November 27, 2003
denstore wrote: När det kommer till ärftligheten, så är det väl aldrig säkert att alla barnen ärver sjukdomen. Det beror väl på vävnadstyp och liknande i många fall. Inte heller är det ovanligt att genetiska sjukdomar hoppar över en generation lite då och då. Bara för att du testar dig, så betyder det inte att din bror får samma resultat, eller att den eventuella sjukdomen bryter ut.
Nja, det är extremt ovanligt att en sjukdom skippar en generation om anlaget är dominant och är det recessivt, och man har bägge, är det ännu ovanligare, men visst händer det. Chansen är dock väldigt liten och då beror det på så många andra faktorer att jag frågeställningen här hade nog blivit lite väl svår. 😉
Ang. testet har du helt rätt. Brodern kan mycket väl vara frisk. Du kan dock komma att bära på vetskapen att han kan insjukna i cancer. Ingen rolig kunskap direkt. 🙁
//Andreas
March 11, 2003
Delph1 wrote: [quote=denstore]När det kommer till ärftligheten, så är det väl aldrig säkert att alla barnen ärver sjukdomen. Det beror väl på vävnadstyp och liknande i många fall. Inte heller är det ovanligt att genetiska sjukdomar hoppar över en generation lite då och då. Bara för att du testar dig, så betyder det inte att din bror får samma resultat, eller att den eventuella sjukdomen bryter ut.
Nja, det är extremt ovanligt att en sjukdom skippar en generation om anlaget är dominant och är det recessivt, och man har bägge, är det ännu ovanligare, men visst händer det. Chansen är dock väldigt liten och då beror det på så många andra faktorer att jag frågeställningen här hade nog blivit lite väl svår. 😉
Ang. testet har du helt rätt. Brodern kan mycket väl vara frisk. Du kan dock komma att bära på vetskapen att han kan insjukna i cancer. Ingen rolig kunskap direkt. 🙁
//Andreas
Såväl jag som mina syskon har testat oss för att se om vi bär på min faders sjukdom. Jag och min broder är skonade, medans min syster har anlaget. Dock så är det väldigt sällsynt att den bryter ut hos kvinnor.
Saken är väl i alla fall att min far hade svåra smärtor, men ett mycket produktivt och bra liv. Och jag tror att han aldrig hade utvecklats till den människa som han var, om inte han hade levt ett liv med sjukdom. Ingen i hans familj var akademiker, och min fattiga farmor hade nog inte propsat så hårt på att han skulle få läsa vidare om det inte vore för hans sjukdom.
Jag är inte ens säker på att han hade kommit så långt som han gjorde om det inte vore för hans klena fysik. Intellektet ersatte hans fysiska företräden, helt enkelt.
November 27, 2003
denstore wrote: Såväl jag som mina syskon har testat oss för att se om vi bär på min faders sjukdom. Jag och min broder är skonade, medans min syster har anlaget. Dock så är det väldigt sällsynt att den bryter ut hos kvinnor.
Saken är väl i alla fall att min far hade svåra smärtor, men ett mycket produktivt och bra liv. Och jag tror att han aldrig hade utvecklats till den människa som han var, om inte han hade levt ett liv med sjukdom. Ingen i hans familj var akademiker, och min fattiga farmor hade nog inte propsat så hårt på att han skulle få läsa vidare om det inte vore för hans sjukdom.
Jag är inte ens säker på att han hade kommit så långt som han gjorde om det inte vore för hans klena fysik. Intellektet ersatte hans fysiska företräden, helt enkelt.
Ska/vill inte rota alltför mycket i det där så jag låter bli.
Dock vet jag själv exakt hur det där är att leva med en stor tyngd och för min egen del så är jag väldigt delad, men jag vet att det gjorde mig till en bättre människa.
//Andreas
January 14, 2004
"Lider" själv av en ögonsjukdom som gör att jag bara ser 0,2 på varje öga.
Sjukdomen har ett sånt där fint latinskt namn som jag aldrig lyckas komma ihåg men som sagt ser dåligt gör jag.
Saken med min sjukdom är att min morfar har den och att den sedan går via mamma (som inte har den) och sedan ner till mig så detta betyder att om jag bara får söner så stannar sjukdomen med mig.
Eftersom jag har "lidit" av den hela mitt liv så vet jag alltså inte hur det är att se bra men jag försöker alltid se det positiva i det hela.. jag har lärt mig att lösa saker själv eftersom jag hatar att bli särbehandlad.
Mitt fall kanske inte är lika extremt som sakerna som Delph1 nämnde men jag känner att det är ungefär samma sak med dom exemplen.
Med andra ord så tycker jag det är fel eftersom dom flesta lär sig att leva med sina problem och förhoppningsvis blir starkare av dom.
Fast det är ju bara min åsikt :bok:
3 Guest(s)