Nätaggregatets funktion / Fler spänningar
Datorer behöver ström för att fungera. Jo, det är säkert. Eftersom det skulle vara väldigt opraktiskt att använda nätspänning till att driva komponenterna direkt så har man en slags mellanhand som kallas för nätaggregat. Dess jobb är att konvertera nätspänningen till spänningar som används utav komponenterna i datorn. Du kopplar alltså in 230v (eller 110v om du har det som nätspänning) till den, och får ut en standardiserad uppsättning mer lätthanterliga spänningar. Förutom detta konverterar dessutom nätaggregatet växelspänningen till likspänning, då likspänning är betydligt mer lättanvänt till elektriska komponenter.
De tre viktigaste spänningarna som ett nätaggregat ger ifrån sig är +3.3V, +5V och +12V. +3.3V och +5V används generellt sett till logikkretsar, lysdioder och sådant i datorn medan +12V används till motorer i hårddiskar och cd-spelare och liknande. Det hade varit smidigare att bara använda sig av två spänningar, en för mekaniska och en för elektroniska delar men då standarden infördes var den tvungen att vara bakåtkompatibel mot existerande elektronik.
På baksidan av nätaggregatet kommer du, förutom kontakten, att hitta en knapp som går att slå om mellan 110 och 220V. Den används så att nätaggregatet kan användas i USA och andra länder med 110v. Det har kommit nätaggregat som inte behöver knappen utan ställer om sig själva, teknologin kallas för ibland för “Wide input voltage”. Även fast nätaggregat oftast är mycket effektiva så behöver de nästan alltid någon form av aktiv kylning. Detta sköts med hjälp av en eller flera fläktar som drar luft igenom nätaggregatet. Dessa är i 99% av fallen temperaturstyrda, och reglerar alltså hastigheten (och ljudnivån) efter hur varmt det är inne i nätaggregatet.
| Fler spänningar |
De tre huvudspänningarna som ges ut av nätaggregatet konverteras till ännu fler spänningar på själva moderkortet, processorer trivs bäst av spänningar mellan 1.5 och 2V och minnet kräver också egna spänningar. Konverteringen av spänningen på komponentnivå kan ske på flera olika sätt beroende på hur mycket effekt komponenten behöver och hur ren spänningen måste vara. En processor behöver en väldigt stabil spänning och har en hög effektförbrukning. Därför används väldigt ofta ett “mininätaggregat” för att ge processorn rätt spänning, detta sitter integrerat på moderkortet. Detta är en komplex och relativt dyr lösning som kräver effekttransistorer och kondensatorer.
|
|
Tekniken som används där kallas för PWM, som står för Pulse Width Modulation. Den fungerar så att man slår på och av spänningen jättesnabbt med hjälp utav spänningsregulatorer, och använder sig utav kondensatorer för att jämna ut spänningen. Fördelen med tekniken är att man får ganska lite värmespill eftersom man bryter spänningen då den inte behövs. Om man skulle använda ett vanligt motstånd skulle det behöva föra bort ca 1.5ggr så mycket effekt som processorn utvecklar, inte så lysande eller hur. Nackdelen med tekniken är att den är dyr och komplex om man jämför med switchade nätaggregat (se nästa sida). För komponenter med läge krav (t.ex en lysdiod) används bara ett förkopplingsmotstånd.
