March 11, 2003
frontsoldaten wrote: [quote=denstore][quote=frontsoldaten]Det kanske ses som ett "skämt" i vissa människors ögon men man får inte glömma att tyskarna var de som var den direkta orsaken till kriget och den förödelse som följde. De förde ett angreppskrig som dessutom var mycket aggressivt för att uttrycka mig milt.
Att de allierade sedan gjorde sig skyldiga till flera krigsförbrytelser råder det nog ingen tvekan om men priset är högt för att stoppa en sådan nation som nazityskland var. Jag undrar om det verkligen var möjligt utan att göra sig skyldiga till någon förbrytelse överhuvudtaget. Kanske, vad vet jag.
Tyskarna den direkta orsaken? Du får nog förklara den för mig, då jag hitintills aldrig har träffat någon som har kunnat ge någon sådan. Jag skulle nästan kunnat gå med på Hitler, eller nazisterna. Kanske skulle jag kunnat sträcka mig till den tyska makteliten, men någonstans där hade det nog fått blivit stopp.
Jag trodde det var en hel massa olika saker som samspelade till att en av världshistoriens största tragedier utbröt.
Och jo, de allierade hade vunnit kriget utan medvetna krigsförbrytelser också. Och framförallt borde man även ställt de ansvariga för de allierades förbrytelser inför rätta. Som Jerry sade, Nurnbergrättegången blev nästan farsartad. Göring satt och smålog, även om han visste att han skulle dömmas till döden.
Hitler representerade Tyskland. Istället för att säga nazityskland ska jag räkna upp alla de personer som jag anser skyldiga eller? Det är verkligen att bryta ner det i små fragment. Det är allmänt känt att gemene man i Tyskland ville ha hämnd för första världskriget och den förnedrande kaputilationen.
Det är lätt för dig att säga att de allierade hade segrat utan "krigsförbrytelser" men tänk på att de flesta bombanfall faller inom ramen för detta samt atombomberna amerikanarna använde sig av för att avsluta kriget.
Och vad gäller Göring och hans skrattande så var det bara ett ansikte utåt. Läser man t ex Speers dagbok och biografi så inser man ganska snart att Göring var en man som kämpade för sitt liv in i det sista.
Speer var antagligen en större förbrytare än Göring, men lyckades komma billigt undan. T.o.m. Sererny inser slutligen att hon blev duperad av honom.
Man hade inte behövt fälla atombomberna eller bombat Berlin, Dresden eller Hamburg i bitar. Ingenting blev bättre av att man gjorde det. Atombomberna var ett rent experiment, och Bomber Harris var bara envis, och ville visa vad hans bombplan kunde åstadkomma.
Vissa amerikanska historiker påstår att Japan hade förlorat lika mycket vid en invasion av huvudöarna. Men ingenting bevisar detta. Den japanska moralen var sänkt redan.
När det kommer till bombningarna av de stora städerna i Tyskland, så anser många moderna historiker att det knappast blev bättre av bombningarna. Det rent utav förbättrade effektiviteten i den tyska industrin. I.o.m. att man utlokaliserade den viktiga detaljindustrin, så blev den mer eller mindre osårbar. När man tidigare hade lagt resurser på att försöka hålla igång halvraserade fabriker inne i Dresden, så blev småindustrier på landsbyggden grunden i den tyska industrin. De var mer eller mindre omöjliga att slå ut, och britterna hade inte längre ens en susning var de fanns.
Det är klart att det tyska folket var sura efter förlusten i VK1. Men de var säkert mer sura efter depressionen.
Att säga att det bara var tyskarna som startade konflikten är lite väl simpelt för min smak. Framför allt att skylla det på ett folk. Så enkelt är det aldrig.
March 11, 2003
Akatosh wrote:
Mja, de flesta lägervakterna var klass B och klass C-material (Stridande understöd respektive Garnissionstjänst) Klass A gick till fronten med en gång, i slutet på kriget så luckrades det upp givetsvist (bla formades det tom flera stridande bataljoner med döva och andra handikappade) då man skickade ut vad som fanns i de s.k. 500-divisionerna och Volksturm med allt vad det innebar.Ordervägran i tyska armen om den enskilde tyske soldaten kunde visa att det var mot reglementet (tex skjuta uppradade civila) så fick faktiskt officeraren som gav ordern straff (iof oftast en "fy dig"-klapp på handen) och det var vanligt att man bestraffade soldaten som var uppstudsig genom att skicka honom till tex Sennelager för exercisträning (som kunde innebära en liten sten i varje stövel, 30kg packning och då "gevär fot" i några timmar), ville de markera ordentligt och soldaten då missade nåt så var det bara att avrätta för ordervägran. Så i praktiken så i den armen så gjorde man vad man blev tillsagd. (Visst, en handgranat i officerslogementet mitt i natten var faktiskt vanligt i slutet av kriget så officerarna fick ju passa sig.)
Nja, det där känns mer som den gamla uppfattningen om den tyska armen och W-SS fungerade. Så har brittiska historiker beskrivit det ända sedan 1945.:)
Om man läser studier nyare än 1980, om hur lägerbevakningen fungerade, så visar det på att de extremt sällan var något problem med att avsäga sig den typen av tjänst. T.o.m. folket ur Totenkopf kunde avsäga sig lägertjänsten utan att det sågs som något oerhört negativt.
Likaså finns det betydligt fler exempel från t.ex. brittiska och franska armen där folk har blivit avrättade för ordervägran.
Men i den betydligt modernare tyska organisationen var det annorlunda. Det var inte ansett som ett bra sätt att utnyttja folk. Iniativrikedom, och ett visst ifrågasättande sågs som något positivt inom både Wehrmacht och W-SS.
October 23, 2004
denstore wrote:
Speer var antagligen en större förbrytare än Göring, men lyckades komma billigt undan. T.o.m. Sererny inser slutligen att hon blev duperad av honom.
Kanske det, men det är endast något vi kan spekulera om. Dock ansågs det, eftersom Göring var chef över LW att han på det sättat indirekt gjort sig skyldig till många människors död.
Man hade inte behövt fälla atombomberna eller bombat Berlin, Dresden eller Hamburg i bitar. Ingenting blev bättre av att man gjorde det.
Det är visserligen lätt för oss att sitta här och häva ur oss sådana kommentarer men har du tänkt på hur många liv det kanske skulle kosta att sätta in marktrupper mot ett envist Japan? Känner man till Japanernas tillvägagångsätt och fanatism så inser man nog ganska snart att atombomberna var det enda realistiska alternativet.
Vad ser du för alternativ om jag får fråga? De flesta historiker håller med om att atombomberna förkortade kriget avsevärt och rädde långt fler liv än det tog.
Vad gäller Dresden och Berlin så bombades de i syfte att demoralisera fienden. Något man vet idag med facit i hand, att det inte fungerade. Det är lätt att vara efterklok och det är viktigt att inse vem man hade att göra med.
Det här var inte USA mot Vietnam. Tyskland var en erhört mäktig militär nation som var enormt fruktade. Fram tills 1942 såg det ut som att de skulle segra och då de allierade tillslut fick sitt genombrott var de nog ganska knäsvaga och var desperata i att få slut på eländet. Se bara hur många människoliv det hade kostat för ryssarna på östfronten, jag tror inte britterna eller amerikanarna ville uppleva något sådant och det är ganska förståeligt.
Atombomberna var ett rent experiment
Det var även ett vapen man hade tillgång till.
Vissa amerikanska historiker påstår att Japan hade förlorat lika mycket vid en invasion av huvudöarna. Men ingenting bevisar detta. Den japanska moralen var sänkt redan.
Skulle vara intressant att se en källa på det. Allt jag läst visar på det motsatta. Kejsaren hade ingen tanke på att ge upp och japanerna såg USA som Satan själv. Har du hört talas om Shurilinjen? Visar inga tecken på att japanerna skulle ha tappat i moral.
http://krigsforum.se/forum/vie.....php?t=2751
När det kommer till bombningarna av de stora städerna i Tyskland, så anser många moderna historiker att det knappast blev bättre av bombningarna. Det rent utav förbättrade effektiviteten i den tyska industrin. I.o.m. att man utlokaliserade den viktiga detaljindustrin, så blev den mer eller mindre osårbar. När man tidigare hade lagt resurser på att försöka hålla igång halvraserade fabriker inne i Dresden, så blev småindustrier på landsbyggden grunden i den tyska industrin. De var mer eller mindre omöjliga att slå ut, och britterna hade inte längre ens en susning var de fanns.
Ja men det visste man inte då, eller hur? Denna typ av krigsföring var dessutom mer eller mindre något nytt. (Med undantag för de erfarenheter som kan ha dragits i det spanska inbördeskriget, främst på tysk sida dock).
Det är klart att det tyska folket var sura efter förlusten i VK1. Men de var säkert mer sura efter depressionen.
"Sura" är nog ett ganska tamt uttryck. Det rådde ett enormt hat mot bland annat Frankrike och Storbritannien. Att få gå ut i krig var något man såg fram emot och något som hyllades som en stor ära. Mentaliteten var en annan där och då. Det finns många biografier som beskriver detta. Bara att leta på biblioteket.
Att säga att det bara var tyskarna som startade konflikten är lite väl simpelt för min smak. Framför allt att skylla det på ett folk. Så enkelt är det aldrig.
Vad vill du att man ska skriva i historieböckerna då? Hitler, Göring, Himmler? Tyskland stod enat som en nation. 1939 gick det bra att kalla sig Tyskland, men 1945 ville man inte ha något med det att göra.
Alla var inte skyldiga men långt ifrån alla var oskyldiga.
Om vi ska börja definera saker på ett överdrivet sätt, då kan vi också sluta upp med att påstå att de allierade gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser eftersom knappast alla stod bakom detta. Förstår du poängen?
Alla fattar att inte tant Helga i Berlins förort gjorde sig skyldig till krigsförbrytelser men det betyder väl inte att man inte kan påstå att Nazityskland som stat startade kriget?
October 23, 2004
denstore wrote: ett visst ifrågasättande sågs som något positivt inom både Wehrmacht och W-SS.
Det där låter inte som något jag någonsin hört förut. Till vilken grad då menar du?
De erfarenheter jag har av det material jag studerat, så var inte den tyska armén mer förlåtande än den stalinistiska.
March 11, 2003
frontsoldaten wrote: [quote=denstore]ett visst ifrågasättande sågs som något positivt inom både Wehrmacht och W-SS.
Det där låter inte som något jag någonsin hört förut. Till vilken grad då menar du?
De erfarenheter jag har av det material jag studerat, så var inte den tyska armén mer förlåtande än den stalinistiska.
Jag vet inte vad du läser, men jag kan inte påminna mig om en enda modern författare som inte ser flexibilitetet och anpassningsförmåga som drag typiska för tysklands och USA´s armeér under VK2, medans stelhet och oförmåga att utnyttja resurser som något kännetecknande för britter och ryssar.
Detta innefattar bl.a. svenska författare som Peter Englund och Marco Swedberg till internationellt stora som John Keegan eller Anthony Beevor.
October 23, 2004
denstore wrote: [quote=frontsoldaten][quote=denstore]ett visst ifrågasättande sågs som något positivt inom både Wehrmacht och W-SS.
Det där låter inte som något jag någonsin hört förut. Till vilken grad då menar du?
De erfarenheter jag har av det material jag studerat, så var inte den tyska armén mer förlåtande än den stalinistiska.
Jag vet inte vad du läser, men jag kan inte påminna mig om en enda modern författare som inte ser flexibilitetet och anpassningsförmåga som drag typiska för tysklands och USA´s armeér under VK2, medans stelhet och oförmåga att utnyttja resurser som något kännetecknande för britter och ryssar.
Detta innefattar bl.a. svenska författare som Peter Englund och Marco Swedberg till internationellt stora som John Keegan eller Anthony Beevor.
Kan du ge mig något konkret exempel åtmindstånde?
March 15, 2004
Helt klart ska man ta krigsfångar! Det är helt fel att avrätta en krigsfånge. En vanlig menig soldat följer ju bara order av ett högre befäl sen då vidare uppåt ända till hitler osv. En vanlig menig soldat ville säkert inte ens vara med och strida, men om han nu var det så var han säkert hjärntvättat av hitler.
Men ändå tyskland var slaget i spillror efter WW1 hitler reste tyskland på fötter igen. varför skulle dom inte tro på deras ledare som rest deras land på fötter och kämpa för han?
Vad jag vill ha ut av detta är ju att det är fel att avrätta en krigsfånge för att det är inte dens personens fel, han följer bara order precis som en vanlig soldat (tex en allierad), isåfall så skulle ju en tysk soldat kunna döda allierade krigsfångar med. (vilket dom gjorde med men).
September 5, 2001
maedhros wrote: Helt klart ska man ta krigsfångar! Det är helt fel att avrätta en krigsfånge. En vanlig menig soldat följer ju bara order av ett högre befäl sen då vidare uppåt ända till hitler osv. En vanlig menig soldat ville säkert inte ens vara med och strida, men om han nu var det så var han säkert hjärntvättat av hitler.
Men ändå tyskland var slaget i spillror efter WW1 hitler reste tyskland på fötter igen. varför skulle dom inte tro på deras ledare som rest deras land på fötter och kämpa för han?
Vad jag vill ha ut av detta är ju att det är fel att avrätta en krigsfånge för att det är inte dens personens fel, han följer bara order precis som en vanlig soldat (tex en allierad), isåfall så skulle ju en tysk soldat kunna döda allierade krigsfångar med. (vilket dom gjorde med men).
Som jag sa innan, det håller inte. Nu vet jag inte hur aktiv geneve konventionen var på den tiden men varje ensklid soldat har ett ansvar att lyda reglerna.
1 Guest(s)