Hjälp! Uppmuntra mig!|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

Mitt liv har tagit ett störtdyk från studentlycka till ensamhet och ångest.
Har inget kvar att längta till, ingen att prata med, ingen att vända mig till.
Känner att jag måste skriva av mig... vill du inte läsa ännu en "åh vad synd det är om mig-tråd", sluta här!!

Jag är medveten om att de flesta känner en viss osäkerhet efter studenten, men i mitt fall har det nog blivit någorlunda extremt.
Det hela började med mönstringen för ett bra tag sedan. Jag har alltid varit fast inställd på att göra lumpen, och längtat till det. Men pga en löjligt liten hörselnedsättning fick jag inte. Överklagade och mönstrade igen, men icke. Bestämde mig iallafall för att ta ett sabbatsår och tillbringa tid med min flickvän, slappna av och kanske hitta ett soft jobb.

Nu ville det sig så att min flickvän skulle på "språkresa" till frankrike i två månader. Självklart åkte jag ner och hälsade på henne.
Sista dagen innan jag åkte hem gjorde hon slut... 3 år av lycka såg sitt slut. Hemresan var förjävlig, likaså de kommande veckorna. Hade ingen lust med någonting, satt bara och stirrade in i väggen hela dagarna.
Efter 2 veckor kom hon hem, och hämtade sina saker. Blev en hel del tårar, men hon var fast bestämt att hon "behövde tid".
Nåja, veckorna gick och det började kännas lite bättre. Jag försökte hitta på saker att göra (blev mestadels träning eller ut och springa).

Nu ringde hon mig igår, och sa att hon ville snacka. Även fast jag trodde att jag kommit över henne någorlunda började något gro inom mig. Jag visste att det var dumt att inbilla sig hopp och försökte avfärda det. Försökte tänka rationellt, men ändå fanns det något där.
Vad var det hon ville tala om?
Idag träffades vi och gick och fikade, efter ett tag så frågade jag slutligen vad det var hon ville tala om, och hon sa att jag nog visste det.
Jag sa, nej det vet jag inte. Och hon sa, har du verkligen ingen aning?
Det enda jag tänkte på var att hon kanske hade ångrat sig... hjärtat började dunka snabbare och jag skulle precis fråga om hon hade ångrat sig när hon sa att hon träffat en ny kille....
Det kändes overkligt, jag vet inte varför, självklart skulle hon träffa en ny, men just precis då kändes det overkligt... alla saker vi gjort tillsammans flashade förbi och sen byttes jag ut mot en annan kille.
Jag blev lite smått yr i huvudet, men klämde fram "så roligt då" (yeah right 😡 )
Vi skulle gå hem till mig efter fiket och hämta lite saker, och till råga på allt så säger hon att det är en sak till hon har glömt. Jag förstår inte först, men sedan slår det mig... ett sex-lek-spel.....
Ja!! fan vad bra det kändes... inte ens en månad sedan vi gör slut, jag har inte en tanke på att "skaffa" någon ny, men hon är redan i full gång, och till råga på allt så ska hon ha tillbaks det där förbannade sex-spelet!

Det är nog något man kommer kunna skratta åt senare, men nu känns det allt annat än komiskt....

Till er som orkat läsa säger jag tack. Skriva gärna en kommentar, berätta om ni varit med om något liknande eller värre... vad som helst som kan få det att kännas lite bättre är mer än välkommet!!!

Nu ska jag ut och springa för det är det enda som får mig att tänka på annat! Godkväll...