Hur hanterar ni er ångest?|Page 2|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

dreamweaver wrote: Hur fungerar dina vardagliga rutiner i övrigt?
- Tar du någon gång med dig jobbet hem? Kan du koppla från så fort du stämplar ut?
- Äter du regelbundet?
- Kör du ad hoc-schema eller har du koll på vad som ska hända och när? Brukar din planering hålla som den är tänkt?
- Har du ordning och reda hemma och sköter ditt hushåll?

Det kan vara så att det är din grundläggande vardag som gör att du inte kan få ro att ta itu med problemen. Det kan vara nåt så enkelt som att en disk väntar på dig och du hoppar mellan bekymmer i tankarna.

Alla har vi våra bekymmer, stora som små, så ett bra tips när det kommer stora problem är att se till att röja undan alla små problem/uppgifter så att du kan ägna din fulla uppmärksamhet åt de problem som du inte löser på rak arm.

Träning och framför allt mat är viktigt i såna här situationer. Man bränner sjukt mycket energi på att vara bekymrad. Hjärnan är en riktig bränsleslukare, så se till att du inte går in i väggen bara för att du inte äter.

Har du ordning på ovanstående så har du orken och förutsättningarna att ta tag i dina riktiga problem. 🙂

Jag har jobbat inom psykiatrin med patienter som har lidit akut ångest, depression och oro. Så jag har jobbat med väldigt många vanliga människor som helt enkelt har gått in i väggen. Där märker man att receptet för såna här oroliga och stressade situationer är bl.a.:
- Distansera sig från tumultet och betrakta problemet objektivt
- Vän som bollplank och stöttepelare
- Allmändagliga behov fungerar
- Skapa framtidstro och självförtroende

Nu har jag skrivit alldeles för mycket, men sånt här är intressant. Hoppas du får ut nåt av det. 🙂

Det ligger mycket i det du säger.
Ang jobbet så är det hyffsat lätt att koppla av förutom tanken att man måste prestera hyfsat men jag har i åtanken nu att bara göra så gott man kan och duger inte det så finns andra jobb.
Jag är van med att träna mycket och käka väldigt mycket och ofta men mycket av det har rubbats i och med förhållandet. Inte alltid men i överlag och just nu så brukar det bli att jag t.ex. åker hem till bruden, det blir stressigt och svårt med mat och sen är man trött men blir pigg av att hon är uppe sent och jag fortsätter att vara vaken osv...
Samtidigt om jag försöker säga till henne (jag är ganska stressig av mig när det är mycket saker som måste fixas) så blir hon pressad och stressad p.g.a det är så mycket andra problem i hennes liv just nu och hon behöver göra det hon känner för och ha lugn och ro.

Klandrar inte henne, det är mest för att jag trivs så mycket med att vara med henne och jag har försökt nu att sova hemma själv lite oftare och komma tillbaka in i rytmen.

Fast det är svårt när man saknar en person så pass mycket...
Nu blir det andra dagen jag tränar i allafall och det kändes bra igår fast det blev sent som vanligt

...Nu blev det lite djupt snack här 😀

Fia.B wrote: har inget bra svar på den frågan, för jag är verkligen dålig på att ta hand om min egen ångest. vet inte om jag någonsin kommer att lära mig när det väl händer. jag gräver ner mig och försöker att aldrig visa att jag har det jobbigt öppet, en positiv utåtsida kan göra det lättare för stunden, men löser verkligen inga problem.
men jag tror att det bara är att ta tjuren vid hornen, en gammal men jävligt bra sanning. prata med andra människor om dina problem, bolla dem mot någon och sov på saken. det är det enda som funkat för mig på riktigt, när det kanske inte alltid är fysiska saker som kan göras något åt.

Jo men precis. Tycker det känns skönt att ha någon att prata med. Har ju också fått mycket bra tolkningar här på NH :cy:.
Är för övrigt så himla svag när det gäller känslor. Det kan verkligen ställa till för mig.

Annars så brukar jag ta saker som det kommer och inte hänga upp mig på allt...