Jag brukar ta avstånd i det stora hela från piratdebatten eftersom jag anser att den i det stora hela är rejält infekterad, från båda håll. Piratanhängarna tar många gånger till överdrivna historier för att rättfärdiga lite nerladdande av filmer eller musik, vilket jag inte tror skadar någon i och för sig, men det hela framstår som ganska patetiskt emallanåt.
Storföretagen är precis lika illa som lever ett liv i skygglappar helt i stil med Teds Sensory Deprivator 5000. Det finns en totalvägran att anpassa sig till den moderna marknaden och trots att bra lösningar i stil med Spotify, Mubi och andra videotjänster existerar sladdar utbudet och man spenderar mer pengar på att jaga brottslingar istället för att hitta lösningar på det verkliga problemet.
Sensory Deprivator 5000
I Sverige verkar det varit ganska lugnt under en period, men det är kanske för att alla verkar ignorera lobbyoganisationer som Antipiratbyrån, men i England blev det nyligen ett rejält ståhej när en advokatbyrå hamnat i onåd efter att ha misslyckats kapitalt i sin piratjakt.
MediaCAT var ett företag som gjorde ett leverne på att skicka ut skrämselbrev till påstådda pirater där de hotade med rättegång om personen inte betalade en engångsbot. MediaCat hade avtal med ett flertal företag som gav dem rätt att söka upp pirater och söka skadestånd. Så långt verkade allt relativt korrekt, även om arbetssättet nog får ses som förkastligt.
MediaCAT leddes av Andrew Crossley som också arbetade på advokatbyrån ACS: Law, som även de skickade ut brev, och idag är en av de minst omtyckta människorna i Storbritannien. När tillslut ett antal personer kontaktat konsumentorganisationen Which? började det uppdagas att något var ruttet i hur MediaCAT och ACS: Law arbetade.
Hela 27 personer valde att stå upp och ville ha sitt fall provat i domstol. Det visade sig då att 65% av alla pengar som breven genererade gick direkt till ACS: Law och endast 30% till de som faktiskt ägde rätten till materialet. ACS: Law ville dessutom inte alls gå upp i domstolen utan ville att åtalet skulle släppas, men domaren gick inte med på det.
Hans egna undersökningar hade gett honom avsmak. Det hade dessutom gett de verkliga materialägarna rätt att följa upp fallen och åtala dessa personer än en gång, vilket domaren ansåg vara onödigt besvär för de åtalade. Under förhören har Andrew Crossley dessutom sagt saker som varit minst sagt lustiga. Han har inte velat gå upp i domstol eftersom det varit för “stökigt”.
Domen väntas komma på tisdag. Om Crossley förlorar är det hög risk att ett antal av de åklagande i sin tur väljer att anmäla Crossley för trakasseri.
ACS: Law har hamnat i hetluften förut när hackare sänkt deras hemsida och det är knappast förvånande eftersom de specialiserat sig inom kopieringsskydd och framförallt inom peer-to-peer-fildelning. De har nu slutat med det, men de har under tiden lyckats bygga upp ett rykte om sig bland brittiska fildelare.
De har använt IP-nummer för att jaga fildelare, men tekniken de använt har kritiserats, till och med av Washington, och faktum är att de inte lyckats vinna ett enda fall. Bortsett från fallet när de åtalade inte dök upp i rätten och förlorade “by default”. Jag kan inte påstå att jag är förvånad över att de nu beslutat att sluta jaga pirater. Tidigare förra månaden blev de till och med öppet kritiserade i det brittiska parlamentet för att bedriva trakasserier av det brittiska folket.
Jag skulle inte se det som en seger för piraterna dock. Det här var en liten firma som mest irriterat och trakasserat, det löser ingenting att de slutar jaga pirater. Piratkopiering är fortfarande olagligt och det är inga fel i att man försöker fånga de verkliga lagbrytarna, men att trakassera vanligt folk är förkastligt och även om jag ska försöka vara neutral kommer jag inte gråta om Crossley blir fälld.
