April 27, 2010
Inspirerad av verkligheten vill jag nu fråga er NHare vilka era värsta flickvänner etc har utsatt er för.
Har haft flera förhållanden på sistone som alla slutat i att jag flytt för livet från deras agerande, jag börjar tro att "This is as good as it gets", och att titta på kompisars förhållanden som verkar fungera bra (På utsidan) gör mig inte det minsta gladare.
Jag ska här ge er ett par exempel på vad ni ska nämna.
Jag skadade mig i ryggen för några år sedan, min dåvarande flickvän hade IBS (Ett sorts magproblem, i min värld numera synonymt med Aspergers, något folk kan skylla på att de självdiagnostiserat i situationer som kräver undanflykter, no disrespect till folk som verkligen har det dock) och hade ofta "ont" i magen.
Jag hade legat på soffan i flera timmar, oförmögen att röra mig, då jag äntligen fick smärtstillande och äntligen kunde slappna av och vila lite. Då kommer tjejen och vill att vi går på stan och shoppar och tittar på det och det och det och det. Jag säger snällt att jag inte orkar och att jag vill sova nu då jag kan (Hade haft ont i ca en vecka), plus att det gör ont som fan att gå längre sträckor.
Då kläcker hon ur sig "Men jag kan minsan förtränga mina magsmärtor då jag ska göra något!" varpå jag efter ett par minuters diskussion svarar "Du har använt din jävla mage som ursäkt för att få uppmärksamhet och slippa saker och ting ända sedan vi träffades, kom inte här och hyckla"
Det urartar i bråk och hon kommer med helt irrationella och hycklande saker.
Den röda tråden genom alla förhållanden jag avslutat är att tjejen tror att hon kan göra vad hon vill mot mig medans hon blir förbannad om jag gör något likadant mot henne, och uppmärksamhetssökande. Allt innom denna kategori har jag upplevt.
Jag kan inte spåra detta till mig själv då jag är jävligt snabb på att säga ifrån då det börjar lukta hycklande och orättvisa, jag är verkligen inte en dörrmatta. Jag är snäll, visst, men inte dum i huvudet. Och uppmärksamhet och vänliga ord är jag inte sen på att utdela.
Alla mina svärmödrar har välkomnat mig med öppna armar och gjort mig en del av familjen nästan direkt, inga negativa tankar om mig verkar det som.
Ett annat exempel är från rätt nyligen. Denna gång med uppmärksamhetssökande inslag.
Jag sitter med avslappningsmusik i öronen och klämmer på en stressboll (Hektiskt liv) i min favoritfotölj, tjejen vet om att jag gör detta då och då och att jag behöver det. Men likväl kan hon inte respektera detta och efter 5 minuters avslappning rycker ut hörluren och petar på mig och säger "Hör du inte då jag pratar med dig!?" (Hon hade pratat om något helt orelevant som jag valt att ignorera till fördel för min avslappning).
Detta urartar också till ett bråk då jag blir rasande på hennes brist på respekt.
Tredje exemplet är en standardgrej som jag alltid får uppleva i någon sorts form, mindre eller stor utsträckning.
Hade missat att lägga in diskmedel i maskinen, så då tjejen plockar ut disken och den inte är ren så blir det ett ramaskri. "Är du dum eller?! Nu måste vi ju diska igen! Idiot!" "Ja, sorry, jag var stressad innan jag skulle till skolan" (Erkänner här mitt misstag glatt och villigt, kunde ha gått loss på henne för hennes ordval, men orkade inte bråka just då) "Mummelmummelgruff" låter det, sen är hon på kasst humör i ett par timmar. Ingen ursäkt kommer.
En dag senare så går hon och handlar, har bett henne köpa pålägg och mackor som jag skulle ha som matsäck då jag skulle åka långt med tåg nästa dag. Hon kommer såklart hem utan mjölk och frukt och skyller på att hon glömde notan hemma.
"Köpte du inte ost och mackor?"
"Ah, nej, glömde notan hemma så jag missade väl det..." (ingen ursäkt eller ångerfull ton alls)
"Okej, du köpte dock allt annat?"
"Men åk och handla själv om det är så viktigt då?!"
Återigen bråk.
Mina förhållanden är fulla av sådana saker. Jag börjar tro att alla kvinnor är uppmärksamhetsberoende och enbart tänker på sig själv.
För att inte tala om allt gnäll för ingenting.
Finns det er som har ett bra och hälsosamt fungerande förhållande där ni är jämnlika? Jag börjar tappa hoppet, seriöst.
May 9, 2003
Sätt dom på plats. En örfil då o då skadar aldrig 😉 Haha nej men skämtosido så tror jag att du råkar ut för dåliga flickvänner. Jag och min Sambo har levt ihop i 6år nu och det funkar prima. Visst gnäller man på varandra och mestadels är det mitt fel då jag är så sjukt lat hemma och inte hjälper till. Men man får lära sig att leva med varandra och man ska absolut inte flytta ihop förens man varit tillsammans i något år. På dig låter det som ni flyttar ihop ganska fort och då är det klart ni kommer gå varandra på nerverna.
April 27, 2010
hymer wrote: Sätt dom på plats. En örfil då o då skadar aldrig 😉 Haha nej men skämtosido så tror jag att du råkar ut för dåliga flickvänner. Jag och min Sambo har levt ihop i 6år nu och det funkar prima. Visst gnäller man på varandra och mestadels är det mitt fel då jag är så sjukt lat hemma och inte hjälper till. Men man får lära sig att leva med varandra och man ska absolut inte flytta ihop förens man varit tillsammans i något år. På dig låter det som ni flyttar ihop ganska fort och då är det klart ni kommer gå varandra på nerverna.
Jag har velat slå varenda tand ur käften på dem i slutet, tur att jag är fredlig.
Har bara flyttat ihop med en, annars har vi stannat hos varandra några dagar åt gången tills det blir som att vi bor på två ställen samtidigt lite då och då.
Kan inte säga att vi går varandra på nerverna på det viset, dom beter sig sådär oavsett hur lång tid det gått mellan möten.
April 13, 2007
Jag känner igen det du berättar. För ganska många år sedan nu, hade jag en flickvän som var så som du beskriver din(a). På grund av vissa händelser så var jag väldigt nertryckt å foglig.., vilket hon utnyttjade till max. Skulle kunna skriva en väldigt lång berättelse men det känner jag inte för idag. Har ju en bra dag idag. 😀
Iaf så efteråt, kan jag väldigt lätt se att hon inte var tillsammans med mig för att hon älskade mig. Utan för att hon hade ett stort behov av uppmärksamhet och någon att trycka ner för att själv må bättre. T.ex genom att anklaga väldigt hårt vid mindre misstag som att glömma diskmedel. Tror detta kommer i kombination med att de vill känna status av att ha ett perfekt liv att skryta om, och att du då hotar denna fantasivärld hon lever i.
Vi bodde tyvärr ihop, vilket igentligen var för att hon inte skulle känna sig ensam. Och hon, liksom din, hade ett beteende väldigt likt asperger, vilket jag inte kände till då.
Slit dig loss medans du fortfarande kan! Jag vet inte om det finns bra tjejer, men sannerligen förtjänar du bättre än någon tillsynes utan empati och känsla för vad som är okej beteende!
September 12, 2001
Kamikazepilot wrote: Kan väl säga samma sak som delph1. Det finns snälla tjejer därute men jag skulle vilja påstå att ungefär 40% är totalt bortskämda, uppmärksamhtestörstande själar som man ska hålla sig borta ifrån.
40%? Å herre min skapare!
Den siffran är tagt i underkant måste jag säga, säkert 70%. Bra damer är numera jäkligt svåra att hitta...
skiroy wrote: 40%? Å herre min skapare!
Den siffran är tagt i underkant måste jag säga, säkert 70%. Bra damer är numera jäkligt svåra att hitta...
Och man skriver i kvällspressen och undrar varför i hela friden Svenska män far till Bangkok mm för att importera ett redigt fruntimmer.
😉
Håller i stort med, Svenska damer är i stort väldigt kräsna och bortskämda.
ASUS M5A97 - AMD FX-6300 6-core - 12 GB Corsair DDR3 - Gigabyte 7790 2GB GDDR5 - Några TB HDD
Inte så flitig besökare på forum numera, intresset för hårdvara och datorer har minskat rejält. Mer om mej på min SD-kritiska blogg på: http://www.christer.gunnarsson.biz
February 17, 2004
Idag är det ju snarare så att man testar sig fram, funkar det så funkar det, funkar det ej tar man nästa.
Snygga tjejer har en tendens att leka runt. Kanske du väljer fel typ av tjejer. Snygga tjejer=populära=svåra att behålla.
Det kanske går att jämföra tjejerna med eleverna i skolan. Finns inte många normala elever idag. Måste berätta om när jag var vikarierande lärare i mellanstadiet . Hade en klass, det blev ett sjöslag i klassrummet. Värsta jag varit med om. Eleverna slogs i klassrummet, sprang runt, skrek, nån enstaka försökte studera. Har fortfarande mardrömmar om denna händelse.
November 22, 2001
Delph1 wrote: Trenden bland framgångsrika män är väl snarare att åka hem till lilla hemorten och hitta lantistjejen i huset bredvid.
//Andreas
Nyckelordet framgångsrik där, då har man råd att hålla dem på gott humör :p
Jag känner igen det du skriver, tjejer är nog helt enkelt sådana mer eller mindre, gäller att hitta de som är mindre 🙂
Sen är det viktigt att kommunicera, inte alltid de rackarna förstår hur de får en att känna.
November 4, 2003
TheLea, låter lite som du är halvt lika god kålsupare själv 😉
Nej men skämt och sido, även fast det inte var ett skämt, så kan man ofta hitta många förklaringar till vad man hamnar i hos sig själv.
Några synpunkter som kanske låter hårda, men jag får känslan av att du är rätt rak på sak själv och kan ta det på rätt sätt.
Jag tycker det låter lite som en "offermentalitet" som du beskriver hur du har hamnat i dessa förhållanden. Skippa den och ta fullt ansvar för vad du ger dig in på.
Två. "Never whine, bitch or complain." T.ex. det här med affären och det som du hade bett henne handla. Om hon har glömt att köpa något, skit i det, gnäll inte och ta på dig skorna och gå ner och handla själv. A man's gotta do what a man's gotta do. Du är väl inte krävande själv? När det omvända händer så gjorde du enligt mig helt rätt ända tills du spårade ur. Om det blir något tjat, säg bara överdrivet lungt "som jag sa, jag gjorde ett misstag, men jag tänker inte acceptera att det blir mer tjat om detta" och vägra ta någon mer skit för det. Ännu bättre är kanske "just fan, mitt fel" och gå ner och fixa det direkt, utan att tveka.
Jag har själv gått ner och tvättat 4:30 på morgonen för att jag missat några saker, bara att stå sitt kast utan att tjafsa om det.
Hörlurarna... "Jag ska sitta här i 15 minuter till för att varva ner, punkt" och så stoppa i hörlurarna. _Din_ tid är viktigare än någon annans tid, men har du inte förmedlat det från början så halkar man ganska fort i min erfarenhet.
"gnäll för inget", varför blir du gnällig för det? Alla kan inte ha det toppen i världen alltjämt. Bara att acceptera det men vägra att acceptera att det går ut över dig.
1 Guest(s)