Bruce Springsteen!|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

Tack till alla som svarade och välkomnade mig!

Jag berättade aldrig att jag var i Köpenhamn, va?
Detta är hela storyn, skriven den 16 Juni (bara så att man ska fatta när jag skriver Idag på slutet):

14/6 2003 - En legendarisk dag, dagen då jag först såg Bruce Springsteen live!
Jag ska nu berätta hela historien, hela dagens händelseförlopp...

Det började med att jag vaknade ca klockan 07:00 och låg och läste till ganska exakt 07:30... Måste säga att dagen började bra! Sen så åt jag frukost och typ 08:40 åkte jag och mina föräldrar till Tingsryd för att möta upp med mitt resesällskap. Väl inne i Tingsryd kommer vi fram till att det ju finns en risk att det blir kallt och dåligt väder, så vi åker in till Börjes och köper en jeansjacka åt mig, sen åker vi tillbaka till Kungastenarna för att möta upp med mina resekamrater... De kommer till platsen ca klockan 09:45 (inte helt exakt, men det känns som en bra tid)...
Det kanske börjar bli dags att säga vilka personerna i mitt resesällskap är, de som jag hängde ihop med hela tiden alltså:
Timmy Petersson (jag själv)
Ingemar Ottosson (min lärare)
Maria Jäghagen (min lärare)

Så vi satte oss i Ingemars bil och åkte iväg mot Växjö, där bussen skulle plocka upp oss, och på vägen dit så lyssnade vi på booten "Stockholm Rising"... När vi kom till stationen i Växjö så var vi lite tidiga så vi passade på att gå på toaletten och jag köpte mig en läsk inne på pressbyrån... Hur dags bussen kom vet jag inte, men den var satt att komma klockan 11:15, så jag gissar på att det var därikring... Det var en person där som sade alla namnen på de som skulle med och gav dem sina biljetter.
Han: "Ann-Britt Petersson"
Jag: "Här finns ingen som heter Ann-Britt och bara en som heter Petersson men det är vi..."

När vi väl kommit iväg i bussen så gjorde reseguiden ett litet vakenhetstest på oss genom att välkomna oss till Iron Maidenkonsertresan... Även i bussen så spelade vi booten från Stockholm för att komma i stämning (även om jag tror att jag var nästan den enda som lyssnade)... Men, men... På vägen så stannade vi på ett ställe och fikade och jag åt en ostmacka för 8 kronor och köpte ytterligare en läsk (den jag köpte i Växjö hade jag redan druckit upp... Sen på vägen in till Köpenhamn så hände det inte så mycket, Ingemar satt och förhörde mig på vad de odlade på de olika fälten vi körde förbi och jag fick nog ganska underkänt...

Vi körde över bron och allt fortlöpte fint ända in i Köpenhamn... Där släppte bussen av oss för några timmar till eget förfogande så jag, Maria och Ingemar gick och åt på Burger King... Tack och lov för att det finns... Medans vi åt så spelade dom en låt på radion som både Maria och jag kände igen (vi var de enda som satt på tredje våningen)... Det var den extremt dåliga techno-versionen av Blinded by the Light som ingen vettig människa orkar lyssna på... Ingemar hade även köpt en tidning som vi kollade lite i och hittade en liten notis om Bruce i den. Egentligen skulle jag fått behålla den tidningen men den blev förlorad någonstans i Danmark... Redan då så hade jag fått tag på min första souvenir; en Springsteen T-shirt. Det var många som sålde sådana redan inne i centrala Köpenhamn...

Efter detta avbrott så gick vi ut en sväng på Ströget och kollade in allt som hände där. Det var nästan bara försäljare av Springsteen T-shirts där... När jag stor och kollade på andra Springsteen T-shirts så hörde jag en kille säga "Det var idag ja..." och jag vände mig om och kollade på honom, jag trodde det knappt själv, och det var först efteråt när han hade gått och jag backade några steg till Maria och Ingemar vi kom fram till att det var den jag trodde... Vi gick en bit till ner för Ströget men sen så kom vi fram till att det inte var någon större ide att gå något längre så vi vände. Vi kom ut på ett torg och då så såg vi honom igen, jag tog lite mod till mig och gick fram till honom. Detta var vår ordväxling:
Jag: "Det är du som är...?"
Han: "Robert ja... Jag är lite jäktad nu... Jag är på väg till tivoli..."
Jag: "Vi kan väl skaka han i alla fall?"
Han: "Ok"
Jag: "Vi ses nån gång hoppas jag."
Sen så stack han... Jag hoppas faktiskt verkligen att vi träffas nån mer gång, för han är bara så bäst, den långhårige lille pianospelaren. 🙂
Men där kan man verkligen snacka om sammanträffande...
Jag och Rober Wells i Köpenhamn vid samma tidpunkt, och vi träffar varandra!
Men han verkade livrädd att fler skulle känna igen honom, och det var antagligen därför han kände sig ganska jäktad att komma iväg...

Väl tillbaka i bussen så ringde jag hem från Ingemars telefon (jag kunde inte ringa från min egna i Danmark, men att ta emot samtal gick bra)... Bussen kom iväg något senare än vad den skulle tack vare det att det fattades några killar i den andra bussen... Men, men, typ klockan 18:20 kom vi in till Idrottsparken och bussen hade svårt för att få parkeringsplats men till slut så lyckades vi... Det var även en annan buss som skulle parkera som vår reseledare skulle hjälpa till att backa in i fickparkeringen... Givetvis (som Maria berättade sen) stod det även en kille på andra sidan bussen som hjälpte till att backa in den (den killen verkade ändå helt blind) så bussen körde rätt in i vår och gjorde sprickan i vindrutan en hel del större... Det hade väl inte varit så farligt om inte vår reseledares vänsterarm hade hamnat mellan...

Här vid så gör jag ett litet avbrott i min exakt kronologiska berättelse för att säga det jag först fick reda på ett par timmar senare; han både överlevde och armen var klarade sig relativt bra (det måste ha gjort ganska så ont men hans skelett klarade sig i alla fall)... Sådär, nu så fortsätter vi med min hyper-kronologiska berättelse...

Nåväl... Nu så gjorde vi som så att Ingemar och jag ställde oss vid souvenirstället medans Maria gick in på planen... Vi fick dock reda på att de bara accepterade danska pengar där så Ingemars sista danska hundralapp gick till ett souvenirhäfte med lite information om bandmedlemmarna... Efter det så stack vi in på planen, vid det här laget var väl klockan typ 19:00 eller nåt sånt, inte riktigt säker här... Vi träffar Maria direkt när vi kommer in och vi hamnar ganska lågt fram, max 20 meter från scenen, men 16 eller nåt är nog min bästa gissning, men jag är ändå tacksam för TV-skärmarna...
Bredvid oss står det ett par svenskar som jag börjar snacka med, en har varit på en Brucekonsert innan (1999, Reunion Tour) medans den andre fick reda på att han skulle på denna samma förmiddag... Jag får deras mailadresser och de får min (tusan också, måste skicka ett mail till dem snart)... Jag snackar med den lite mer vana av de två killarna och frågar honom vilka låtar han hoppas på ikväll, hans svar blir:
"Darlington County skulle vara kul att höra, men jag tror inte att han kommer att spela den... Samma sak med Glory Days, men den är också ganska osannolik."
Mitt svar till det löd:
"Det finns en chans att han kör någon av de låtarna, den är inte stor, men den finns där... Själv så hoppas jag på Further on up the road och Cadillac Ranch..."
Efter lite småprat till så var klockan 20:00 och konserten skulle börja!
Men ingen Bruce och inget band...

Jag bör nog berätta hur jag var klädd vid det här laget:
•Mina favoritjeans
•Dubbla T-shirts (den yttersta var Springsteen T-shirten)
•Jeansjackan knuten kring magen
•Souvenirhäftet jag köpte innan låg mellan mina två tröjor och stoppades från att ramla ner av knuten på jackan...

Klockan 20:20 äntrade Bruce scenen med sin akustiska 12-strängade Takaminegitarr. Jag kommer nu att berätta om låtarna var för sig:

SETLIST:
Born in the U.S.A. - Helt ok, inga speciella trick utan påminde om den versionen man hör på Live in N.Y.C. skivan...

The Rising - Mycket bra måste jag säga, men inte överraskande...

Lonesome day - Återigen en bra låt, fast jag gillade nog The Rising bättre... Nu täkte jag att det var dags för de lite mer udda låterna att komma, detta är ju trots allt det som har varit grunden för väldigt många shower nu...

Take 'em as they come - Jippi! Denna låten är verkligen en av mina favoriter från Tracks... Men det verkade inte vara så många som kände igen den, men detta var en av mina personliga favoriter från kvällen... Även en turnédebut!

Prove it all night - Också kul att höra... Jag tycker inte att det är den allra bästa låten på skiva, men live görs den verkligen bra! Det enda jag saknade det var en egen tjej att kyssa under delen "a kiss to prove it all night"... Men det var ju ändå Bruce jag var här för...

My love will not let you down - Dessa två låtarna passar verkligen bra tillsammans, och speciellt i denna ordningen... Jag verkligen älskar när Bruce sjunger "my love, love, love, love osv. osv... Det ser konstigt ut skriver, men varje äkta Bruce-fan fattar vilken del av låten det är jag syftar på...

Empty sky - Bruce bad hela idrottsparken om tystnad för de kommande två låtarna... Nästan 46 000 personer var knäpptysta, men jag säger bara SHUT THE **** UP till de killarna som inte kunde hålla käften! Jag tycker inte heller att de lugnare låtarna hör till Bruces bästa nummer men det finns kanske vissa som tycker det och ni har ingen rätt att förstöra för dem!!!!

You're missing - Eftersom idioterna kunde hålla käften under denna låten så var det mycket enklare att njuta av den... Men jag fattar fortfarande inte vad han gör eller hur djävulen kom in i brevlådan...

Waitin' on a sunny day - Älskar att sjunga med i denna! Det häftigaste är när bandet nästan tystnar för att man ska höra publiken så bra som möjligt! Men som sagt; Bruce är bättre än Lasse Berghagen på allsång!

The promised land - En av Springsteens verkliga personliga favoriter... Själv så är jag inte lika begaistrad, men visst var den bra!

Worlds apart - Den är bra på skivan, men bättre live! En av de bästa låtarna från The Rising han spelade under kvällens lopp...

Badlands - Jag kände redan innan Bruces nerräkning att det var Badlands-dags... Varför vet jag inte, men Worlds apart och denna ligger tillsammans på Globen-booten också så jag gissar att jag kände igen något Max gjorde eller nåt...

Out in the street - Intressant, när vi gick på Ströget några timmar innan sade jag till Maria: "Detta påminner mig om en Springsteenlåt, Out in the street!" Det var verkligen roligt att sjunga oh-oh-oh tillsammans med 46000 andra personer!

Mary's place - Springsteen twistar... Snacka om humor alltså... Men, men... En av hörnstenarna i denna turnén, då den används till att introducera bandet med... Precis som Worlds en av de bättre låtarna från The Rising under kvällen...

Point Blank - Den enda låten jag inte kände igen introt på... Men direkt när Springsteen började sjunga visste jag vilken det var. Springsteen sade att den var till de trogna fansen, som hänger efter honom på många shower och står längst fram... Om jag hade haft ekonomiska och praktiska resurser så hade jag också gjort det!!

Into the fire - Duger, och Springsteen gjorde ett rejält bra jobb med den live faktiskt... En kille lite snett bakom mig hoppade upp på en annan killes axlar och höll upp en tröja med texten FDNY på... Det betyder väl "Fire Department New York" va? Rätta mig om jag har fel där...

Thunder Road - Killen snett bakom mig trillade nog ner när han skulle hoppa ner för en ganska stor folkmassa skingrades därikring i början av denna låten... Det är definitivt en av de låtar jag gärna ville höra live!

1st ENCORE
Darlington County - Wow! Den är såå bra! Perfekt live!
"Sha la la, sha la la la la la, sha la la la la la la la!"
Jag märkte inte något, men nån som hörde om han ändrade något på delen där World Trade Center nämns?

Bobby Jean - Den låt jag hade svårast att hålla tillbaka tårarna på... Helt perfekt live...

Ramrod - Klockade den till 12 minuter...
Häftigast var när hela bandet gick av scenen och Roy gjorde ett superhäftigt pianosolo...
Sen så denna ordväxlingen:
Bruce: "I think it's quitting time!"
Publiken: "Noooooo!!"
Så fortsatte det några gånger, fram tills:
Bruce: "Then Stevie... If it isn't quitting time... Can you tell me what time it is?!"
*hela bandet tystnar*
*hela bandet fortsätter att vara tysta*
Steve: "It's BOSS TIME!?"
Även Bruces intro var fantastiskt...
Den bästa livelåten han spelar enligt mig...

Born to run - Bättre live än på skiva... Fast jag vet inte om han gjorde ett bättre framträdande än när jag sjöng denna på karaoke... ;-D

Seven days/nights to rock - Har hittat olika titlar på denna så... En cover av en Moon Mullican låt... Har aldrig hört den innan, varken i original eller med nån annan, men den var rejält bra, och Springsteen lät oss sjunga med i veckodagarna (fast jag började bli litte trött så för det mesta bara sluddrade jag...

2nd ENCORE
My city of ruins - Nu var jag säker på att det bara skulle vara denna, LOHAD och Dancing kvar... Kändes trist att veta slutet på showen... Men denna var fin och mycket bättre live än på skiva... Eftersom det hade börjat mörkna så var det många som drog fram sina cigarettändare...

Land of hope and dreams - Fantastisk! Men han verkar nästan lägga mer energi på den på DVD'n från New York City... Men den var ändå helt underbar... Speciellt häftigt var när tillfället som man har väntat på kom... "Let me see your hands!", 46 000 personer räcker upp sina händer...

Dancing in the dark - "Are you ready to dance?!" Hur mycket tror han att man kan dansa när man är så här extremt ihoptryckt? Men hoppa lite jämfota gick bra... Hoppade så mycket så att jackan gled ner... Jag slängde den runt halsen och gav mitt souvenirhäfte till Ingemar... Jag antar att det var detta som gjorde att jag knappt kan gå idag...

EXTRA ENCORE!!
Glory Days - Springsteen hade avslutat med Dancing in the Dark på så många spelningar nu, så jag var säker på att det var över, så döm om min förvåning när han körde Glory Days! Hade jag vetat detta hade jag inte tröttat ut mig så under Dancing... Killen som jag snackade med innan vände sig om och tittade på mig och såg extremt glad ut... Jag kände mig också glad för att jag inte hade vetat i förväg hur det skulle sluta!

_____________________________________________________________________
Nu så var själva konserten slut och de började spela upp en musikvideo jag absolut inte kände igen... Nån som vet vad det var för någon? Men, men... Inget speciellt hände under hemresan förutom att en kille som visst hette Erik sov hela vägen nästan... Några öl för mycket antar jag... Men under vissa perioder så var jag och chauffören de enda vakna i hela bussen...

Sen när vi kom tillbaka till Växjö så satte vi oss i Ingemars SAAB och vi började köra hemmåt... När vi körde hemmåt så lyssnade vi på Ingemars favoritmusik; opera... Jag hade inet emot det... En av de mer intressanta upplevelserna hände vid den här tidpunkten också, tänk er detta:
Ni kommer körane, mitt på en öde liten landsväg, och det står en skylt om trafikarbete längre fram... Trafikarbetet bör ju inte vara igång omkring klockan 04:00 på morgonen, så vi fortsätter...
Men mitt där på vägen möts man av ett trafikljus... Som slår om till rött...
Liksom ett trafikljus, mott på en öde landsväg, som slår om till rött precis när den enda bilen inom mils omkrets kommer...
Så där får vi stå och vänta i säkert fem minuter innan det slår om...
Sen så hände det inget mer intressant, utan vi kom hem och jag somnade när klockan var mellan 05:45 och 06:00...
Sen så vaknade jag igen vid 11:00...
Men det är idag som jag har mest träningsverk, jag kan knappt gå...

Det var en oförglömlig uppleverse, och jag säger då det; kommer han till norden nån mer gång, då är det jag som går på alla konserter!
//Timmy

Jekyll 3000 wrote: Vart la du in den här recensionen först? Inte på: http://www.brucespringsteen.ne.....index.html va? Tänkte att jag kanske missat nån najs sida 🙂

Du kan ju pm:a mej om du vill ha mp3:orna från 22/6, om du inte har dom redan vill säga 🙂 Bara en sån sak som dubbla Twist n shout...

Kan inte annat än hålla med dej om Waitin' on a sunny day, går inte att stå still när den spelas, den blev min favorit vid första lyssningen. Gillar Soozie Tyrells fiolspelande i den.

Men promised land kan jag inte hålla med om :), Bilåkar musik när den är som bäst i synnerhet live-versionerna på en 8-10 minuter med lite prat i.

Om det var en sång som saknades i den annars fina setlistan i Köpenhamn( jag var inte där själv) så var det ju helt klart hungry heart... där kan man snacka allsångslåt=)

// Jekyll 3000

Ska jag citera Springsteen så blir det nog fortfarande från Reason to Belive:
"Struck me kinda funny, seem kinda funny sir to me, Still at the end of every hard earned day people find some reason to believe"

De 8-10 minuternas Promised Land versionerna antar jag var när låten var relativt ny, nu känns den bara stel och mest som ett setlist-måste...

Jag skrev denna storyn mest för att skicka till de två som vad med mig + att ha den som lite kom ihåg innan jag får tag på booten, sen så lade jag den på Lunardagboken Har funderat på att översätta den till engelska så att jag kan lägga ut den på GreasyLake.

Jag läste setlistan, men allt annat kom jag ihåg själv...
Fast nu kan jag inte ens komma ihåg vilka låtar han spelade och direkt säga att "den har jag hört live" (fast Take 'em och Point Blank är saker man kommer ihåg).

Super-Svensson wrote: Min farsa är en äkta bruce-tönt.
Har alla skivor, och då menar jag verkligen ALLA, iår har han väl varit på en 4-5 konserter, han va i London, Globen, Båda nere i götet m.m.
Han åker fan på allt, sjuk e han 😛

Jag har alla Bruces skivor, och om han kommer till Europa, och Norden speciellt då, så kommer jag att gå på så många konserter som möjligt.