Som i en följd av mina två tidigare inlägg sprang jag på en artikel publicerad av Skolverket som diskuterar hur man ska granska digitala läromedel. Det kan tyckas att skillnaden inte är så stor jämfört med den analoga, tryckta boken och den digitala varianten, men det är det tyvärr. I alla fall mentalt för många personer.
En tryckt faktabok har nog än idag högre status som faktakälla än en hemsida för de flesta, även om studier visat att Wikipedia faktiskt står sig starkt mot Encyclopedia Britannica, som anses som en av de mest trovärdiga källorna för rå fakta om allt möjligt. Ironiskt nog kommer den senare att sluta ge ut tryckta verk och gå över till en version som bara finns online.
Det är lite knasigt faktiskt för det råder en enorm variation i hur hårt en boks faktainnehåll granskas, men för just läromedel finns det extra höga krav. Det har ett förlag råkat ut för ganska nyligen när de hade lite för bråttom med att släppa en bok för den nya gymnasiererformen med både faktafel och felaktiga referenser. Det slutade med att många skolor valde att returnera den och köpa en motsvarande bok från konkurrenterna.
Men hur lämnar man tillbaka ett digitalt läromedel? Har man ens returrätt på det? Det här är en gråzon som Skolverket måste ta i beaktning mer och mer. E-läromedel används försvinnande lite jämfört med tryckta böcker än så länge, men det går inte att förneka trenden. Det är knappast imorgon som alla skolor kommer att använda sig av enbart e-läromedel, inte ens om 10 år kommer vi vara där, men vi kommer snart befinna oss i en situation där många skolor gör det och att vi redan då måste ha lika stor tillit till dessa som de tryckta läromedlen.
Idag kan ett e-läromedel vara allt ifrån en digitaliserad version av samma tryckta bok, men också bara vara extra övningar och stödmaterial till den tryckta boken. I alla dessa fall måste vi kunna ställa samma krav på källhänvisning och faktakoll som på den tryckta boken, men tyvärr dras de oförtjänt med Internets dåliga rykte om undermålig källhantering och vilda påståenden till höger och vänster utan grund. Det kommer ta lite tid att bryta ner dessa fördomar.
Digilär är en av flertalet nya aktörer inom e-läromedel
Jag kan personligen inte se hur ett e-läromedel skulle vara sämre faktamässigt än en tryckt bok, men det är helt upp till förlagen att inte ta genvägar utan göra jobbet precis lika grundligt som de alltid gör (bortse från fadäsen jag nämner ovan). Med tydliga hänvisningar till vem som skrivit texten och var faktan kommer ifrån borde man rent av kunna göra ännu bättre källhänvisningar än den tryckta boken genom direkta länkar.
Skolverket argumenterar för att det skulle ställas högre krav på källkritik och kritiskt tänkande med e-läromedel. Det tycker inte jag, inte om vi pratar om legitima medel producerade av erkända förlag i alla fall. Det finns väldigt liten anledning till att misstänka att ett e-läromedel skulle vara automatiskt sämre bara för att det är digitalt. Jag tror att dåliga e-läromedel med dålig källhantering och bristande referenser kommer gå samma möte som tryckta varianter med samma fel: ingen köper det. Skolan har för lite pengar för att spendera det på undermåliga produkter.
Däremot kan jag styrka att det behövs ett förbättrat kritiskt tänkande överlag bland unga idag och att man vågar ifrågasätta allt mellan himmel och jord på ett konstruktivt sätt. Det är förvånande hur folk, unga och gamla, sväljer allt möjligt som andra berättar eller vad de läser på nätet, i tidningen eller hör på radion. Idag måste vi vara mer kritiska än någonsin mot all “information” vi bombarderas med, men att sätta e-läromedel i en sämre grupp än tryckta läromedel kan jag bara inte köpa just nu.
Jag har läst dina tidigare två bloggar med intresse, och det här är den första som jag helt håller med om. OBS att syftet med bloggar ofta är just att väcka debatt och ifrågasätta, därför så är det ju inget självändamål att man skriver saker som “alla håller med om”. Jag tror att e-läromedel kommer att då sammma liknande status som bokläromedel på sikt, men i nuvarande läge så hanterar alla instanser dem som B-läromedel. Läromedelsförlagen själva ger oftast webbläromedlen lägst prioritet, projekten blir nästan alltid kraftigt försenade och håller sällan vad de utlovar. Men det finns många som verkligen… Läs hela »
Hehe, jag trodde kanske att folk skulle ifrågasätta delen med att jag inte anser e-läromedel kräver högre grad av kritisk läsning, men å andra sidan kanske folket här också har en generellt sett större acceptans för det digitala än gemene man 🙂
De flesta större förlag idag har en plan för e-läromedel, men den är mer eller mindre försiktig och som du säger är leveranstider lite av ett problem än så länge. En del väljer att översätta befintliga programvaror, andra bygger egna från grunden. I bägge fallen tar det tid att justera och finslipa för den svenska marknaden.
Håller med om sista stycket, att det behövs mer kritiskt tänkande.
Tycker överlag att fokus redan från grundskolan borde ändras från att lära sig saker utantill till att lära sig hur man tar reda på information / förstår dem.
Finns mycket som är knasigt med e-media i dag, t.ex den högre momsen eller bibliotekens system för att låna ut dem.
[quote name=”WIRN”]Finns mycket som är knasigt med e-media i dag, t.ex den högre momsen eller bibliotekens system för att låna ut dem.[/quote]
En del förlag har infört karenstid på e-böcker till bibliotek. Man får alltså vänta kanske 6 månader från att en e-bok släpps till att den går att låna.
När det kommer till kritiskt tänkande kan det behövas en rejäl förbättring många av ungdomar tror på det som är skrivet på Wikipedia som absolut sanning, trots att de oftast vet att Internet inte alltid är en säker källa. Men digitala läromedel behöver granskas ordentligt men av vem och hur bra garantier ska lämnas? En idé är ju att istället för att köpa digitalt läromedel så köper man som med allt annat en licens och där gratis uppdateringar av innehåll/faktafel är garanterad. Frågan är dock kostnaden för detta… Har egen erfarenhet av fel i matte-böcker, vilket nästan är lustigt, men… Läs hela »
Fler än någonsin åker fast för fusk på högskolorna. Det är ganska skrämmande. Det är väl lite av ett sidospår i detta, men ack så aktuellt sådant.
Mitt C-arbete blev faktiskt flaggat av skolan antiplagiatprogramvara, men det var fel och jag fick faktiskt en ursäkt av skolan för det. Kändes inte så kul att bli anklagad för fusk och kopiering när jag jobbat och slitet hårt med det i många timmar.
Fakta är tråkiga och lätt tillgängligt
Ska våra barn fightas i den globala samhället kan dem inte bara lägga upp fakta texter (50kr/timme jobb) Dem ska vara kreativa, bidra till global lösningar och jobbar i flexibla kretsar (700kr/timme)
Konsensus=sanningen