[AB] Felicia, 14, tog sitt liv...|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

En sjukt jävla värld, det är tyvär sanningen. 🙁

Även fast livet var så dåligt för henne så tänkte hon ju faktiskt på andra. Vilket jag tycker är väldigt starkt gjort vilket beskriver hennes personlighet väl och en sån person ska inte behöva ta livet av sig.

Tråkigt att någon ska behöva "offra" sig för att andra ska förstå. Om dom nu kommer att göra det.

Hatar att människor måste dö innan det blir någon skillnad.

Jag vet hur jävla elaka ungar kan vara. Jag har varit mobbad, mest hela tiden, förutom någon månad vid skolbyten hit och dit sen ettan. Nu har jag börjat gymnasiet och äntligen verkar det vara bra.

Det började med att jag blev retad för att jag började ett år tidigare i skolan, när klasslistan i ettan släpptes så stod födelsedatum på den också. Sen fortsatte det, när dom kom på att jag inte var så sportig och inte var bra på fotboll eller liknande. I tvåan eller om det var trean försökte några ungjävlar att trycka in en stor svart skogssnigel i munnen på mig. En höll fast mig och en annan skulle trycka in den, men det var nog ett av de få gånger i livet då jag hållit käften.

Det bara eskalerade till fyran, då jag började få självmordstankar på höstlovet då. Då började jag gå hos en psykolog och samtidigt bytte jag skola till vårterminen så jag slapp dom som varit tidigare. Dock så hjälpte inte det heller för att efter någon månad var det igång igen, för i Åtvidaberg så spelar det snarare inte någon roll hur man är som personlighet när man barn, utan i andra barns ögon är man inte något om man inte är bäst på fotboll eller liknande. Precis som i alla inskränkta hålor.

Resten av mellanstadiet gick väl rätt bra ändå. Inte några sådana tankar som jag hade haft innan heller. Visst, jag fick problem med att folk var på mig, men lyckades hålla mig undan. Dock så var läraren inte något stöd då hennes uppenbara favoriter i klassen var dom som var på mig. Men på något väldigt konstigt sätt, antar att det berodde på min mamma som stöttade mig väldigt mycket.

Sen sista dagarna i sexan så dog min mamma och hela den sommaren var hemsk så när det var dags att börja skolan så hade jag ju knappast kommit över detta och gjorde ju då ett väldigt dålig första intryck. Jag var verkligen inte mig själv och mådde ju rätt självklart dåligt. Hela historien började om, förutom att nu så blev jag slagen och ja, det var egentligen bara några slag och det var inte någon som slog ner mig, mer än en gång då jag hade totalt tappat fattningen efter att inte vågat göra något på några månader och sade åt en kille att gå hem och k****a sin mamma. Dessutom var han invandrare och det verkar som att det är en känslig punkt då, i alla fall en känsligare än för svenskar.

Det var nu som skolan först gjorde något och dom försökte verkligen, det kan man inte säga. Sen att dom inte lyckades på 3 år, det är ju bara en skam, men det märktes att dom försökte. Det enda som fanns kvar var att flytta på bråkstakarna vilket skulle vara väldigt svårt och jag kunde ju ha flyttat, men jag vägrade för att jag hade för första gången jobbat mig upp till några ordentliga vänner. Jag ändrade mig otroligt mycket under högstadiet. Ungefär från en 10-årings sociala nivå till en 16-årings sociala nivå på 3 år. Det är rätt tufft att göra och skolan hamnade delvis i skymundan.

Men nu är det i alla fall bra i skolan, även om man nu efter 2 veckor inte direkt fixat några större vänskapsband, men det är ändå trevligt och man snackar med dom flesta. Dessutom kommer mina 3 bästa vänner från högstadiet på LAN på lördag så att jag lyckades ju få några ordentliga vänner från högstadiet också.

Jaha, det blev ju visst en uppsats det här då. 😉
Jag är bara glad över hur det är nu och är inte sur eller bitter och tycker verkligen inte att det var synd om mig, för jag har insett att jag var en riktigt konstig kille förr i tiden och jag skulle nog inte vara allt för trevlig mot mig själv om jag träffade mig själv från förr i tiden.

EDIT: Jag känner igen Felicias situation och vissa gånger ville man göra samma sak själv. Men jag hade ändå vissa saker som jag inte skulle klara av att göra och vissa saker som jag inte skulle klara av allt lämna. Många av dom där ungjävlarna skulle man vilja ta deras käraste ägodel och sen ta en slö potatisskalare. Men det är bara min lilla sadistiska tanke som jga lagt bakom mig för länge sen.

Människan är ond och dödsdömd bara så är det. Sen så finns det några goda människor här i världen men jag skulle knappast räkna in mig bland dom för jag är inget helgon.

sjukt, tror inte på behandligshem, tror nog snarare på att dom skall sättas i ett vanligt trivsamt och lungt hem med ett par jämnåriga ungar som självfallet absolut INTE fortsätter mobba samt ny skola gärna där ungarna från värdhemmet går så dom kan hjälpa om problem uppstår sen blir det även deras uppgift att dra med "offret" på roliga grejer och på så sätt dra upp självförtroendet.

såg jag sådant eller någon unge kom gråtande eller något och jag såg förövaren hade jag nog inte kunnat motstå att ta till fysiskt våld, har själv varit med om utfrysning, visserligen av endast 2 personer men grejjen var att jag verkligen litade på dom och trodde dom var mina vänner!

ja det är en sjuk värld och ungar är de ONDASTE varelser som finns, det är för att dom inte inser konsekvenserna av sitt handlande och följer flocken, börjar ett par hacka på någon så står 5min senare hela klassen där och mobbar. tycker att regelrätt lätt agning av barn borde införas. för vissa ungar verkar det de enda sätt att inguta någonform av respekt för äldre. har sett ungar som pissar på sina föräldrar och skrämmer dom och ungen vet att föräldrarna inte får göra nått så föräldrarna ger ju upp har varit med kompisar som haft all makt inom familjen. vissa som VERKLIGEN för tjänar ett par hårda örfilar samt inslängningar på rummet mm.