Log In
Home
September 1, 2002
Offline
Jag fann det här länken via Digg så det finns säkert fler här som redan sett det.
Men jag tyckte den var värd att visa för er som missat den.
Det är ett inlägg som skrivits i förhand och som skulle publiceras ifall bloggaren i fråga skulle gå bort
Personligen är jag ganska kritisk mot USA som internationell polis-stat och är inte särskilt imponerad över vad invasionen i Irak har åstakommit.
Jag är också väldigt fördomsfull mot amerikanska soldater och deras syn på dem själva och sin armé.
Det här blogginlägget visar att det just är fördomar jag har och jag hoppas den är läsvärd för er också.
Här är länken till blogginlägget:
http://andrewolmsted.com/archi....._post.html
Länk till fotografi om personen i fråga:
http://blogs.rockymountainnews.....iraqiarmy/
November 27, 2003
Offline
Mycket text där. Egentligen inte så mycket att säga om det han skriver, mer än att man önskar att det fanns fler som han.
//Andreas
September 1, 2002
Offline
Jo. Inte direkt min schablonbild av en major i den amerikanska armén.
Texten fick mig att tänka på vad man själv skulle vilja skriva/säga i ett "efter jag är död"-brev.
Det går ju att skriva hur sentimentalt som helst, men jag vet inte om det skulle trösta dem som eventuellt skulle sörja en.
Samtidigt är det lite skrämmande hur många andra soldater som går/gått i liknande tankar men som aldrig får denna publicitet.
På nyheterna hör man om "10 dödade" här och "1000 omkomna" där i olika olyckor och sammandrabbningar. Jag reflekterar sällan över att varenda människa och deras närstående i sån här statistik går igenom liknande tankar och känslor som det majoren i bloggen skriver.
Det är väl lite av tanken med snubbens inlägg också, att få oss som fortfarande lever att fundera på den faktiska, och inte den monetära (den som oftast nämns), kostnaden av krig.
November 27, 2003
Offline
Jo, det var ett tankeväckande inlägg, helt klart.
Skeptikern inom mig säger dock att det inte finns alltför många som den här killen, även om jag hoppas det.
Ska jag vara ärlig skulle det aldrig falla mig in att skriva ett brev som detta av den enkla anledningen att jag vill leva så mycket jag kan nu och låta det vara minnet av mig, inte brevet jag lämnade efter mig. Hans brev är på så vis lite kontraproduktivt, men tanken är fortfarande stor.
//Andreas
September 1, 2002
Offline
En aning kontraproduktivt kan det kännas, det håller jag med om. Men han medger att han har ett riktigt stort ego så ett sånt här avskedsbrev går nog i linje med hans personlighet. Hans valda yrke spelar nog också roll då det är ganska riskfyllt och inte särskilt hemma-nära.
Det är något kusligt och makabert med tanken att läsa ett brev som är skrivet på det här sättet.
February 3, 2003
Offline
But all the tears in the world aren't going to bring me back, so I would prefer that people remember the good things about me rather than mourning my loss. (If it turns out a specific number of tears will, in fact, bring me back to life, then by all means, break out the onions.)
Fullkomligt klockrent.. Innebörden i det han skriver och den lilla slutklämmen.
Tycker att döden nästan är en typ av tabu-belagt ämne idag. Varför? Visst är det tråkigt att någon gått bort, men om man fäster så stor vikt vid att sörja människan i fråga, blir det bara inte svårare att minnas de bättre stunderna i den människans liv då?
Tänker man inte bara på begravningen och hur sorgligt det är/var då?
Den dag då det är dags för min begravning vill jag inte att folk ska vara ledsna. Det ska vara en rolig fest, där alla mina mest pubertala och sämsta skämt spelas upp i högtalare större än en genomsnitts björn. Enda problemet är att jag måste skaffa mig en vänskapskrets lika morbid som mig själv och som dessutom skrattar åt min humor och inte gråter i förtvivlan som Mean_Machine 😉
1 Guest(s)
