Datorbyggarskolan

Byggnad: Installation av hårddisk

En hårddisk är som vi tidigare nämnt också en av de kritiska komponenterna i din dator och till skillnad mot de flesta övriga komponenter i datorn använder sig hårddisken av mekanik. Här är det inte elektroniska minneschip som lagrar datan utan fysiska plattor som lagrar informationen. Detta gör att hårddiskar är speciellt känslig mot stötar som kan få mekaniken att flytta sig. Men även magnetism är farligt för hårddiskar så tänk på att hålla ordentligt i hårddisken och inte lägga den på baslådan medan du installerar övriga komponenter. I vanlig ordning är det bäst att låta komponenten ligga i sin skyddsförpackning tills det är dags att installera den.

Hårddisken är täckt av ett metallhölje och även om den inte är känslig för statisk elektricitet i samma utsträckning som exempelvis ett grafikkort ska man vara försiktig även för detta. En hårddisk använder sig i dagsläget av två olika gränssnitt, Parallell-ATA (PATA) och Seriell-ATA (SATA). För den som vill läsa mer om skillnaderna mellan PATA och SATA kan ni göra det i vår komponentavdelning för hårddiskar. Men kort och gott är SATA på väg att ersätta PATA då det både är ett snabbare och mer lätthanterligt gränssnitt. Vi kommer dock att gå igenom hur man installerar både en PATA och en SATA-hårddisk i detta avsnitt.

Exakt hur man installerar hårddisken i sin dator beror på datorchassits utformning. Oftast användes de skruvhål som finns på sidorna av hårddisken och man helt sonika spänner fast hårddisken i en hållare med dessa skruvar. Detta tillvägagångssätt kan se ut som följande:

Hårddisk fäst i hållare med sidoskruvar

Endast två av tre par skruvar behövs

I vårt datorchassi är det dock inte sidoskruvarna som används utan istället de skruvfäste som sitter på undersidan av hårddisken. Dessa används för att fästa hårddisken på en “släde” som sedan skjuts in i hårddiskhållaren. En smidig lösning som med sina gummifäste även minskar ljudnivån. Detta gör man på följande sätt.

En hårddisksläde per hårddisk	Sidoskruvfäste och underliggande skruvfäste
Skruva fast hårddisken på släden	Tryck in släden(arna) i hårdiskhållaren.

När så hårddisken är fysiskt installerad är det dags att koppla kablarna både till hårddiskar och moderkortet. Huruvida man väljer att koppla in kablarna före man sätter in hårddiskarna i själva chassit är upp till var och en, men styrs också en del av chassits design. Hur som helst gäller det att hålla reda på kablarna och som vi tidigare skrivit i artikeln är det mycket stor skillnad på PATA och SATA-kablar. Vi använda oss av en SATA-hårddisk och en PATA-hårddisk, här nedan ser man hur dessa ser ut och skiljer sig från varandra.

Stora skillnader på PATA och SATA-kontakterna

Kablarna och fästena för PATA och SATA är mer eller mindre identiska på moderkortet och de enheter man kopplar in. Därav har vi här nedanför visat hur dessa kablar kopplas in på moderkortet. Andra änden på kabeln kopplas sedan in i enheten, vare sig det är en hårddisk eller DVD-brännare. Både PATA och SATA-kablarna är konstruerade så att de endast går att installera på ett håll, vilket gör det omöjligt att få kablarna felinkopplade.

PATA-kontakt och PATA-kabel	PATA-kabel fäst i PATA-kontakt
SATA-kontakter på moderkortet	SATA-kabel fäst på SATA-kontakt

En SATA-hårddisk är det bara att koppla in till moderkortet med sin kabel och sedan är allting klart. En PATA-hårddisk måste dock även få veta om den är ensam på sin kabel och vilken prioritet den har. Varje PATA-kontakt har nämligen två kanaler och till denna kan det kopplas in två olika enheter, därav de tre kontakterna på en PATA-kabel. Denna inställning görs genom en jumper, en liten plastplopp, som sitter på baksidan av hårddisken. Man kan här välja mellan Master, Slave och Cable Select. En hårddisk ska alltid vara Master (huvudenhet) men har man två hårddiskar på samma kabel få givetvis den ena ställas in som Slave (sekundär enhet). Ställer man in hårddisken på Cable Select väljer datorn den enhet som sitter på den yttersta kabelkontakten som Master och enheten på mellankontakten blir Slave. Det optimala är att ha en PATA-kanal per enhet så har du inte för många PATA-enheter välj helst att sätta vardera enhet som Master på en egen kanal.

Jumpern på en PATA-hårddisk

Med hårddiskburen insatt i chassit och alla kablarna kopplade är det nu dags att gå vidare till nästa komponent, nämligen den optiska enheten som även den kopplas in till moderkortets PATA eller SATA-gränssnitt.