Effektangivelser / ATX
När du köper ett nätaggregat så finns det en siffra som säger hur kraftfullt nätaggregatet är. Detta värdet anges i Watt och kan vara allt ifrån 200W och uppåt. Nätaggregatet kan dock inte distribuera effekten hur det vill mellan spänningarna, utan varje spänningskanal har sin maxeffekt som den kan ge ut. Det finns dessutom oftast ett maxvärde på hur stor effekt +3.3V och +5V kan utgöra tillsammans.
För att få fram effekten tar man spänningen (anges i Volt) multiplicerat med strömmen (anges i Ampere). Observera att den totala effekten ett nätaggregat kan ge inte är samma som den totala effekten som varje enskild spänning kan ge. Det finns alltid lite marginaler uppåt, så att nätaggregatet fungerar bra med datorer som har olika uppsättningar komponenter. En filserver behöver t.ex väldigt starkt +12V då den behöver driva många hårddiskar, medan en dator avsedd för 3d-rendering behöver ett kraftigt grafikkort och mycket minne vilket belastar andra spänningar. Genom att överdimensionera de enskilda spänningarna så ökar alltså chansen för att nätaggregatet ska passa i datorer designade för olika ändamål.
Vi kan ta ett exempel, ett Tagan TG480-UO1 har följande specifikationer: +5V ger max 48A, +3.3V ger max 28A och +12V ger max 28A. Den maximala totallasten ligger på 480W, och +3.3V och +5V tillsammans får inte överstiga 240W. Genom att använda formlen P=U*I (se ovan) så ser vi att +3.3V får belastas med max 92.4W, +5V med max 240W och +12V med max 336W. Det är alltså ca 100W i marginaler när det gäller +3.3V och +5V sinsemellan och ca 100W när det gäller +12V.
Notera att vi bara räknar på maxvärden nu, datorn kommer alltså inte att dra mer ström om du pluggar in ett kraftigare nätaggregat (såvida inte datorn kräver mer ström), så man tjänar alltid på att ha ett kraftigare nätaggregat i datorn. Om du inte har ett tillräckligt kraftigt nätaggregat kommer spänningarna att sjunka vilket påverkar datorns stabilitet, och i värsta fall gör den obrukbar.
| ATX |
ATX är den nuvarande standarden för lådor och nätaggregat, eller närmare bestämt ATX 2.03. Standarden ATX är en utveckling utav den tidigare AT, expansionen behövdes då datorerna fick större och annorlunda krav än tidigare. Att ta upp allting som standarden innefattar är både tidsödslande, onödigt och dessutom inte säskilt intressant. För dig som vill läsa allting om atx finns det en jättefin pdf-fil här. Kort sagt så innehåller standarden precis allting som en tillverkare kan tänkas veta.
Jag tänker dock ta med beskrivningar på alla anslutningar som ett nätaggregat kan tänkas ha, enligt ATX 2.03-standarden. Bilden är hämtad ifrån FormFactors.org. DC står för “Direct Current”, alltså likspänning och COM är samma sak som jord.
Alla dessa, förutom möjligtvis SATA-kontakten (införd i revision 1.3), ska finnas på alla nätaggregat idag. Kort sagt kan man säga att ATX är ett sätt för alla tillverkare att ha ett färdig designmönster som får alla komponenter att vara kompatibla med varandra. Om det inte vore för det så skulle varje moderkort i princip behöva sitt eget nätaggregat. För att starta ett nätaggregat utan att ha det inkopplat till en dator kan man koppla ihop den gröna sladden på huvudkontakten med en svart. Detta skickar en Power-On-Signal till nätaggregatet, och det rullar igång.
Det finns variationer inom ATX-standarden som ofta benämns Mini/Micro/Flex-ATX. Dessa är avsedda för bruk där platsen är begränsad, t.ex. barebones eller rackmonterade servrar. Dessa nätaggregat har ofta sämre specifikationer än fullstora av förklarliga anledningar. Det finns även en standard som kallas TFX, Thin Form Factor. Det är den officiella benämningen på mindre nätaggregat, en pdf om specifikationen finns här. ITX är också en udda standard, här får inte nätaggregaten vara kraftigare än 100 Watt.
