Fyf*n va det kan skita sig ibland.|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

EDIT:Texten är ganska lång men försök att läsa hela för att få ett bra helhets intryck.

Jag är strax över 18 år och har aldrig haft nån relation med det motsatta könet. Jag har varit förälskad ett antal gånger (or so i thought). Men de har altid haft nått gemensamt, en kille. 🙁 . Men innan sommaren (typ i början av april) så träffade jag en tjej och började umgås med henne. Hon var för tillfället singel, var min bästa kompis ex sen ett år tillbaka. Efter ett tag så började vissa känslor som jag aldrig hade upplevt tidigare växa fram. Så en dag i mitten av maj i år så kom jag på vad för känslor det var, äkta kärlek och inte de vill ha kärleks känslor som jag haft tidigar, i situationerna ovan. Men de känslorna skulle strax få sig en törn. Tjejen i fråga var ute på krogen med mig och vi satt och drack drinkar tillsammans så säger hon helt spontant, "Du ringer mig en hel del och hänger efter mig rätt mycket så jag undrar, du är väll inte kär i mig? För jag har inga andra känslor förutom stark vänskap (som kompis altså) gemtemot dig" (kanske inte ordagrant men betydelsen är det samma). Och där satt jag helt förstummade men pågrund av mitt kassa självförtroende lyckades jag tyvärr stamma fram ett "Nej själklart inte, du är bara en väldigt bra kompis för mig inget annat" (idiot :arg: :arg: ) Sen var det inte så mycket mer med det. Tiden flöt på ett tag till men sen hände nästa dåliga sak. Hon började nämligen att umgås mer och mer med sitt ex som hon tidigare hatade (mest pågrund av ett hot brev från honom för att hon inte lämnade honom ifred, ska inte gå in på detaljer för då lär tråden bli låst eller räjält censurerad). Och deras relation blev bara mer ch mer intensiv. Det började med lite småkelande och avancerade mot kyssar. Jag pratade då med min kompis om mina känslor för tjejen och han sa att det inte var nått emellan dem och han frågade om jag ville att han skulle dra sig tillbaka och inte bli ihop med henne, och själklart sa jag ja. Men det häll han inte specielt bra för ca två veckor senare (på min 18:års dag) fick jag reda på att de var tillsammans och hon sa att hon älskade honom. Den kvällen var det inte så roligt att festa kan jag nog säga. Sen i slutet av juli kom nästan en nådastör för hon ringde till mig och var rätt upprörd för hon misstänkte att hon hade blivit gravid eftersom hon inte fått nått rött vätske lekage på 1,5 månader. Som tur var det falsk alarm annars så vet jag inte vad som skulle skett.
Sommaren fortskred och mina känslor till henne bara blev större och större och avundet mott min kompis växte och växte. Men det skulle snart förvärras. Kompisenvar nämligen trött på stället vi bodde på så han flyttade till Lindköping med till en kompis han träffade under sommaren. Tjejen stannade kvar i två veckor till men sen så åkte även hon och sen kunde jag inte sova ordentligt på en hel vecka och var väldigt förtvivlad ett bra tag efter. Det lungnade ner sig en anning men känslorna för henne fanns forfarande kvar och jag ringde henne minst varannan dag. Sen hon åkte har jag inte varit ute specielt mycket för dett har inte riktigt varit detsamma att festa utan henne. Men för två-tre veckor sen så åkte jag upp till Sthlm och träffade båda två och vi hade jätterolit tillsamans, och jag å tjej talde ut och jag berättade hur jag verkligen kände för henne och hon visste inte riktigt vad hon skulle säga. Men hon sa att hon älskade min kompis över allt annat och hon ville gifta sig och få barn med honom. Men att om det inte skulle fungera som de tänkt sig så skulle hon bli tillsammans med mig, Det kändes rätt bra att höra det men ändå inte. Ingen vill väll vara ett andra hands vall. Men vi skildes åt som vänner och mitt avsked var mer tårdrypande än hennes (jag grät alltså mer än vad hon gjorde). Jag har festat lite mer sen dess och haft lite bättre tur med tjejer en del har t.o.m. stött på mig men det har aldrig gått förbi kel och omhållning sen har jag skuldkänslor emot tjejen som jag är kär i och det slutar med att vi skils som vänner och inget mer. Vaf*n ska jag gör egentligen. Ska jag bara sitta här och vänta på att de gör slut eller ska jag göra nånting. F*n varför sa jag inte som det var första gången hon frågade mig. Tänk om hon bara vill få sinna känslor besvarade men vågade inte visa att hon hade dem. Tänk om det skulle var hon och jag idag istället allt p.g.a ett littet ja istället för ett nej som det blev.
Jag kommer typ aldrig hitt en annan tjej som jag tycker om. Det värsta är väll dock att jag vet vad kompisen går för han har aldrig vart specielt bra partner, han har lite väll mycket storhetsvansinne och manlighets ideal. Jag är rädd att hon kommer bli sårad av honom och det vill jag inte hon ska bli. 🙁
Vad ska jag göra igentligen? 🙁