March 11, 2003
obelix wrote:
Det inte vad jag har hört av andra, det är vad jag har läst i journaler, hört av folk som är drabbade och vill ha hjälp.Tills förra året så hjälpte jag till med att leta efter lagar och regler för att folk skulle kunna överklaga, ofta felaktiga beslut.
Det är därifrån jag vet att det inte funkar för alla, att man inte måste ha dessa problem som du säger att man måste ha.
Ta tex en ensamstående 3 barnsmor, vars fd make har försvunnit ut i drogträsket.
Hon är långtidsjukskriven, och iom att hon blev det så sänktes hennes ersättning från 80% till 65 %, hon hade ingen fast anställning bkom sig som skulle ha hjälpt henne att behålla 80% (AFA).När hon hade 80%, så gick det knappt runt, men när dom sänkte så gick det inte alls.
När hon kontaktade soc så sa dom bara att hon hade tjänat för mycket, hon hade legat ca 1000:- över existensminimum, dvs enligt Soc. mall.
Hon skulle ha sparat denna 1000-lapp varje månad, hon skulle ha förutsett att hennes ersättning skulle sänkas, hon skulle veta något hon inte visste.
Men hon var välkommen tillbaka om ett halvår, för dom gick 6 månader tillbaka och kollade ekonomin.
Hon hade även enligt dom en för dyr lägenhet så dom sa åt henne att byta ner sig.
Men iom att hon låg efter med ett par hyror, samt att hon hade skulder hos kronofogden så fanns det ingen som ville ge henne en annan lägenhet.Hon skulle även kontakta fadern till barnen för att få pengar, att han var en nedknarkad, försvunnen kille brydde dom sig inte i, han fanns inte i deras rullor, alltså så stämde det inte att han var en knarkare.
Visst funkar Soc i många fall, och i vissa fall så får folk som inte ska ha pengar pengar.
Men det finns folk, utan dessa problem som du antyder att dom ska ha, som faller utanför skyddsnätet, dom får inte någon hjälp.
Och hur man än vrider och vänder på Soc, så är SoL bara en ramlag, det är upp till varje kommun att tolka den, och ibland så tolkar dom den som fan läser bibeln.
Ersättningen är inte samma över hela landet.
Intressant exempel. Dock så betyder det i stort sett bara en sak. Det var precis som jag sade. Socialen nekade henne socialbidrag, då hon faktiskt tjänade mer än att hon uppfyllde normen för att vara behövande. Utöver det verkar det som hon var ointresserad av att byta ner sig i lägenhet, och visst, det kan hända att hon skulle haft svårt att få tag i någon ny, men jag misstänker att det mycket beror på att hennes hyresvärd redan såg henne som ett problem. I de flesta fall har hyresvärdar inte mycket emot att göra sina hyresgäster till viljes, och byta ner dem till mindre lägenheter. De vill nämligen ha in sina pengar. Men om hon och hennes familj har misskött sig, så kan det vara kinkigt. Detta har dock ingenting med socialen att göra. De ser bara att hennes utgifter är höga, och vill att hon skall göra vad hon kan för att minska dem. Om hon inte går dem till mötes, så lär de heller inte göra detsamma för henne.
Utöver detta skulle jag verkligen velat ha reda på vilka hennes inkomster var. Du säger att hon fick en minskning i inkomst från 80 till 65%. Pratar vi om sjukkassa? Hur mycket? Det betyder att i alla fall att hon hade runt 5000kr i månaden därifrån. Sen hade hon garanterat bostadsbidrag. Och barnbidrag. Försäkringskassan betalar hennes underhåll oavsett om hennes knarkande kille vägrar. Alltså lär hon ha haft åtminstone 10-11k i månaden för att ta hand om sig själv och sina barn och betala en grovt subventionerad hyra. Jag kan på fullt allvar inte se hur i helvete man har mage att klaga. Hur som helst lär hon eller hennes barn inte svälta.
January 12, 2004
denstore wrote: [quote=obelix] Det inte vad jag har hört av andra, det är vad jag har läst i journaler, hört av folk som är drabbade och vill ha hjälp.
Tills förra året så hjälpte jag till med att leta efter lagar och regler för att folk skulle kunna överklaga, ofta felaktiga beslut.
Det är därifrån jag vet att det inte funkar för alla, att man inte måste ha dessa problem som du säger att man måste ha.
Ta tex en ensamstående 3 barnsmor, vars fd make har försvunnit ut i drogträsket.
Hon är långtidsjukskriven, och iom att hon blev det så sänktes hennes ersättning från 80% till 65 %, hon hade ingen fast anställning bkom sig som skulle ha hjälpt henne att behålla 80% (AFA).När hon hade 80%, så gick det knappt runt, men när dom sänkte så gick det inte alls.
När hon kontaktade soc så sa dom bara att hon hade tjänat för mycket, hon hade legat ca 1000:- över existensminimum, dvs enligt Soc. mall.
Hon skulle ha sparat denna 1000-lapp varje månad, hon skulle ha förutsett att hennes ersättning skulle sänkas, hon skulle veta något hon inte visste.
Men hon var välkommen tillbaka om ett halvår, för dom gick 6 månader tillbaka och kollade ekonomin.
Hon hade även enligt dom en för dyr lägenhet så dom sa åt henne att byta ner sig.
Men iom att hon låg efter med ett par hyror, samt att hon hade skulder hos kronofogden så fanns det ingen som ville ge henne en annan lägenhet.Hon skulle även kontakta fadern till barnen för att få pengar, att han var en nedknarkad, försvunnen kille brydde dom sig inte i, han fanns inte i deras rullor, alltså så stämde det inte att han var en knarkare.
Visst funkar Soc i många fall, och i vissa fall så får folk som inte ska ha pengar pengar.
Men det finns folk, utan dessa problem som du antyder att dom ska ha, som faller utanför skyddsnätet, dom får inte någon hjälp.
Och hur man än vrider och vänder på Soc, så är SoL bara en ramlag, det är upp till varje kommun att tolka den, och ibland så tolkar dom den som fan läser bibeln.
Ersättningen är inte samma över hela landet.
Intressant exempel. Dock så betyder det i stort sett bara en sak. Det var precis som jag sade. Socialen nekade henne socialbidrag, då hon faktiskt tjänade mer än att hon uppfyllde normen för att vara behövande. Utöver det verkar det som hon var ointresserad av att byta ner sig i lägenhet, och visst, det kan hända att hon skulle haft svårt att få tag i någon ny, men jag misstänker att det mycket beror på att hennes hyresvärd redan såg henne som ett problem. I de flesta fall har hyresvärdar inte mycket emot att göra sina hyresgäster till viljes, och byta ner dem till mindre lägenheter. De vill nämligen ha in sina pengar. Men om hon och hennes familj har misskött sig, så kan det vara kinkigt. Detta har dock ingenting med socialen att göra. De ser bara att hennes utgifter är höga, och vill att hon skall göra vad hon kan för att minska dem. Om hon inte går dem till mötes, så lär de heller inte göra detsamma för henne.
Utöver detta skulle jag verkligen velat ha reda på vilka hennes inkomster var. Du säger att hon fick en minskning i inkomst från 80 till 65%. Pratar vi om sjukkassa? Hur mycket? Det betyder att i alla fall att hon hade runt 5000kr i månaden därifrån. Sen hade hon garanterat bostadsbidrag. Och barnbidrag. Försäkringskassan betalar hennes underhåll oavsett om hennes knarkande kille vägrar. Alltså lär hon ha haft åtminstone 10-11k i månaden för att ta hand om sig själv och sina barn och betala en grovt subventionerad hyra. Jag kan på fullt allvar inte se hur i h*****e man har mage att klaga. Hur som helst lär hon eller hennes barn inte svälta.
Känns det skönt att hävda att din verklighet stämmer?
Eller är det skrämmande att din verklighet inte stämmer överrens med andra personers verklighet?
det är fullkomligt möjligt att falla genom det sociala skyddsnätet, att hamna utanför det utan att ha dom problemen du talar om.
Det är tex många familjer som lever på gränsen och under den gränsen som heter fattigdom här i sverige.
man måste inte knarka eller missköta sig på något sätt, om man som du säger att så är fallet, så kan jag bara hoppas att du tar av dig skygglapparna en vacker dag.
Och angående din egna tillvaro i fattigdomen, beror den på att du pluggar och inte vill ha studieskulder?
October 2, 2003
Nu tycker jag att alla klagar för mycket på läkarna.
Är dom för hårda och inte lyssnar på patienten så skrivs det en stor rubrik med "Anna 13 år dog pga att läkare skrev ut henne från sjukhuset" och lyssnar dom på sina patienter kommer man med liknande rubriker.
Läkare är inga gudar, det är helt vanliga människor.
March 11, 2003
obelix wrote:
Känns det skönt att hävda att din verklighet stämmer?Eller är det skrämmande att din verklighet inte stämmer överrens med andra personers verklighet?
det är fullkomligt möjligt att falla genom det sociala skyddsnätet, att hamna utanför det utan att ha dom problemen du talar om.
Det är tex många familjer som lever på gränsen och under den gränsen som heter fattigdom här i sverige.
man måste inte knarka eller missköta sig på något sätt, om man som du säger att så är fallet, så kan jag bara hoppas att du tar av dig skygglapparna en vacker dag.
Och angående din egna tillvaro i fattigdomen, beror den på att du pluggar och inte vill ha studieskulder?
Jag hävdar ingenting. Jag kommenterar de saker du skriver. Vi började det här med en diskussion huruvida man var tvungen att fuska, och du hävdade att så var fallet om man svalt. Jag ville ha fakta, och du gav mig detta exemplet. Hon har till sig och sina barn ut ungeför dubbelt så mycket i månaden som jag har, och ändå har jag troligtvis en högre hyra. Det behöver inte betyda att hon lever i överflöd, men hon svälter banne mig inte. Oavsett om hon har sociala problem eller inte, så kan man inte hävda att det går någon nöd på henne. Hon och hennes barn svälter inte, och det finns ingen anledning för socialen att betala ut några bidrag. Och det var ju detta som det hela handlade om. Du påstod att socialen nekade folk bidrag trots att de var berättigade dem. Och jag menar att det här exemplet inte håller vatten. Hon har inkomst. Hon har barnbidrag. Hon är berättigad till underhåll från försäkringskassan. Alltså, hon har ingen anledning att få socialbidrag.
Problemet med socialbidrag är att folk tror att det är någon sorts hjälpbidrag för att nå upp till samma levnadsnivå som resten av folket. men det är ju precis det som det inte är. Det är till för att folk inte skall behöva svälta. När folk inser det, så kanske vi kan få lite ordning och reda här. Du nämner gränsen om vad som räknas som fattigdom. Och det är just detta som är problemet. Fattigdom är inte att missa semestern eller inte kunna äta kött i bit varje dag. Det är ledsamt att höra hur svårt folk anser sig ha det, samtidigt som de faktiskt har en klart godkänd levnadsnivå. De har bostad och de har mat, och det beror på att samhället ger dem detta. Varför skall man då gnälla?
Min egen "fattigdom" beror på att jag bara har läst ämnen som inte ger jobb, men ändå gav mig studieskulder. Mitt deltidsjobb är allt utom välavlönat. Jag har det inte fett, men jag svälter inte. Iofs så hade jag nog gjort det om man skall utgå från ditt sätt att beräkna fattigdom. På mina ungefär 5 tusen i månaden, så klarar jag att betala telefonen, hyran och maten. Jag har internet, men ingen tidning eller TV. Mycket mer än det blir det inte. Ibland bygger jag någon dator åt någon bekant, och tjänar på det sättet ihop till mina egna komponenter. Jag har inte råd med tandläkaren, eller mediciner för mina sjukdomar. Men visst, det är ju lite självvalt, då jag kunde skita i mina datorer. Jag har aldrig semester, och ledighet är den tid när jobbet inte behöver mig.
Sen som replik på huruvida det känns skönt, så kan jag väl ställa samma fråga tillbaka. Känns det skönt att ständigt gnälla över hur eländigt det är att bli omhändertagen av samhället? Har du någonsin funderat över ordet tacksamhet?
March 14, 2004
denstore wrote: En massa text
Lite offtopic men blev förbannat sugen på att veta vad det är du har läst som inte ger dig jobb.
Frågan vi måste ställa oss, vad är egentligen fattigdom? Är det när man inte har råd att åka på solsemester till Thailand eller är det när man inte har råd att köpa mat? Vart går egentligen gränsen? Så innan ni debatterar mot varandra om att folk lever i fattigdom så redogör vad som är fattigdom och inte, enligt ERA perspektiv!
October 22, 2002
Fattigdom för mig är när man inte har råd till hyran och köpa mat.
Råd med hyra gäller då den lägsta hyran för en liten lgh som man kan få tag på. Man får helt enkelt anpassa sig för det man får och har. Dom som bor i en större lgh alternativt på något mer aktraktivt område ska inte klaga att dom inte har råd. Råd till mat gäller som denstore sa, man ska inte räkna med att man ska käka köttbitar varje dag å McD 1gång i veckan.
December 15, 2003
Fattigdom för mig är när man tex går omkring i alldeles förslitna skor och egentligen skulle behöva nya men köper istället nudlar för pengarna så man kan gå mätt. Utfattig är man när man inte har råd med nudlar utan måste rota ihop fyra (4) tomburkar om dagen för att kunna köpa två (2) st nudelpaket för att kunna äta sig någorlunda mätt varje dag.
Problemet är då när folk ska ha både det ena och det andra för "annars är man fattig". Jag har själv ingen tv (där är det mer ideologi från min sida då jag av princip inte vill betala tv-licens så jag har valt bort tv, dock om det är någon höjdarmatch så knallar jag över till en bekant). Numera så är min egen ekonomi väldigt bra, jag har väl en 9-10k över varje månad när bil, hyra och övriga fasta utgifter är betalda. Men då är jag ungkarl (egentligen särbo men jag kallar det ungkarl) utan barn , körandes i en sketen hyundai som iknappt kostar något i underhåll och bensin, boendes i en bostadsrätt med väldigt låg hyra. Min inkomst är drygt 15k efter skatt.
Nu är jag en ganska snål person vilket beror på att när jag var yngre så pga studier och annat som jag inte vill gå in på nu hade väldigt kasst med pengar då och de vanorna har jag kvar, tex att alltid storhandla på någon billig stormarknad, köper storpack och fryser in. Lagar mat och tar med till jobb istället för att köpa "dagens".
Alltid när jag får höra när folk klagar på hur fattigt de har det så observerar jag kritiskt och då ser man tex att den familjen kanske har bil som skall köras även när transportsträckan endast är tre km, någon eller båda föräldrarna röker ett paket om dagen, ungarna skall ha de allra senaste modellerna av gymnastikskor, de går och handlar dagens middag i den lokala närbutiken till oftast det dubbla priset, snaskar i sig flera påsar chips i veckan etc etc.
Tacka fan för att man då får kris om man nu skulle få någon outförsedd utgift. Jag har alltid levt efter den tumregeln att man skall ha 10k på ett bankkonto som endast skall röras i absoluta nödfall. Jag har levt så med nudlar till frukost,middag och kvällsmat för att jag haft kasst med pengar och när jag då råkat ut för någon större utgift kunnat göra rätt för mig istället för att skita idet. Hyror och elen prioriterar jag alltid först.
Det går utmärkt att leva på det viset.
January 12, 2004
denstore wrote: [quote=obelix] Känns det skönt att hävda att din verklighet stämmer?
Eller är det skrämmande att din verklighet inte stämmer överrens med andra personers verklighet?
det är fullkomligt möjligt att falla genom det sociala skyddsnätet, att hamna utanför det utan att ha dom problemen du talar om.
Det är tex många familjer som lever på gränsen och under den gränsen som heter fattigdom här i sverige.
man måste inte knarka eller missköta sig på något sätt, om man som du säger att så är fallet, så kan jag bara hoppas att du tar av dig skygglapparna en vacker dag.
Och angående din egna tillvaro i fattigdomen, beror den på att du pluggar och inte vill ha studieskulder?
Jag hävdar ingenting. Jag kommenterar de saker du skriver. Vi började det här med en diskussion huruvida man var tvungen att fuska, och du hävdade att så var fallet om man svalt. Jag ville ha fakta, och du gav mig detta exemplet. Hon har till sig och sina barn ut ungeför dubbelt så mycket i månaden som jag har, och ändå har jag troligtvis en högre hyra. Det behöver inte betyda att hon lever i överflöd, men hon svälter banne mig inte. Oavsett om hon har sociala problem eller inte, så kan man inte hävda att det går någon nöd på henne. Hon och hennes barn svälter inte, och det finns ingen anledning för socialen att betala ut några bidrag. Och det var ju detta som det hela handlade om. Du påstod att socialen nekade folk bidrag trots att de var berättigade dem. Och jag menar att det här exemplet inte håller vatten. Hon har inkomst. Hon har barnbidrag. Hon är berättigad till underhåll från försäkringskassan. Alltså, hon har ingen anledning att få socialbidrag.
Problemet med socialbidrag är att folk tror att det är någon sorts hjälpbidrag för att nå upp till samma levnadsnivå som resten av folket. men det är ju precis det som det inte är. Det är till för att folk inte skall behöva svälta. När folk inser det, så kanske vi kan få lite ordning och reda här. Du nämner gränsen om vad som räknas som fattigdom. Och det är just detta som är problemet. Fattigdom är inte att missa semestern eller inte kunna äta kött i bit varje dag. Det är ledsamt att höra hur svårt folk anser sig ha det, samtidigt som de faktiskt har en klart godkänd levnadsnivå. De har bostad och de har mat, och det beror på att samhället ger dem detta. Varför skall man då gnälla?
Min egen "fattigdom" beror på att jag bara har läst ämnen som inte ger jobb, men ändå gav mig studieskulder. Mitt deltidsjobb är allt utom välavlönat. Jag har det inte fett, men jag svälter inte. Iofs så hade jag nog gjort det om man skall utgå från ditt sätt att beräkna fattigdom. På mina ungefär 5 tusen i månaden, så klarar jag att betala telefonen, hyran och maten. Jag har internet, men ingen tidning eller TV. Mycket mer än det blir det inte. Ibland bygger jag någon dator åt någon bekant, och tjänar på det sättet ihop till mina egna komponenter. Jag har inte råd med tandläkaren, eller mediciner för mina sjukdomar. Men visst, det är ju lite självvalt, då jag kunde skita i mina datorer. Jag har aldrig semester, och ledighet är den tid när jobbet inte behöver mig.
Sen som replik på huruvida det känns skönt, så kan jag väl ställa samma fråga tillbaka. Känns det skönt att ständigt gnälla över hur eländigt det är att bli omhändertagen av samhället? Har du någonsin funderat över ordet tacksamhet?
Vi lär inte komma längre så detta blir det sista om detta för mig i denna tråden.
ofta så kunde det gå både en och två dagar utan att hon, mamman, kunde äta sig mätt för att barnen skulle bli mätta.
2 Guest(s)