November 4, 2001
Gick på stan igår och då kom det fram en tjej som ville att jag skulle skänka pengar till något projekt som innefattade hjälpandet av barn i fattiga länder.
En viss summa skulle tydligen ge mat till ett barn si och så länge, och det lät ganska ädelt.
Men jag sa nej. Anledningen till detta är att jag är student, och således lånar pengar. På något vis kändes det fel att skänka bort pengar som inte ens är mina. Nu när jag tänker på det såhär efteråt så vet jag inte om det var rätt eller fel. Jag har det ju bra, käk på bordet, massa prylar och kläder o.s.v. Ska jag då inte kunna hjälpa ett stackars barn?
Vad tycker ni? Kan man skänka pengar även om man lånat dem av staten (skattebetalarna)?
January 4, 2001
Jag säger också nej när det ringer människor hem till mig och ber om pengar till diverse projekt, det gör jag dels pga att jag är student och har väldigt lite pengar och dels för att jag igentligen inte vet hur mycket av pengarna jag skäker som verkligen kommer till de där behövande barnen.
Jag väntar hellre med att skänka pengar när jag själv har lite mer, då kan man även skänka lite mer pengar.
January 6, 2002
Bättre att vara ärlig och säga att man lever på lånade pengar och inte har råd att ge bort, än att ge falska löften om en insättning.
Hur vet man vilka organisationer som är seriösa? dvs där kanske 60-70% går till rätt land i fråga?
Var lite jobbigt att gå förbi amnesty när de stod och tiggde, man vet ju vilken insats de gör...
Och spannen om du verkligen känner att du vill ge något. Ge dem det dyrbaraste du har, din tid och hjälp till, det är iaf gratis.
November 27, 2003
Går mot strömmen och säger att man har visst råd. Man behöver inte skänka mycket för att hjälpa. Jag är själv student, men jag stöder fortfarande både WWF och barncancerfonden. Att göra omvärlden till ett lite bättre ställe känns rätt viktigt för mig i alla fall.
Json_81 wrote: Jag tycker du gjorde helt rätt.
Färst och främst ska man se efter sig själv.
Tänkt på att utan din omgivning är du ingenting?
//Andreas
November 27, 2003
Json_81 wrote: [quote=Delph1] [quote=Json_81]Jag tycker du gjorde helt rätt.
Färst och främst ska man se efter sig själv.
Tänkt på att utan din omgivning är du ingenting?
//Andreas
Jag förstår inte riktigt vad försöker säga?
Kanske drar det hårt, men att säga att man först och främst ska se efter sig själv, innebär ju att alla andra kommer i andra hand. Och utan dom spelar ju det absolut mesta ingen som helst roll egentligen.
Om de personer som definerar en person är mindre viktiga än personen själv så har vi ju ett uppenbart glapp där målet för definitionen anser sig mer värd än de som definerar denne vilket sätter dem i en ganska konstig sits. De är inte lika viktiga som den de ska definera vilket då sätter em i ett allvarligt dilemma där de ska definera en person som främst ser efter sig själv, och inte dem, vilket gör en definition ganska ointressant faktiskt eftersom de ändå är mindre viktiga.
Så det spelar det ju ingen roll hur bra man har det, för man har ju ändå ingen nytta av det om det inte finns en omgivning att ha nytta av det i.
Litet sidospår kanske och inte menat personligt.
//Andreas
June 18, 2001
Valde själv att bli aktiv just därför att jag inte har "råd" att skänka så mycket. Arbetar numera som utbildare för röda korset.
Angående hur mycket pengar som går vart. Jag kan bara tala för RK, men just nu ligger de på runt 15% i administrativa kostnader. Resten går direkt till det valda projektet. Nu har visserligen just RK väldigt bra administration och välplanerad logistik, men ingen organisation med ett 90-konto får ha mer än 25% i administrativa kostnader.
Förövrigt anser jag att det är betydligt bättre om man inte betalar till specifika ändamål, utan låter hjälporganisationen själv besluta vart de pengar man skänker ska gå. Ser vi t.ex. till tsunamin i thailand så fick vi in alldeles för mycket pengar relativt till vad som behövdes. Samtidigt är biståndet till t.ex. Kongo oerhört lågt.
Röda korset, läkare utan gränser och amnesty torde vara säkra kort, men det är min högst personliga uppfattning.
Deplh1 - bra resonemang. Lite likt herre-slav filosofin. Kommer inte på just nu vem som förde den diskussionen. Hegel kanske...
November 27, 2003
Jerry wrote: Deplh1 - bra resonemang. Lite likt herre-slav filosofin. Kommer inte på just nu vem som förde den diskussionen. Hegel kanske...
Ja, men jag kom på mig själv med att om kan bekräfta sig själv då?! Kan man rättfärdiga sin egen existens på egen hand då? Kan man klara sig utan andra genom att sluta upp så totalt i sig själv att man faktiskt blir självbekräftande och därmed på egen hand kan definera sig själv?!
En existens som inte blir bekräftad, är det en existens då?
//Andreas
November 22, 2001
Delph1 wrote:
Kanske drar det hårt, men att säga att man först och främst ska se efter sig själv, innebär ju att alla andra kommer i andra hand. Och utan dom spelar ju det absolut mesta ingen som helst roll egentligen.Om de personer som definerar en person är mindre viktiga än personen själv så har vi ju ett uppenbart glapp där målet för definitionen anser sig mer värd än de som definerar denne vilket sätter dem i en ganska konstig sits. De är inte lika viktiga som den de ska definera vilket då sätter em i ett allvarligt dilemma där de ska definera en person som främst ser efter sig själv, och inte dem, vilket gör en definition ganska ointressant faktiskt eftersom de ändå är mindre viktiga.
Så det spelar det ju ingen roll hur bra man har det, för man har ju ändå ingen nytta av det om det inte finns en omgivning att ha nytta av det i.
Litet sidospår kanske och inte menat personligt.
//Andreas
Visst, men om man själv inte mår bra, hur mycket bryr man sig om de andra då?
November 27, 2003
Json_81 wrote: [quote=Delph1] Kanske drar det hårt, men att säga att man först och främst ska se efter sig själv, innebär ju att alla andra kommer i andra hand. Och utan dom spelar ju det absolut mesta ingen som helst roll egentligen.
Om de personer som definerar en person är mindre viktiga än personen själv så har vi ju ett uppenbart glapp där målet för definitionen anser sig mer värd än de som definerar denne vilket sätter dem i en ganska konstig sits. De är inte lika viktiga som den de ska definera vilket då sätter em i ett allvarligt dilemma där de ska definera en person som främst ser efter sig själv, och inte dem, vilket gör en definition ganska ointressant faktiskt eftersom de ändå är mindre viktiga.
Så det spelar det ju ingen roll hur bra man har det, för man har ju ändå ingen nytta av det om det inte finns en omgivning att ha nytta av det i.
Litet sidospår kanske och inte menat personligt.
//Andreas
Visst, men om man själv inte mår bra, hur mycket bryr man sig om de andra då?
Ta hand om andra och de tar hand om dig?
//Andreas
2 Guest(s)