Med all form av elektronik finns det WAF. Det är kort för Wife Acceptance Factor. Det handlar helt enkelt om i hur pass stor grad din partner kommer acceptera din nya pryl. Till exempel har stora, klumpiga högtalare en generellt sett låg WAF, medan rosa och smidiga hörlurar till hennes mediaspelare eller telefon har en generellt sett högre WAF. Så min tanke är att en robotdammsugare måste hög WAF.
Det är bara inse faktum att ingen gillar att städa. Tröskeln för vad vi anser är smutsigt eller dammigt är högst individuell, men vi kan nog alla enas om att det är roligare att komma hem till ett rent hem än ett smutisgt sådant. Är man två som bor tillsammans är knappast städning något man vill bråka om{jcomments on} heller, det är verkligen en skitsak (ursäkta ordvitsen) när det finns bättre saker att prata om i livet.
Därför har i alla fall jag bestämt att när vi flyttat in i nya lägenheten i höst ska vi skaffa en robotdammsugare. När jag sedan undersökte prisbilden och funktionaliteten hos moderna självgående dammsugare blev jag positivt överraskad. För cirka 5000kr får man en liten städrobot som kan enkelt programmeras för att dammsuga golven tre gånger i veckan medan man är på jobbet, och den gör det dessutom bra.
iRobot Roomba 780
De kostar kanske dubbelt upp mot en vanlig dammsugare med HEPA-filter och hela köret, men skillnaden är att du slipper bry dig, du slipper dra runt en klump runt lägenheter ett par gånger i månaden, försöka sträcka sig in under soffan och andra trånga områden. Den senaste generationen verkar dessutom göra ett hyfsat jobb så länge man inte smutsar ner exceptionellt mycket på små ytor.
Sen får man kanske ta fram en liten handjagare varannan vecka eller så för att ta det lilla som roboten inte når, men det gör mig inget. Det borde leda till en helt annan sinnesro. Just nu verkar det finnas tre alternativ som står ut: Samsung Navibot Silencio, iRobot Roomba 780 och Neato Robotics XV-15.Vilken av dem det blir får vi se i höst.