Log In
Home
September 15, 2003
Offline
Jag undrar om par som adopterar barn från andra (icke-västerländska) länder lägger någon möda på att fostra dem om det land och den kultur från vilken de kom ifrån?
Eller är tanken hos de flesta adoptivföräldrar att de ska bli helt svenska, utan några band till sin "biologiska" bakgrund? Isåfall, varför?
Är du adoptivbarn eller nära vän med någon så skriv gärna lite.
November 27, 2003
Offline
Har jobbat på dagis/förskola och har även haft några adoptivbarn i mina småsyskons umgängeskrets och de har alla uppfostrats på svenskt vis. Tror det är svårt att för föräldrar att uppfostra på något annat sätt. Det har aldrig varit något tvivel om de ska uppfostras enligt svenskt manér i de fall jag varit med om.
Att införa traditioner och seder som inte är svenska kan nog väcka frågor och man vill nog försöka vänta med att göra det stora avslöjandet kanske(?).
//Andreas
December 27, 2003
Offline
jag växte upp med en adopterad "bror" (från Sri Lanka)
Han blev uppfostrad precis som jag, helt svenskt.
Det kan nog kanske vara svårt att uppfostra ett adopterat barn i ett hem som även har svenska barn.
Nu ska vi se här.... ungefär så här ligger det till:
Min adopterade bror, Emil, adopterades av min fars gamla sambo, innan min far och hon träffades. Och när dom träffades hade min far redan två barn (jag och min syster). Så adoptivbarnet växte upp med två svenska syskon, och svenska föräldrar, helt som svensk. Hade dom försökt uppfostra honom med Sri Landskisk (lol, heter det så?) kultur hade nog jag och min syster "drabbats" av det.
Det enklaste är nog att uppfostra adoptivbarn helt svenskt
April 30, 2005
Offline
Man uppfostrar väll barn ungefär som man själv blivit uppfostrad? Sen om barnen kommer från andra länder borde väll inte ha någon betydelse. Fast jag har absolut ingen erfarenhet inom detta område så jag kan ju ha fel.
September 15, 2003
Offline
Okej. Att dom skulle uppfostras enligt svensk kultur antog jag iofs, men jag tänkte mer på om adoptivföräldrar lägger någon möda på att åtminstone LÄRA barnen om det land och den kultur de kom ifrån, så att dom har en förståelse för den andra delen av sin identitet?
March 11, 2003
Offline
_Danneman_ wrote: Okej. Att dom skulle uppfostras enligt svensk kultur antog jag iofs, men jag tänkte mer på om adoptivföräldrar lägger någon möda på att åtminstone LÄRA barnen om det land och den kultur de kom ifrån, så att dom har en förståelse för den andra delen av sin identitet?
Fast varför? Är det viktigt att veta något om ett land du lämnar som spädbarn? För mig är det viktiga med adoption att man behandlar barnet som om det vore ens eget. Blir barnet lyckligare av att bli påmind om att det är avvikande?
November 27, 2003
Offline
_Danneman_ wrote: Okej. Att dom skulle uppfostras enligt svensk kultur antog jag iofs, men jag tänkte mer på om adoptivföräldrar lägger någon möda på att åtminstone LÄRA barnen om det land och den kultur de kom ifrån, så att dom har en förståelse för den andra delen av sin identitet?
Det vore nog väldigt svårt att göra något sådant och samtidigt inte berätta för barnet att det är adopterat vilket är en väldigt svår sak att göra både som förälder att göra och barnet att uppleva. När dom blir äldre och det börjar bli läge en sådan sits är det nog inte helt oävet att man kanske uppmuntrar en sökning efter dess rötter. Men som sagt först senare skulle jag nog tro.
//Andreas
September 15, 2003
Offline
denstore: Jag vet faktiskt inte. Jag hade någon lös hypotes om att om föräldrarna inte visar uppenbart intresse för något som förr eller senare kommer att spela en åtminstone ganska viktig roll i barnets identitet så kommer han att uppfatta den sidan av sig själv som oönskad, som ett stigma som det ska talas tyst om, något som i själva verket resulterar i att skillnaden belyses ännu mer. Jag menar, det är ju ingen jädrans sjukdom att vara av annat etniskt påbrå än arier, och att inte omfamna den aspekten av ens adoptivbarns identitet sänder ju signalen att det är något oönskat.
Fortsättningsvis så kanske barnet då till och med reagerar med självförakt gente mot sig själv, eller åtminstone den etniska aspekten av sin identitet (extremexemplet Jackie Arklöv, nynassig neger), för lojaliteten till de föräldrar som givit en kärlek och trygghet genom uppväxten är så stark att deras uppfattningar adopteras okritiskt av barnet - även om barnet i djupet av sin själ uppfattar dem som avståndstagande från hans etniska påbrå.
Sedan kanske det finns ett inslag av tacksamhet gentemot adoptivföräldrarna (trots att de i de flesta fall adopterat av egenintresse - drivkraften att ha barn är ju väldigt stark), och ett hat gentemot de biologiska föräldrar som "övergav" honom, som ytterligare driver barnet till att tvaga sitt skinn tills han blekt sig svensk.
Jisses, börjar låta misstänkt likt något nån pro-arisk dåre här på nh skulle knåpa ihop om utlänningar för att spä på med lite rasmotsättningar...minus några logiska steg förstås för att justera för IQ.
Med två viktiga skillnader, iofs, då vad som försöks beskrivas är ett psykologiskt fenomen och inte ett rasdeterministiskt, och då syftet är att skapa förståelse och inte motsättningar. Äh, bäst jag håller käften nu, jävla tjat på mig idag.
Delphi1: Jo, men jag tror nog det kan vara på sin plats att göra det så tidigt ändå eftersom barnet nog snappar upp ganska tidigt från de signaler omgivningen sänder ut att han är "annorlunda" på något sätt. Barn är känsligare än man tror, så det är nog bra att tidigt informera ungen om orsaken till varför han bemöts lite annorlunda, och att det är ok. Annars finns det kanske en risk att han blir både förvirrad och osäker. Men jag vet eg. inte.
August 7, 2001
Offline
En gammal jobbarkompis var adopterad från vietnam.
Han när han fick reda på att han var adopterad så åkte han direkt dit och bodde där i 2månader med sina biologiska föräldrar.
Han åkte sedan hem och sa att det vara skönt att veta nu hur han skulle ha haft det i vietnam.
Han var glad att han fick reda på hans ursprung när han var vuxen för att han tror att han skulle tagit det fel om han var yngre.
November 27, 2003
Offline
_Danneman_ wrote: Delphi1: Jo, men jag tror nog det kan vara på sin plats att göra det så tidigt ändå eftersom barnet nog snappar upp ganska tidigt från de signaler omgivningen sänder ut att han är "annorlunda" på något sätt. Barn är känsligare än man tror, så det är nog bra att tidigt informera ungen om orsaken till varför han bemöts lite annorlunda, och att det är ok. Annars finns det kanske en risk att han blir både förvirrad och osäker. Men jag vet eg. inte.
Var med om scenarion där en flicka retades för hon att hon var just mörkhyad och inte såg ut som dom andra dock så fanns det inte ens en tanke på att ifrågasätta huruvuvida mamma verkligen var mamma eller inte. Som barn har jag svårt att tro att man ens vill ifrågasätta hur det står till. Har man det tufft vill man knappast att ens mest två av de mest grundläggande personerna i sitt liv ska visa sig vara några andra än de utger sig för. Även om barn mycket väl kan ana så sopar de nog undan för att sedan glömma/förtränga. Andra scenarion har ju varit att barn helt enkelt skrikit åt andra rakt ut "DU ÄR ADOPTERAD" vilket jag aldrig var med om att det ledde till tvivel på föräldrarna. Alltid var det rötägg till snorungar som alltid pratade en massa skit för att såra andra så deras trpvärighet var ju obefintlig dock. Visst blev dom sårade, men mamma var ändå mamma.
Men det är ju också i extremsituationer och inte direkt "vanligt". Finns säkert falll där detta lett ett faktiskt ifrågasättande av härkomsten.
Dock så håller jag nog med dig bitvis att det vore inte direkt smart att blunda naivt om barnet börjar utforska varför det inte har samma hudfärg eller inte liknar sina syskon etc. Rätt ålder är aldrig samma för två personer.
//Andreas
November 5, 2001
Offline
Har colombianska "kusiner". Vet inte hur de uppfostras efter som de är totalt blåsta. Antagligen uppfostras de inte alls.
October 28, 2004
Offline
Arny wrote: Har colombianska "kusiner". Vet inte hur de uppfostras efter som de är totalt blåsta. Antagligen uppfostras de inte alls.
Du menar att de är "svenska" 😛
Mer allvarligt, jag och mina systrar (inte biologiska) är adopterade från Korea. Men det var aldrig något problem för vår del, när vi undrade så fick vi alltid svar.
Så någon speciell "uppfostran" tror jag inte är nödvändig, men adoptivföräldrarna bör nog lära sig grundfakta för att kunna svara när frågorna kommer. Eller kanske ännu bättre, tillsammans med barnet/n ta fram svaren vid behov vilket visar att man själv är intresserad och bryr sig om. Gör det till en naturlig sak utan att överdramatisera/överarbeta det hela.
Själv har jag aldrig känt mig mindre svensk än mina jämnåriga, jag vet att jag ser annorlunda ut men jag har vuxit upp med samma kultur och svenska är mitt modersmål liksom deras.
Därmot tyckte jag ofta synd om de som kallade mig för "kines", snacka om okunniga som inte kunde se skillnad på en kines och korean 😀 Dessutom var det obegripligt för mig att de inte visste att adopterade asiater (när jag växte upp) kom från Korea medan det inte adopterades barn från Kina. Så jag blev aldrig ledsen för att de försökte mobba mig för mitt asiatiska utseende, jag tyckte mest synd om dem för att de var så imbecilla och aldrig lärt sig grundläggande kunskaper om världen......
hur kunde de vara 4 år (ibland äldre) och inte veta mer?
/ mats
October 6, 2003
Offline
Jag har en 7-årig kusin från Vietnam. Hon blir ständigt påmind om att hon tidigare bott där ett litet tag innan hon kom till Sverige. De brukar tillochmed tillaga måltider på Vietnamesiskt vis. De planerar nu också en resa dit för att visa vart hon ursprungligen kommer ifrån.
Självklart lever de alla som en normal svensk familj, med lite lagom inslag av Vietnam.
September 15, 2003
Offline
saita: Jo, att föräldrarna visar att de själva är intresserade måste väl vara väldigt viktigt egentligen. Att känna att HELA ens jag är intressant och önskvärd, inte bara den svenska delen som är fostrad av föräldrarna.
BearznaiL: Låter väldigt sunt i mina öron, och oerhört berikande både för barn och föräldrar att få en helt ny kultur att explorera och ta till sig av.
1 Guest(s)
