Första dagen, för andra gången...|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

Tjo! Fick lust att skriva lite om min dag, denna Tisdag. Om moderaterna misstycker att denna tråd borde existera, så får ni väl ta bort den 😉

Sitter i bilen och har 25 mil att åka. Benen känns redan trötta och suget efter att få stanna och sträcka sig är stort. Efter en 2 timmar så stannar vi och äter, och jag passar på att verkligen sträcka på mig, då det återstår 1-2 timmar. Ok, kanske inte är världens längsta resa, men man blir trött ändå :).
Väl framme så börjar jag packa ur allt möjligt ur husbilen. Dator, TV, stol, kylskåt etc etc. Det var dags att inreda mitt nya rum, i denna nya stad. Uppsala, here I am. Det är höst, soligt och varmt ute. Packar ur allt, och pratar med den enda kompis som jag känner där för tillfället som kommer från samma ort. Sedan bär det iväg runt i Uppsala i jakt efter diverse saker som behövs, bla. mat. Senare på eftermiddagen är allt klart. Jag ska nu bo i Uppsala.

Några dagar senare, så är det första dagen i skolan. Ny stad, ny skola, nya människor. Lite nervöst så, men endå lite "självsäker" så går jag mot det klassrum som jag skulle vara i. Det blir mer nervöst när det redan står några stycken där som tittar lite snett på mig när jag kommer upp för trappen. Ställe mig mot några skåp, och ser på klockan att jag måste vänta i en 10 minuter. Så, då var dom 10 minutrarna över och nu sitter jag vid ett stort (avlångt) bord, men en ca 20 andra. Alla är tysta, och läraren pratar på. Någon enstaka person pratar tillbaks, men dom flesta sitter tysta. Det var faktiskt så att ingen kände ingen, förutom 2-3 st som kände varandra sen tidigare. Vi får gör lite "övningar" och jag får prata med en trevlig kille. Det är han, plus några andra som jag blir mycket bättre kompisar med. Tiden går, och efter ett halvår så känns allt bra.

Men så vänder det. Jag får lite problem, inget som vi ska fördjupa oss i. Men saker bekymrar mig, och jag tänker för mycket. Efter ytterligare ca 2 månader, så bestämmer jag mig för att detta funkar inte. Jag har nu 2 val. Stanna kvar, eller åka hem. Tanken att lämna denna underbara utbildning, medietekniker, och denna livliga stad var jobbig, men samtidigt kände jag att jag kommer inte klara skolan om jag inte mår bra. Precis innan sportlovet i Uppsala så bestämmer jag mig för att jag ska flytta hem. Nu är det bestämt. Veckan därpå är allt fixat. Allt hemplockat, papper påskrivna här och där, och jag ser Uppsala för sista gången (iofs lär jag ju åka dit någon gång i framtiden, men ni förstår vad jag menar ;)). Jaha, nu pratas det med nästa skolan, den hemma. Dom har lov veckan efter Uppsala, så nu är jag på lovvecka nr 2. Rätt så lite att göra under dagarna, så är mest hemma och latar mig. Var väl någon vild fest, några besök hos kompisar/flickän, men mest dötid hemma.

Och så, dagen innan jag ska till skolan för andra gången. Hade inte tänkt mycket på det under lovet, men kvällen innan så går det mycket tankar om skolan. Det som bekymrar mig mest var att jag känner bara 1 person i min klass, och han skulle inte till skolan försän senare på dagen. Suck täntke jag, här hittar man inte för 5 öre och ska vara med en grupp mystiska män och kvinnor som man aldrig sett förrut.

Tjopp! Upp ur sängen nu! Klockan är halv 7, trött som man är efter 2 veckors lov, så lyckas man ta sig ur efter en kvart. Väl uppe är man pigg, och ingen nervositiet. Kanske är för att man är trött somfan, vem vet. Äter frukost, klär på mig, borstar tänderna och hoppar in i den mullrande amerikanska bilen. Min bästa kompis ( som även är granne ) hoppar också in, då han är ledig från sin skola och ska hälsa på i denna.
Gäsp, framme nu? Så, min kompis går åt ena hållet och jag andra, då mediedelen av skolan är i en annan byggnad. Jaha, går upp för en trappa, pratar med en lärare, och måste sen gå hela vägen till andra byggnade för att få nyckel till skåp. Suck, jobbigt att gå :P. Väl tillbaka så låser dom in mig i ett ensamt litet datorrum, där jag under hemska omstädningheter för göra Photoshop och Flash - övningar. Ok, var väl inte inlåst och förhållanderna var väl bra :). Efter ca 2½ timmes arbetande vid datorn, att göra allt man redan kan (+ lite pratande med några kompisar över msn) så kan man äntligen gå och äta. Japp, nu blir det kul. Med tanke på att i stort sett alla man känner går på denna skola, så dröjer det inte länge innan man hittar en gäng. Hela lunchen blev en massa prat med kompisar, flickvän, och mer kompisar. Tar det aldrig slut, så många man kände igen. Lite skillnad från Uppsala. Nu kände jag att detta blir nog bra.

Efter en myckte vild lunchtimme, + en extra timme då jag och mina 2 klasskompisar (bra kompisar) som nu hade tagit sig till skolan, inte hittade till rätt sal. Lite konstigt då dom hade gått här sen i höstas, men ja, alla är inte helt friska, eller? :D.

We, härligt härligt! På bara 2 timmar är man helt slut. Munnen värker, likaså magen efter allt skratt. En kompis blir utklädd till robot och en postlåda försvinner "under mystiska omständigheter" *visslar*. Kändes som om man hade festat vilt med alla sina bästa kompisar, och fötterna väker. Nästa lektion, engelska. Inte mycket mer att säga här förutom att jag nu ser att klassen är, ja.. sämst. Och det att engelskalärarinnan pratade om en robot. Jaha, dags att dra sig tillbaka då sista lektionen börjar. Rörlig bild. Nu är det projektarbete som gäller. Eftersom jag inte har en aning om vad dom har gjort och vad jag missat, så får jag hopppa in med min kompis. Denna lektion blir en mycket rolig denna med. En videointervju med en annan kompis som var där för att häsla på, blev en väldigt rolig intervju :D. Mer skratt, munnen värker mer. Likaså fötterna efter mer springande efter kameror, batterier och diversa saker som behövdes.
Efter en drygt timme med omtagningar så lyckas vi.

Här slutar min första dag i skolan, för andra gången.

Så, känns som mycket har hänt nu under det senaste halvåret + några månader. 2 nya skolor, en ny stad + nytt boende ett tag.
Känns skönt att vara hos alla mina kompisar igen iallafall, då folket i Uppsala tydligen inte har någon humor. Iallafall inte den humor som mina riktiga kompisar har.
Nu sitter jag här, lite ensamt på rummet och är så trött. Mina fingar är också trötta efter allt skrivande. Men det känns som om jag gjort rätt val iallafall, att flytta hem. Visst, ligger bra efter i skolan, men det mesta går bra att ta igen om man verkligen vill.

Så, lång historia. Men skönt att skriva av sig. Är det någon här som har vart med om något liknande? Första dan i skolan antar jag att alla vart med om :). Flytta hemifrån för första gången? Kul i början, men blev jobbigt sen.

Tackar för mig.

(Kan finnas vissa stavningsfel och andra liknande saker, jag ber isf om ursäkt och rättar det under tiden)