Kalles randiga?|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

Pessimisten wrote: Att viskositeten (fastheten) och konsistensen är densamma för alla delar och därför sker ingen uppblandning. Färgerna ligger längsgående i tuben, vilket gör att det kommer ut randig tandkräm.

Men om viskositet är den samma har ju inte direkt med den kemiska potentialen att göra? Om viskositeten är den samma för osten och kaviaren, vilket för övrigt känns väldigt mycket jobb att åstadkomma, så skulle ju inte det automatiskt att skjuvspänningen mellan de två skulle bli densamma och de därmed skulle komma ut i tuben samtidigt. Trycken man på tuben så kommer ju det ämne med högst skjuvhastighet att först komma ut och då har vi ju en obalans i att vi kommer ha mer av det andra ämnet kvar i tuben. Förutsatt givetvis att det är samma mängder av de två ämnena från början.
Att de har en liknande viskositet är självklart sant annars skulle vi inte få en jämn och fin "kaviar" och det hade nog knappast gått hem hos folket. Det har du givetvis rätt i men att det skulle ha att göra med att de inte blandar sig låter mindre troligt. Två lösningar med samma viskositet innebär ju bara att de har en inre tröghet som är densamma, vilket på intet vis har med deras förmåga att blanda sig med varandra att göra. Däremot är de ju dispersioner av olika typ och skulle knappast kunna blanda pga det. Vågar dock inte riktigt säga vad exakt för dispersioner vi pratar om men mjukost bör vara en stabiliserad emulsion av något slag, medan kaviar nog är en vanlig dsipersion faktiskt.

Dessutom om man trycker på tuben så ligger ju ostan ovan på kaviaren väl(?) på typ tre olika jämt placerade ställen längs med ormen som kommer ut vilket gör hela tanken bakom en hel tub högst otrolig eftersom även om ämnen inte blandar sig direkt med varandra så skulle de ju röra sig i relation till varandra och därmed skulle osten ibland hamna inuti kaviaren, men framförallt skulle vi inte ha det perfekta mönster som vi får när vi pressar ut den.

FYI: gillar inte ostkaviaren 😉

//Andreas

mpasak wrote: OK OK kan tillägga att vi öppnade upp tuben och det gick inga kanaler i den..... får ta och köpa en och dela på mitten när den är ny.. den vi öppnade på jobbet va slut.

Jo, som jag trodde. En tub med kanaler hade inte varit ekonomiskt försvarbar troligen. Det hela är egentligen ganska enkel kolloidkemi där vi har två kolloidala vätskor som har en sådan tröghet att de håller sig på plats som beskrivits lite ovan.
Det är ett jävla jobb att hitta en "konsistens" som passar både den som ska äta den och sen att den ska ligga på plats i tuben och sedan komma ut i rätt mängd vid alla former av tryck på tuben.
Kolla dock noga så att det inte finns ett dubbellager i själva höljet.

//Andreas

.ToL wrote: Kan vi inte bara vara glada att vi har "Kalles randiga" och lämna det där? 😉 😀

Den är inge god..
🙁

Denna tråd var uppe för länge sen också 🙂 Då länkade någon till en bra sida som förklarar sådana dumma saker, fanns massor av andra saker med

Jag tror de har byggt en tub med en inbyggd variant av den oändliga osannolikhetsfaktorn. Allt tyder på detta i och med att det är så osannolikt som det egentligen är.