Corsair K90 och Corsair K60 tangentbord med röda brytare

Slutsats

När Corsair utannonserade K60 och K90 var förhoppningarna stora, inte minst bland de kunder som köpt företagets andra produkter. Corsair har ett gott rykte på marknaden, och deras satsningar på nya produktgrupper har varit generellt lyckade för ett företag som annars associerats så skarpt med specifika produktgrupper. De fick oerhört positiv respons på sitt första chassi, Obsidian 800D, sina högtalare SP2500, för att inte tala om att deras bidrag till marknaden för internminnen och nätaggregat har gott rykte för sin kvalitet och generösa garanti.

Men när det kommer till tangentbord så har Corsair i det här fallet inte riktigt lyckats nå hela vägen. Varken K90 eller K60 är dåliga produkter, de gör sitt jobb som de ska, de är underbara att skriva på, känns gedigna och har riktigt bra mediafunktioner. Men Corsair har gjort lite för många kompromisser för att någon av produkterna med gott samvete ska kunna rekommenderas. Den mest svårsmälta kompromissen är att inte alla tangenter är mekaniska, och det ger oerhört blandat kvalitetsintryck, någonting som annars inte brukar associeras med Corsair.

Med K60 gjorde Corsair en vågad satsning med det annorlunda handlovsstödet anpassat för enbart en hand. Och medan tanken var god, så var genomförandet bristande. Stödet var helt enkelt inte bekvämt att använda, det är för tjockt och för plastigt, och efter några minuters användande tar man helt enkelt hellre bort det. Raka motsatsen gäller för K90, vars handlovstöd är oerhört bekvämt, vilket ger den modellen ett rejält plus i kanten.

Receptet för ett framgångsrikt tangentbord finns trots allt där. Om Corsair hade tagit till sig vad de lärt sig av de båda tangentborden, och tagit det bästa av båda världar, så hade de kunnat göra ett tangentbord som inte varit speciellt annorlunda från K60 eller K90, utan en förbättrad variant av de båda. Ett sådant tangentbord hade haft den gemensamma aluminiumbasen som ger riktigt gott kvalitativt intryck, tillsammans med helt mekaniska tangenter och handlovsstödet från K90. De utbytbara tangenterna till K60 fungerade också över förväntan i spelande, så sagda tangentbord hade mer än gärna fått skicka med sådana tangenter också. Och användandet av de röda Cherry-brytarna kan inte annat än applåderas, då de är både bekväma att skriva på, gedigna och inte överdrivet högljudda.

Det finns trots allt mycket gott med tangentborden, men fördelarna tillåts inte riktigt komma i fokus på grund av de stora nackdelarna. De lyckas dock ge mersmak, och undertecknad ser fram emot att se om Corsair kan vända framtida recensioner till sin fördel med nya modeller med samma koncept.