Blogg: Den kriminella generationen

Är det något som kan göra mig förvirrad är det alla olika lagar, domar, förslag och EU-propåer som berör ämnet fildelning. ”Vi vill inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration” har statsminister Reinfeldt sagt. Men om det är så gott som omöjligt att förstå reglerna, är det också svårt att kontrollera om vi fått en kriminell generation. Min misstanke är att vi är på god väg dit.

I mitt arbete som jurist/redaktör läser jag relativt ofta domar om IT-relaterad brottslighet och fildelning med mera. Trots att jag med min bakgrund troligtvis har bättre förutsättningar än de flesta att följa utvecklingen på området, kan det vara svårt även för mig att ha en klar bild av vad som händer och framför allt hur allt hänger ihop.

Jag tänkte ändå – eller just därför – här i bloggen bland annat försöka följa utvecklingen och beskriva den på ett sätt som ger läsaren en helhet. Att förstå helheten är nämligen det som jag själv tycker är knepigast. Förra veckans omröstning i Riksdagen om införandet av EU:s så kallade datalagringsdirektiv är ett bra exempel på det. Den så kallade Ipred-lagen som kom för ett par år sedan är ett annat exempel.

För det finns nämligen ingen Ipred-lag. Det som alla kallar Ipred-lag till höger och vänster är egentligen bara ett antal nya paragrafer som infördes i den upphovsrättslag vi redan har i Sverige – vilken är den lag som ger en upphovsman ekonomisk ensamrätt till exempelvis en film eller musik.

De nya Ipred-paragraferna gav filmbolag med flera möjlighet att begära ut information från telekombolag om vilka som exempelvis fildelat film med mera. Men det fanns en brist: Det fanns ingen skyldighet för operatören att spara sådana uppgifter om användarna, vilket flera operatörer snabbt gick ut och deklarerade att de heller inte tänkte göra. Men, simsalabim, den skyldigheten finns det nu i och med att Riksdagen förra veckan inlemmat det så kallade Datalagringsdirektivet i svensk rätt. Eller rättare sagt, införde ett antal nya paragrafer i Lagen om elektronisk kommunikation och Rättegångsbalken. Det luriga är att Datalagringsdirektivet inte uttalat tar sikte på fildelning, men underförstått är alla ense om att den ändå kan få en påverkan på fenomenet.

För den som vill följa vad som händer inom det här rättsområdet är det jag beskriver ett problem. För att få ett grepp om hur bestämmelserna kring fildelning egentligen fungerar går det inte att läsa ett par lagparagrafer i en särskild lag, utan man måste läsa i flera olika lagar (som ibland inte ens kallas vid sitt rätta namn, typ IPRED) beroende på om det är polis eller exempelvis filmbolag som agerar, och man måste dessutom även ha koll på hur våra domstolar dömer.

Dessutom kan ny lagstiftning som förändrar kartan redan vara på väg. Regeringen har nämligen lämnat ett förslag till Riksdagen (proposition), vilket ännu inte har behandlats, som går ut på att telekomoperatörerna måste lämna ut uppgifter (till polisen) även för brott där straffet är lägre än vad som gäller nu.

Till detta kan även läggas att de regler som gäller för att polis och åklagare ska få genomföra en husrannsakan hos en misstänkt fildelare också har betydelse. Detta eftersom informationen på fildelarens hårddiskar lär behövas som bevis i domstol för att få denne fälld.

Jag stannar här i mitt första blogginlägg. Min ambition är dock att framöver på ett lättförståeligt sätt förklara vad det är som händer på detta område. Plus en hel del annat såklart, men som kanske mer kan komma att handla om mina duster med någon värdelös kundsupport eller min älskade HTPC.

Välkommen till min blogg.

Mvh Ulf Widlund