Inkompetenta skolchefer|Page 3|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

Josey Wales wrote: [quote=ilg@dd] Skolan har i mina ögon "ansvar" för att inga ungar blir mobbade bland annat, vilket i mina ögon går under epitetet uppfostra.

Då tror jag det mer är en språkförbistring mellan oss än olika åsikter, då
jag inte ser skolans kontroll av elevers beteende som uppfostran.
Uppfostran för mej är själva inlärningen av värderingar och liknande, och den skall komma hemifrån i synnerhet som skolan inte är aktuell de första 5 åren.

Iofs, men nu har väl inte alla den förmånen att kunna ha en förälder hemma med barnet/en så länge.
Är väl inte direkt ovanligt att barnen stoppas in på dagis/fritids redan vid 2-3 års ålder för att mamma/pappa ska börja jobba. Så föräldrarnas inflytande på barnen har minskat mer och mer senaste 30-35 åren. När jag växte upp i slutet på 60-talet var det mer regel än undantag att mamman var hemma tills barnen/et fyllt 6 och började förskolan. Dagis fanns mej veterligen inte då, iaf inte här i min hemby.

"Uppfostran för mej är själva inlärningen av värderingar och liknande" är väl i stora drag vad jag anser är grundstommen i "uppfostran" oavsett vem som gör detta? 🙄

ilg@dd wrote: [quote=Json_81]Det är helt klart dagens föräldrar som misslyckats. Visst är skolan slapp, men ska man lösa ett problem så är det väl bättre att gå på orsaken?

ilg@dd, alla de där timmarna på kvällen kan grabben stanna hemma och uppfostras. Nu behövdes väl inte det i ditt fall, men du förstår vad jag menar?

Det enda skolan ska behöva göra är att ta kontakt med föräldrarna.

Och sen får de se till att tvinga in lite medmänsklighet mm i ungarna.

Känns en smula meningslöst att diskutera detta med dom som inte har barn själva faktiskt.
Så ni får harva vidare i detta ämne själv fortsättningvis.

Hur kan det vara meningslöst bara för att vi inte har barn?
Många här är inte uråldriga som dig så vi kommer ihåg hur det var att vara barn 😉

Mina föräldrar lyckades då förklara för mig att man inte skulle vara elak och mobba människor. Och hade jag gjort det och de hade fått reda på det kan jag lova att jag inte hade fått springa ute på kvällarna och göra vad jag ville.

Vaniljflickan wrote: Man kan väl se det här med uppfostran och ansvar som ett mångfacetterat problem. Vem har sagt att det måste vara den ena eller andra parten som bär ansvaret för en individs handlingar? När allt kommer omkring är ju inte en uppfostran så enkel som att bara tala om vad man får göra och inte. En förälder kan ju ha gjort allt som står i hans makt för att ge sitt barn en bra uppfostran och trots det blir barnet ändå knarkare. Är det då föräldern som har misslyckats med sin uppfostran?

ilg@dd, man kan aldrig föra ett "meningsfullt" resonemang med någon annan än sig själv om man inte tillåter olika bakgrund, kön, ålder, förutsättningar, livssituationer etc. Överväg att lita på att även de som inte delar din situation kan ha något att tillföra debatten. Är det meningslöst att män och kvinnor ens försöker kommunicera också då?

Du har förvisso lite rätt där, men vad jag menade var att jag tror dom som har barn i skolan, och de som inte har det tänker en hel del olika på problematiken.
Visst, man kan tänka sej in i en himskans massa olika situationer, men till syvende och sist så sitter man ju inte i den "intänkta" situationen 24/7, så jag anser nog att man inte betraktar saken på samma sätt.
Vad du skrivit speglar ju i stora drag vad jag redan framhållit flera gånger, om än med andra ord.

"Jag anser det hela vara ett stort moment 22 med skolan och förälderns en smula svåra situation som ensam ansvarig för en god uppfostran av sina barn. "
Det är väl vad jag menar, i korta ordalag.
Du som förälder är juridiskt ansvarig för uppfostrandet av ett barn som spenderar större delen av sitt unga liv i händerna på andra människor(Lärare bl.a).
Och faktum är ju att det är under denna tid dom formar sitt framtida jag.
Nu menar jag inte att skolan överlag är kass, för det är den inte, men jag frågar mej ofta hur mycket jag kommer att se av mej själv i min son när han t.ex nått 18-20 årsåldern. Hur mycket av mina åsikter och värderingar som jag betraktar som "folkvett" har han som ledstjärnor?
Nu är jag iofs inte speciellt orolig över att min grabb ska komma på glid, förutsättningarna för detta är ju ganska små på ett sånt litet samhälle som där vi bor.. men vem vet, och vems fel är det då?
Nåväl, nog om detta.. Nu ska jag sova.