Lite om psykisk ohälsa...|Page 2|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

BORDERLINE

Vilka och varför drabbas man

Man tror att borderline är ärftligt, forskarna har tittat på patienter som har blivit adopterade och sedan tittat på deras biologiska föräldrars mentala hälsa. Dom vars föräldrar som var psykiskt sjuka var överrepresenterade. Fast det kan även bero på helt andra orsaker med, eftersom inte alla med psykiskt sjuka föräldrar har borderline.
Det kan även bero på en tidig hjärnskada eller en omognad i det centrala nervsystemet (cns).

Även tidiga brister mellan mor och barn spelar en stor roll, det är då den s.k. närmande fasen som är den mest känsliga.
Det är viktigt att det finns en stabil och pålitlig föräldrafigur som kan visa barnet att separationer inte är farliga, utan en del av livets gång. Detta eftersom barn har svårt att hantera separationsångest.
Om nu denna balans rubbas och det inte finns en stabil fadersfigur som kan ersätta modern, hämmas barnets utveckling (individualitetsprocessen hämmas med följd av att jaget försvagas).

Med dom som är självdestruktiva så har dom nästan undantagslöst upplevt en stark traumatisk händelse tidigt. Den vanligaste händelsen är incest.
Men det kan även vara andras händelser som ligger bakom, det kan vara alkoholiserade föräldrar, misshandel eller upprepade självmordshandlingar.
Och eftersom barnet inte har skyddats så skapar det ett stort hat kring sig själv eller föräldrarna.
Det finns även helt andra händelser som kan upplevas som övergrepp, men man skall komma ihåg att det som är övergrepp för en person kanske inte är det för en annan, det är helt individuellt.
Det kan vara verbala övergrepp, föräldrarna / föräldern kanske förstör barnets leksaker upprepade gånger. Dom kan helt utan anledning och förvarning plötsligt avliva barnets husdjur.

När man gjorde en jämförelse mellan borderline patienter och patienter med en antisocial och depressiv personlighetsstörning upptäckte man att dom med borderline oftare pratade om övergrepp i barndomen, då var sexuella och verbala övergrepp dom två mest vanliga.
¾ hade varit svårt utsatta av återkommande övergrepp från någon eller båda föräldrarna.

Men det är viktigt att komma ihåg att bara för ett barn har blivit utsatt för övergrepp, så betyder inte det automatiskt att det får en borderline störning, det är maskrosbarnen ett ypperligt bevis på.

DIAGNOSKRITERIER / SYMTOM

När man pratar om borderline så finns det ingen klar gräns mellan neuros och psykos. Att sedan säga att alla har borderline drag i sig är inte fel. Det är nämligen helt normala drag som dom har, med skillnaden att dom som blir sjuka så har dessa drag blivit förstärkta flera gånger om. T.ex. så är världen svart/vit.

Det finns två kriterier som man brukar tala om.
Den ena är den kliniskt analytiska av Otto Kernberg.
Och den andra är Borderline enligt DSM-IV.

I den kliniskt analytiska så bestäms den efter personlighets organisationens speciella drag.
IDENTITETS DIFFUSION. Detta skiljer borderline strukturen från neuros struktur och innebär en dålig uppfattning av sig själv och dom närmaste.
Detta kan innebära en kroniskt subjektiv tomhetskänsla med en motstridig självuppfattning (bäst / sämst) eller ett motstridigt beteende med tendenser till förenklad eller karikerad upplevelse och beskrivning av sig själv och andra.

Det finns ett specifik primitiv försvar som gör den motstridiga identitets upplevelsen och beteendet möjligt.
Dessa försvar kan vara klyvning, projektiv identifikation, förnekelse, primitiv idealisering och omnipotent nedvärdering.
Förmågan att se verkligt på saker och ting är bra, (om det inte gäller saker som är ont eller gott). Detta skiljer borderline strukturen från psykos strukturen.
Att ha en riktig verklighetsuppfattning innebär en kapacitet att skilja mellan vad som tillhör en själv och vad som tillhör andra. Detta innebär också att veta vilka impulser och stimuli som kommer inifrån och utifrån.
Det finns därför inga vanföreställningar eller grovt avvikande beteende eller tankeinnehåll.
En möjlighet till dialog måste föreligga. Observera dock att en subjektiv känsla av overklighet kan förekomma trots en förmåga till realitetsprövning finns kvar.
Vid speciella påfrestningar kan en del patienter reagera med ett psykotiskt tillstånd.

BORDERLINE ENLIGT DSM-IV (USA)

Borderline personality disorder – Kliniskt deskriptivt inriktad.
Ett genomgående mönster av påtaglig impulsivitet samt instabilitet med avseende på mellanmänskliga relationer, självbild och affekter.
Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxen ålder och tar sig minst fem av följande uttryck.
1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer (OBS sådant suicidalt beteende som beskrivs under punkt fem gäller ej här).
2. Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande extrem nedvärdering.
3. Uppvisar identitetsstörning, dvs varaktig och påtaglig instabilitet i självbild och identitetskänsla.
4. Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv, t.ex. slösaktighet, sexuell lösaktighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, ätstörningar m.m. (OBS sådant suicidalt beteende som beskrivs under punkt fem gäller ej här).
5. Uppvisar ett suicidalt beteende, suicidala gester, suicid hot eller självstympande handlingar.
6. Är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämning, t.ex. intensiv episodisk nedstämdhet, irretabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan i mer än några få dagar.
7. Känner en kronisk tomhetskänsla.
8. Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser. T.ex. ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska och upprepande slagsmål.
9. Har övervägande stressrelaterande paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symtom.

BETEENDE OCH BEMÖTANDE

Man skulle kunna säga att en person med borderline störning är en ”dubbeltänkande människa”. Förmågan att utan vidare kunna hysa två motstridiga känslor / åsikter är vanlig, t.ex. under ett samtal kan det hända att hon säger en sak, för att tio minuter senare säga något annat åt det helt motsatta hållet.
Och om du då påpekar detta, att hon nyss sade något helt annat så förnekar hon det kategoriskt. Hon är själv inte medveten om det. Hon kan även få plötsliga humörväxlingar som panikattacker, gråtattacker eller vredesutbrott.

Vissa kan vara starkt fixerade vid någon utseende defekt. Andra kan ha tvångstankar om att de eller någon har stickande ögon, luktar illa m.m.
Ångesten är av sk panångest karaktär, dvs den är inte bunden till speciella yttre situationer och personer, utan är mera fritt flytande och ganska diffus. Försvarsmekanismerna är inte tillräckliga för att binda ångesten.
Symtombilden kan variera när det gäller personer med borderline problematik. Om störningen har skett tidigt i separations-individuationsfasen kan personen få övervägande symtom som ses vid psykoser.
Och om störningen skett i slutet får personen övervägande symtom som ses vid neuroser.
Ibland kan borderlineproblematiken vara svårt handikappande och personen kan i långa perioder vara inlagd på en psykiatrisk avdelning.
Hos andra kanske den knappt märks, den märks först vid någon kris eller separation.
Då kan personen tyckas överreagera och för en period verkar tillvaron falla samman. Det kan snabbt gå över, och personen har, kanske med hjälp av det sociala nätverket, kunna återgå till en normal vardag igen.

Hur skal man då bete sig?
Det är lätt att som icke närstående säga hur man skall bete sig, det är bara att läsa litteraturen och höra efter på psyk hur man skall göra.
Och om man nu läser i litteraturen så kan man läsa följande:
1. Att man skall inte sluka patientens kategoriindelning i goda och onda. Även om man nu skulle tillhöra den goda sidan.
2. Att man inte skall vara inkonsikvent och otillförlitlig i sitt beteende gentemot patienten.

Men man skall gärna:
1. Hålla på överenskomna ramar och gränser, och därmed visa att man är att lita på.
2. Stå ut med och visa förståelse för patientens svåra känslor – utan att för den skull ändra på saker och ting man kommit överens om.
3. Företräda en inställning som inbegriper även dom små grå nyanserna i livet, visa att livet inte är svart eller vitt.
4. Sätta gränser, trots att det näst intill omöjligt att ibland att göra det utan att såra ibland.
5. Samla ihop alla som finns runt omkring patienten, detta för att alla skall jobba åt samma håll plus att alla skall veta vad den andre gör. Detta för att undvika onödiga missförstånd, och den onda/goda indelningen.
6. Alla skall ha samma mål.

BEHANDLING

Det finns inget specifikt läkemedel som fungerar. Man ger psykofarmaka i symtonlindrande syfte. Och vid en depression ger man antidepressiva läkemedel.
Om patienten är gränspsykotisk kan man ge neuroleptika. Man bör undvika att ge sedativ på grund av risken för beroende och missbruk.

Insiktsterapi: det är en lång och svår process för en patient att gå, det är inte alla som klara av den behandlingen, men de som klara av den får oftast ett bra resultat.
Insiktsterapin utförs av en erfaren psykoterapeut och pågår under flera år.

Det finns även olika behandlingskollektiv och dagvårdsverksamher för patienter med detta problem. De arbetar oftast med miljöterapi, med att ge stödjande behandling och social träning.
Patienten sitter mittemot terapeuten istället för att ligga ner. Dom träffas 2-3 ggr i veckan.
Tonvikten ligger på vad som händer inom patienten här och nu.

Jag stärkande terapi syftar till att genom samtal frigöra personens egna resurser.

Psykodynamisk terapi (pdt). Genom att personen blir medveten om den omedvetna konflikt som ligger till grund för personens neurotiska beteende.

Dialektisk terapi (dbt). Patienten arbetar med två terapeuter som hon träffar var för sig en gång i veckan. Samtalsterapeuten, har som uppgift att lära patienten att tänka på ett nytt sätt så att hon kan hantera sina känslosvängningar, och stå ut med frustrationer samt bearbeta sina problem.
Terapin vara i regel i 2 år.

Färdighetstränaren, lär ut sociala färdigheter och låter patienten öva just de förmågor hon kan behöva förstärka, t.ex. att be om något man behöver, och att säga nej till folk på ett bra sätt .
Färdighetsträningen sker i grupp och innehåller fyra avsnitt:
1. Att vara medvetet närvarande.
2. Att skapa goda relationer.
3. Att reglera sina känslor.
4. Att överleva kriser.
Syftet med det är att:
1. Reducera patientens suicid försök och självstympande handlingar.
2. Behålla patienten kvar i terapin genom att ingående tala om vad som kan ligga bakom patientens önskan att avsluta behandlingen.
3. Öka patientens livskvalitet.

Kognitiv terapi (kpt). Tankar ger upphov till känslor. Kan man ändra sitt negativa sätt att tänka ändras också dom negativa känslorna.

Familjeterapi. När det gäller ungdomar är det många gånger avgörande för utvecklingen om man kan dra in hela familjen i en avgränsande serie samtal.
Det kan också bli en betydelsefull hjälp till familjen att våga och orka låta den ”identifierande patienten” frigöras ur föräldrarnas band och kliva ur hemsituationen.
Ett lämpligt tillvägagångssätt är att tidigt starta en familjebehandling och sedan eventuellt följa upp den med en längre individuell kontakt.
I samband med en familjebehandling får man också vara beredd på att någon eller båda föräldrarna visar sig behöva egen terapeutisk kontakt. Deras egna psykiska problem kan hittills ha varit undangömda. Barnets symtom verkar som en katalysator på dem.
Det bör i dessa fall vara en helt annan terapeut som tar sig an dom.

Ångest

Ångest kan förekomma vid många olika psykiska störningar, t.ex. vid depressioner och psykoser.
Ångest förekommer även hos personer med Borderline-störning.

Det finns även en grupp psykiska störningar som kallas just för ångestsjukdomar eller ångestsyndrom (Syndrom = Flera symtom som hänger samman och tillsammans ger en diagnos).

Om ångest attackerna förvärras händer det ofta att kroppen reagerar, man kan t.ex. få hjärtklappning, yrsel, svettningar man kan även känna det som om marken försvinner under ens fötter eller att man håller på att svimma.
När ångesten blir riktigt stark så kan man uppleva det som om man inte får luft, eller att man inte kan andas.

Vid panikångest så kommer ångesten plötsligt utan förvarning, utan att vara knuten till någon speciell situation eller händelse (som vanlig ångest kan vara, som t.ex. inför ett tandläkarbesök).
Den som drabbas kan bli fruktansvärt skrämd, och kan ibland tro att det ligger något fysiskt bakom det, som t.ex. en hjärtinfarkt.

Efter ett par ångest attacker kan den drabbade även få förväntansångest, dvs. man får ångest av att vänta på att nästa ångestattack ska komma.

Den ångest som förekommer vid svårare personlighetsstörningar som Borderline-störning uttrycker sig annorlunda än den Neurotiska (den man kan få inför t ex tandläkarbesöket).
Den är framförallt inte lika avgränsad och därmed svårare att spåra och hitta en förklaring till.

Ångesten kan i stort sett dyka upp var som helst och när som helst och är även betydligt mer diffus och flytande.
Detta kallas för Panångest.

Iom Borderline-störningen så kan det uppstå svårigheter med den låga ångesttolleransen, som leder till att dessa snabbt kan bli helt översvämmande av sin ångest.

Det kan även vara en inkörsport till missbruk eller ett destruktivt beteende som blir ett sorts desperat försök att hantera sin ångest.

För mycket koffein och nikotin kan vara en utlösande faktor vid ångestattacker.

Man ska även se till att man äter ordentligt när man går på mediciner, då det kan utlösa en fysisk reaktion som kan ge ångest.

När det gäller behandling så är jag inte insatt i det längre, så jag utelämnar den biten.