Moment 22 ?|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

"[-Pale- wrote: Och vad gör jag nu?

1. finns det en stöd/intresseförening för de med samma eller liknande problem/sjukdom du har du kan gå med i?

De kan hjälpa till en hel del.

2. OM du fortfarande tar några mediciner, så kolla upp exakt vad det innebär för dina tänder.

3. Kontakta sociala och be de om hjälp.

[-Pale- wrote: ]3. Socialen hjälper mig icke. De tycker jag får nog med pengar från f-kassan.
Skulle vilja se den feta kossan klara sig på de pengarna en månad....

överklaga, det brukar oftast bli dyrare för dom att bemöta ett överklagande än att betala det som en person söker, vilket kan innebära att de viker sig utan att länsrätten kopplas in.

Jag har varit i exakt samma sits som du, förutom att min sjukdom var depression och jag åt medicin som näst intill stoppade produceringen av saliv hos mig.

Har du inte lust att läsa 'text wall of doom' här nere kan du hoppa ner till slutet =)

I Januari var det riktigt illa och jag skrevs in på psykakuten, fick ligga kvar där i några månader och blev utskriven i April.
Jippie, min 30:e födelsedag! Nej så kände jag inte direkt, var lika nere som i Januari och ville bara tyna bort så fort som möjligt.

Då jag fortfarande mådde dåligt träffade jag en doktor för att få vara sjukskriven tills jag orkade ta mig igenom en hel dag utan 'episoder' av ångerst.

Första gången kom han efter 40 minuters samtal fram till att jag hade Bipolär depression(menas enkelt förklarat att jag under vissa perioder känner att jag mår RIKTIGT bra för att sedan sjunka ner till en ny lägstanivå) och han ville sätta mig på medicinen Lithium. Jag har hört många historier om hur den medicinen påverkar en och motsatte mig det en aning. Nästa(sista med den här doktorn, flyttade under den här tiden till annan stad) besök varade i 20 minuter då han plötsligt bestämde sig för att jag inte var sjuk nog för att fortsätta vara sjukskriven.

Depressionen gör även att jag inte orkar stå på mig och ifrågasätta saker och ting så jag tackade för att han tagit sig tid och gick därifrån med svansen mellan benen(bildligt talat).

Nu stod jag där i början av sommaren, sommaren då jag trodde och hoppades på att få lite sinnesro och kunna ta mig tillbaks till mitt gamla glada jag. Umgås med kompisar och kunna följa med dem ut på lite roliga upptåg och utflykter. Jag var inte sjukskriven och jag kunde inte 'stå till arbetsmarknadens förfogande' så jag kunde inte heller vara arbetssökande. Gissa om jag kände att livet var på väg att ta slut.

Jag fick inte pengar från någon instans då jag var 'för frisk för att vara sjukskriven' och 'för sjuk för att söka jobb' så räkningarna hopade sig fort.
Efter någon månad, med stöd och hjälp från familjen, tog jag skamset kontakt med Socialen. Där fick jag hyran, el och fackavgift betald och 3900 kr att handla mat och kläder för.

Problemet var ju att jag hade lån, bredband och telefon som kostade så det blev inget kvar för att göra någon aktivitet som kostar pengar(och vad är gratis nu för tiden) så jag blev strandsatt i nya lägenheten med knappt någon att umgås med. Depressionen blev ju inte direkt bättre av detta kan jag lova.
Att, då man är så nere som jag, tvingas leva på luft under hela den här sommaren har varit minst sagt ansträngande och jag hoppas allt blir bättre snart för detta är ett helvete.

Nu tillbaks till topic: Det finns något som kallas Intyg om nödvändig Tandvård.
Beroende på vilken hjälp man anses berättigad till(det finns 4 olika kategorier tror jag) kan man få allt från att slippa betala helt för lagning av tänderna till att slippa endast vissa kostnader. För mig blev det att jag betalar 100kr per besök oavsett vad som görs och när jag kommit upp till 900kr(det går alltså ihop med det normala högkostnadsskyddet) betalar jag ingenting.

Jag vet inte vilka kriterier man måste uppfylla dock. Jag har för mig att det gick genom Socialen men det kanockså varit genom sjukvården(minnet är inte bra på mig heller) men kolla upp det och hoppas på det bästa.

I Sverige ska man inte vara sjuk eller svag, är man det ska man straffas hårt för att man inte är lika god medborgare som resten av befolkningen.

Oj detta blev en lång text, har svårt att skriva om mig själv så jag har ingen aning om vart allt detta kom från 😀

Jaja, hoppas det fixar sig för dig.

[-Pale- wrote: ] Kan tänka mig att det finns en del NH'are som tänker - "skyll dig själv för att du inte föddes med en tusenlapp i arslet"
Eller "jobba o tjäna pengar då" och som inte alls fattar att när man är sjuk så pallar man inte att jobba.

du menar de små osnutna skitungarna som bor hemma hos mamma och pappa och inte behöver ta ansvar och betala själv

De ska man inte lyssna på...

Har du provat att snacka med F-kassan?
Man kan bla få nått som heter handikappsersättning.

[-Pale- wrote: ]Tintin : Jag ska kolla upp det där närmare med soc. Om inte annat lär morsan ha gjort det innom en snart framtid.
Hon har fått sköta allt vad byrokrati heter, jag orkar inte med alla j**la papper längre. Känns som man måste fylla i ett formulär bara för att släppa en brakskit snart.
Om jag förstod rätt hade du tackat nej till en början av "lyckopiller". Men börjat med det senare?
Hjälpte det någe, för jag har börjat överväga efter 3-4 års tjat om att jag oxå bör äta någe sådant. Dom tror att jag ska ta livet av mig eller någe...

Nej det var inte 'lyckopiller' jag sa nej till utan endast just Lithium.
Jag har knaprat olika medicin under årens lopp, depressionen började kännas redan runt 2000.

Visst gör de skillnad, inget man märker själv dock så man ska lita på sin omgivning ifall de säger att medicinen hjälper och man är gladare, piggare eller vad det nu är som utmärker sig för just dig. Nu när jag ser tillbaks kan jag ju konstatera att medicinen höll mig på högre nivå i humöret under största delen av dessa år. Men då det begav sig kändes det som det var verkningslöst.

Lyckopiller är inte vad du normalt får 😛
De som man får mot depression är oftast mycket mildare medicin som Zoloft och Cipralex. Ja prata med en läkare så kan han/hon nog svara bättre än jag.

Får du du ersättning från F-Kassan i form av förtidspension så har du direkt rätt att utnytja åldersbidrag (ett intyg att bio etc skall ge dig samma pris som om du var 65+) dessutom kan du söka om tandläkarstöd hos F-Kassan eller hos din komun. Bara förtidspensionen säker redan din kostnad hos tandläkaren med 40%. Tandvårdsintyget gör att du får samma kostnad som ett akutbesök (260 kronor).