Ekorrehjulet AB|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

För ett halvår sedan stod jag inför ett val. Att hoppa på en utbildning (industriell ekonomi i linköping) eller åka till alperna och få chans på min drömtjej... Jag valde utbildningen.

Tråd om; det hela: https://www.nordichardware.se/.....ll+ekonomi

Vad går livet ut på, vad vill man? In i ekorrhjulet och vandra? Nedastående text är saxat från ett annat forum av en kille vars liv jag avundas;

"Raderna här nedanför är skrivna direkt från hjärtat och med mycket tanke på en av mina vänner som jag har tänkt oerhört mycket på de senaste veckorna, LBJ! Per A finns även med i tanken förstås.......

Många av oss (mig inkluderat i mitt tidigare liv) förnekar ofta vårt eget liv och omgivning, vad jag menar med att förneka är att vi inte tar oss tid att umgås med barn och bekanta och göra det vi vill. Istället jagar vi arslet av oss för att få ihop till räntorna på dyra villan och skrapa ihop stålar till en plattskärm modell plasma för att hänga på väggen, och varför inte passa på att byta till en ny bil samtidigt också när man ändå håller på?
Man ställer naturligtvis vissa krav på sitt liv, det gör vi alla men måste det verkligen vara så överdrivet, likt Magnus Ugglas underbara låt för Kung och fosterland.
I mitt tidigare liv inom finansbranschen hörde jag dagligen folk (kunder)som drömde om att få ihop tillräckligt med stålar för att sluta arbeta. En kvinna satt med 24miljoner på kontot och var fortfarande inte nöjd......hon var 64 år och skulle få 80 000kr i månaden i pension resten av sitt liv. Det räckte inte, hon skulle arbeta vidare som läkare och spara mera pengar....det fanns inte ens ens arvingar!
Naturligtvis är hennes exempel väldigt speciellt, men det visar ändå att de flesta av oss aldrig blir nöjda, vi ska bara ha mer o mer på bekostnad av att vi umgås mindre och mindre, pengarna måste in till ekorrhjulet AB.
Hur många föräldrar tror ni med utflugna barn ångrar i efterhand att man tillbringade mer tid på arbetet än med sina små under den korta tid de växte upp? Och för dom surt förvärvade stålarna köper vi lite prylar till ungarna för att döva vårt dåliga samvete istället för att umgås, uppleva saker tillsammans och få tiden! Vilket tror ni kommer att bli den största upplevelsen för ett barn, en dag på Heron city eller en natt i ett vindskydd i skogen tillsammans med pappa, grilla korv och sova bredvid varandra i en sovsäck? Det ena alternativet kostar mycket pengar, det andra är gratis.....ni fattar va?

Hur många resonerar och menar på att när jag blir pensionär ska jag göra allt jag drömt om, då kommer jag och min respektive få tid att göra allt vi alltid tänkt göra men aldrig hunnit med........för vi har ju sparat så mycket pengar till den dagen! Ni fattar va?

Jag skulle kunna göra det här inlägget hur långt som helst med risk för att tråka ut er. Men andemeningen med mina ord är att de flesta av oss glömt bort vissa vitala delar av vårt liv, kanske de delar som verkligen är de viktigaste och de absolut mest naturliga för oss.

Så, varför inte arbeta mindre, konsumera mindre, umgås mera och surfa mera!

Carpe Diem

Nu luktar det nybakat bröd i köket, tror jag ska väcka min fantastiskt vackra fru och sedan ska vi umgås....det är gratis nämligen!
Och blåser gör det också, kanske vindsurfa lite....solen skiner, en ny härlig dag att uppleva med andra ord och den kommer definitivt inte tillbringas vare sig på IKEA eller i ett shoppingcentra!"

Jag är nu fast i linköping och pluggar i 5 år, vill jag det? Det enda som jag har tid med är att plugga och ev. träna. Mer liv har man inte. Försöker komma ut och surfa så ofta jag kan men går tyvär inte så ofta som jag vill...
Jag bryr mig inte om jag tjänar 100 000 i månaden om 5 år eller inte, jag vill ha ett liv! Vill tillbringa majoriteten av mitt liv med personer jag gillar och inte på ett jobb.
Vill egentligen bara ha min drömtjej, fick inte så många dagar med henne men tänker på henne för ofta.. Har nog ingen chans på henne längre då hon indirekt har frusit ute mig helt... Kanske ordspråket "Det man inte kan få vill man ha, och det man kan få vill man inte ha..." bra in här, hursomhelst... Fick ett 10 tal dagar med henne i sommras, och trots att hon hade pojkvän så fick jag känslor för henne... Dum som man är.. Men är inte kärleken blind?

Ska jag hoppa av och resa runt i världen några år? Hoppa på en kortare utbildning/lättare utbildning för att få ett flexibelt och roligt jobb? Köra på i 5 år här?
Vet inte vad som händer längre... För ett år sedan var mitt liv nästintill perfekt. Hade gått ut gymnasiet, hade en flicka som jag älskade och reste världen runt. Livet var lätt.. Men nu?

Reflektera gärna och kom med tankar!