Test: Corsair K68 RGB – Kan vi lita på spillskyddade tangentbord?

Prestanda, tangenter och mjukvara

Tangenter, belysning och brytare

Väljer man K68 RGB över den flera hundra kronor billigare K68-modellen så är det just på grund av RGB-belysningen, vilket är varför vi har lagt lite extra fokus på denna del. Brytarna är av modellen Cherry MX RGB Red, resultatet av ett partnerskap mellan Corsair och Cherry. Skillnaden mellan MX RGB Red och vanliga MX Red-brytare är att brytarhylsan är genomskinlig. RGB-brytaren är menad att användas i samband med LED-lampor monterade på PCB-ytan vilket leder till en jämn och kraftfull RGB-belysning.

Vi har läst rapporter om att vissa modeller av Corsairs tangentbord har haft döende lysdioder, samt att RGB-modeller har haft problem med både flimmer och drivrutiner – men det är inte något som vi har upplevt i vårt exemplar. Ljusfördelningen är jämn och vi har lyckats få samtliga RGB-effekter att vara konsekventa.

Inskriften på brytarlocken är genomskinlig, och vi märker snabbt att Corsair haft datorspelare som målgrupp i valet av typsnitt. Själva brytarlocken är gjorda av ABS-plast, vilket är den vanligaste typen av lock – men också den billigaste. ABS består av en slät yta och har en tendens att nötas ut, som i sin tur leder till att locket börjar skina.

I och med den stora prisskillnaden mellan K68 RGB och K68, så hade vi gärna sett att Corsair valde PBT för brytarlocken i K68 RGB. PBT anses av många vara den bästa typen av plast för brytarlock, eftersom att det inte nöts ut och har en finkornig yta.

Cherry MX Red-brytare som återfinns i tangentbordet lämpar sig för datorspelare, och aktiveras vid 45g tryck. Det är en linjär brytare, vilket innebär att vi fysiskt inte känner när brytaren aktiveras. Det i samband med att det krävs väldigt lite tryck för att aktivera brytaren gör att vi enkelt kan trycka ned tangenter i snabb, successiv följd, något som  underlättar i spel.

Mjukvara

K68 RGB har inget inbyggt minne, så om man önskar ta del av macron och avancerade RGB-effekter så måste man installera Corsair Utility Engine från Corsairs hemsida. Vi anmärker direkt på att CUE tar upp mycket hårddisksutrymme i jämförelse med andra tillverkares mjukvaror med en cirka 0.5GB, och att det är mer resursintensivt än motsvarande mjukvaror genom att konstant använda cirka 270MB RAM även om vi inte har någon Corsair-enhet ansluten.

När vi väl är inne i CUE och har valt vår produkt så känns det väldigt simpelt och elegant. Vi möts av en bild av tangentbordet till höger, och tre olika kategorier av inställningar till vänster.

Först ut är Actions, det är i denna kategori som vi exempelvis ställer in macron, binder om- och tilldelar tangenter att starta specifika program. Det är också här vi kan ställa in profilbyte per tangent, vilket underlättar om vi önskar använda olika uppsättningar för olika speltitlar.

Den kategori som vi finner mest intressant är Lighting Effects, vilket är kategorin som vi ställer in belysningen i. Vi började med att ställa in olika mönster, effekter samt färgkombinationer, och kände redan då att mjukvaran erbjöd oändligt med valmöjligheter – men det var inte förrän vi hittade Advanced-aktiveringen som vi på riktigt blev imponerade.

Med godbitarna under Advanced upplåsta hittade vi till den riktiga ljusshowen. I advanced kunde vi kombinera allt det som vi tidigare ställt in separat, och med fler anpassningsval. Exempelvis kan vi per tangent tilldela specifika färger, och vi kan även ställa in effekter för dessa. Med krusningseffekten Ripple som smakrov, så kan vi ställa in opacitet, ljustid, hur många eftersläpande tangenter effekten ska ha och även hur ofta den sker. Allt detta på tangentnivå, vilket innebär att vi kan begränsa effekten till en del av tangentbordet, och fylla resterande del med andra effekter och färger.

Vi noterar dock att Ljusnivå- samt Windowsaktiveringsknappen inte verkar gå att ställa in tillsammans med övriga tangenter, utan lyser istället statiskt i olika färger. Den lilla detaljen försämrar en annars väldigt imponerande upplevelse.

Till sist kommer vi till Performance-kategorin. Här har vi statiska val kring just ovannämnda ljus- och Windowsaktiveringsknappar.

Överlag är mjukvaran väldigt enkel att hitta i och erbjuder simplare inställningar varvat med oändliga belysningsmöjligheter. Det vi ändå vill lyfta är att ju mer vi ställer in, desto mer RAM använder CUE. Även fast vi inte använder specifika profiler eller RGB-alternativ så ligger de redo att köras i CUE vilket kan skjuta iväg i RAM-användning. Vi hade gärna sett att inaktiva profiler och inställningar istället vilar i inaktivt läge. Med de inställningar som vi visar upp i bildspelet ovan så ligger CUE och använder 320MB RAM konstant i bakgrunden.

Användning – Spel och kontorsarbete

Som väntat av Cherry MX Red-brytare så finner vi tangentbordet riktigt skönt vid spelande, främst titlar som Starcraft och World of Warcraft där man ofta trycker ned samma tangent om och om igen. Fastän vi känner att RTS är den genre där denna typ av brytare skiner mest, så funkar de även väldigt bra i FPS-spel som Counter Strike där man vill kunna röra sig fritt. K68 RGB har även stöd för Anti-ghosting samt N-key Rollover, vilket innebär att tangenterna registreras på individuell nivå och vi slipper därmed bortfall oavsett hur många olika tangenter vi trycker ned samtidigt.

Brytaren är känd för att vara väldigt lätt att aktivera, vilket är ett övertag vid spelande, men samtidigt så är det en akilleshäl vid skrift. Känslan av att skriva på linjära brytare är inte den bästa, här är taktila-brytare att föredra då man alltid känner av att en tangent aktiveras. Vi har även vid få tillfällen fått dubbla registreringar, sannolikt till grund av att tangenterna är så enkla att aktivera. Med det sagt så får K68 RGB klart godkänt vid skrift, i det stora hela så är en något sämre skrivupplevelse en smäll man får ta för att istället få avnjuta en härlig spelupplevelse.