Test: Intel Core i7-6950X och i7-6900K – 14 nm för entusiaster

Med upp till 10 kärnor och 14-nanometersteknik är Broadwell-E Intels kraftfullaste – och dyraste – konsumentprocessorer hittills.

Förra året tog Intel ett större steg arkitekturellt på sin mainstreamplattform, då man lanserade den nya arkitekturen Skylake. Sistnämnda tog på allvar Intels nya 14-nanometersteknik och DDR4-minne till stationära konsumentdatorer (den föregående arkitekturen, Broadwell, blev först med 14 nanometer, men fick mindre utrymme och kom till stationära datorer ungefär samtidigt som Skylake), medan högprestandaplattformen låg kvar på den äldre 22-nanometerstekniken och Haswell-arkitekturen.

Processkrympning i entusiastklassen

I år är det istället högprestandaplattformen som får ta plats i rampljuset och till slut ta steget ner på 14 nanometer. Resultatet är Broadwell-E, som med sina mindre transistorer innebär högre energieffektivitet och plats för fler kärnor på samma yta. Vi fick en försmak av vad som döljer sig under värmespridaren på Broadwell-E när Intel lanserade servermotsvarigheten Broadwell-EP tidigare i år – konsumentversionen utmärker sig istället med en annorlunda prissättning och upplåst multiplikator för överklockning.

Vi har fått testa två modeller ur Broadwell-E-familjen, och på nästkommande sidor ska vi ta en närmare titt på vad som skiljer de olika modellerna åt, vad som skiljer Broadwell-E från föregångaren Haswell-E, och hur de faktiskt presterar när vi piskar dem i testlabbet.

I och med att vi testar den nya toppmodellen med tio fysiska kärnor och 20 trådar räknar vi med att få se märkbara skillnader i flertrådsprestanda; frågan vi ställer oss i förväg är dock om skillnaden kan bli stor nog för att motivera att Intel höjt ribban så pass högt inte bara för kärnantalet, utan även för priset.