July 18, 2003
Mitt liv ändrades på en sekund!
För er som inte orkar läsa om mitt dygn som ändrade mitt liv för alltid så kan ni hoppa ner till sammanfattningen där det väsäntliga står.
Det här skall vara mitt bästa år i mitt liv, har nyss tagit studenten och hade sedan tidigare bestämmt mig att jag skulle ta ett zabats år för att förverkliga drömmar. Jag ville ut och resa och se värden. Inte sitta hemma och slösa bort ett helt år av mitt liv.
Året började bra med en resa till Grekland och ön kos, utbildade mig till bartender där nere och lärde känna en massa nya människor. Fick en ny blick på livet och fick smak för det goda. Med min nya utbildning i bagaget återvände jag hem till Sverige och min underbara flickvän Sofie, livet steg i kvalité och jag kände mig lyckligare än någonsin.
Under denna tid bestämmde jag mig för att förverkliga en annan dröm, att åka ner och göra en vintersäsong i Österike, närmare bestämmt i st.anton. Fick kontakt med 3 st andra som hade liknande planer och tillsammans så bokade vi en fin lägenhet mitt i centrala st.anton i 4 månader, med start från den 7 januari. Realtivt dyrt men då jag inte ville kompromissa med min säsong så blev det kanon. Kostade för övrigt 25 000 kr för 4 månader. Planen var att åka ner och ta ett ströjobb som bartender 2-3 kvällar i veckan för att dra in lite pengar och för att det är ett roligt jobb.
På dagarna ska jag åka så mycket snowboard som möjligt och hadde även planer på att gå s.k toppturer för att få uppleva maximalt av min vistelse i Alperna.
Då jag brände alla mina besparingar i grekland var jag sisådär 50 000 kr kort och behövde skaffa fram dem på 2.5 månader. Vilket verkade lite omöjligt i början då jag saknade ett pra jobb. Hade kunnat få heltid på mitt gamla deltidsjobb Mc'Donalds men då skulle jag bara få in 13 k i månaden efter skatt.
Då kom chansen!
Jag hänger på flertalet forum och ett av dem är freeride.se. En person på forumet hade skapat en tråd om "jobb i oslo finns" Då jag bor i Uppsala och det är relativt nära så tänkte jag varför inte chansa`? Skrev ner att jag var intresserad och mitt mobil nummer. Fick dock svaret att jag var för sen och att en annan skulle komma redan nästa dag. Då jag inte var 100% säker på att jag ville till Oslo att jobba så tänkte jag inte mer på det just då.
Dagen efter ringer, vi kan kalla han, per och säger att killen fick kalla fötter och inte ville komma. Han frågade om jag fortfarande var intresserad av jobbet och när jag kunde komma. Efter lite diskussion med mina föräldrar kom jag fram till att jag skulle ta jobbet och om det var så dåligt att jag inte stog ut skulle jag åka hem bara. Inte mer med det.
Då jag skulle få in ~130 sek i timmen efter skatt såg det bra ut! Skulle få ihop exakt 50 k när jag räknade lite på det.
Så, jag åkte till Oslo utan att ha någonstans att bo eller några vänner, hade dock boende i några dagar hos min mammas kompis. lite senare fixade jag ett boende med 2 st andra svenskar centralt i Oslo och jobbet och allt gick bra. Pengarna rullade in!
Efter 4 veckor på jobber hände det som inte fick hända.
Efter en lite hårdare arbetsdag på 11 timmar kände jag mig motiverad, hade fått in över 1200 kr rent på en dag. Satte mig vid datorn en stund på jobbet och annonserade ut min nyinköpte bräda då jag var sugen på att köpa en lite längre och bredare av samma modell.
På T-banan hem så började jag känna mig illamående och min syn försämrades. Fick även ont i ryggen. Då jag har ryggproblem sen tidigare antog jag att det fysiska arbetet jag gjort idag slitit på den och tänkte inte så mycket mer på det då. Jag var helt inställd på att den var min rygg som strulade och att jag behövde vila och strecha ut den. Då jag närmade mig centralstatonen där jag skulle av så försämrades min syn mer och mer, efter några minuter såg jag bara 10% av min normala kapacitet och allt var svart. Mådde även riktigt illa och hade fruktansvärt ont i ryggen. Började även kännas i bröstet på vänstra sidan nu.
Jag var nära på att gå av 2 stationer tidigare för att få lite syre och vila upp mig för att kunna fortsätta. Valde dock att sitta kvar och kämpa mig till den stationne jag skulle av på. Då min nya jobbarkompis satt av en händelse bredvid mig r så beskrev jag snabbt hur situationen var för honom och frågade om han kunde hjälpa mig ut i luften. Vilket han senare gjorde.
Då jag bor 4 minuter gångfärd från centralstationen så bad jag han följa med mig hem för jag tvivlade på mig själv att jag skulle orka det. Vid denna tidpunkt kom synen tillbaka till 70% men smärtorna ökade kraftigt och jag fick även andingsvårigheter, svåra andningsvårigheter. Killen jag jobbade med kände till ett ställe som fungerar som akutmotagning och som mini sjukhus, kallat lägesvakten i norge. Det här stället var bara 300 meter ifrån där jag bor så till slut valde jag att gå dit.
När jag väl kom fram så hade jag riktigt svårt att andas och jag stapplade in till närmste person i vita kläder. Fick skriva in mig direkt, vilket tog 3-4 minuter... och sedan tog dem in mig till ett undersökningsrum. Där fick jag syrgas och jag fick lite lättare att andas. Då jag sa att jag hade andningsvårigheter och jag trodde det berodde på min rygg så hade dem två saker att kolla upp på mig. Dem valde att prioritera min andning då den var viktigast. Efter mycket om och men så lyckades jag stå upp framför en röntgen maskin så dem fick en bild av min överkropp. Det visade sig snabbt att jag hade drabbats av Pnemothrax. Punkterad lunga. Då kände jag mitt liv falla samman. Jag trodde inte jag skulle kunna få uppleva dem sakerna jag har drömt om och att mitt liv bokstavligen var kört.
Min lunga har fallit ner 3 centimeter och det är luft imellan en vägg och lungan där det borde vara vakum.
Såå, 2 timmar efter att jag kände första syntomet så låg jag på Akers sjukhus (åkte ambulans hit) och dem skulle operera mig. Bokstavligen så skärde dem upp mig på sidan vid den 4:e revbenet och stoppade in en 0.5 centimeters slang vid lungan. Gjorde jävligt ont fasten jag var lokalbedövad. Dem missade även första gången så dem fick göra om det... Dock så var jag duktig sa dem 🙂 Kände mig inte så j*vla duktig, smidigt att punktera lungan när man sitter på ett tåg? Fick senare beskrivit att det här händer ganska ofta på långa, smala och unga killar. Dvs just som jag... 186 cm, 73 kilo idrottar och rör på mig mycket (eller gjorde).
Hela mitt liv ändrades på ett ögonblick, i början trodde jag att jag inte skulle kunna åka snowboard i vinter och inte göra andra saker som man normalt gör. Dock så var det inte "så" alvarligt som jag trodde. Utan dem säger att jag blir "helt" återställd om ungefär en vecka. Men det kan även dröja flera veckor i udda fall.
Jag kommer kunna åka snowboard i vinter och göra det jag normalt kan. Jag får dock inte flyga innom 3 månader (vilket är jobbigt då jag ska till österike) samt att jag aldrig i mitt liv får dyka... Vilket jag vill göra ! Men det får jag nog ge upp... Jag får heller inte gå toppturer eller göra saker där räddningsmannskap har svårt att nå fram till mig. Finns en risk att det kommer hända igen och då måste dem operera in lite saker i min, dem sa något med att göra tre st hål och skicka in en minikamera men så slutate jag lyssna... Ska försöka undvika det.
Såå... Här ligger man på ett sjukhus i Oslo och går på Morfin med en slang i mig dygnet runt. Inte så roligt. Inte har jag internet heller då jag skriver det här men troligen ikväll då min far kommer med 3g kort. Jag har en 2 meter lång syrgastub som jag måste släpa med mig då jag ska gå. Är bra att vara uppe och gå då jag kan få andra sjukdommar annars säger dem.
Sammanfattnig: Spontant så lossnade min lunga från en vägg, jag får se i framtiden hur mycket det kommer ändra mitt liv men som dem säger nu så kommer jag kunna leva normalt. men det finns chans att det händer igen och då blir det inget roligt :(...
Siktar på att åka ner till Österike i vinter och förverkliga min dröm, får se hur mycket offpist jag kan åka men jag tänker f*n åka en hel del. Vägrar att leva ett passivt och "fegt" liv... Jag vill göra det jag vill! Ska även åka wakeboard och lära mig vindsurfa i sommar... har inte frågat dem om det än men tror det går bra..
"Det dem gör är att pumpa upp vakumet utanför lungan igen så den åker "ut" och blir normal. ska pumpas tills det är helt tätt, vilket det inte är än. Sen är det 3 dagar som jag ska chilla och sen är jag "friskt" och blir av med slangen
Lite bättre sammanfattning, ska ändra på det när jag orkar. Helt virrigt nu så allt går åt skogen vad jag försöker göra."
För övrigt så är jag den första som frågar när jag kan börja träna kondition/vikter igen samt röra på mig fysiskt, det tycker jag låter skumt för det var det första jag frågade. När kan jag börja leva ett normalt liv!
Lessen om det blev lite långt men jag behövde skriva av mig och jag har inget bättre för mig... Har ont som f*n i bröstet nu så lessen om jag skriver lite oklart.
Ta varje dag som om den vore den sista!
P.s Jag hatar sjukhus 🙁
"sjukdom": pneumothorax
October 17, 2004
April 14, 2002
Är lite avundsjuk på dig, inte för det där med lungan men för allt det andra, att du fått tummen ur arslet och kommit iväg. Går i ungefär samma tankar. Har tagit ett år ledigt och tänkt hitta på lite skoj saker. Dock har jag inte rikigt kommit iväg på nått riktigt "äventyr" än men det kommer förhoppningsvis. 😉
Krya på dig nu för snart börjar ju snowboard säsongen.
November 7, 2006
July 31, 2003
Låter jobbigt, men ibland kan sånt här vara en erfarenhet i livet, du kanske tänker mer nu att "jag bör göra det jag vill, man vet inte vad som händer".
Jag har jobbat med mycket sjuka människor på sistone och har insett att livet inte automatiskt alltid kommer vara bra för alla, man vet inte hur det kommer bli för en själv, så ta vara på dagen och lev i nuet.
October 18, 2002
Måste säga att ditt inlägg motiverade mer än vad det skrämde mig. Vilket det borde göra flera.
Hoppas själv på att kunna åka ut på lite äventyr när kroppen tillåter det.
Har haft tre sommrar i rad nu när jag haft planer på att åka ut och resa. Men fått återfall av cancer varända jävla gång jag är på g.
Oroa dig inte över din lunga du, du har en till 😉
Så hoppas du får en skön vinter i Alperna nu, det förtjänar du efter att ha legat stilla på sjukan.
Och om dom ber dig ta morfin även när du inte har ont, bara för att avvänja dig. Gör som dom säger. Du vill inte uppleva den abstinensen 😉
July 18, 2003
Idag är det tredje dagen sen det hände, eller nästan. Tydligen så har jag slutat att "läckt" nu men dem är inte helt säkra förän jag har varit på röntgen:
Dygnet som gick:
Igår flög min far hit från Uppsala för att gå på ett möte och hälsa på mig. Han var här i 3 timmar och det var precis lagom då jag lyckades hålla mig smärtfri nästan hela tiden. Hade sparat några piller som jag tryckte i mig innan han kom. Han levererada bl.a. min flickas laptop och 3g kort. Så nu kan jag surfa som ni ser. Fick även Seriern Heros av en "sjuksköterska" här. Dock ligger den på en bränd dvd-r skiva 🙄
Inatt sov jag hyffsat bra, hade sparat ett piller som jag tryckte i mig precis när jag skulle sova. Vaknade upp mitt inatten kl 03:00 av smärotr i bröstet, ryckte snabbt i snöret och efter en stund kom en tjej och gav mig lite morfin via en kanyl jag har i mig. Hade tappat mit ipod på golvet första gången jag skulle sova så hade inte kunnat lyssnat på musik. Nu fick jag dock den uppplockad så för att ta bort tankarna från smärtorna så lyssnade jag på musik. Blev återigen Lisa Miskovski. Lugnt och skönt och går bra att somna till.
Efter någon timme så somnade jag och vaknade upp runt 8 snåret, hade ont så fort jag rörde mig så blev att rycka i snöret iget. Hade även ont vi öronen den här gången för hade sovit med mina kos porta pro hela natten och dem hade tryckt på relativt bra. Som tur var så försvann det snabbt efter jag fick lite morfin igen.
Första uppgiften för dagen;
Att gå på toalette och tvätta mig. Då jag har kunnat gått på toa själv så har jag inte velat använda dess "rör" man får kissa i om man så vill, och det tänker jag inte börja med heller.
Det är väldigt jobbigt att komma ur sängen på morgonen då jag är stel och inte allför drogad. Gör även ont då jag använder magmusklerna, vilket man måste göra då man ska resa sig upp,.
Kom till slut upp med lite hjälp av en snäll tjej och lyckades få på mig mina mjukisbyxor och en sjukhus skjorta. När jag väl står upp så är det inte så farligt att gå. Lyckades komma in på toaletten och försökte tvätta mig men det gick sådär. Hadde inte tvättat mig på 3 dagar så luktade inte så gott så försökte så gott jag kunde. Lyckades till slut tvätta håret med en arm över handfatet och blöta en handuk som jag använde för att göra ren mig med. Kände mig fräch för första gången på länge!
Sen gick jag och satte mig i en stol och tog datorn, eller bad en sjuksköterska ge den till mig så jag är lite svag i kroppen. Sååå... Här sitter jag nu sedan 2 timmar. Ska upp och gå en sväng snart då det är bra säger dem. Dock så har jag hela tiden en slang kopplad in i mig som går till en syrgastub. När jag befinner mig i mitt rum så är den kopplad till ett uttag i väggen men när jag ska ut och gå måste jag koppla om den till min extremt smidiga syrgastub på hjul. den är 2 meter lång! Väger ett ton och är inte alls smidig :S...
Norge är ett vädigt rikt land, ändå så har dem inte toppmoderna saker på sjukhus... Förstår inte riktigt vad dem gör med sina pengar...
July 18, 2003
ultima wrote: är det mycket vanligt detta? Är själv av nästan samma längd och vikt =/
Trist detta, men du får ju ta och göra det du kan iaf, värre om du inte kunnat göra ett skit 😉
Dem säger att det är vanligt för just min kroppstyp. Lång, smal, kille, ung, mörkt hår. Sen vet jag itne vad dem menar med vanligt men det händer titt som tätt i alla fall.
Gör inte som mig, skjut på att ringa ambulans och inbilla dig att det är något annat,. Bättre att ringa än gång för mycket än för lite. Vet inte vad som skulle hänt med mig om jag inte skulle fått hjälp så fort...
[-Pale- wrote: ]Måste säga att ditt inlägg motiverade mer än vad det skrämde mig. Vilket det borde göra flera.
Hoppas själv på att kunna åka ut på lite äventyr när kroppen tillåter det.
Har haft tre sommrar i rad nu när jag haft planer på att åka ut och resa. Men fått återfall av cancer varända j**la gång jag är på g.Oroa dig inte över din lunga du, du har en till 😉
Så hoppas du får en skön vinter i Alperna nu, det förtjänar du efter att ha legat stilla på sjukan.Och om dom ber dig ta morfin även när du inte har ont, bara för att avvänja dig. Gör som dom säger. Du vill inte uppleva den abstinensen 😉
... Jag får inte mer morfin nu . Ska få några andra tabletter istället så jag slipper dessa extrema toppar av smärta.
Hey och hopp, upp och gå en sväng nu. Ska knapra i mig lite sympati godis av min flickvän också... *gott* Undviker dock vinigumen för det gör ont att tugga dem :arg:
February 3, 2003
Hoppas verkligen du blir bättre snarast möjligt 🙂
Det känns tråkigt när man hör folk som vill leva ut sig själva och sedan drabbas av något sådant här. Men det ger ju en perspektiv på livet i alla fall. 🙂
Ush, det där med att det händer långa och smala killar :cy: Jag är ungefär lika lång som dig och väger ca 10Kg mindre.
Krya på dig! 🙂
July 18, 2003
Det dem gör är att pumpa upp vakumet utanför lungan igen så den åker "ut" och blir normal. ska pumpas tills det är helt tätt, vilket det inte är än. Sen är det 3 dagar som jag ska chilla och sen är jag "friskt" och blir av med slangen
Lite bättre sammanfattning, ska ändra på det när jag orkar. Helt virrigt nu så allt går åt skogen vad jag försöker göra.
1 Guest(s)