July 27, 2002
i vårat undermedvetna?
Ta en typisk familj (gärna ur adelskalendern) där de flesta är högutbildade, läkare, jurister, direktörer och sådant. Mönstret är sedan att kommande barn i den familjen kommer ha lika höga statusjobb i sitt liv.
Om vi tar en annan familj där det finns jobb som sköterska, hantverkare m.m. så följer de istället mönstret att deras barn kommer ha ungefär likadana jobb.
Det är min uppfattning, frågan är varför det är såhär.
Press ifrån föräldrarna? Särbehandling (-Ja, kolla hans mamma är chefsjurist, han antar vi till utbildningen)?
Om vi antar att föräldrarna inte är inblandande, tror ni man skiter i att högutbilda sig för man tänker "varför ska jag när ingen annan i familjen.." och vice versa på familjen med statusyrken?
Flum. :bgrin:
November 27, 2003
Du har en bra poäng i din sak att det är så att den finns trenderna tyder på att barn från familjer med högstatusyrken strävar efter detsamma. Det ligger väldigt många faktorer, med i beräkningarna här men den största är nog helt enkelt ett tryck från just föräldrarna att skaffa sig ett jobb som har en liknande status som just de har. Däremot ser jag inte hur ett barn från en familj av socialt lägre stående status
Mamma jobbat som vårdare, barnmamma, m.m., pappa är lastbilschafför, Andreas är biokemist 😛
Men nu hade jag den extrema lyxen att inte har någrot tryck på mig utan har kunnat göra precis vad fasen jag vill och alltid haft deras hundraprocentiga stöd oavsett vad jag gjort. Väldigt många har inte det och det är nog en en majoritet av dessa som kommer från de finare familjerna så att säga 😉
Skulle aldrig byta det mot mer pengar även om jag märkt att det skapat vissa barriärer mellan mig och andra jag läser med som har ett fruktansvärt tryck på sig hemifrån. De spenderar varenda levande minut med skolan medan en annan extraknäcker på just två extra jobb, båda ideelt.
Detta är en sak vi kommer att förändra i relativt snart skede av värdens utveckling. Tanken är att alla ska en chans att hitta vad just de är bäst lämpade för och för detta kommer vi givetvis att erbjuda alla möjliga former av aktiviteter när de så kännre sig manade att prova på detta och om det nu skulle dyka upp ett barn som skulle vilja prova på något helt nytt som den kommit så nog sjutton tänker vi fixa fram det. Vad vore skiroyismen utan fritt och utvecklande tänkande, för att inte tala om utmaningar.
Klasser är för övrigt förlegat även om det finns en grundläggande drift som detta system faktiskt tillfredställer: drömmen en bättre värld, en drift vi inte kan eller tänker motarbeta. Givetvis ska det finnas alla möjligheter i världen att klättra uppför sina drömmars stege, något annat vore ju befängt i en värld där alla ska leva efter grundläggande mänsklilga rättigheter, som förövrigt kommer se lite annorlunda i framtiden då vi anser att FN är lite snåla på en del saker.
En liten notis:
Alas, vi hann inte göra något åt tomten förra året (oroa er han ska inte försvinna bara förändras till det bättre) utan det får vi väl försöka fixa till den jul som kommer. Vi ber om ursäkt för det, men hoppas ni förstår att vi har mycket att göra. Hon hade svårt att slita sig från någons famn helt enkelt.
//Andreas
October 25, 2003
Disskuterade det här i en uppsats jag skrev före jul (Som jag bara fick VG på, vilket förstörde mitt betyg i Sh/Hi A :arg: )
Självklart så påverkas man av sina föräldrar i hög grad, utan press från föräldrar så blir man ingenting.
Har du en morsa som går på sos så är butikspersonal på konsum ett bra jobb, medan om du har en morsa som är VD för ett stort företag så är det ett jävla pissjobb.
Så har det alltid varit och jag tror att det är svårt att ändra på det.
Min morsa jobbar som fritidspedagog för 16' i månaden medan farsan kränger lastbilar för 30', men jag känner endå pressen att jag måste få ett välbetalt jobb och ha en bra utbildning.
Jag fucking vägrar leva på 10 papp efter skatt att betala allting med, jag ska bli rik.
Och jag är bannemig inte rädd för att jobba för det.
November 23, 2001
Tindy wrote: Disskuterade det här i en uppsats jag skrev före jul (Som jag bara fick VG på, vilket förstörde mitt betyg i Sh/Hi A :arg: )
Självklart så påverkas man av sina föräldrar i hög grad, utan press från föräldrar så blir man ingenting.
Har du en morsa som går på sos så är butikspersonal på konsum ett bra jobb, medan om du har en morsa som är VD för ett stort företag så är det ett j**la pissjobb.
Så har det alltid varit och jag tror att det är svårt att ändra på det.Min morsa jobbar som fritidspedagog för 16' i månaden medan farsan kränger lastbilar för 30', men jag känner endå pressen att jag måste få ett välbetalt jobb och ha en bra utbildning.
Jag fucking vägrar leva på 10 papp efter skatt att betala allting med, jag ska bli rik.
Och jag är bannemig inte rädd för att jobba för det.
Håller med. Jag känner igen mig i exemplen ovan (mor är lokalvårdare och far är snickare/vaktmästare) och jag pluggar nu vidare (den första i familjen, bortsett från halvsyster som inte levt i "min" familj) på högskola till Civilingenjör. Jag vill ha ett bättre liv och kunna ha något högre levnadsstandard än jag hade som barn.
Dock har jag ju insett att pengar inte är allt heller. Mina föräldrar har varit gifta i 27år och det har alltid funnits mycket kärlek i min familj. Det enda jag skulle vilja ändra på för mina barn är möjligheten att få komma ut lite i världen och kunna trygga deras framtid ekonomiskt sett.
Det är skönt att inte ha nån "press" från mina föräldrar utan ett 100%-igt stöd. Dom vill verkligen att jag ska klara av mina 4,5år.
October 7, 2002
Jag känner också igen mig. Pappa lantbrukare, mamma barnskötare, jag är den första i hela släkten som söker eftergymnasiala utbildningar överhuvudtaget (civilingenjör). Men inte för att "komma upp mig" utan för att det är vad som intresserar mig.
Jag kan däremot nog tänka mig att motivationen hos dem som har föräldrar med "fina jobb" får en extra skjuts av familjetryck/girighet (mer betalt).
August 9, 2005
Jag tror att folk i gemen är lite lata också. Är mamma och pappa arbetare så är det den världen man vet någonting om, då krävs det mer ansträngning för att lära sig "koderna" i andra delar av samhället. och vice versa för en VD-dotter som skulle vilja bli sophämtare, också en ansträngning.
Är man villig att anstränga sig kan man åstadkomma mycket.
November 4, 2001
Det där att folk tas in på utbildningar beroende på vad deras föräldrar har för yrke har jag MYCKET svårt att tro.
I dagens sverige är det nog mer troligt att dom kvoterar in barn till låginkomsttagare på "fina" utbildningar 🙄
Nej, men som ni säger är det nog mest inställningen från föräldrar/släkt som sätter ribban för vår motivation (oftast). Sen finns det de personerna som ger sig fanken på att bli nåt speciellt vad folk än säger.
Appropå klasser, visst finns dom 😉 Kommer ihåg på vår studentbal, då satt "vi" från natur/samhäll och skämdes för fylledräggen som stod och sjöng på stolarna, kastade mat, sprang runt när serveringspersonalen försökte servera etc. etc. etc... Vilka var dessa, jo de som gick på fordon, media, iv o.s.v.... Där fick man den fördomen bekräftad 😛
August 9, 2005
Spannen wrote:
Appropå klasser, visst finns dom 😉 Kommer ihåg på vår studentbal, då satt "vi" från natur/samhäll och skämdes för fylledräggen som stod och sjöng på stolarna, kastade mat, sprang runt när serveringspersonalen försökte servera etc. etc. etc... Vilka var dessa, jo de som gick på fordon, media, iv o.s.v.... Där fick man den fördomen bekräftad 😛
Njaa.... har man varit på en ordentlig gasque någon gång så kan man se att det kan gå ganska vilt till bland högskole/universitetsstudenter också.
Stå och sjunga på stolarna, spyor och dylikt är nog mer regel än undantag.
1 Guest(s)