Att lämna Facebook

Nu har jag gjort det. Jag har lämnat det antisociala nätverket Facebook. Jag satt och bläddrade igenom mina egna statusuppdateringar och länkar och mina “Vänners” uppdateringar och tyckte bara att det här kändes verkligen “blaha”. Med all respekt för mina riktiga vänner som jag också har kontakt med på Facebook, men jag får inte ut något av det.

Att kalla Facebook för ett socialt nätverk är verkligen omdefiniera betydelsen av social. Visst kan man kalla det för ett modernt socialt nätverk, men majoriteten av alla i ditt nätverk skulle inte påverkas ens nämnvärt om du plötsligt försvann från världens yta.

Faktum är att enligt studier är visar på väldigt obehagliga saker;

 * Desto fler Facebook-vänner man skaffar desto fler riktiga vänner tappar man kontakten med
 * Ungefär var 11.e person som du är Vän med på FB känner dig faktiskt, resten är obetydliga
 * Uttrycket, ‘I hope my real life is one day as good as my Facebook life,’ används faktiskt
 * Majoriteten av alla människor ljuger frekvent i sina statusuppdateringar (hör ihop med föregående)
 * Allt fler människor försöker byta ut sitt verkliga liv mot ett liv på Facebook för det är för svårt att skaffa riktiga vänner
 * Människor tar förlusten av en vän på Facebook lika hårt som i verkliga livet, trots att det kan vara en person man knappt känner
 * Folk spenderar mer tid med att ignorera människor på Facebook än i verkliga livet.
 * Ordet Vän har helt urvattnats för många och innebär numera en ytterst ytlig kontakt och inte en person du kan vända dig till i nöd

 = Facebook bryter ner vårt verkliga liv och ersätter det med ett högst neurotiskt digitalt sådant. Det kan passa en del, men inte mig. De flesta människor kan inte hantera alla val och möjligheter som Facebook erbjuder, de tror de kan det, men det kan de inte. Den rena mängder med uppdateringar som alla människor pumpar ur sig är bevis nog på det.

Jag vill inte tro att någon av mina “Vänner” tillhör någon av de här grupperna, men det gör de, garanterat. Det som skrämmer mig mest är att jag inte riktigt kan räkna ut vilka av de här grupperna jag själv faller in i. Alla Facebook-användare faller in i minst ett par av dessa. Man kan förneka det bäst man vill, men det förändrar inte verkligheten.

Så jag lämnade Facebook. Om jag hade kunnat greppa vilka av sakerna jag faktiskt gör kanske jag hade fortsatt, men jag har faktiskt ingen lust eller ork att självdiagnosticera mig. Jag är säkert lika normalstörd som de flesta andra människor, men det är ibland bäst att inte gräva för mycket. Man kan hitta saker man inte vill hita.

Fast å andra sidan kan jag ju bara öppna mitt konto igen och ljuga ihop ett nytt, bättre liv i så fall…