Blogg: Streaming är underbart – och totalt själsdödande

Jag älskar Spotify och tanken på att TV-bolagen efter 10 år under en gammal sten äntligen lanserar något som åtminstone liknar konsumentstyrda TV-tjänster. Samtidigt fäller jag en tår när jag tänker på den själlöshet som oundvikligen följer i streamingtjänsternas spår.

Att ha all din musik, alla dina filmer och alla din spel inom ett musklicks – numera en skärmpeknings – avstånd är oerhört tilltalande. Jag har alltid varit totalt värdelös på att organisera och upprätthålla mina musiksamlingar exempelvis. När jag senast köpte CD-skivor, vilket troligtvis var någon gång förra seklet, mynnade det oftast ut i ren frustration över att max en till två spår på skivan var något att lyssna på.

Spotify har fullkomligen förändrat hela min livsstil och nu kan och vill jag lyssna på musik vart jag än går. Det finns alltid möjlighet att välja precis de låtar – med vissa få undantag för min kommersiella musiksmak – jag är sugen på och jag behöver varken upprätthålla en lokal musiksamling eller köpa på mig musik jag egentligen inte kommer lyssna på. Det finns andra bra alternativ till Spotify men detta med strömmande musik har varit en väldigt smärtfri och naturlig övergång för mig personligen.

Nu när vi ser en liknande utveckling på gång för film- och TV-branschen har jag däremot börjat skruva lite på mig. Jag är alltså helt för grundkonceptet med streaming av video där man kan välja precis vad och när man vill titta på sina favoritfilmer eller den där häftiga TV-serien alla talar om. Men i samma andetag börjar jag vemodigt tänka på min DVD-samling som numera ligger och samlar damm i förrådet och inser att streaming faktiskt inte bara är ganska tråkigt – det är ett reellt hot mot vår naturliga samlarinstinkt.

En av många flyttkartonger med DVD-boxar som samlar damm i källaren.

Människan utvecklades som samlare och jägare. Där en tjurrusning till pizzerian innan stängningsdags är det närmaste de flesta kommer en jakt idag är samlandet fortfarande något vi kan och ofta ägnar oss åt på ett eller annat sätt.

För mig personligen har det varit allt från en ytterst kort session frimärken till fotbollsalbum och såna där löjligt dyra idolkort från NHL och andra stora sporter. Det senaste decenniet har det blivit allt mindre samlande och det sista jag minns var nog just DVD-filmer och specialutgåvor av demsamma. 

Som teknik och grafiknörd är DVD-filmer sedan länge förlegat när det kommer till underhållningsvärde för mig. Men av de hundratal specialutgåvor man har liggande i källaren finns det flera som i alla fall i mina ögon är värda mer än att packas ner i en brun papplåda. Nu inser jag samtidigt att sannolikheten att jag börjar på en ny samling blir allt mindre trolig, vilket gör mig lite ledsen.

Med streaming, molntjänster och allt vad det heter kommer alla kunna få tillgång till allt. De där förseglade spelsamlingarna till gamla spelkonsoler du ser säljas för miljonbelopp på Ebay är ett minne blott, 2030 kommer ju alla dagens spel fortfarande ligga tillgängliga på Steam eller liknande tjänster.

Det positiva i kråksången är att jag kanske kan hitta något annat att lägga pengarna på än att beställa hem en häftig specialutgåva från Kina som jag ändå aldrig tittar på, eller troligtvis ens öppnar. Men det är väl lite just det som gör samlandet så fascinerande, du agerar mer med själ och hjärta än förstånd. Och eftersom film och TV-branschen inte verkar använda endera kanske vi ska vara mer oroliga för att de till slut bara schablar till allting.

För mig överväger trots allt streamingens fördelar nackdelarna med råge. Är det däremot någon som har bra tips på andra samlarprylar tycker jag detta är ett ypperligt tillfälle att dela med er av dessa!