Intels Core arkitektur är den otvivelaktiga prestandaledaren på marknaden idag och vi har tidigare tittat närmare på Intels dubbelkärniga modeller där vi fokuserade på dess L2-cache. Nu har vår processorexpert Robert Kihlberg gett sig på Intels fyrkärniga familj, Core 2 Quad, i ett försök att se vad processorbussen har för inverkan på prestandan. Att just Intels arkitektur fått kritik för sin processorbusslösning är ingen hemlighet och med fyra datahungriga kärnor borde det vara viktigt att få fram så mycket data som möjligt till processorn. Hur väl detta spelar ut i praktiken och vad vi kan vänta oss av kommande Intel-processorer med snabbare processorbuss kan ni läsa mer om i vår senaste artikel;
Då konstaterade vi att den lösning Intel valt kan innebära att det uppstår en flaskhals när information ska utbytas mellan de två paren av kärnor. Denna information utbyts över den gemensamma systembussen, vilken är avsevärt mycket långsammare än mellan två kärnor i samma kiselkrets. Det borde alltså innebära mer prestanda om vi ökar systembussen, kortare sagt FSBn. Detta är just vad vi ska testa i den här artikeln, och vi nöjjer oss förståss inte med att bara jämföra 266MHz och 333MHz FSB.
