Bakom retoriken|Page 2|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

Lite off-topic har vi väl hamnat, men det är ju bara härligt med dynamiska trådar.

Problematiken med att flytta för att skaffa jobb är inte så där helt lätt.
Min sambo flyttade till Stockholm för att få jobb och hon har 2 barn som jag törs lova har fått bättre förutsättningar i Stockholm än vad de hade i samhället de kommer ifrån.
Däremot kan det finnas andra hänsyn som gör att man inte vill flytta, men efter en längre arbetslöshet så får man nog snegla åt det hållet i alla fall. A-kassan är ju faktiskt inte tänkt som ett långsiktigt försörjningssystem utan som ett omställningssystem

Delph1 wrote: [quote=Json_81][quote=Delph1][quote=Json_81]Om jag inte missminner mig är det inget fel på din hälsa utan du sitter envist och trycker i din lilla by o gnäller över att det inte finns några jobb där. Dags att röra lite på sig kanske?

Han har en son och därmed familj att ta hänsyn till ...

//Andreas

Jag vet det och jag är jäkligt less på att folk använder sina barn som skyddsmurar. Ungar klarar av en flytt, det har de gjort i alla tider så jag förstår inte varför de inte skulle göra det nu.

Tycker det är en utmärkt ursäkt. Ett barns välmående är viktigare än något annat. Du visar inte upp någon fin sida eller något vidare förstående just nu, tyvärr.

//Andreas

Menar du alltså att man per defintion minskar ett barns välmående genom att flytta?

ilg@dd wrote: [quote=Josey Wales][quote=Delph1][quote=Json_81][quote=Delph1][quote=Json_81]Om jag inte missminner mig är det inget fel på din hälsa utan du sitter envist och trycker i din lilla by o gnäller över att det inte finns några jobb där. Dags att röra lite på sig kanske?

Han har en son och därmed familj att ta hänsyn till ...

//Andreas

Jag vet det och jag är jäkligt less på att folk använder sina barn som skyddsmurar. Ungar klarar av en flytt, det har de gjort i alla tider så jag förstår inte varför de inte skulle göra det nu.

Tycker det är en utmärkt ursäkt. Ett barns välmående är viktigare än något annat. Du visar inte upp någon fin sida eller något vidare förstående just nu, tyvärr.

//Andreas

Menar du alltså att man per defintion minskar ett barns välmående genom att flytta?

Inte tvunget..
Men om man kikar lite på saker som kan minska barnens trygghet, så kan en flytt till annan ort, föräldrars skilsmässa/separation, dålig ekonomi vara bidragande orsaker till otrygghet.
Sen kommer det även att innebära resande varannan helg för sonen till mamman.
Hade jag bara mej själv att tänka på, så vore det inga som helst problem med en flytt, även om jag ogärna bosätter mej i stadsmiljö.

Jo jag håller med, det är knepigt att flytta med barn, särskilt när föräldrarna har delad vårdnad. Min sambos ex flyttade faktiskt efter ner till Stockholm vilket gjorde allting mycket lättare(han har senare tackat min sambo för att hon hjälpte honom att få tummen ur och flytta). Du har inte funderat på veckopendling, det gjorde jag själv när jag blev arbetslös 2003, jag sökte ett sommarjobb i Gävle och veckopendlade dit, det gav mej betydligt bättre förutsättningar att söka jobb eftersom det är oerhört mycket lättare att få jobb när man redan har jobb.

ilg@dd wrote: [quote=Josey Wales]

Jo jag håller med, det är knepigt att flytta med barn, särskilt när föräldrarna har delad vårdnad. Min sambos ex flyttade faktiskt efter ner till Stockholm vilket gjorde allting mycket lättare(han har senare tackat min sambo för att hon hjälpte honom att få tummen ur och flytta). Du har inte funderat på veckopendling, det gjorde jag själv när jag blev arbetslös 2003, jag sökte ett sommarjobb i Gävle och veckopendlade dit, det gav mej betydligt bättre förutsättningar att söka jobb eftersom det är oerhört mycket lättare att få jobb när man redan har jobb.

Veckopendla??
Och var tycker du att jag ska göra av den 12-årige sonen under veckorna?

Som jag förstod det så fanns mamman i allra högsta grad med i bilden. Så om det är möjligt får man väl titta på någon konstruktion angående vårdnaden så att en veckopendling kan hanteras ett tag. det handlar ju inte om något livslångt jobb utan bara om att ha ett jobb när man söker vidare eftersom det då är så mycket lättare att få jobb.

ilg@dd wrote: [quote=Josey Wales][quote=ilg@dd][quote=Josey Wales]

Jo jag håller med, det är knepigt att flytta med barn, särskilt när föräldrarna har delad vårdnad. Min sambos ex flyttade faktiskt efter ner till Stockholm vilket gjorde allting mycket lättare(han har senare tackat min sambo för att hon hjälpte honom att få tummen ur och flytta). Du har inte funderat på veckopendling, det gjorde jag själv när jag blev arbetslös 2003, jag sökte ett sommarjobb i Gävle och veckopendlade dit, det gav mej betydligt bättre förutsättningar att söka jobb eftersom det är oerhört mycket lättare att få jobb när man redan har jobb.

Veckopendla??
Och var tycker du att jag ska göra av den 12-årige sonen under veckorna?

Som jag förstod det så fanns mamman i allra högsta grad med i bilden. Så om det är möjligt får man väl titta på någon konstruktion angående vårdnaden så att en veckopendling kan hanteras ett tag. det handlar ju inte om något livslångt jobb utan bara om att ha ett jobb när man söker vidare eftersom det då är så mycket lättare att få jobb.

Att sonen skulle bo hos mamman veckovis är uteslutet.. Tänker inte gå in på detaljer angående detta, men det finns en bra anledning till varför han bor hos mej "på heltid" sedan 4-årsåldern. Hon har honom i bästa fall varannan helg, och mer än så kommer det aldrig att bli. Hon bor dessutom 4 mil från byn, där pojken går i skolan.

Nej vi skall inte gå in på personliga saker så vi stänger här och konstaterar att det som funkar för en inte nödvändigtvis gör det för någon annan.

Delph1 wrote: [quote=Josey Wales]Menar du alltså att man per defintion minskar ett barns välmående genom att flytta?

Nej, jag menar att det gör situationen betydligt svårare bara. Man kan inte bara dra upp rötterna och gå vidare. Helst ska man försöka tajma flytten med terminsbrott eller liknande, helst årskullsbyte, för att det ska gå så smidigt som möjligt. Barnets bästa bör alltid komma i första hand, det är ens skyldighet som förälder.

//Andreas

Absolut, om det råder det inga som helst tvivel.
Jag anser ju t.ex. att det bästa för ett barn är att bo i en storstad med tillgång till det utbud av aktiviteter och utbildningar som finns där. I regel så är inte heller människor lika inskränkta i större städer utan barnet får en naturligare förståelse för olikheter och ett öppnare sinne.
Det här baserar jag på min egen uppväxt i ett litet samhälle med runt 5000 invånare och en svårt utbredd bruksmentalitet.