Lite om psykisk ohälsa...|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

PSYKOSER:

De allmänna symtomen på psykos är följande:
• störd verklighetsuppfattning innebär att personen ser och upplever verkligheten på ett helt annat sätt. T.ex. ett hål som grävts i marken v en gatuarbetare kan uppfattas som en massgrav.
• Störd jaguppfattning innebär att personen inte alltid vet var gränsen för kroppen och tankarna går. Det kan ex. innebära att en person behåller ytterkläderna på inomhus för att ”hålla ihop” kroppen.
• Ingen eller liten sjukdomsinsikt innebär att personen inte inser att han är sjuk. Det kan vara tvärtom., att personen tycker att omgivningen är sjuk. Har man ingen sjukdomsinsikt kan man bli arg på dom som vill hjälpa.
• Störd objektrelation innebär en störd förmåga att lita på eller knyta an till andra människor.

Det finns två olika grupper av psykoser, organisk psykos och funktionell psykos.
Organiska psykoser beror på ett organiskt fel som hjärntumör, förgiftningar eller infektionssjukdomar.
Vid funktionella psykoser så har man ännu inte kommit på hur och varför dom uppkommer.
Till de funktionella psykoserna räknas reaktiva psykoser, Schizofren psykos och manodepressiv psykos.

Reaktiv psykos:
Reaktiv psykos är akut och för det mesta godartad.
Det är en person som har reagerat med en psykos i en mycket pressad situation.
Till skillnad från en person med en vanlig krisreaktion har den som reagerar med psykos oftast en jagsvag personlighet.

Reaktiv paranoid psykos:
Dessa är ofta rigida och tvångsmässiga till sin personlighet.
Oftast är den drabbade i medelåldern. Personen känner sig förföljd och upplever att han är omtalad i tv och radio.
Hörselillusioner kan förekomma, det innebär att man omtolkar ljud från sin omgivning, som exempelvis buller utanför huset tolka som att någon bankar på dörren.
Det är även vanligt med hörselhallucinationer, dvs. personen hör röster och ljud som inte finns.

Orsaken är enligt den medicinskbiologiska modellen ett medfött ökat flöde av dopamin i hjärnan, även det biologiska arvet spelar en viss roll.
Orsaken från den inlärningspsykologiska modellen innebär att pressade situationer löses med en psykos.

Den socialpsykologiska modellen pekar på att personen blir psykotisk av påverkan från sin familj, omgivning och samhälle.
Den psykodynamiska modellen säger att personen inte fått ett tillräckligt starkt jag i den tidiga barndomen, och därför blir psykotisk vid stora påfrestningar.

Psykosen går, med hjälp av vårdare samt lugn och ro, över spontant.

Puerperal psykos:
Den närmaste tiden efter en förlossning kallas för puerperiet. Det är under denna tiden psykosen inträder.
Man räknar med att ca 20% av förstföderskorna får någon form av psykiska symtom efter en förlossning.
Enligt den medicinskbiologiska modellen så orsakas den av hormonerna.
Det genetiska arvet har även det en viss betydelse.
Enligt den psykodynamiska modellen är orsakerna följande:
• Länge längtat efter ett barn. När barnet sedan kommer märker kvinnan att det är mycket påfrestande och inte alls vad hon tänkt sig.
• Aggressiva känslor mot barnet är förbjudna vilket blir å påfrestande artt den nyblivna mamman reagerar med psykos.
• Upplever inga moderskänslor och får skuldkänslor.
• Bra modersförebild saknas. Den egna mamman var kanske psykiskt sjuk när kvinnan föddes eller insjuknade senare under hennes uppväxt.
• Ensam förälder och måste klara sig själv. Ingen vuxen att tala med eller någon som kan hjälpa henne med det praktiska.

Behandling går ut på att stödja mor/barnrelationen så mycket som möjligt, och att minska moderns skuldkänslor.
Mor och barn bör inte lämnas ensamma eller skiljas åt.
Vid behov medicineras med neuroleptika, och om patienten är djupt deprimerad och det är fara för hennes liv rekommenderas ECT (el-behandling) behandling.

Schizofren psykos:
Drabbar oftast unga människor, de vanligaste symtomerna är Bleulers fyra grundsymtom – de fyra A-na.

Autism:
Innebär inåtvändhet, självförsjunkenhet och personen saknar intresse för omvärlden.
Personen är svår att nå och bygger en mur omkring sig. Verkligheten upplevs som hotande.

Associationsstörningar – splittring:
Okoncentrerad, svårt att hålla tråden i ett samtal, tankarna följer vissa associationskedjor som är svåra att följa, med avbrott mitt i en mening och osammanhängande tal.

Affektiva störningar:
Innebär en oförmåga att kontrollera sina känslor och uttrycka dem på ett förståeligt sätt.
Impulser kan inte hanteras, utan de verkar fritt med ibland aggression som följd.

De kan även yttra sig i känslomässiga felreaktioner, som till exempel att helt plötsligt börja skratta i en sorglig situation.

Ambivalens är när en person har två motstridiga känslor som gör det svårt att ta ett beslut.
T.ex., en person kan bli sittande med ett glas vatten och inte veta om han ska dricka eller inte, han blir som förlamad.

• Sekundära symtom är bland annat hallucinationer, det innebär att personen ser saker som inte är verkliga, hör röster som inte finns, känner lukter av t.ex. gas eller smak av gift som inte finns. Eller känselförnimmelser av exempelvis strålar som riktas mot kroppen.
• Vanföreställningar är när en person tror att andra kan antingen sätta dit eller ta bort hans tankar, eller både och. Han känner sig styrd och ofri i sitt tänkande.
• Känner sig förföljd (paranoid) och hotad samt upplever det som om man pratar om honom på radio och tv.
• Stark ångest med stort lidande finns hos den Schizofrene. Katastrofångest är vanligt, dvs. att personen tror att något förfärligt och hemskt ska hända.
• Kan vara rastlös med t.ex. tvångsmässigt samma antal steg framför ytterdörren oräkneliga gånger per dag.
• Primärprocesstänkande. Detta innebär att personen har ett rikt bildspråk rikt på symboler som inte tar hänsyn till logiska regler, symboler och bildspråk i drömmar och sagor uppfattas som verkliga. Detta är även naturligt hos små barn, som senare anpassas till det verkliga och logiska regler. Detta är vanligt hos Schizofrena.

PSYKOPATI

Psykopati är troligen lika vanlig som Schizofreni., skillnaden är att psykopaterna, ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv orsakar större lidande än de schizofrena i ett socialt och ekonomiskt perspektiv.

Några berömda psykopater:
Ted Bundy.
Den typiske Amerikanen och charmige massmördaren, skyldig till mord på 22 kvinnor som han erkände, men dom misstänkte att det var mellan 33-100 kvinnor i mitten av 70-talet.
Han hävdade att han läst för mycket pornografi och att en ”ondskefull makt” hade tagit över hans medvetande. Han avrättades i Florida.

Charles Sobkraj.
En fransk medborgare född i Saigon, beskrevs av sin far som en ”förstörare”.
Han blev en internationell skojare, smugglare, spelare och mördare.
Han verkade över stora delar av Sydostasien under 70-talet.

Jeffrey MacDonald.
En Amerikansk marinkårsläkare som 1970 mördade sin fru och två barn.
Han påstod att det var ”pundare” som begått brotten.
Det blev en del massmedial uppståndelse, händelsen var förebild till filmen Fatal Vision.

Människor och brott som de ovan beskrivna fångar vår uppmärksamhet.
Psykopatiska mördare är emellertid inte galna, enligt lagen och den psykiatriska normen.
De begår inte sina handlingar i ett sinnesrubbat tillstånd, utan de gör det med ett kallt beräknande, som de kombinerar med sin oförmåga att behandla andra människor som tänkande, kännande varelser.
Att en till synes normal person kan visa en så moraliskt obegripligt beteende är skrämmande, som gör oss hjälplösa och villrådiga.

Med fallbeskrivningar kommer ett skrämmande och förbryllande tema fram som löper genom alla psykopaters levnadshistoria, en djup oförmåga att bry sig om andra människors smärta och lidande, en fullständig brist på empati och förutsättning för kärlek.
Det går inte att förklara denna brist med familjebakgrund, för varje psykopat med en traslig uppväxt går det en med en helt normal uppväxt som har syskon som är normala och hederliga.

Roten till problemet.
Man vet inte riktigt säkert varför en del blir psykopater, men man har olika teorier.
Dessa två är Natur och miljöteorin.

Naturteorin.
Enligt en biologisk teori som funnits länge skulle vissa av psykopatens hjärnceller mogna onormalt långsamt av okända skäl.
Vissa forskare anser att detta tyder på att psykopati bara handlar om försenad utveckling.
Enligt en annan intressant modell skulle psykopati orsakas av tidiga hjärnskador och dysfunktion i hjärnan, särskilt den främre delen denna modellen bygger på att det finns vissa likheter mellan psykopater och patienter med skador i hjärnans frontallob.
Men det har inte bevisats att det finns skador på frontalloben hos psykopater.

Miljöteorin.
Enligt denna teori så uppstår psykopati tack vare tidiga psykiska trauman eller svåra upplevelser som:
Fattigdom, känslomässiga eller fysiska förluster, övergrepp, avvisande föräldrar osv.

Känslor och förhållanden.
Psykopater saknar intresse för de följder deras handlingar får för andra. De är ofta rättframma, och kan konstatera lugnt att de inte har några skuldkänslor.
Dom har ingen andledning till att ångra eller bry sig om den smärta och lidande dom orsakar andra.

Dom kan ibland ge uttryck för ånger, för att senare eller genast motsäga sig själva i ord och handling.

T.ex. en rånare blev tillfrågad om han kände någon ånger för ha skadat en person han rånat, svaret blev:
”kom igen! Han får ligga några månader på sjukhus pga. sina skador medan jag får ruttna här.
Hade jag velat skada honom så hade jag skurit halsen av honom.
Jag är sån, jag gav honom en chans.”

Det faktum att psykopater saknar ånger- och skuldkänslor har att göra med att de bortförklarar sitt beteende, och att de inte tar ansvar för sina handlingar som orsakar chock och besvikelse hos andra som följer samhällets regler.
De kan för det mesta förklara sina beteende på ett skickligt sätt, och även förneka att de gjort något alls.

Minnesluckor, blackouter, personlighetsklyvning och tillfällig psykisk sjukdom dyker ständigt upp hos psykopaterna när man förhör dom.
Dom kan ibland stå för sina handlingar, men dom försöker för det mesta förneka eller förringa sina handlingar.
Och ibland så kan dom, ironiskt nog, se sig själva som offer istället för dom som dom har skadat på något sätt.

Dålig inlevelseförmåga (empatistörning).
Psykopaterna ser på andra människor som om de vore till för att användas till deras egna tillfredsställelse, att dom svaga ska utnyttjas.

Dom har allmänt dålig inlevelseförmåga, dom är lika likgiltiga för sin familj som dom är för främlingar.

T.ex. En kvinna som lät sin pojkvän förgripa sig på henne 5-åriga dotter sa:
”Han slet ut mig, jag ville inte ha sex den natten.”
Hon hade svårt att förstå varför myndigheterna tog dottern.
”Hon tillhör mig, och hur hon mår är min ensak.”

Hon protesterade inte dock så mycket, och definitivt inte lika mycket och ihärdigt som när hennes bil tog i förvar under häktningsförhandlingarna för obetalda p-avgifter.

Psykopatichecklista.

Dr. Robert D. Hare grundade denna checklista efter 10-års forskning.
En före detta fånge gav sin syn på denna lista, som han dessutom inte var speciellt imponerad av.

MUNVIG OCH CHARMIG
– Vad är det för fel med att vara bra på att prata?

EGOCENTRISK OCH GRANDIOS
– Hur kan jag uppnå något om jag inte siktar högt?

DÅLIG INLEVELSEFÖRMÅGA
– Att visa empati mot en fiende är ett tecken på svaghet.

SVEKFULL OCH MANIPULATIV
– Varför ska man vara uppriktig mot en fiende?
Vi är alla manipulativa i viss mån, är det inte vanligt att människor är positivt manipulativa?

FLACKT KÄNSLOLIV
– Ilska kan leda till att man blir stämplad som psykopat!

IMPULSIV
– Det kan ha att göra med kreativitet, att leva i nuet, vara spontan och fri.

BRISTANDE KONTROLL ÖVER BETEENDET
– Våldsamma och aggressiva utbrott kan vara förvarsmekanismer, en falsk fasad, ett sätt att överleva i djungeln.

BEHOV AV SPÄNNING
– Mod att förkasta det rutinmässiga, monotona eller det ointressanta.
Att leva på helspänn, göra saker som är riskfyllda, spännande, utmanande, leva livet fullt ut, vara levande snarare än trög, tråkig och så gott som död.

BRIST PÅ ANSVARSKÄNSLA
– Vanliga mänskliga svagheter borde inte få finnas med.

TIDIGA BETEENDEPROBLEM OCH ANTISOCIALT BETEENDE SOM VUXEN
– Går det utifrån ett brottsregister se om någon är fördärvad eller beter sig på ett avvikande sätt?

SAKNAR ÅNGER OCH SKULDKÄNSLOR
– Det har jag faktiskt inget att säga om.

DIAGNOSKRITERIER.
Minst tre av dessa kriterier måste uppfyllas:

1. FIENTLIGA AFFEKTER:
Hetsigt humör, flammar lätt upp med både verbala och fysiska skymfningar.
2. PÅSTRIDIG SJÄLVBILD:
Stort självförtroende, envist kraftfull, tuff.
3. INTERPERSONELL HÄMNDLYSTNAD:
Kränker och förödmjukar andra, hånfulla, saknar empatiförmåga.
4. AVSAKNAD AV FRUKTAN:
Impulsiva, påskyndande och kraftfulla reaktioner som bestraffning.
5. AGGRESSIV PROJEKTION:
Hävdar att andra är oärliga, kontrollerande och straffande.

NYCKELSYMTOM PÅ PSYKOPATI:
Emotionella/interpersonella drag:
- Munvig och charmig.
- Egocentrisk och grandios.
- Saknar ånger och skuldkänslor.
- Dålig inlevelseförmåga (empatistörning).
- Svekfull och manipulativ.
- Flackt kärleksliv.

Socialt avvisande beteende:
- Impulsiv.
- Bristande kontroll över beteende, lättväckt aggressivitet.
- Behov av spänning.
- Brist på ansvarskänsla.
- Tidiga beteende problem.
- Antisocialt beteende i vuxen ålder.

KORT HISTORIK OM BEHANDLINGSMETODER:
Läkarna har testat lite av varje i försöken att befria psykopaternas behov av att söka spänning.
På 1950-talet var man övertygade om att dom skulle bli mindre våldsamma om man tog bort en bit av hjärnan. Så många blev lobotomerade, som även kallas för ”det vita snittet”, men effekten var inte övertygande.
En annan metod som dom utan framgång provade var ECT (Electro convulsive therapy – El-chock behandling).
Efter hand blev behandlingsförsöken mer och mer desperata som att svepa in psykopaterna i kalla våta lakan.

Under de senare åren så har det visats att man kan hjälpa dom på kemisk väg med bl.a. SSRI läkemedel som Cipramil, Fontex och Prozac.
Även hormonbehandlingar och psykoterapi kan lindra den impulsivitet och aggression som kännetecknar många psykopater.
Metoderna kan bara lindra och ge en tillvaro med färre konflikter, men de kan aldrig bota psykopaterna.

Generellt är det svårt att behandla dom, de är omotiverade eftersom de tycker att det inte är något fel på dem.
Därutöver tillkommer det att de inte är bra på att se hur de själva har det, och inte alls är bra på att sätta sig in i hur andra har det.
Behandlingen blir därför en lätt nödlösning.

Man kan lära en psykopat att ett visst beteende inte lönar sig, men aldrig riktigt få denne att förstå varför.

Schizofreni
Schizofreni är en av våra stora folksjukdomar, kanske den mest gåtfulla sjukdom som drabbar det centrala nervsystemet. Det går inte att definiera endast genom symtom eller begränsad symtomgrupp. Symtomen berör flera mentala funktioner som perception, språk, minne, uppmärksamhet och viljemässiga uttryck.
Man räknar med att 3-6 personer av 1000 har Schizofreni. Och när det gäller fördelningen mellan män och kvinnor så slår den lika.

Viktiga symtomer:
Vanföreställningar, hallucinationer, tankestörningar, känslomässig avtackling och minskad initiativförmåga.
Vanföreställningar:
Att ha fått en radiosändare inopererat i huvudet eller att det inte finns något blod kvar i kroppen.
Personen kan även känna förbund med olika kosmiska krafter.
Förföljelse idéer (paranoida symtom) är också typiska. Det stålar in en farlig gas genom ventilerna.
Hallucinationer:
Det normalt att även friska personer ibland får hallucinationer, vid t.ex. hög feber eller under berusningstillstånd.
Men vid Schizofreni är personen helt vaken och vid medvetande. Vanligast är hörselhallucinationer, röster som kan kritisera, hota eller befalla den sjuke att utföra vissa saker.
Smak och lukthallucinationer, det luktar ”ruttet” och det smakar ”förgiftat”.
Tankestörningar:
Att de egna tankarna kan höras av andra, t.ex. att de sänds ut på radio.
Känslomässig avtackling:
Svårt att uttrycka glädje och sorg.
En sorglig situation kan leda till skratt.
Minskad initiativförmåga:
Passiv och oföretagsam, svårare med sina studier eller sitt arbete.

Två huvudtyper av Schizofreni:

Positiva symtom:
Vanföreställningar, hallucinationer och tankestörningar.
Negativ symtom:
Inåtvända symtom som Autism, apati och ett utarmat känslo och viljeliv.

Olika former av Schizofreni:

Simplex:
Debuterar i unga år, utvecklas långsamt inåtvända symtom, likgiltighet, passivitet, avtrubbning av känslolivet. Brist på hänsyn till omgivningen.
Kan utvecklas till kriminalitet och brutalitet med våldsbrott utan spår av ånger.

Hebefreni:
Detta börjar i regel mellan 15 och 25-års ålder.
Tankestörningar, känslomässig avtrubbning och känsla av att vara styrd av andra krafter och makter.
Kan få en dragning till extrema filosofiska rörelser.
Denna form kan i början tolkas som skoltrötthet eller adolescenskris (puberteten).
Kan utvecklas till ett Herbefrent syndrom.

Kataton:
Börjar akut i 25 – 30 års ålder, här dominerar rörelsetrubbningar, muskelsymtom och stereotypa rörelser och handlingar.
Här har kvalitén på vårdmiljön en stor roll, ju mer instutionspräglad miljön är, desto större chans är det att den sjuke blir en ”katatoniker”.

Paranoid:
Debuterar mellan 30-45 års ålder.
Här är förföljelse idéer och andra vanföreställningar mest vanliga.
Rösterna brukar vara hotfulla eller befallande.
Ibland hörselhallucinationer i form av visslingar, surrande ljud, skratt eller liknande.
T.ex. så kan man höra på nyheterna, och plötsligt så pratar dom om honom.

Vad orsakar Schizofreni

Uppstår genom ett samspel mellan arv och miljö, dvs. genetiska och yttre faktorer.
Sårbarhetsmodellen, t.ex. biologiska och ärftliga faktorer, kan ha en ökad benägenhet att drabbas av sjukdomen i kombination med olika typer av påfrestningar senare i livet kan leda till att sjukdomen uppstår.

Ärftliga faktorer:
Detta sägs spela en stor roll för uppkomsten av Schizofreni, men det krävs även någon miljöfaktor.
En dålig familjemiljö kan få sjukdomen att bryta ut om en person har anlag för Schizofreni, medan en bra miljö kan ha en skyddande effekt.
Risken för att ett barn ska få Schizofreni är ca 15 % om en av föräldrarna har det, 30-40 % om båda har det, syskon till en med Schizofreni löper mellan 7-10 % chans att få det.
Man har även upptäckt att infektioner eller annan biologisk faktor har betydelse.
Infektioner under tiden 3:e till 7:e månaden under graviditeten, liksom komplikationer före och under förlossningen.

Signalsubstans:
Dopamin spelar en stor roll vid Schizofreni, man har länge ansett att patienten har en störning av dopaminfunktionen
Den överför budskapet från en nervcell till en annan i olika delar av hjärnan.

Hjärnskador:
Lindrig hjärnskada som ökar känsligheten för psykiska påfrestningar senare i livet.
Som tidigare nämnt t.ex. förlossningsskador, virusinfektioner under fosterstadiet kan leda till en hjärnskada som ökar barnets sårbarhet och bidrar till att det senare i livet utvecklar Schizofreni.
Man har vid luftskalleundersökningar från 30 och 40-talet att rätt så stor del av patienterna hade vidare ventrikelsymtom och vidare fåror i hjärnan.
Andra tecken man funnit är hos barn med neuromotorisk dysfunktion (rubbad eller störd funktion hos ett organ) upp till två års ålder. Detta kan leda till uppkomsten av psykotiska symtom.
Senare tiden har det kommit flera forskarrapporter om förändringar på kromosom 6 vid Schizofreni.

Riskgrupper:
Många spädbarn har en försenad utveckling, alltifrån att de håller huvudet stabilt och börjar krypa. Till de har en störd social utveckling när de blivit 9-10 år.
De här barnen utvecklas så småningom normalt, men det är bland dessa riskgruppen hittas.

Schizofreni kan förhindras:
Schizofreni är som cancer, ju tidigare symtomen uppmärksammas, desto större är chansen att vända dess utveckling.
Redan i tidiga tonåren kommer varningssignaler, tas de inte på allvar är risken stor för en psykos när tonåringen blivit 17-18 år.
Ännu sex månader efter psykosen finns största möjligheten att vända sjukdomsutvecklingen.
Men ju längre tiden går, och skadorna etableras verkar de vara bestående.

Några vanliga kognitiva störningar:
• Svårt att skilja ut vad som är viktigt just nu.
• Tid att vänja sig vid vanliga intryck, t.ex. spänning vid social kontakt.
• Avläsa kroppsspråk och mimik.
• Fastnar lätt i detaljer.
• Förstå andras situation och inre liv.
• Närminnesbrist, inprägling tar tid.
• Försämrad samtalsplanering, brister i flytande tal.

Behandlingar:
På 80-talet var debatten stundtals hetsig och bitter.
Det var ren medicinering som gällde.
I dag vet man mer om hur Schizofreni uppstår. Tidig störning räcker inte om förklaring utan biologiska, psykiska och delvis sociala faktorer spelar in.
Olika behandlingsmetoder kombineras för att nå bästa möjliga resultat.

Medicinering:
I Sverige finns det ca femton olika sorters neuroleptika.
Neuroleptika blockerar bl.a. dopaminreceptorerna i hjärnan.
Det ges i tablettform och injektioner.
Behandlingen minskar 60-70 % för de som insjuknat.
Leponex används när personen inte förbättrats av andra neuroleptika, vid t.ex. oro. Ångest eller sömnsvårigheter.
Då kan det bli en tilläggsbehandling med något lugnande eller sömnmedel.
I vissa fall sker en kombination med Litium.

Biverkningar:
Vid neuroleptika:
Viktuppgång, skakningar, trötthet och stelhet för att nämna några av dessa.
När det gäller Leponex görs återkommande kontroller av blodet.
Detta för att kolla benmärgens produktion av vita blodkroppar, vilket gör denne känslig för infektioner.

Psykologisk behandling:
Stöd och jag - stärkande psykoterapi. Den Schizofrene ska bli tryggare, få en mer realistisk jag uppfattning och starkare verklighetsförankring.
Stärka personens friska sidor, hjälpa denne att skilja på fantasi och verklighet.

Kognitiv psykoterapi:
Kognitiv betyder att veta, att kunna.
En målsättning med den kognitiva psykoterapin är att hjälpa den sjuke att bli medveten om sina förvrängningar och få en mer realistisk självbild, att komma tillrätta med inre konflikter.
En annan målsättning med terapin är att denne ska, steg för steg, kunna tillgöra sig sociala färdigheter som aldrig tidigare förvärvats eller förlorats under sjukdomsperioden.

Familjen en viktig resurs:
I den moderna behandlingen ingår ett nära samarbete med familjen, som aktivt kan bidra till den sjukes rehabilitering.
Det anordnas kurser och särskilda familjeprogram för anhöriga, för att öka kunskaperna och förståelse för sjukdomen, och för att förbättra samarbetet mellan familjen och sjukvården, som kan vara allt annat än god.
Syftet med familjebehandling är bl.a. att åstadkomma en så gynnsam känslomässig miljö som möjligt i familjen utan att överbeskydda eller kritisera allt för mycket.
Det har visats att de Schizofrena mår bättre och behöver mindre mediciner, samt att återfallen minskar.

Betydelse av behandling:
Av personer som slutar med all behandling blir 80 % sjuka igen inom ett år.
Om dom behåller medicineringen är återfallen 35-40 %.
Med både mediciner och psykologisk behandling är återfallen 20 %.
Men satte man även in social träning tillsammans med mediciner och psykologisk behandling blev det inga återfall, så vitt man vet idag (-99 har inga färska resultat dessvärre).
I behandlingen är det viktigt att se till dom friska sidorna, att man inte låter sjukdomen ta över.
Läkemedlen och de olika behandlingsmetoderna botar inte, det är en hjälp att hantera sjukdomen.

Självmord:
De som begår självmord är oftast de med en högre utbildning.
Det sker oftast inte under inflytande av hallucinationer eller vanföreställningar, utan under en relativt lugn fas.
När de kan överblicka konsekvenserna av sin psykiska störning.
Då dom inser sin oförmåga att nå sina livsmål och fruktar en fortskridande personlighetsförändring.
En varningssignal är depression och en uttryckt hopplöshet för framtiden. [/B]