En stor sten föll... efter bilköp!|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

Nu ska ni få höra något som drabbat mig och samtidigt så skulle jag gärna vilja ha tips och råd av er om jag ska/bör göra något eller bara "gilla läget"!
Jag kommer inte att nämna personers namn eller företagsnamn annat än med bokstav.
Så här går historien i alla fall:

Jag hittar, efter ett omsorgsfullt letande, den bil jag söker.
Frågar personen som äger bilen, kallad Mr.X 😉 i den här historien, om han kan tänka sig att sälja?
-Visst, bjud! Blir svaret.
Jag ger ett bud och efter en motbud's match så är ett bud taget.
Skyndar dit, innan han hinner ångra sig, för det är en bil jag mer än gärna vill ha plus att det finns inte så väldigt många fina exemplar av denna årsmodell i detta avlånga land. Kollar alla papper, regbevis bla. bla. Allt ser bra ut. Betalar, lastar däck mm. och åker mer än nöjd därifrån. Postar snabbt ägarbytet på hemvägen.

Cirka en vecka senare ringer en kvinna, kallad Ms.Y 🙂 i den här historien, och presenterar sig från ett kreditföretag, kallad Q, och säger att det registreringsbevis jag har fått hemskickat är fel så det kan jag slänga!
-Ehhh, jaha vadå? Tycker jag då.
-Ja, du har ju sålt den här bilen till Mr.X så det blev nått fel, det är bara att slänga!
-Ehhh, nää, jag köpte bilen av honom förra veckan!
-Va! Den är kreditspärrad hos oss, jag ska ringa honom... jag hör av mig lite senare. Säger Ms.Y.

Efter ett snabbt hejdå så står jag där med en puls som stiger ungefär lika snabbt som när Per Elofsson gjorde sista rycket uppför backen i Lahtis VM 2001...
Doh, vad gör jag nu? Bilen verkar vara belagd med återtaganderätt!
Vi har köpt den med surt förvärvade pengar.
Vi lever i familj med två små. Ska vi behöva ta ett lån för att få ha bilen kvar? Kommer dom att ta bilen ändå? HUR FAN SKA DET HÄR GÅ!
Tankarna bara forsade fram...
Hon ringer upp efter en kvart.
-Hej det är Ms.Y på Q, nu har jag pratat med Mr.X och han är medveten om att han ska lösa lånet på bilen så nu släpper jag registreringen till dig. Jag ska sköta det här och se till så att han betalar.
-Ehhh, jaha. Och vad händer om han inte gör det då? Tyckte jag.
-Nämen det är lugnt, jag har fokus på det nu!
-Jaha, men det är ingen risk att du ringer upp mig om tre månader och vill ha betalt ändå då? Frågar jag.
Nope... det skulle det inte vara men hon lovade att hålla mig underrättad om det hände något ovanligt.

Nu är ju det här ett tag sen, ca: tre veckor, men det har hela tiden legat och gnagt som ett sursår...
Ovissheten! Löser han lånet? Vad händer oss om inte?

Igår fick jag för mig att ringa upp Ms.Y på Q bara för att höra efter om allt var guld och gröna skogar? För det fick jag ju faktiskt anta, eftersom hon skulle ju höra av sig i annat fall. Jag ville bara försäkra mig.

Icke sa nicke, han hade inte löst lånet. Mr.X hade skyllt på en massa saker och sen skyllde Ms.Y på att det nyss hade varit påskhelg bla. bla.
Men svaret på min fråga om jag skulle kunna ställas ekonomiskt ansvarig var inte längre ett lika glasklart nej.
-Men vad händer då om jag gör som han gör nu, skiter i att betala? Frågar jag.
-Det vet jag inte men du kan ju inte framföra fordonet ännu för den går ju inte att försäkra, fordonet är ju spärrat! Säger hon.
-Va! Jag har ju haft den ½-försäkrad sen jag köpte den! Svarade jag.
-Ehhh jaha, jag hör av mig när jag har pratat med vår jurist.

Jag trodde tamefan att jag skulle blöta ner mig!

Igång med burken och börja googla, alla träffar jag fick visade på det jag fasade. Där satt jag timme efter timme och läste om dessa sanslösa livsöden med bilaffärer som gått så sanslöst fel med säljare iförd Dart Vader maskar och ivriga köpare, nonchalanta idioter och puckon!!!
Ja, allt dom kunde få heta i forum och liknande men det som egentligen band dom samman var ordet "godtrogen" och i den skaran befann jag mig nu i.
Att jag är godtrogen är inget nytt under solen, det finns mer än ett bevis på det, men att dessutom behöva betala jättemånga jävla tusen för att bevisa det för alla kändes surt på riktigt!

Men sen började det glöda, svagt svagt, i denna djävulskt långa tunnel. "Kredit/Leasing" fältet på regbeviset... det jag hade kollat när jag var och hämtade upp bilen, det var ju fortfarande lika blankt som då!
På det Mr.X hade när jag köpte och på det jag hade fått hemskickat! Skickade ett sms till 71456 med regnumret och det visade samma sak... inga anmärkningar. Nu kändes det som om jag var nått på spåren i alla fall, så direkt när Transportstyrelsen öppnande portarna ringde jag dit.
Nope, det finns ingen återtaganderätt för det fordonet. Däremot så såg kvinnan där att Q hade, för ca: två månader sen, begärt att få återtaganderätt för aktuellt fordon, troligtvis i samband med någon kreditsökning, men hade fått avslag av transportstyrelsen på grund av Mr.X förehavanden som egenföretagare inte var fordonsberoende, typ åkeri eller liknande.

Jag frågade henne minst tre-fyra gånger om det fanns någon som helst risk att dom skulle kunna ta av mig bilen eller ställa ekonomiska krav emot mig, svaret var samtliga gånger, Nej!
-Företaget Q har gjort fel och har inte krediträtt/återtaganderätt på fordonet, krediten i deras fall kan närmast ses som ett blancolån. Dom ekonomiska kraven som företaget Q har gentemot Mr.X berör inte dig... fordonet är och förblir ditt... PUNKT!

Den sten som släppte går inte att beskriva. Men sen, sen kom vreden. Vreden mot det företag som i två månader har vetat om att dom inte har återtaganderätt på fordonet ändå kontaktar mig som nybliven ägare.
Meddelar att allt inte har gått rätt till i deras ögon och ger mig antydningar om att jag, om inte Mr.X... måste lösa en kredit hos dom på den bil som jag nyligen har betalat "cash" till en som har ett kreditlån hos dom.

"Tand för tand" känner jag bara nu, jag vill att Ms.Y och företaget Q ska få smaka... Vart vänder jag mig, ARN eller någon annan? Är det lönt?

/BB