Hur mycket spelar utbildningen roll?|Page 2|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

denstore wrote: [quote=Nomic] Jag tycker att de olika vägar vi väljer i livet inte bestämmer värdet på våra tidigare livserfarenheter, alltså så kan man lätt överväga ifall bokmalen(A) är mer värd än den bereste olärde(B)

Så om då A diskuterade med B så skulle båda ha mycket att säga, fast skillnaden är att A hade använt andras livserfarenheter och B hade använt sina egna.

Enligt mig så är livserfarenhet utbildning, all utbildning är ju illustrerad livserfarenhet, det är en cirkel, som går runt och runt.

Så vad är viktigast? Det kan jag inte avgöra tyvärr, allt jag kan säga är att jag inte skulle litat mer på någon med en utbildning än någon utan en.

Felet i ditt resonemang är att det vanligaste är att den beläste oftast också är den bereste och allmänbildade. Att gå på kneget i 5 år ger dig sällan mycket mer livserfarenhet än att gå i skola t.ex. Dock brukar de som läser också vara de som är mest nyfikna, och därmet mer mottagliga för kunskapsupptagande. Detta stämmer självklart inte alltid, men oftast.

enligt min perception så är det medelsvensson som studerar mest och läser på stenhårt, bara för den ingjutna viljan att vara som alla andra detta förstör dock en hel, vad är det för poäng att ha saker och ting på papper, när man inte kan saken i praktiken, har då träffat många högutbildade personer som inte haft alla skruvar på rätt plats, å andra sidan, har jag träffat folk som jobbar på golvet, som har kunnat mycket mer än dessa, detta är ju dock en extrem generalisering, självklart skiljer det från individ till individ, men jag tror, eller kanske vill tro, att vara utbildad är inte nåt man väljer, det är nåt man är. Om det låter förnuftigt.

edit: vad jag försökte säga är nog att Livet i sig är en skola.

denstore wrote: [quote=dreamweaver] Men diskuterar man t ex matvanor och dess inverkningar på kroppen så känns ju en dietist som ett självklart kort liksom.

Intressant att du skulle dra upp just det exemplet. Oerhört många dietister är direkt värdelösa på just kostens påverkan på kroppen. Ofta är det rena gissningsleken de sysslar med. Glukemiskt index är ett praktexempel på detta. Men det tas aldrig upp i media, då media älskar mirakelkurer och snabbdieter.

Det exemplet speglar mest min egen okunskap om dieter. Jag vet ytterst lite om dieter, så även om jag känner till röran kring alla Aftonbladet-metoder eller vad man ska kalla det, så kan jag inte annat göra än att lyssna på dietisten som står framför mig och tro på det han eller hon säger.

Att det råder kaos i media kan även ge intryck av att det är media som inte kan hålla isär metoder för olika syften, snarare än att dietisterna inte skulle veta vad som fungerar och inte. Nu råder det ju delade meningar bland dietister till höger och vänster förvisso, men media hjälper ju inte till att reda ut begreppen direkt. Utan alla metoder är NYA MIRAKELMETODER osv och den och den stjärnarn kör på det om man ska lyssna till media. En fast punkt i kaos säljer alltid, även om den skulle felaktig (jmf religion). Så jag skulle nog lyssna på min dietist som sagt och tro på det han/hon säger för att bli salig på min tro.

denstore wrote: [quote=dreamweaver]...

Tyvärr tror jag att den fasta punkten du talar om, inte har en chans i mediasverige av idag. Om någon säger att gröt till frukost, och hårt arbete är lösningen, så kanske de hyllas en viss tid. Men när nyhetsvärdet är borta, så kvittar det om det är lösningen på all världens problem, media kommer ändå att racka ner på den. Detta är vad media lever på, och man kan faktiskt se hur mycket de njuter av att först höja någon till skyarna, för att sedan skjuta hål på ballongen. Och detta handlar absolut inte bara om dietister. Så är det inom allt media sysslar med idag. Folkupplysning är tråkigt, medans lösnummerförsäljning är roligt.

Denna fasta punkt sker alltså face-to-face med dietisten. Det blir två läger; dietisten (som är fysiskt hos dig) och media. Har jag bara media att tillgå, då finns inte en chans i Småland att jag kan hitta en fast punkt som består, som du beskrev. Jag menar att om man har dietisten face-to-face, så kommer vimlet i media att förbises från min sida. Säger min dietist att bananskalsdiet (eller nåt annat påhittat) är perfekt för min situation, så kommer jag tro på det. Om media dagarna efter skulle skylta med att bananskalsdiet är farligt och dödligt osv så skulle jag förvisso reagera, men efter ett samtal med min dietist igen som lugnar mig med nån historia som jag köper, så kommer det ändå vara min fasta punkt.

denstore wrote: [quote=dreamweaver]men efter ett samtal med min dietist igen som lugnar mig med nån historia som jag köper, så kommer det ändå vara min fasta punkt.

Problemet är att även dietisterna hoppar på trenderna, och det är här det problematiska kommer in. Går du en snabbkurs i näringlära, för att på så kort tid som möjligt lära dig allt om mat och levnadsvanor, så hinner du inte med självständigt kritiskt tänkande, och sluteffekten är att även dietisterna påverkas av medias nycker. Självklart är det så här inom de flesta discipliner, men sammanfattningsvis blir effekten att desto kortare utbildningstiden är, desto lättare blir du att påverka.

Men att dietister skulle påverkas av media nämnvärt är ju inget som jag ser i kontakt med min dietist, såvida inte dietisten i fråga skulle vela hela tiden i takt med media och referera "Jag läste på Aftonbladet att du bör testa detta...". Sedan ligger det mycket mer i en persons natur om man är kritisk i sitt tänkande eller inte, snarare än på utbildningen. Jag förstår dock vad du menar med att man inte hinner absorbera det man undervisas i för att kunna använda sitt kritiska tänkande om man är lagd så. Men om en dietist självsäkert talar till mig så ger ju personen ifråga intryck av att ha kritiskt tänkande och att ha bildat sig en välgrundad uppfattning om vad han/hon anser, vilket handlar om retorik som jag nämnde tidigare. Det ligger i vår natur att inte ifrågasätta varifrån personens kunskap kommer ifrån om personen är utbildad för det. Annars kommer ju ofta motfrågan "Var har du hört det?" vilket gör det lättare att kritisera källmaterialet, men det gör vi inte av någon anledning vad gäller yrkespersoner, om vi inte har samma yrke vill säga.

denstore wrote: Poängen med universitetsutbildning är inte att lära sig fakta, utan att kunna granska den kritiskt. Det är det som saknas i många av de "intensivutbildningar" som har dykt upp under de senaste 15-20 åren. Oavsett om man kan vara en person med ett högt utvecklat kritiskt tänkande, så behöver man lära sig att använda det metodiskt.

Inget jag säger emot, men även om man är medveten om det så väger det lätt jämfört med retorik. Du talar om kanalen mellan källmaterial och utbildad. Jag talar om kanalen mellan utbildad och mottagare (jag).

Även om man tänker sig fallet att man som mottagare vet om att personen i fråga inte har full förmåga att göra en fullt korrekt bedömning av diverse orsaker, så lyssnar man på personen i vilket fall eftersom de rent logiskt har bättre utgångspunkt än vad du eller någon annan outbildad har*. Även här förutsätter jag att personen i fråga kan göra ett självsäkert intryck.

Sen är det ju en fråga om vad som står på spel. Om du har en cancertumör så växer ju helt plötsligt behovet av att rannsaka den personen som undersöker dig och anger vilken behandling du ska ha. Vad gäller allmänna diskussioner som inte är kritiska på det sättet så vidhåller jag det jag sagt ovan om förmågan av att kunna övertyga.

Edit:
* Det där gäller ju inte allt. Som jag sa i första inlägget i den här tråden om ojektivitet och subjektivitet; om man diskuterar t ex om jordgubbar är goda eller inte, vilket är högst subjektivt, så spelar det ju ingen roll vilken utbildning folk har.

skiroy wrote: Utbildning spelar självklart en viss roll men anser att många totalt glömmer bort "gatsmarta" människor.

Såna människor har jag grym respekt för! 🙂

Blir helt fascinerad av folk som ser enkelhet i saker och ting samt är pålästa på sånt de inte borde vara pålästa på. Tycker det är mycket grymmare än allmänbildning, som jag inte ser som samma som att vara gatsmart.

wrote: dreamweaver[quote=MoparPower]Vi satt och snackade om just detta ämne idag, jag, min bror 31(socionom+lite till) och en gammal postarbetare 40(numera nästan färdig lärare) Alla verkade eniga om att ålder gör en väldig skillnad på hur folk tänker, och det säger dom själva att de känner sig gröna, de yngre då alltså.

Finns massor som påverkar. Kroppslängd, kroppsbyggnad och intryck av fysisk friskhet och hälsa är något som också påverkar. "Självklart" även kläder. Även doft. Listan kan göras hur lång som helst. Varenda signal från personen i fråga granksas, vissa omedvetet.

Du har helt rätt. Men en som är 23år och ska föreslå en behandlingsplan för en missbrukare sen 15år kan ha en mer komplicerad världsbild. Förövrigt anser jag att dreamweaver är träffsäkrast av alla på NH. Kolla inlägg om ni inte tror mig 😮