Cirka hur många liters låda till 15 bas??|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

Är halvdåligt insatt, men det beror väl på vilken bas du har och om du ska ha öppen eller sluten låda.

Det beror på lådtyp och på vad basen har för parametrar!

Edit

Kika in på http://www.backesljudbygg.se/f.....mmasub.htm och kolla in lådan.
Backesljudbygg är annars en mycket intressant sida om billjud, och har även lite av allmänt intresse!

De skiljer mycket på vilken bas de är. En 15" kanske ska ha 40l låda medans nästa ska ha 200l och den tredje bara 25l... Sen gör de stor skilnad vad gäller miljön den ska vara i och om den ska vara i bil eller inomhus, ska den sitta i en sedan kanske du ska en viss typ av låda med ett visst antal liter men om den sitter i en stor kombi så är värdena helt annorlunda. Ge mer info så ska vi nog kunna ge dig ett bra svar 😉 annars kan du höra på prisjakt.com's forum, där vet dom precis hur de ska vara 😉 men då måste du ha samma info som vi frågat efter...

MULLVADEN wrote: Vänta bara tills Hugge vaknar...=) så får du ritningar o allt.. hehe..

Höhö

Ser att ni avklarat det mesta redan innan jag kommit 🙁

Som alla sagt beror det helt på vad för bas som avses och vad för konstruktion den ska använda sig av.

Sen för att mullvaden ska bli glad av allt audiofildravel kommer en ganska fullständig förklaring nedan, nedskriven av en viss hugge för ett tag sen, visste att den skulle komma till använding någon gång 🙂

Basen

Utan bas blir musiken från en högtalare väldigt tom, man hör direkt att något saknas. De flesta sätter också basen överst på önskelistan då de ska köpa högtalare. I många billiga och framför allt små högtalare saknas basen nästan helt. Vad är det då som gör basen så svår att återge?

När membranet från en högtalare vibrerar är det storleken på den ljudalstrande ytan (membranstorleken) och slaglängden (amplituden) som bestämmer hur högt ljudtrycket blir. Vill man behålla ljudtrycket när man halverar frekvensen, måste slaglängden ökas fyra gånger. Detta är en av anledningarna till att små högtalare med små element har svårt att återge höga ljudtryck i basen. Ett litet membran måste alltså ha en mycket stor slaglängd, för att producera höga ljudtryck vid låga frekvenser. Element med lång slaglängd kräver en lång och därmed tung talspole samt en kraftig och därmed dyr magnet.

En annan viktig anledning är att ljudet är i princip helt rundstrålande i basen, d.v.s. ljudet sprids i alla riktningar oavsett hur elementet riktas. Ljudet som kommer ut från baksidan av elementet "smyger" alltså runt kanten och släcker ut ljudet på framsidan om man inte hindrar det. Detta kallas akustisk kortslutning eller akustisk utsläckning. Det är av denna anledning som alla högtalare har någon form av låda. Ett fritt baselement ger helt enkelt ingen bas. Om man då stoppar elementet i en låda så försvinner problemet med akustisk utsläckning och allt blir bra, eller? Luften i en sluten låda har alltid ett visst motstånd mot de tryckförändringar som baselementets kon skapar i och med sina rörelser. Motståndet som luften ger dämpar konens rörelser och resultatet blir en lägre nivå på basen. Ju mindre luft i lådan, desto större dämpning. Nu borde det vara ganska lätt att inse varför basen inte blir särskilt imponerande i små lådor med små element.

Det finns några olika sätt att konstruera en högtalare för att framhäva basen, eller rättare sagt kompensera den dämpning en sluten låda ger. Den i särklass vanligaste principen kallas basreflex och för hifihögtalare har den visats sig vara mycket lämplig. Vad är innebär då basreflex?

Principen går ut på att man gör ett hål i den slutna lådan och placerar ett rör i hålet. Massan av luften i röret, även om den är mycket liten, bildar tillsammans med dämpningen av luften i lådan ett resonant system. Då luften i röret kommer i vibration bildar tvärsnittet av röret ett slags membran mot luften utanför och resultatet blir en ljudvåg. Om man placerar resonansen för röret rätt, kan det ljudande bidraget från porten hjälpa baselementet att återge de lägsta frekvenserna, vilket i praktiken innebär att man kan komma betydligt djupare ner i basen med en basreflexlåda än med en sluten låda av samma storlek. Resonansen i röret dämpar även konens rörelser runt den aktuella frekvensen på ett effektivt sätt, vilket medför att konamplituden minskar längst ner i basen. IM-distorsionen blir av denna anledning mindre uttalande i basreflexhögtalare. Basreflexlådor är känsliga för avvikelser i element och filter, vilket kan leda till ett starkt försämrat resultat och man bör inte bygga basreflexlådor om man inte har möjlighet att mäta resultatet. Jag återkommer till mätningen i ett senare kapitel.

Val av undre gränsfrekvens och baselementets storlek

Innan man kan börja räkna på olika kombinationer av lådor och element bör man först bestämma hur låga toner högtalaren ska kunna återge och vid vilken ljudstyrka.

Den undre gränsfrekvensen är den frekvens då lådan har dämpat utnivån på basen med 3 dB. Hur lågt måste då högtalaren kunna spela? Det beror i första hand på vilken typ av musik högtalaren ska klara av. Det är ytterst få akustiska musikinstrument som ger ifrån sig toner under ca 40 Hz. Bara vissa orglar och basar gör detta. Elektroniskt alstrad musik kan däremot innehålla hur låga toner som helst, och gör det ofta också! Örats förmåga att uppfatta toner upphör dock att fungera någonstans mellan 20 och 30 Hz. Toner under 20 Hz är med andra ord helt meningslösa att återge om man inte gör det i så höga ljudtryck att man kan känna dem, rent fysiskt. Detta var dock inte vad jag hade för avsikt när jag byggde mina högtalare! En låg undre gränsfrekvens har sina musikaliska fördelar, men i praktiken blir lådan ofta väldigt stor om gränsfrekvensen sänks till under 30 Hz. Det maximala ljudtrycket sjunker också om gränsfrekvensen sänks. Konutslaget ökar och därmed även IM-distorsionen. I slutändan blir gränsfrekvensen en kompromiss mellan djupbas, ljudtryck och distorsion. De flesta rum där man placerar högtalare är rektangulära med parallella väggar med några meters mellanrum. Mellan väggarna uppstår lätt stående vågor som förstärker djupbasen. T. ex. ett rum med fem meter mellan två väggar ger förstärkning på ett par dB runt 34 Hz. Resonansen kan beräknas med formeln f=340/2/d där d=avståndet mellan väggarna och f=resonansfrekvens. Det sker alltså en passiv basförstärkning i de flesta normalstora rum, vilket gör att den undre gränsfrekvensen upplevs lägre än den i själva verket är.

När det gäller val av baselement är det bra om man först bestämmer sig för en storlek på elementets diameter. De vanligaste storlekarna är 4, 5, 6.5, 8, 10, 12, 15 och 18 tum. Allt över 8 tum lämpar sig främst endast till trevägssystem då de ofta låter mindre trevligt högre upp i frekvens. Storleken på elementet beror på hur höga kraven på basnivå är, samt storleken på rummet. I ett normalstort vardagsrum med måttliga krav på basnivå är ett 8 tums element fullt tillräckligt.

Eftersom jag valde ett tvåvägssystem och samtidigt ville ha någorlunda djup bas satte jag en riktlinje på 8 tum. Undre gränsfrekvensen valde jag till 35 Hz. Lägre än så bör man nog inte gå med ett 8 tums element med tanke på att distorsionen kan bli onödigt hög då i området ca en halv oktav över undre gränsfrekvensen. Distorsionen höjs då konutslaget ökar, och sänker man gränsfrekvensen ökar konutslaget.

Att välja baselement och beräkna lådan

I detta avsnitt kommer jag att gå igenom hur man väljer rätt baselement och dimensionerar lådan. En basreflexlåda har förutom lådvolymen en avstämningsfrekvens som ska beräknas, vilket gör att man kan påverka resultatet en hel del själv. I praktiken är det basreflexrörets diameter och längd man beräknar. Jag återkommer till detta senare.

Egenskaperna för ett baselement finns sammanfattade i dess "Thiele och Small"-parametrar. Bland dessa parametrar finns information som behövs för att beräkna storleken på lådan och avstämningsfrekvensen. Det finns ett par saker att tänka på då man väljer baselement. Genom att ta en titt i databladet för ett element kan man se om det är lämpligt till det system man tänkt sig.

· Ju lägre resonansfrekvens (fs), desto djupare ner i basen kan man komma, förutsatt att lådan görs tillräckligt stor.

· Ju större ekvivalent volym (Vas), desto större låda behöver man.

· Det totala Q-värdet (Qts) ska vara "rätt". För basreflexlådor har det visat sig att ett värde på mellan ca 0,25 och 0,5 är lämpligast.

· Övre gränsfrekvens. Hur högt upp i frekvens måste baselementet kunna spela? För att få reda på övre gränsfrekvensen måste man titta på den uppmätta frekvensgången för elementet, vilken i princip alltid finns med på databladet. Det är svårt att säga något om hur hög frekvens baselementet måste klara av om man inte bestämt basens delningsfrekvens. Det är alltså klokt att kasta ett öga på delningsfiltret innan man bestämmer sig för ett baselement, men rent generellt kan sägas att i ett tvåvägssystem bör basen vara helt linjär upp till ca 4-5 kHz.

· Ett högtalarelement har alltid en viss känslighet. Detta är ett mått på hur mycket ljud man får ut då man matar elementet med en Watt och mäter ljudstyrkan på en meters avstånd. Enheten blir dB/W/m och det är viktigt att baselementet alltid har som högst lika hög känslighet som diskanten. Diskanten går nämligen att dämpa, d.v.s. sänka känsligheten. Ett baselement bör man inte dämpa och därför är det bra om känsligheten inte är över ca 90 dB/W/m, vilket är en vanlig känslighet för diskanter.

De tre parametrarna, fs, vas och qts, är de enda som behövs för att kunna utföra en beräkning på hur högtalarens frekvensgång teoretiskt kommer att se ut i basen. Det går att göra dessa beräkningar för hand, men då det går betydligt enklare och snabbare att göra dem med hjälp av en dator går jag inte in på formlerna. Det finns en mängd program för denna typ av beräkningar och det kommer ständigt nya. Jag använde mig av "JBL Speakershop" för beräkningarna, och programmets resultat visade sig stämma ganska bra med verkligheten.

Basen är ett område där man själv kan påverka resultatet en hel del genom olika lådvolymer och avstämningsfrekvenser. En äkta hifi-högtalare bör naturligtvis dimensioneras för att inte färga ljudet alls, men vissa tilltalas av en liten puckel i frekvensgången på ett par dB i basen. Vill man ha en liten höjning av basen blir straffet en höjd undre gränsfrekvens. Enligt min personliga åsikt bör en högtalare dimensioneras för rakast möjliga frekvensgång. Vill man sedan förändra ljudkaraktären något, bör detta ske med hjälp av de tonkontroller som nästan alltid sitter på moderna förstärkare.

Dimensionering av röret

Röret i basreflexlådan, får olika längd beroende på dess diameter. Men vilken diameter är bäst?

Ett smalt rör blir kort, men det kan uppstå blåsljud på grund av turbulens i rörmynningarna då ljudtrycket ökar. Luften i ett smalt rör får nämligen mycket högre hastighet än i ett brett rör. Ett sätt att minska turbulensen är använda exponentiellt utvidgade horn, s.k. aeroportar, i båda ändarna på röret. Det billigaste och kanske bästa alternativet är dock att använda ett större rör. Ett brett rör har sina fördelar, men är avstämningsfrekvensen låg kan det hända att röret blir så långt att det inte får plats inne i lådan. Det går att böja röret i mjuka krökar, men ett rakt rör bör naturligtvis eftersträvas. Därför är det viktigt att rörets diameter varken är för stor eller för liten. Som en riktlinje kan man säga att maximala längden på röret är lådans djup minus en rördiameter. Detta på grund av att luften måste kunna strömma fritt i båda rörmynningar.

Då man beräknat frekvensgång, lådvolym, undre gränsfrekvens och rör för några olika element där känslighet och övre gränsfrekvens stämmer, är det egentligen bara priset som avgör. Eftersom jag byggde ett tvåvägssystem var en jämn frekvensgång i mellanregisterområdet av största vikt. Läs mer om detta i nästa avsnitt.

Mitt val föll till slut på ett element från den danska tillverkaren Peerless. Det är en 8 tums bas som har fina lågbasegenskaper och är tämligen linjär upp till ca 5 kHz. Med en lådvolym på 50 liter och en avstämning på ca 34 Hz, blev frekvensgången rak och undre gränsfrekvensen ca 35 Hz, vilket stämmer bra överens med mina krav. Innerdiametern på röret valde jag till 7 cm och längden beräknades därefter till 17 cm. JBL Speakershop gav mig värdet 6,5 cm som minsta diameter på röret och det borde därför inte bli några större problem med blåsljud.

Många anser att bra bas är lika med en bra högtalare och skulle säkert vilja ge basen mer plats i ett specialarbete om högtalarkonstruktion. Men då det gäller hifi är de andra registren lika viktiga och måste därför också behandlas på ett värdigt sätt. Det är först när alla frekvenser i musiken låter bra, samtidigt som stereobilden och närvarokänslan är naturlig, som man kan börja tala om hifi.

:bok: :bgrin: