Grafen – Vi tittar närmare på efterträdaren till Kisel

ARTIKEL Grafen, eller graphene som det heter på engelska och i de flesta medier, har beskrivits på många sätt; Vår generations största genombrott, den nya plasten, räddningen för halvledartillverkarna och hela IT-industrin och mycket annat. För mig började det runt 2004 när jag först kom i kontakt med materialet och som den keminörd man är blev man snudd på helt extatisk över en liten kolmolekyl.

Grafen är en allotrop, en formation, av grundämnet kol. Andra kända allotroper är diamant, grafit och Buckminsterfulleren. Det senare är ett perfekt format klot som består av 60 stycken kolatomer. Som kemist tycker jag det är minst sagt häftigt som helst och hade nog kunnat skriva precis lika mycket om den som om grafen, men den har inte riktigt samma rika potential så vi hoppar den tills vidare.

Buckminsterfulleren. 2D-bild.

Grafen består av ett lager, endast en atom tjockt, av repeterade hexagoner (en platt, geometrisk figur med sex hörn). Bilden nedan beskriver det bäst. Den här strukturen kan inte framställas, ens i teorin, som den ser ut rakt upp och ner för den är inte stabil utan kommer att vika sig eller rulla ihop sig och bilda en annan, stabilare 3-dimensionell struktur istället. Det gör att man måste fuska och försöka lura naturen genom att tillverka grafen med stöd från andra strukturer och sedan separera grafenet från stödstrukturen.

Ett böljande grafenskikt.

Grafens historia är väldigt ung. Anledningen är helt enkelt att vi inte haft tekniken och möjligheterna att studera eller bearbeta det. Eftersom vi inte haft ens haft möjligheten att hantera det är det då dessutom svårt att hitta användningsområden för det. Nu när vi kan studera det och när vi sett vilken potential som finns har forskningen gått framåt i en rasande takt.