båda är ganska stor och det spelar ganska stor roll vad det är för data och hur den skrivs. 

Alla vet att digital information sparas i 1:or och 0:or. I en SSD disk så sparas denna information i celler. Cellerna består i grunden av transistorer. Varje cell kan innehålla en eller två databitar. En minnescell som rymmer en datorbit kallas för SLC (Singel Level Cell) och två datorbitar kallas MLC (Multi Level Cell). Även om MLC-minnesceller kan bära dubbelt så mycket data som sin SLC-motsvarighet har man också betydligt kortare livslängd. En MLC NAND-flashcell kan rensas ~10 000 gånger innan den tappar sin laddning och slutar fungera, motsvarande siffra för en SLC-cell är 100 000 gånger.

För att inte livslängden på SSD-enheter ska bli ett problem jobbar minneskontrollerna smart och aktivt med att sprida ut belastningen över enhetens minnesceller. Tekniker som också fortsätter att förbättras och gjort det möjligt för tillverkare att förlänga sina garantitider till 3 år och i vissa fall hela 10 år för en MLC-baserad SSD-enhet.

Jämförelse mellan lagringskapaciteten i SLC resp. MLC NAND chip

En eller två datorbitar kommer man inte långt på så för att få ordentligt med lagringsutrymme så behövs MÅNGA celler. I en NAND-Flash krets så är cellerna grupperade i ”pages” eller sidor. Det vanligaste idag är att man grupperar celler i sidor om 4KB. Sidor är sedan grupperade i block. Vanligast idag är att man har block om 128 sidor eller 512KB. Detta är viktigt eftersom ett block är det absolut minsta delen av en SSD disk som kan raderas. Detta är den stora anledningen till de problem som finns med SSD diskar men det kommer vi till senare. Block är sedan grupperade i ”planes”. En NAND-flash yta är ofta en kombination av ett flertal ”planes” och ett NAND-flash chip består av en eller flera sådana ytor. 

Så här långt så  är en SSD disk precis likadan som t.ex. en USB sticka. Den stora skillnaden är att en USB sticka oftast bara består av ett chip (därför består ett chip av flera gigabyte med data) och en SSD-hårddisk består av många chip. Alla som någon gång flyttat information från en USB sticka vet att den inte är särskilt snabb. Med lite tur kan man få överföringshastigheter uppåt 40MB/s men då går de fort. Hur kan du SSD diskar vara snabbare? Svaret finns i det som ständigt är på tapeten, nämligen parallell överföring. I det här fallet så kan diskens kontroller skriva till en eller flera chips samtidigt utan prestandaförlust. Man kommer därför upp i skrivhastigheter på över 200MB/s i vissa fall. Detta är också varför det ofta är diskens kontroller som bestämmer diskens prestanda.

Men här kommer vi också till ett problem med SSD-tekniken, hur gör man om en stor mängd av SSD-enhetens minneschip redan är fulla eller innehåller data? Prestandaförlust vid längre användning av SSD-enheter är ett vanligt förekommande diskussionsämne och vi ska kika lite närmare på vad som ligger bakom och hur Corsair/Samsung och andra företag jobbar för att lösa problemen.

En mycket viktig detalj med Solid State Drive tekniken är hur en Solid-state-enhet reagerar på långvarig användning. De första generationerna av SSD-enheter visade problem med förlorad prestanda allt eftersom enheten började användas och att NAND flashminneskretsarna fylldes med data. Orsaken hittades både i SSD-enheterna och deras minneskontrollers men lika mycket i operativsystemen som inte ens tänkt tanken att arbeta på en minnesbaserad lagringsenhet.

I korthet kommer problemet av att frekvent användning "skräpar ner" minneskretsarna i SSD-enheterna. Med detta menar vi att data som skrivs i minnescellerna finns kvar rent fysiskt även fast operativsystemet tror att de rensats bort. Detta betyder att SSD-enheten när den försöker skriva i en, vad operativsystemet tror tom minnescell, kan behöva rensa cellen från data först.

Samsungs minneskretsar lagrar datan i Corsair P128

4KBs skräpfiler kräver 512KB rensning
Problemet med att rensa data är som vi förklarade tidigare att SSD-enheter grupperar sina minnesceller i block på ofta flera hundra kilobyte. Vilket betyder att trots det bara ligger en liten mängd data i någon av minnescellerna måste hela blocket rensas innan den nya informationen kan skrivas.

I takt med att SSD-enheten används fylls minnescellerna av data, aktiv eller skräpdata, blir det svårare för enheten att hitta tomma minnesceller för att göra snabba skrivningar. Läshastigheten påverkas inte nämnvärt av längre tids användning men just skrivhastigheter kan bli märkbart sämre.

Helt går detta inte att undkomma med dagens SSD-teknik men flera tillverkare och även Microsoft har utvecklat lösningar för att minimera problemen.

Samsungs Idle Time Garbage Collection
Corsair kallar sin lösning i Performance-serien för "Garbage collection" och är en teknik som Samsung utvecklat för sina NAND-flashminneskontroller. När enheten varit i viloläge under mer än 60 minuter börjar enheten gå igenom sina datablock för att se vilka som innehåller "skräpdata" som tagits bort av operativsystemet men som fortfarande tar plats i minnescellerna. När block med skräpdata hittas rensas dessa så att enheten vid nästa skrivtillfälle har flera tomma och fräsha datablock lediga. Samtidigt som man placerar "aktiv" data i bra och friska celler för att optimera prestandan.

Tyvärr arbetar inte Samsungs skräprensningsteknik speciellt fort och går inte heller igång förrän efter en lång stunds viloläge. Men utan tvekan gör det markant skillnad mot en icke städad enhet. Tyvärr är det väldigt svårt att veta hur väl Samsungs teknik fungerar då den arbetar i det tysta och inte går att aktivera manuellt. Men helt klart går det att se stora skillnader i prestandatester som vi kan visa här med 3DMark Vantage.

Siffrorna ovan är något av ett värstascenario. Vi har sett prestandasiffror i PCMark Vantage på allt mellan 15000-22000 poäng och även om resultaten ovan varken är de sämsta eller bästa vi uppnått ser vi en prestandaskillnad på närmare 30%. Vilket visar hur viktigt det är med en bra uppstädningsteknik. Samsungs modell må inte vara lika effektiv som TRIM, men att den är bättre än ingenting står ganska klart.

Microsofts nya operativsystemet Windows 7 är utan tvekan ett stort kliv framåt jämfört med sin föregångare Vista men givetvis även det numera ganska uråldriga Windows XP som fortfarande används friskt på PC-marknaden.

Windows 7 kommer med många nyheter och däribland ett betydligt bättre stöd för Solid-state-enheter. Operativsystemet känner av när man använder sig av en SSD-enhet och optimerar flera inställningar därefter, men det riktiga esset i skjortärmen är utan tvekan TRIM.

TRIM-kommandot är en exklusiv funktion i Windows 7 (finns även i vissa Linux-versioner) och för SSD-ägare är detta verkligen en gudsgåva. TRIM ger operativsystemet möjlighet att berätta för SSD-enhetens minneskontroller, så länge enheten stödjer TRIM, när data raderats och var den raderats. Med denna information kan sedan minneskontrollern schemalägga en rensning av dessa data block och gör detta också vid första bästa tillfälle.

Windows 7 kommer med TRIM-stöd men tyvärr inte Corsairs P128 SSD

Vilket i sin tur betyder att TRIM mer eller mindre konstant jobbar med att hålla Solid-state-enhetens prestanda på topp genom att rensa data och skapa lediga minnesblock. Samtidigt ser man till så att skrivningarna sprids ut över så många minnesceller som möjligt för att minska slitaget på individuella minneskretsar.

TRIM finns redan idag aktivt i Windows 7 men samtidigt är det än så länge få tillverkare med stöd för TRIM i sina minneskontrollers. Indilinx är en av få tillberkare som i sina senaste firmwares ger stöd för TRIM men vi väntar oss att både Microsoft och minneskontrollstillverkarna kommer att förbättra sitt TRIM-stöd den närmsta framtiden.

Corsair P128 stödjer tyvärr inte TRIM med sin Samsung-kontroller och tyvärr kommer man inte heller kunna få det i framtiden heller då enheten inte har någon funktion för att uppdatera sin firmware. Man får helt enkelt nöja sig med Corsairs egen skräprensningsteknik.

Uppdatering: Corsair har meddelat oss att Samsung med största sannolikhet kommer att lägga in stöd för TRIM i sin minneskontroller och att P128 ska gå att uppdatera genom en mjukvaruapplikation. Här nedan är vad Corsair hade att säga om saken.

As it stands now, the P-Series (Samsung) drives can already have their firmware updated (a mini USB isn’t required, for either Samsung or Indilinx), but the tool isn’t publically available. Samsung plans to release one [an end-user tool] around the Windows 7 launch, but the schedule and details is up to them. If Samsung offers an update and a tool then we’ll certainly make that available too for the P-Series. For Indilinx, the first firmware that supported ATA-TRIM was Indilinx v1711, but this was actually withdrawn because of a bug. When this is fixed, and we’ve received and tested the version for our Extreme Series drives, we’ll release that too.

So the Extreme Series will likely be first with an ATA-TRIM firmware (though Corsair may not have the first Indilinx-based drive out with the firmware – we’ll take some time to test it out), and I’d expect that P-Series will follow closer to the Windows 7 launch, or perhaps shortly after, but that really is up to Samsung, ultimately.
 

Vi passar därmed på att kika närmare på Corsairs P128 SSD.

I detta testa har vi valt att fokusera på Solid State Drives mot mekaniska hårddiskar för att se vad vi kan vänta oss av SSD-tekniken i jämförelse med de traditionella HDD-enheterna. Vi har plockat hem en SSD-enhet från minnestillverkaren Corsair som använder sig både minneskretsar och minneskontroller från den välkända kretstillverkaren Samsung.

Corsair P128 har en lagringskapacitet på 128GB och de detaljerade specifikationerna för enheten lyder som följande;

Modell	CMFSSD-128GBG2D
Minnesteknik	MLC NAND
Formfaktor	2,5-tum
Gränssnitt	SATA II 3.0Gbps
Lagringskapacitet	128GB
DRAM cacheminne	128MB
Sekventiell läshastighet	220MB/s
Sekventiell skrivhastighet	180MB/s
Responstid	under 1ms
Strömförbrukning – aktiv	1,5W
Strömförbrukning – vila	0,15W
MTBF	1 000 000 timmar
Arbetstemperatur	0°C till 70°C
Stöttålighet	1500G
Vikt	80g
Garanti	2 år

Corsair har bakat in minneschipen och kontrollern i ett stilrent aluminiumchassi av 2,5-tums modell och med en väl tilltagen DRAM cache på 128MB ska enheten inte ha några problem med så kallad stuttering, när enheten fastnar i läsningar och gör att systemet hänger upp sig i någon sekund.

Läs- och skrivhastigheter är mycket konkurrenskraftiga på pappret och responstiden och strömförbrukningen är som brukligt extremt låga på SSD-enheter. Utan mekaniska delar är det inte heller några problem att stöta till sin SSD-enhet, man kan skaka den bästa man vill utan att få några problem.

Med fyra enkla skruvar öppnar man enheten

Det finns inte så mycket att säga om själva enhetens fysiska attribut vilket knappast är nödvändigt för en lagringsenhet som i 99% av fallen göms undan i datorn. Med 2,5-tums formatet kan det dock ofta bli svårt att hitta monteringsplatser i chassit, även om nya chassimodeller nu börjat se över stödet för 2,5-tums enheter. Ofta kan man behöva en adapter för att fästa sin 2,5-tums enhet i datorn.

Under huven hittar vi bland annat Samsungs NAND flashminneskontroller och DRAM cachen

Corsairs P128 enhet kommer att ställas upp mot några av marknadens hetaste mekaniska hårddiskar och innan vi går in på hur vi valt att testa våra hårddiskar ska vi ta en snabb presentation av referenserna i testet.

Vi tog kontakt med hårddisktillverkaren Western Digital som är en av de ledande aktörerna på HDD-marknaden och som under de senaste åren legat i framkant med sin hårddiskutveckling. Man var tidigare i år först ut på marknaden med en 2TB hårddisk i 3,5-tums format och man har sedan tidigare konsumentmarknadens enda 10 000 RPM modeller i sitt sortiment.

Vår tanke med dagens artikel är att jämföra SSD-enheter och HDD-enheter. Fokus kommer att ligga på just systemdisk användande vilket är SSD-teknikens hemmaplan. Men det är relativt få användare som idag sitter på SSD-enheter och samtidigt kan det fortfarande vara svårt att motivera kostnaden för en SSD-enhet i dagsläget.

Western Digital skickade oss två av sina snabbaste hårddiskar för konsumentmarknaden som är ypperliga alternativ som systemdiskar.

Först ut har vi Western Digital VelociRaptor 300GB som är tillverkarens snabbaste mekaniska hårddisk. Hårddisken arbetar i 10 000 RPM med en 16MB cache över SATA-gränssnittet. Själva hårddisken är faktiskt av 2,5-tums format men kommer fäst i en större kylfläns som gör att enheten installeras i en vanlig 3,5-tums plats.

Det andra tillskottet blev Western Digital Caviar Black 1TB som är tillverkarens snabbaste 7 200 RPM modell med en mastig 32MB cache och hela 1TB lagringskapacitet i ett vanligt 3,5-tums format. Här nedan har vi sammanställt några av hårddiskarnas specifkationer.

Här ser vi svart på vitt skillnaderna mellan den mekaniska hårddisktekniken och den minnesbaserade SSD-motsvarigheten. Utan några rörliga delar blir SSD-enheter först och främst ljudlösa vilket är en mäktig befrielse från "tuggande" hårddiskar. Samtidigt som strömförbrukningen sänks markant och att SSD-enheter nästan tar hur mycket stryk som helst utan att klaga. Det finns helt enkelt inga komponenter som tar skada av vanliga stötar.

Prestandamässigt har SSD-enheter också en tydlig fördel på papper, speciellt åtkomsstiden är enormt mycket lägre. Detta kommer av att mekaniska hårddiskar måste hinna få upp sin motorhastighet innan man når full prestanda, en SSD-enhet har full kraft ögonblickligen.

Samtidigt ser vi längst ner i tabellen SSD-teknikens riktigt stora nackdel, priset per gigabyte. Jämfört med 1TB modellen av Caviar Black är Corsairs SSD-enhet hela 31 gånger dyrare per gigabyte. Jämfört med VelociRaptor är skillnaden inte lika markant men det är trots allt nästan en skillnad på 4 gånger till VelociRaptors fördel.

Allt detta har vi tagit i baktning när vi testat hårddiskarna och vi ska innan vi presenterar våra resultat förklara lite närmare hur och varför vi testat som vi gjort.

Vi har redan gett vår syn på Solid State Drive-marknaden och teknikens inriktning och efter att vi ganska tydligt sett skillnaderna i lagringskostnader är det ganska uppenbart att man inte borde använda SSD-enheter till större lagringslösningar om man inte har enorma krav på prestanda.

Den röda tråd vi försökt följa i denna artikel är att testa och se på SSD-enheter som vi tycker att man borde använda dem. Visst är det häftigt att se dataöverföringar på flera hundra megabyte, men det är föga intressant om prestandan inte ger utslag vid vanlig användning.

Tanken var att vi skulle använda och testa hårddiskarna som vi hade gjort vid vanlig användning. Det innebär allt från Windows-installationer till programuppstarter och filöverföringar.

Förutom ett par syntetiska prestandatester, som vi egentligen bara tar med för sakens skull, har vi inte gjort några särskilda optimeringar för att nå så hög prestanda som möjligt i våra tester. En hyfsat välanvänd Windows-installation har använts under testerna för att se vilken prestanda vi kan vänta oss just vid vanlig användning. I vår mening är det helt meningslöst att publicera ett test med endast syntetiska tester, eller för den delen filöverföringar på tomma eller speciellt partionerade hårddiskar. Det är inte prestanda man kan vänta sig i ett vanligt system och är i slutändan ganska ointressant för konsumenten.

SSD-enheters oberäkneliga prestanda
Något vi ganska tidigt märkte vid våra SSD-tester är att prestandan hos en SSD-enhet varierar väldigt mycket, betydligt mer än hos mekniska hårddiskar som har ett tydligare prestandamönster vi kan följa. Anledningen är inte bara problemen med skräpande data utan även att minneskontrollern i en SSD kan vara ganska svår att tyda. Beroende på SSD-enhetens tidigare belastning och när/hur man startar testapplikationerna kan resultaten skilja med flera procentenheter. Detta med till synes identisk data och hårdvara. Vår testning av Corsair P128 har av denna anledning dragit ut långt på tiden men vi har lärt oss en hel del om SSD-tekniken och hur man testar desamma. Ett ännu tydligare exempel på att rena syntetiska tester är väldigt bristfälliga för SSD-tester.

Vi har kört de flesta tester mellan 5-10 gånger och tagit ett medelvärde för att försöka eliminera avvikande resultat och vi känner att vi med detta tillvägagångsätt trots allt fått fram ganska väl jämförbara resultat.

Under alla våra tester har Corsairs P128 SSD lämnats helt opartionerad då den med 128GB lagringskapacitet inte direkt har utrymme till några extra partioner (vår windows image låg på runt 70GB med alla spel och program installerade). Medan vi partionerat våra två mekaniska hårddiskar i två partioner, en primär på just 128GB samt en skundär på resterande kapacitet. Precis som vi hade gjort vid en vanlig systeminstallation.

Testsystemet vi använt oss av är följande;

Moderkort	ASUS Maximus II Gene
Processor	Intel Core 2 Quad 9400S (2,66GHz)
Minne	2x2GB OCZ DDR2 PC2-6400
Grafikkort	ASUS GeForce 8800GTX
Hårddisk	Corsair P128 WD VelociRaptor 300GB (HLFS) WD Caviar Black 1TB (FALS)
Operativsystem	Windows 7 RC (build 7100)
Drivrutiner	ForceWare 186.18 Intel 9.1.1.1012
Testprogram	CrystalDiskMark HD Tach 3.01 PCMark Vantage Google Chrome Dreamweaver CS4 Photoshop CS4 Office 2007 AVG Free antivirus WinRAR Far Cry 2 Sims 3 World of Warcraft

Först ut tar vi våra syntetiska tester som i vår mening ska ses som referensvärden och inte har särskilt mycket med verklig prestanda att göra.

Även om vi valt att presentera några syntetiska tester i denna artikel så är det fortfarande i ett försök att återskapa verklig användning. Populära testprogram som HD Tach och HD Tune kräver tyvärr att en tom enhet och vi ville utföra våra tester i Windows-miljö för att bättre återspegla verklig användning.

Resultatet blev att vi använda oss av två andra testapplikationer som både ger ganska intressanta resultat och går att använda på en enhet direkt i Windows. Först ut är det välkända Crystaldiskmark som mäter läs och skrivhastigheter med olika filstorlekar.

Corsair P128

WD VelociRaptor

WD Caviar Black

Som väntat klarar inte enheterna av att riktigt leverera sina specificerade prestanda men med fullt installerade operativsystem och partitionerade hårddiskar är detta inte mer än förväntat.

Nästa test är nog mindre välkänt för de flesta. AS SSD är ett nyutvecklat prestandaverktyg som ska vara speciellt användbart för att testa just Solid State Drives. För den sakens skull är det inget som gör att programmet inte kan användas för att testa mekaniska hårddiskar. Först ut har vi ett par enkla läs- och skrivtester likt de vi såg i Crystaldiskmark.

Corsair P128

WD VelociRaptor

WD Caviar Black

Corsairs SSD-enhet dominerar totalt även i AS SSD där man endast har lite problem i skrivning av många små 4KB filer (4K-64Thrd) men trots allt levererar mer än dubbelt så hög prestanda som hårddiskarna. Åtkomsttiderna är ger också en ganska tydlig bild av fördelarna i en SSD.

Sist har vi AS SSDs kopieringstest som ska ge en mer verklighetstrogen prestandabild där man genom olika filkopieringar mäter enheternas prestanda.

Corsair P128

WD VelociRaptor

WD Caviar Black

Corsair fortsätter att imponera med höga överföringshastigheter och även om resultaten för de mekaniska hårddiskarna var något lägre än vi väntat oss kan detta som bekant bero både på Windows-installation och partitioner, något som återigen, i vår mening, återspeglar vanlig användning.

Vi går nu vidare med ytterligare ett syntetiskt prestandatest som trots allt simulerar verklig användning på ett bra sätt.

PCMark Vantage är ett syntetiskt test till den grad att man själv inte har någon kontroll över testerna och att resultatet endast är ett värde på produktens prestanda. Men samtidigt har Futuremark använt sig av högst realistiska användningsscenarion och applikationer som ger en bra bild av den verkliga prestandan.

Vi fokuserade på PCMark Vantages HDD-test och dess sex individuella tester som är allt mellan viruskontroller till programuppstarter.

Den totala poängen för de testade enheterna är det första vi kikar närmare på.

Vi fokuserade enbart på hårddisktestet och resultaten här talar sitt tydliga språk. Corsair P128 förnedrar hårddiskarna, och vi ska kika närmare på de individuella resultaten för att se hur man lyckas med detta.

HDD1 -Windows Defender
HDD2 – Gaming
HDD3 – importing pictures to Windows Photo Gallery
HDD4 – Windows Vista startup
HDD5 – Video editing using Windows Movie Maker
HDD6 – Windows Media Center
HDD7 – Adding music to Windows Media Player
HDD8 – Application loading

Corsairs SSD-enhet har total kontroll tills vi kommer till Windows Media Center. Men för dem som är oroliga över prestandan här är detta något som verkar vara specifikt med vårt testsystem. Problemet kan ligga i Windows 7 RC då vi i korta tester i Windows 7 RTM noterat betydligt högre resultat, något som även kunnat bekräftas i samtal med Corsair och från andra källor. Vi kommer i framtid SSD-tester använda oss av slutversionen av Windows 7 vilket förhoppningsvis ger mer korrekta siffror.

Hur som helst visar SSD-enheten på riktigt imponerande prestanda i allt från antivirus till spel och programuppstarter. Nu är det dags att se hur detta återspeglas i verklig användning.

Bortsett från våra
mer syntetiska tester har vi försökt att presentera våra resultat i någorlunda kronologisk ordning och det första man gör med en ny systemdisk är givetvis att installera ett operativsystem. I vårt fall blev det Windows 7 RC som var den senaste versionen av Microsofts nya operativsystem när vi startade våra tester.

Hårddiskarna i testet var helt oanvända när vi gjorde vår Windows-installation och tiden vi rapporterar här nedan är själva installationsfasen efter uppsättandet av partioner till inmatning av kontouppgifter. Då detta inte kräver manuell inverkan som påverkar tidtagningen.

Windows 7 installerades på drygt 10 minuter (den kompletta installationen tog drygt 15min) när vi använda oss ac Corsairs P128 SSD och de mekaniska hårddiskarna tog runt minuten längre tid på sig. Klart mätbara skillnader men inget häpnandsväckande.

Vi gick sedan vidare med några enklare programinstallationer. Först ut var Microsofts Office 2007 programsvit.

Även här ser vi att SSD-enheten har ett klart försprång och klarar av uppgiften på betydligt kortare tid än de mekaniska hårddiskarna. Näst ut är Photoshop CS4.

Vi ser samma mönster i installationen av Photoshop CS4 där Corsair P128 tar tätpositionen och är ungefär 20% snabbare än Western Digitals VelociRaptor hårddisk. Solid State Drive enheten är mellan 10-25% snabbare i våra installationstester än den snabbaste mekaniska hårddisken, WD VelociRaptor.

När vi installerat Windows Office 2007 passade vi även på att importera undertecknads e-mail fil som i form av en pst-fil innehåller en bra bit över 10 000 mail och väger in på drygt 6GB. PST-filen lades i dokument-mappen och laddades in genom Outlook 2007.

Detta är tacksamt nog en uppgift som hårddisken inte behöver genomlida särskilt ofta men det är trots allt anmärkningsvärt vilken skillnad de båda lagringsformaten hanterar denna belastning. Massvis med små filer ska läsas och skrivas vilket får hårddiskarna att gå på knäna och SSD-enheten klarar uppgiften nästan dubbelt så snabbt, vilket här handlar om hela 10 minuters skillnad. Detta är även ett av få tester där Caviar Black tar hem en seger mot VelociRaptorn, vilket förmodligen beror på det dubbelt så stora cacheminnet.

Vi går nu vidare med några uppstartstester för att se hur de olika enhetern agerar här.

Först och främst gör vi en vanlig uppstart av datorn där vi mäter tiden från att vi trycker på strömknappen tills att muspekaren slutar tänka när vi nått skrivbordet. Detta med en ganska välanvänd Windows 7-image med flera program installerade för att få så verklighetstrogna resultat som möjligt.

Trots att första delen av uppstarten (runt 24 sekunder) är oberoende av hårddiskens prestanda ser vi stora skillnader i den totala uppstarttiden. Med SSD-enheten skalar vi av 20 sekunder på uppstarten vilket gör väldigt stor skillnad när man sitter vid datorn.

Väl inne i Windows testade vi att starta Photoshop CS4 för att se hur lång tid det tog för oss att ta oss in i programmet.

Här ser vi enorma skillnader, det handlar bara om sekunders skillnader men det går nästan dubbelt så snabbt att starta Photoshop CS4 på Corsair P128 som Western Digitals VelociRaptor, som räknas som marknadens snabbaste mekaniska hårddisk.

Vi går vidare med att testa lyckan i några spel. I Far Cry 2 samt Sims 3 startade vi nya spelkampanjer och registrerade laddningstiden från meny till väl inne i spelvärlden. I World of Warcraft: Wrath of the Lich King tog vi tiden från att man i karaktärsmenyn klickade sig vidare in i spelvärlden och där laddade färdigt alla texturer och gränssnittet.

I Far Cry 2 samt Sims 3 är det ganska små skillnader men i WoW är det ren utklassning och då talar vi i jämförelse med två av marknadens snabbaste mekaniska hårddiskar, något vi måste upprepa för oss själva flera gånger.

Precis som i installationstesterna tar Corsairs P128 SSD ett ordentligt kommando och tack vare sin läshastighet på över 200MB/s är det en förkrossande seger i WoW-testet som imponerar mest.

Vi har valt att titta närmare på ett par andra vanliga belastningar vid vanlig datoranvändande, vi börjar med en enkel spywaresökning och att packa upp lite komprimerade filer.

Windows Defender kommer integrerat i Microsoft Windows 7 och används för att hålla datorn ren från oönskad programvara som spyware, pop-ups och andra säkerhetsrisker. Vi gjorde en genomsökning av vår Program(x86)-mapp som mer över 130 000 filer i alla storlekar innehåller en hel del information.

En antivirus/spyware sökning går igenom massvis av filer borde ge en fördel för SSD-enheten med dess snabba åtkomsttider och högre läshastigheter. Men samtidigt krävs det att just bra hantering av små filer, vilket de flesta är i detta fallet. Corsair P128 klarar det med bravur och sätter de mekaniska hårddiskarna på plats ordentligt. Men samtidigt kan vi inte låta bli att fundera över vilken prestanda vi skulle kunna se på en enhet med ännu bättre 4KB-skrivprestanda. Men 40% snabbare än en VelociRaptor är knappast något att skämmas över.

Vi går vidare med filuppackning där vi skapade en 3,3GB stor RAR-fil med en blandning av foto, MP3-låtar och filmklipp (ungefär 1GB vardera) som vi sedan packade upp i vår dokumentmapp på hårddisken.

Skillnaderna här är inte fullt så stora som vi hade hoppats men SSD-enheten har fortfarande ett klart övertag på sina magnetiska konkurrenter.

Sist men inte minst passade vi på att göra en enkel filkopiering mellan dokument-mappen och skrivbordet. Vi använde vår testmapp som vi nyligen packat upp för att se hur lång tid det tog att kopiera filerna till en annan del av lagringsenheten.

Här visar SSD-enheten verkligen prov på sin styrka där man klarar av uppgiften på halva tiden jämfört med hårddiskarna och imponerar verkligen.

Även om vi redan sett vilka fördelar det finns rent prestandamässigt med en SSD-enhet jämfört med mekaniska hårddiskar ska vi nu titta på lite tester som visar Solid State Drive-teknikens största fördelar. Multitasking, vilket kort och gott betyder att göra/hantera flera program och belastningar samtidigt.

Detta är något man har väldigt svårt att påvisa i syntetiska tester och i ärlighetens namn inte är alldeles lätt att skapa mätbara tester kring. Men vi har gjort vårt bästa för att visa hur de olika hårddiskarna hanterar multitasking, något som blivit allt viktigare i våra datorer.

Först ut är att vi startar om datorn och direkt när vi laddat skrivbordet startar vi fyra program i rask följd Google Chrome, Microsoft Word, Adobe Photoshop CS4 samt Adobe DreamWeaver CS4. Vi mätte sedan tiden det tog för alla programmen att startas upp medan datorn samtidigt avslutade de sista uppstartsekvenserna.

Att starta flera program samtidigt direkt när Windows startats ger en mycket tung belastning på lagringsenheten som måste hantera flera förfrågningar samtidigt och här ser vi hur Corsair P128 gör processen kort med konkurrenterna. Från ganska gemytliga 14 sekunder till sirapssega 50 sekunder med marknadens snabbaste mekaniska hårddisk. Skillnaderna är ännu tydligare vid verklig användning och hårddiskarnas tuggande gör inte upplevelsen roligare direkt.

Vårt andra test var att köa igenom en liknande spyware sökning som tidigare i artikeln, med Windows Defender. Men efter att sökningen pågått i 1 min startar vi även vårt filuppackningstest och mätte hur detta påverkade de både arbetsbördorna.

Även här ser vi ett liknande mönster. SSD-enheten kräver lite längre tid för båda applikationerna att slutföras än när vi testade dem separat. Men det är faktiskt ganska marginella skillnader. Western Digitals hårddiskar får dock kämpa betydligt hårdare och både filuppackning och Windows Defender tar betydligt längre tid än tidigare, vilket tydligt visar svårigheterna att hantera samtidiga belastningar på ett bra sätt.

Det är nu dags att summera våra tankar kring Corsair P128 och Solid State Drive-tekniken.

Den enklaste slutsatsen vi kan dra av vår genomgång av Solid State Drive-tekniken är att lagringsenheter baserade på minneskretsar är här för att stanna. Om NAND Flash tekniken är det slutgiltiga svaret återstår att se, men redan idag har Solid-State-enheter så pass stora fördelar mot traditionella hårddiskar att vi inte behöver se in i framtiden för att se SSD-teknikens storhet.

SSD-enheter är snabbare på allt i våra tester och traditionella hårddiskar har i dagsläget inte mycket att säga till om rent prestandamässigt. Överföringshastigheter både vid läsning och skrivning av data är oftast betydligt högre och parat med blixtsnabba åtkomsttider kan SSD-enheter mer eller mindre förnedra sina magnetiska konkurrenter i många applikationer.

Prestandatesterna vi presenterat i denna artikel tycker vi ger en ganska klar bild av vad man kan vänta sig av SSD-tekniken, särskilt i verklig användning. Den kanske mest talande beskrivningen för hur det subjektivt känns att byta från en HDD till en SSD som sin systemdisk är att man oerhört snabbt vänjer sig vid känslan av direktkontakt med datorn. En SSD-enhet får datorn att bete sig som en dator borde göra, vilket man brutalt inser i samma sekund som man byter tillbaka till en vanlig hårddisk. Hårddisken är en PCs i särklass största flaskhals och SSD-tekniken gör detta smärtsamt uppenbart.

Solid-state-enheter har fortfarande svagheter där vi givetvis måste överväga de högre kostnaderna som tillkommer. Men för en systemenhet krävs ofta inte mer än mellan 60GB-120GB lagringsutrymme så även om det är en dyr investering med en SSD-enhet är det inte särskilt svårt att välja mellan t.ex. Western Digitals VelociRaptor. Även om den med 300GB lagringskapacitet är i samma prisklass som de flesta 60GB SSD-enheter är det ganska mycket onödigt utrymme när man letar efter en systemenhet.

Långvarig användning är fortfarande ett frågetecken hos Solid-state-enheter och det är kanske här vi kommer se de största framstegen den närmsta framtiden. Microsoft bidrar med TRIM-stöd i Windows 7 och i takt med att denna teknik optimeras och sprids på SSD-marknaden kommer både prestanda och livslängden hos SSD-enheter öka.

Solid-state-enheter har mer eller mindre förpassat traditionella hårddiskar till ren datalagring och här kommer det, till HDD-teknikens glädje, dröja länge innan priserna jämnar ut sig tillräckligt. Men trots vissa brister är det ingen tvekan att man, om budgeten tillåter, redan idag har all anledning att investera i en SSD-enhet för sin dator.

För någon tusenlapp extra får man en dator som ger en helt annan användarupplevelse med imponerande prestanda, lägre strömförbrukning och det utan ett irriterande mekaniskt tuggande.

Corsair P128 är en fullt konkurrenskraftig Solid-state-enhet som med en ganska väl tilltagen lagringskapacitet kostar runt 3000 kronor. Det är ganska mycket pengar, men i sammanhanget är det ett konkurrenskraftigt pris och en investering som till skillnad från ett snabbare grafikkort ger prestandaförbättringar i allt du använder din dator till, vilket egentligen är ett av de bästa argumenten för SSD-tekniken i helhet.

Tack vare Samsungs skräprensningsteknik kan Corsair P128 hålla prestandan uppe även efter lång användning och om vi även kan få se stöd fö TRIM inom en snar framtid är detta en enhet vi kan rekommendera. Corsair har visat att man är en seriös aktör på SSD-marknaden och vi har inga problem att rekommendera Performance-serien för dem som är ute efter en ny systemenhet.